Foton och salig blandning

Senaste inläggen

Av Ingela - 9 maj 2011 00:37

Dagens inlägg är en recension av boken "Jämlikhetsanden" Wilkinson, Richard, Pickett, Kate, karneval förlag, 2009, Stockholm


Jämlikhetsanden heter boken, den titeln är inte så bra, men resten av boken är en formidabel kartbok över hur illa det går om ett samhälle tillåts glida isär (Emil Schön, Flamman). ”The spirit level” är den engelska titeln som har en dubbel betydelse av vattenpass och balansgång.


På första sidan i förordet skriver författarna att boken kan kallas ”evidensbaserad politik” Underbart! Och helt korrekt, eftersom boken bygger på evidens och statistik. Ingen forskare, vilken politisk härkomst de än anser sig tillhöra kommer att kunna bestrida uppgifterna i boken, evidens biter på naturvetarna såväl som på humanisterna.


Jag som av etiska och religiösa skäl alltid hävdat rättsprincipen, att alla har samma rättigheter och samma värde hade inte trott att ett ojämlikt system också leder till sämre förutsättningar för de lyckligast lottade i ojämlika länder, dessa upptäckter var snarare spinnoff-effekter i deras undersökning och inte något de avsedde att bevisa. Jag funderar på hur Phelps ställer sig till deras resultat, mot bakgrund av hans ekonomiska modell som bygger på att ett ojämlikt ekonomiskt system är optimalt för ett lands utveckling?


Författarnas teorier kan utgöra grunden för att väsentligt förbättra livskvaliteten för flertalet, men om inte studien anammas kommer teorin att förbli dödfödd.[1]

En av svårigheterna med en nyordning är en motarbetande individualism och lösningen för psykosociala problem hanteras av medicinen, inte den ekonomiska strukturen


Förväntad livslängd, fig. 1.1
USA som i nästan alla diagram är det yttersta måttet på ojämlikhet har lika hög livslängd som Kuba, vilka alla betraktar som ett fattigt land med kuvad befolkning. Lika ofta som USA framträder som ”the bad guy” har förvånansvärt Japan de högsta scorerna för jämlikhet och därpå följande välstånd, här lever de längst. Inte förvånande lever de fattigaste ländernas innevånare kortast.


Figur 1.2 Lyckliga relationer.
USA skattar sig lika lyckliga som Sverige, El Salvador, Mexiko, Nigeria och Belgien, men säkert av olika skäl... Företeelsen ”Affluenza” är en sjukdom som visar sig i glädje bara när man konsumerar, alltså en slags pseudolycka. http://www.youtube.com/watch?v=_SN2caMwOTU. Ett år av våra liv tittar vi i medeltal på reklam. Frihet i detta fall handlar mer om att bli lurad in i en fälla av konsumtion, i grunden ofritt. Jagtror att den mimetiska rivaliteten smyger in här också, som betyder att vi inte längre är medmänniskor utan olika tävlingslag som skall slå ut varandra, orsaken till det är att vi inte tror att vi kan bli lyckliga när någon annan eller flertalet har det vi har.


Statusångest har blivit en av åkommorna som filosofen Alain Botton[2] beskriver, på samma sätt som mimetisk rivalitet skäms vi över minskad status och gör allt för att upprätthålla vår status och makt. Missnöje är över huvud taget en stark påtrycknings-mekanism som reklammakarna utnyttjar för att hålla oss kvar vid ”köpglädjen”. Att amerikanarna ändå anser sig lyckliga kan bero på ”fake-it-till-you-make-it-syndromet” Det är för skämmigt att erkänna sin olycka. En annan ekonom, Richard Layard beskriver vårt inkomstmissbruk: Ju mer vi har desto mer känner vi behov av och desto mer tid lägger vi ner på vår strävan efter materiell rikedom och ägodelar, på bekostnad av familjeliv, relationer och livskvalitet. Betyder det att den som har lite, eller bara tillräckligt är mentalt friskare? Ja det tror jag.


Bokens kapitel inleds alltid med ett citat. Kapitel 3 med:
I sin blick bär varje människa helt säkert kännetecknet för sin rangplats i den mänskliga hierarkin, och vi andra lär oss alltid att se den
Ralph Waldo Emerson.[3]



Kapitel 5:
Det är inget mått på hälsa att vara väl anpassad till ett i grunden sjukt samhälle
Krishnamurti.[4]



Figur 5:3 Användning av illegala droger
USA högsta ojämlikheten och i samma grad illegal drogmissbruk som England och Nya Zeeland, men Australien toppar. Lägsta ojämlikheten och minsta droganvändningen: Japan! Finland och Sverige är inte långt ifrån

Den sociala statusen kan spela en stor roll för hur vi upplever vår livssituation, om vi upplever oss utkastade på nåder och inte duger så kommer vi att slåss med näbbar och klor. Förekomsten av vissa ämnen och transmittosubstanser i stressreaktioner bekräftar detta (Dopamin och serotonin). De kemiska rektionerna för stress sänker motståndskraften, sinnesstämningen och ökar benägenheten för depression. Vid ett djurförsök med apor och stressande miljöer där aporna blev placerade i grupper med starka dominanta individer så blev resultatet att de gärna och ofta ”självmedicinerade” sig med kokain, medans de dominanta individerna avstod. Nota bene den enorma förskrivningen av antidepressiva läkemedel som sker i USA och England.[5]



Citat kapitel 6 Fysisk hälsa, förväntad livslängd.
En sorgsen själ kan döda dig snabbare än en bakterie
John Steinbeck.


En långtidsstudie om en förväntad hög sjukdomsrisk med ett arbete med stort ansvar, chefsjobb, inleddes på 60-talet, Whitehall I. Det visade sig inte vara befogat, däremot kunde man skönja den sortens besvär hos gruppen som önskade samma position, cancer, magsår, kardiovaskulära sjukdomar, depression självmord mm. Hade den gruppen hårdare fysiskt jobb eller är det bara ett underdog-symptom? Man konstaterade att i de grupperna med allt lägre status följde en bana av allt sämre hälsa, och i den sista instansen, arbetslöshet var det allra sämst beskaffat. Känslan av brist på kontroll fann man som en av faktorerna.

Vad betyder det att dagens välfärdsorganisationer omvandlats till kontrollinstanser, som helt slutat att väga de individuella aspekterna? Min anm.

Kärlekslöst, kortsiktigt, osäkert, otryggt, låg självkänsla och marginalisering Är det grunder för grandiositet? Min anm. Där livet är kort är det brutalt och för säkerhets skull siktar man in på kortsiktiga belöningar, som sällan är hälsosamma.


Figur 6:1 visar att i samhällen som har hög mordfrekvens dör också andra i högre utsträckning av andra orsaker. Tabellen visar förorter till Chicago. SVARTA MÄN I HARLEM HAR MINDRE CHANS ATT UPPNÅ EN ÅLDER AV 65 ÅR ÄN MÄN I BANGLADESH.[6]

Psyket påverkar nervsystemet och indirekt immunsystemet då vi är stressade, deprimerade eller känner oss fientligt inställda är sannolikheten stor att vi drar på oss en mängd fysiska åkommor, inklusive hjärtsjukdomar, infektioner och snabbare åldrande. Stress bryter ner vår kroppsliga balans och inkräktar på ”homeostasen” en kropp och själ i balans.

Akut stress: adrenalin, noradrenalin frigörs, flykt kamp. Blodkärlen dras ihop som ett skydd för skada, av samma orsak frigörs med koaguleringsämnen, hjärta och lungor arbetar hårdare. Vid statisk stress leder detta till hjärt och kärlsjukdomar, glykos i hög mängd tillförs till blodomloppet och bidrar till fettansamlingar och diabetes (kanske för att situationen uppfattas av kroppen som en nöd och krissituation) Immuniteten försvagas och leder till hämmad tillväxt hos barn., ägglossningsproblem hos kvinnor, erektionsstörningar hos män och matsmältningsproblem för alla. Nervceller skadas och sänker den kognitiva funktionen i hjärnan, sömnsvårigheter och kronisk trötthet.[7] Allt detta kan man se hos samhällen som lider av stor ojämlikhet


kapitel 8 handlar om Utbildning och ojämlikhet.

I ett test om förväntad skolprestation i Indien delades en grupp pojkar i i två grupper, utan att pojkarna fick veta vilka kast eller platser de kom från, inte heller vilka resultat som förväntades, resultaten visade sig likartat mellan klasserna, något högre för den lägsta kasten. När de sedan fick reda på vilka kast de tillhörde och delades in i över och undergrupper med förväntat resultat att de med högre kast kommer att klara testet bättre... Så gjorde de också det L


Vidare skriver författarna att utbildning inte alltid är lösningen, att utbildning stärker de redan styrande klasserna men inte alltid ger samma frihet för en från de lägre klasserna, man vill inte heller alltid byta bort sin sociala tillhörighet och ser på utbildning som räven angående rönnbären. Och varför inte? Varför har man tagit för givet att utbildning ger ett bättre liv? I USA riktar de flesta 15-åringar in sig på högt kvalificerade arbeten, kanske de känner tävlingsprincipen och att de måste för att få vara med alls, eftersom det jämlika Japan har en mycket hög% 15-åringar som nöjer sig med ett inte så kvalificerat yrke? 50 % närmare bestämt, i Norge och Sverige är siffran 30 %, i USA är det bara 15 % 15-åringar som aspirerar på sämre jobb (men siffran för de som faktiskt uppnår drömjobben är såklart helt annan) Man tror att ojämlikhet leder till orealistiska förhoppningar och därmed större besvikelser (erinra om att nästan hela Indokina och Kuba upplever sig lika lyckliga som amerikaner)


Kapitel 8 om fängelse och straff

Graden av civilisation i ett samhälle kan bestämmas genom att besöka dess fängelser
Fjodor Dostojevskij.       

            

Figur 11.1 I mer ojämlika samhällen sitter fler i fängelse
USA i topp (såklart) och Japan visar sig vara i botten, och med signifikant god och humanitär fängelsepraktik, per 100´invånare har USA 800 interner, medans Japan har 40, Grekland förvånar med den minsta i detta diagram, ca 30 men befinner sig i mitten på jämlikhetsaxeln (som i övrigt följer en spikrak linje) I figur 11.2 redovisas amerikanska delstater och dess jämlikhetsparameter samt information om dödsstraffet är avskaffat eller ej. Hög inkomstskillnad-många fångar, där dödsstraffet är avskaffat förr fångar över lag (det skulle man inte tro, för de lever ju fortfarande)

Ingenting säger att kriminaliteten minskar i och med straff, ingenting.
Ojämlika samhällen är mer straffinriktade och de besuttna i sådana system kräver oftast ”hårdare tag” vilket å ena sidan beprövad vetenskap känner till inte fungerar, ”det mest effektiva sättet att omvandla en icke våldsbenägen person till våldsman är att sätta honom i fängelse” Fängelsepsykiatern James Gilligan. Men å andra sidan så är den besuttna klassen också den som fattar besluten.

De officiella vederläggningsskälen är: 1. Avskräckning, 2. Inkapacitering (hindra från fortsatt verksamhet), rehabilitering.

Men de inofficiella är: 1. Klasskontroll, behovet att skydda den hederliga medelklassen, 2. Behovet av syndabockar, 3. Att vinna politiska fördelar. Att utse syndabockar är mycket viktigt för att missleda uppmärksamheten från ett ojämlikt och sjukt system.[8]


USA som stegvis går mot ett allt brutalare system både mot sina egna invånare och förhörsmetoderna utanför landets gränser har utvecklat ”Supermaxfängelser” Göran Rosengren skriver följande om företeelsen: (och jag gråter)


Det är inte något tekniskt problem att bygga helt rymningssäkra fängelser. Inte heller att döma till livstidsstraff utan frigivning, vilket är så hårt man kan ta i utan att döda. Helt rymningssäkra så kallade supermaxfängelser finns numera över hela USA och livstidsstraff utan frigivning (life without parole) utdöms numera i de flesta av USA:s delstater. Båda företeelserna uttrycker uppfattningen att det finns människor som inte kan tilltros viljan eller förmågan att bättra sig och som därmed bör dömas att förlora inte bara friheten utan också hoppet. Människor som döms att förlora hoppet blir i regel tokiga och fängelserna de förvaras i blir kostsamma fabriker för produktion av asociala dårar - och samhällena de flesta av dem förr eller senare släpps ut i får betala ett allt högre pris i form av övervakning, kontroll och nya brott. 
I ett amerikanskt supermaxfängelse förvaras fångarna i minimala isoleringsceller tjugotre timmar om dygnet. Sängarna består av betongbritsar fastgjutna i golvet. Varje gång en fånge ska lämna cellen tvingas han sticka fram händerna genom matluckan för att beläggas med handfängsel. På ett supermaxfängelse finns bokstavligen inga utrymmen för behandling, rehabilitering och utbildning av fångar, eftersom det uttalade syftet med fängelset är att rymnings- säkert förvara dem som inte går att anpassa. 
När delstaten Maryland 1989 invigde sitt supermaxfängelse för att där "förvara de värsta bland de värsta", en avskräckande byggnad i brandgult tegel i centrala Baltimore till en kostnad av 200 miljoner kronor (utan luftkonditionering), skålade de smokingklädda gästerna i champagne och högtidstalade om en ny era i brottsbekämpningen. Fjorton år senare, i oktober 2003, tillkännagav Marylands fängelseminister, Mary Ann Saar, att hon ville riva hela rasket. "Supermaxfängelset var en felsatsning från början till slut", sade hon och möttes av ett brett politiskt gensvar - också från dem som en gång hade byggt det och skålat för det. 
När jag några veckor senare träffade Mary Ann Saar på hennes kontor i Towson, en förstad till Baltimore, berättade hon med djup inlevelse om vådorna av supermax: "När vi förvarar människor som djur så kommer de ut som djur. För femton år sedan trodde vi att rymningssäkra fängelser skulle göra samhället tryggare. Nu vet vi bättre."

Poliser och fängelser kan inte bygga ett rättssamhälle. Vad de i bästa fall kan göra är (nog så viktigt) att trygga det. Vad som bygger ett rättssamhälle är människors vilja och förmåga att självmant bejaka, respektera och upprätthålla lagarna.

I går psykvården, i dag kriminalvården, i morgon... De har också, värst av allt, lekt med de mest lättväckta av mänskliga reaktioner, rädslan och hämndbegäret.
Rädslan och hämndbegäret är rättssamhällets fiender. 
Rättssamhällets svåra balansgång är att döma och straffa så hårt att hämndbegäret inte uppstår - och så hoppingivande att rädslan inte får fotfäste.


Alla vet i dag hur fängelser i USA är drivhus för hat och hämnd och den mest kraftiga stimulans för våld som hittills upptäckts, att inte en kotte blir rehabiliterad. I England har man stämplat ungdomsbrottslingar på ett säkert sätt för den fortsatta kriminella banan, anti social behaviour orders (ASBO) vilket alla ”Tuffa killar” vill bli benämnda som.


De samhällen som låser in flest av sina medborgare använder minst kapital för den allmänna välfärden. Begrepp som

straffexpansion och välfärdskontraktion” har blivit mer uttalat de senaste decennierna, och antagligen ernått koncensus. I Kalifornien har man sedan 1984 byggt 21 nya fängelser, men bara ett college. I youtube-filmen om ”Affluenza” som jag länkat ovan fanns uppgifter om motsvarande ca 20 nya köpcentra under samma tid, jag känner att det finns ett samband.


Hur är det då med den mimetiska principen, att alla kan bli president, men bara en åt gången?
figur 12.1 visar social rörlighet kontra inkomstskillnad. USA är så långt ner det går att komma, det bevisar att den amerikanska drömmen bara är en dröm, och inte möjligheternas land i realiteten, Norge och Sverige toppar (men jag tror att Norge kommer att vara ensam inom kort, eller redan nu, siffrorna är ett par år gamla) Den sociala rörligheten var rätt stor fram till 1980, därefter har det skett en stor förändring, rörligheten har minskat med hela 75 % d.v.s en amerikans kille går i pappas fotspår, vadän pappa än ägnar sig åt. Ojämlika samhällen uppvisar mindre möjligheter till social rörlighet oavsett vad pojken eller flickan drömmer om eller svarar på frågan om vad han eller hon vill bli... Och skulle mot förmodan någon vilja spräcka klassbarriären så kvarstår en mängd problem som inte de besuttnas barn brottas med, sociala markörer, som Pierre Bourdieus fältteorier går ut på. Dialekt, klädsel, namn, härkomst, kulturella aktiviteter, musik och underhållning, ja allt kan vägas och mätas in i de olika klasserna, det är också så eliter upprättas och bibehåller sin status, detta sker genom ”symboliskt våld”, men kan också lika gärna kallas diskriminering eller snobbism. Klassfördomar är inte lika förkastligt. Vad vill du bli när du blir stor frågade en kvinna sin flicka på en gata i Oslo? Mäklare, svarade ungen, mäklare, ur vilka vrår och vindlingar kommer ett sådant svar? Om alla började tycka om Bach, Picasso och James Joyce så skulle överklassen hitta något annat avgränsande och svårt som bekräftar klasskillnaden, denna ojämlika struktur är mins lika svår att komma tillrätta med som ojämlikhet i inkomst. (Jag känner mig bara mer och mer trygg vid sidan om Jesus)

No man is an island

 
 


No man is an island entire of itself; every man 
is a piece of the continent, a part of the main; 
if a clod be washed away by the sea, Europe 
is the less, as well as if a promontory were, as 
well as a manor of thy friends or of thine 
own were; any man's death diminishes me, 
because I am involved in mankind. 
And therefore never send to know for whom 
the bell tolls; it tolls for thee. 
John Donne

Igen människa är en ö, hel och fullständig i sig; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela; sköljes en jordklump bort av havet, varder Europa i samma mån mindre, så som ock ett jordagods, tillhörande dina vänner eller dig själv; varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar: Den klämtar för dig!


Dysfunktionella samhällen kapitel 13

Vad författarna kommer fram till gång på gång är inte bara hur ojämlika länder dras med hälsorelaterade och sociala problem utan att hela populationen i dessa länder blir drabbade, även de välbesuttna blir smittade kan man säga av underklassens dysfunktioner. Ojämlikhet skapar dysfunktionella samhällen. Om ett land visar sig ha dåliga resultat på hälsorelaterade områden kan man med viss säkerhet förutsäga att det också lider av procentuellt fler fängelsevistelser, fler tonårsmödrar, lägre utbildningsnivå, större förekomst av fetma, sämre psykisk hälsa osv.

Min egen hypotes har varit att det giriga och egoistiska systemet som vi upplever nu bygger på driften att äga, att ha makt över sitt liv och sina egendomar, vilket i grunden inte är möjligt, det är en Gudlös och vilsen tillvaro som kan beskrivas som omnipotent och egenmäktig. Utan de etiska principerna, kristna eller humanistiska, spelar ingen roll, de härrör från samma källa, är vi dömda till en kall och krävande tillvaro av att själva skapa våra liv och livsbetingelser, utan framgång, med endast grandiositeten som drivkraft. Defensiv narcissism vill författarna beskriva företeelsen, att kräva, skuldbelägga och aldrig vara nöjd.

(Det är intressant att ta del av deras resultat mot bakgrund av Mattias Gardells undersökningar om tortyrens återkomst i USA och dess konsensus via medier och underhållningsindustrin, och att Warner & Brothers har ett samarbete med Pentagon)



[1] Sid 9

[2] Sid 79

[3] Sid 43

[4] Sid73


[5] Sid 81

[6] Sid 90

[7] Sid 98

[8] Sid 162



Av Ingela - 23 april 2011 00:46

Jag har lånat boken om Roj Friberg med hans bilder, jag är salig, och har blivit inspirerad på mitt eget vis, bilden föreställer Jesus, som uppstår på påskdagen. Han är sargad efter sina skador och bär spår av örterna som lindats runt honom, lindorna ligger bredvid. Nakenheten är självklar, han lämnade alla tyger vid graven, nakenheten är symbol för frihet från skuld och synd, han tog vår synd, han dog för våra synder, men hans uppdrag slutade vid döden, när han uppstod så var han fri och hade sonat. I de första kyrkorna döptes alla nakna, i den koptiska kyrkan har man aldrig slutat med det. Jag har medvetet låtit honom titta både med sorg och med uppfordran på oss


 




Av Ingela - 12 april 2011 10:01

"Fake it til you make it"


Första gången jag hörde det så var det som ett fjärilsvingslag, inte mer, kanske klokt, för vem är klar, vem är kompetent egentligen? Nu har jag hört det två gånger. Än en gång tänker jag på Mats Alvessons bok ”Tomhetens triumf” och tidens galopperande pseudostrukturer. Det är ju fantastiskt egentligen: ett begrepp som täcker hela hans tolkning av nutiden "Fake it til you make it". Förutom att ingen riktigt har ambitionen att klara det, att bli sådär kompetent som det står i Cv:n, man bara fortsätter att -ljuga: om sin kompetens, Politiker ljuger som om de redan uppnått sina mål, företag att de erbjuder guld och gröna skogar och den glättade reklamen har om möjligt blivit ändå mer glättad, en helt vanlig tvål ger ascosiationer till himmelriket om man får tro reklamen. Ja, målen och visionerna redan är nådda!


Man kan jämföra företeelsen med ”As-if-personligheter” De som drömmer om ett liv men glömmer att leva det. Vad skulle Kierkegaard tycka om dessa omnipotenta och självsäkra människor, han som under hela sitt liv strävade efter autensitet? Han (och jag) menade att det är var och ens uppgift att leva ett innerligt liv. Ett liv som strävar efter sanningen om sig själv och öppenhet inför de dolda djupen, i ödmjukhet.


Jag googlade på "Fake it til you make it" och jo, det blev en hel del träffar, bland annat Wikipedia: Agera som om du redan nått målet, självsäkerhet är här koden och den självuppfyllande profetian är vägen. Jag kan inte annat än att se en viss logik i detta, men kommer de fram? Är det inte så att alla ljuger för varandra och lever i sina visioner som-om...? Precis som Mats Alvesson påstår!


Vad kan man skylla på? Alla 12-stegsrörelser, kognitiv terapi, självhjälpslitteratur och snabba program för psykologiska och sociala besvär. Jag har många böcker, en av dem heter ”Skapa din framtid” Jag har fått den av min underbara morbror Leif, som fått ut mycket genom att läsa den, så pass mycket att han delar ut dessa böcker till en stor mängd släkt och vänner. Detta gör han välment och av kärlek, han tror på metoden, dels att man kan få allt man vill ha, och att man bara måste föreställa sig att man redan har det.


Boken är precis en "Fake it til you make it-bok” och påminner om ”mindfullness” en amerikansk rörelse som handlar om samma sak, men gör också anspråk på en andlig dimension. Hur kommer det sig då att företeelsen finns? Är det någon brist, någon dysfunktion? Är det som Mats Alveson påstår: En grandios människotyp av borderlinekaraktär som växer fram? Och i så fall varför?


Jag har funderat mycket på allt tävlande i dag, och att medmänniskorna har blivit motmänniskor, några man skall vara bättre än, några man skall vinna över, jag tror inte att skälet enbart går att förklara med individualismen, för då skulle Kierkegaard vända sig i graven. Nej tomheten är långt från individualism, långt från att lära känna sig själv på djupet. Det är nog snarare en önskan om att BLI någon och att man förvanskat denna önskan till att BLI NÅGOT MER ÄN ANDRA, fast bara lite mer. En lyckad och självförverkligad människa har trendiga kläder och ett trendigt hem (alltså något som liknar vad de flesta andra har)  


Eller vad de flesta andra önskar sig, men bara några få kan äga. Tillbaka till tävlingen således, tävlingen om att äga och vara den som alla kan definiera som åtråvärt, och som helt saknar sin glans om inte någon annan vill ha det, det kallas i sin tur "mimetisk rivalitet" som betyder att alla kan bli president, men bara en i taget. Ingen vill ägna hela sommaren i Marstrand i dag, men alla ville tillhöra societeten och flanera där på 1800-talet.


"Fake it til you make it" har blivit som ett fjärilsvingsslag som ruckar på hela mänsklighetens kärlek till nästan (och sig själv) Och som hindrar oss från att se den nya typen av utslagningsmekanism, som borde föra oss mot en gemensam kamp  


 

Av Ingela - 17 mars 2011 02:17

"Herre, lär oss att älska dig som man älskar de okända djupen hos en annan människa"

En bön som dök upp i Göran Bergstrands minne under en tid av misströstan. Man kan också vända på orden

"Herre, lär oss att älska de okända djupen hos en annan människa som man älskar dig "

Göran Bergstrand har skrivit "En själavårdares dilemma" om Anna Månsdotter, Yngsjömörderskan.


Bilden är från Malaga, på våren




  

Av Ingela - 18 februari 2011 14:48

Allt du kan tänkas vilja ha finns det en marknad för. Förutom prylar, som kanske är det första du tänker på så finns det en uppsjö av tjänster i dag, länder som Sverige är inte längre producerande av varor i första hand, utan av tjänster. Man hittar på alla sorters nya saker och nya behov. Mjuka varor har du hört talas om!

Exempel:

  1.      Vill du ha en enklare eller roligare adress till din sajt? Har din sajt en krånglig adress som ingen kommer ihåg? Här finns en lösning!
  2.      Inredning
  3.      Styling
  4.      IT
  5.      Experthjälp på alla områden, från ”mindfullness” till ekonomisk hjälp

Utöver det har vår livsstil, vårt ekonomiska och sociala system ett växthus av människor som lider nöd av olika typer

  1.      Ensamhet (matchmaking-sidor, direktreklam på e-posten från villiga flickor från fattigare länder)
  2.      Fattigdom, direktreklam på E-post om miljonvinster (traditionella spel samt bondfångare)

Samt, och detta är det senaste och det mest skrämmande, E-post om att få ett arbete, bara man skickar sina uppgifter när man kan jobba och vilket konto man vill få in lönen på. Arbete är således den nya heta och efterlängtade tjänsten (det visste jag ju innan, men att det fanns plats hos bondfångarlägret var nytt)


Var det bättre förr?


På 1700-talets början, Då alla krig var igång i Sverige var det någorlunda stabilitet. Bondesamhället gick sin gilla gång och generaler och soldater fick sina krigsbyten. Men i samband med att det blev fred så hade vi ett stort problem med oavlönade adelsmän och andra soldater. Ja det gick ju så långt att adel dödade kungen. Man var tvungen att hitta på något åt dem att göra, hitta på nya marknader i stället för deras förlorade. Har du läst Per Anders Fogelströms romaner om vävarna och industrialismens införande i landet så har du bilden klar. Manufakturer kallades det, fabriker som tillverkade allt möjligt, det var som om ”made in China”-boomen slog till för första gången. Dessa gavs i princip med stulen ”know-how” och gratis arbetskraft till generaler och majorer. Man odlade tobak i Kungsladugård i Göteborg, man trodde att man kunde tillverka silke i Stockholm och importerade silkesmaskar och odlade mullbärsträd som mat till maskarna. En stor mängd väverier med kunskap och maskiner stulna från England byggdes upp. Om du har läst om tiden kring Bellman så vet du att Stockholm var en stor soptipp på den tiden, man hade helt glömt 1500-talens avloppssystem, det skulle gå fort, det slarvades och alla sjöar runt Stockholm var jäsande sörjor.
Jag ser en parallell till dagens oetiska rovdrift på människor och miljö, och att det kanske har samma orsak, en vansinnig ekonomi grundad på skapade behov, inte verkliga.


Detta är till viss del mina spekulationer och jag vet att en argumentation som innehåller historiska fakta, sociala och ekonomiska aspekter naturligtvis bär många felfaktorer, men jag tänker ofta i ett större perspektiv  



Av Ingela - 10 februari 2011 13:32


Thomas Szasz är professor i psykiatri. Han är en mycket spännande och självständig tänkare som kritiserar både de moraliska och de vetenskapliga grunderna för psykiatri. Han ifrågasätter det vetenskapliga anspråket både hos den s.k ”fria världen” samt den kommunistiska, som han anser bägge överskrider sina rättigheter gentemot individen, som själv bör få definiera sin kropp, själ och liv. Han tillhör således en liberal skola, men ur en kritisk ståndpunkt.[1]

Medicinska och operativa behandlingar utan patientens tillåtelse är han motståndare till och anser att psykiatrin ända sedan Freud har begått övergrepp på den enskilda människan. Han menar att psykiatrin har ökat skuld och skam-faktorerna.

Jag har arbetat på Lillhagens sjukhus under 10 år, samt ett alternativt boende för ”LRV-klienter” under ca 4 år, jag kan inte bara intyga över vilka övergrepp som skett och sker. Jag läste journalerna från mina institutionaliserade patienter med skräck.

Exempel; En man som vid unga år besökte en psykiatriker för att han hade mycket finnar i ansiktet, och var mycket oroad för om det berodde på masturbation. Det gjorde det, menade läkaren i journalanteckningarna, i dem kunde man också läsa mannens anamnes som visade att han var närvarande vid mordet på hans mamma. Denna man låg sedan 30 år tillbaka fastkedjad vid sin säng, lobotomerad till en grönsaksliknande tillvaro.


Det finns många exempel på övergrepp, Thomas Szasz rekapitulerar historien på många punkter; elbehandling på könsorganen på barn som inte håller tätt, psykisk misshandel på traumatiserade militärer från 1.a världskriget (Freud önskade att kriget inte skulle ta slut, det var ett intressant fält att studera) m.m

Thomas Szasz menar att det handlar om ”ordens makt” och vem som först definierar problemen. Freud var först och främst en stor retoriker, men inte för psykiatrins sak eller den enskilda medborgaren, utan strängt taget för sin eget ego. Han gick så långt att han ”patenterade” psykoanalysen och motarbetade de som reviderade ”läran”

En passus i denna fråga är de judiska renhetslagarna under Jesu tid, vad var det egentligen som Jesus botade? Var han en klassisk helare som riktade sig till individen, eller var han kanske någon som upprättade individens rätt att definiera sitt liv? Botade han ett ”sjukt” system?
Jag anser att mycket tyder på det, många texter handlar om kritik mot systemet, dess renhetslagar och själva botandet, som prästerna hade ensamrätt på genom ett formellt klassificerings-system.

På samma sätt som psykiska ”åkommor” har definierats och tvingats till olika behandlingar och utanförskap så har andra grupper förföljts med samma medel; homosexuella, zigenare, judar och häxor (antagligen menar han gruppen fria kvinnor och män som inte passade in i mallen, och definierades som häxor)


Jag tänker att 3.e riket var det bästa exemplet på renhetsprinciper satta i system, att utefter en mall definiera vad som är friskt/sjukt, vilka raser som har bäst genealogi, vilka beteende som är godkända osv. enligt mycket strukturerade mallar. I min uppsats ”Kaos är granne med Gud tar jag upp problemen om olusten till kaos och det okända både inom kyrkans värld och i den sekulariserade, hur formalism föds av en rädsla och en otrygghet som i sin tur genererar despoter, auktoritärt beteende och övergrepp på många områden.


Återigen vill jag rekomendera boken "De kanske lämpade" av Peter Höög



  


[1] Ur Wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Thomas_Szasz

Av Ingela - 24 januari 2011 15:27

 När jag var 15 år jobbade jag en period som utsättarlärling ”pinnepojk” man skulle bygga en ljudvall mellan motorvägen och Tingsstad på Hisingen. Jag var kortklippt och åkte moped. Jag körde utefter motorvägen till mitt jobb, den enda möjliga, vid vägrenen. Jag stoppades av en polis som gormade och svor över att jag körde moped på olovlig plats. När jag skulle uppge mitt namn för en anmälan, så tittade han dumt på mig och sa: Är du en tjej!? Milt och fint fortsatte han att instruera hur jag skulle ta mig till arbetsplatsen.


 Detta är en historia som beskriver ett genusperspektiv. En annan är den om Anna Månsdotter, Yngsjömörderskan.


 Det gick att läsa i Kristianstadsposten att ”Inget mer bestialiskt mord skett under hela 1800-talet” man benämnde henne aldrig med sitt namn efter avslöjandet att ha mördat sin styvdotter och begått incest med sin son.

Hon förblev ”Yngsjömörderskan”

 Göran Bergstrand, präst, själavårdare och psykoanalytiker redogör personligt om henne och hennes själasörjare i boken ”En själasörjares dilemma” Han tar upp genusperspektivet och hur mycket hårdare hon dömdes jämfört med en man.

Det mest bestialiska mordet var inte ”Jack uppskäraren” nej det var en kvinna som ströp sin styvdotter. Är det rentav så att kvinnor antas traditionellt vara mer moraliskt utrustade och därmed döms hårdare?


 Evas dom var inte nådig, hon fick i och med frestelsen med äpplet iklä sig hela människosläktets dödssynd, att Adam också frestades fick inte samma påföljd. Kan detta i sin tur bero på att många kvinnor anses medskyldiga till övergrepp, för att genom deras moral och syndfrihet borde ha vetat bättre och inte lockat männen till syndiga tankar?

 Khalil Gibran skriver att synden bara existerar i betraktarens ögon.

Men jag undrar om vi inte letar för mycket efter syndabockar och luras in i fällor som egentligen handlar om  de bägge könens konkurrens?

Jag har i tidigare inlägg diskuterat manschauvinism och begreppen "skökan" "madonnan" och den mulliga mansgrisen som en morsgris, alltså att det myntet har två sidor. Kan man spåra en konkurenssituation också i det mönstret?


 Genusfrågan är mycket omfattande, man kan betrakta den från sociala, inlärda mönster, roller, religiösa föreställningar och säkert biologiska förklaringsmodeller. Detta är endast ett fragment som jag spekulerar i





  

Bilden hör inte direkt till ämnet men redovisar en romantisk syn

på kvinnan/flickan som rådde undre 1800-talet














Av Ingela - 13 januari 2011 00:10

Jag är intresserad av framtidsanalyser. Av många skäl är det lika intressant som historia, vad vi gör sätter spår och leder till positiva eller negativa förändringar. Ett företag i Sverige som heter Kairos Future har intresserat mig, så jag får deras nyhetsbrev. Det senaste brevet är en rapport som heter

Hälsan - vår nya tro


I vårt sekulariserade samhälle har svenskarna utvecklats till allt mer utpräglade individualister. Det är inte längre kyrkan som ska finnas mitt i samhället utan en hälso- och sjukvårdsenhet. I 24-timmarssamhället är hälsan den nya religionen – därför har vi också höga förväntningar den. I framtiden kan det hänga på din hälsa och livsstil om du över huvud taget får ett jobb. Och när alla jagar tid ökar förväntningarna på att även hälsoenheten och sjukvården ska erbjuda service dygnet runt. 

I och med den näst intill gränslösa expansionen av det svenska välfärdssystemet som började efter andra världskriget förändrades situationen radikalt. Sedan dess har individualismen blivit allt tydligare. Numera strävar många efter att må bättre än bra enligt en allt bredare och friare tolkning av vad hälsa är. Livet blir för många ett projekt där man ständigt skyltar med nya upplevelser och hur framgångsrik man blivit.

 

Detta är en av alla moderna pseudofenomen, lögnen att vi till slut skall behärska livet, hälsan och döden som om vi vore gudar. Leder inte detta till ännu större stress? Om vi t.ex råkar ut för en serie helt normala kriser så är det vårt egna fel. Vi har då inte fattat rätt beslut eller sett m vårt hus, skyll dig själv om du blir arbetslös, skyll dig själv om du får cancer. Alternativs så slår vi oss för bröstet om vi är friska och framgångsrika.


Enligt 12-stegsrörelsen är det viktigt att få hjälp av något som är större än sig själv, att inse sin litenhet. Man har begripit att missbrukare har ett stort mått av omnipotens som de behöver råda bot på. Vad kallas den sjuka som råder i dag? Mats Alvesson, professor företagsekonomi och doktor i psykologi i Lund menar att den utmärks av grandiositet (bara jag skall ha, jag är världens mitt) och bakom den grandiosa fasaden lurar tomhetens triumf.


Karios Future kan bara snegla på vilka som har den största pr-verksamheten, mest grandiosa bondfångerimetod och reklamapparat för att skåda in i framtida mönster.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards