Undersøkningar visar att vårt behov av att samla och køpa har att gøra med øverlevnad och att vårt behov av att omge oss med kapitalvaror bara beror på att vi vill attrahera det motsatta kønet. Alltså føra våra gener vidare och øverleva. Men den enorma øverkonsumtionen vi ser i dag kommer att ge det motsatta resultatet, mænniskan kommer att dø ut.

Før 10000 år sedan bildades glaciærerna i anderna, ca 70 st, som levererat vatten till mænniskor och jordar under alla dessa år, om 1-2 år har alla smælt bort. Alla værldens glaciærer håller på att smætla ner, inklussive polerna, som ju alla vet i dag. Inte nog med att de smælter, nu har man upptæckt att det går exponentiellt fort beroende på att vattnet rinner under glaciernerna som drøser ner i vattnet och smælter ænnu fortare. 2/3 av Bangladesh kommer att vara under vatten om vattnet stiger med en meter, det går fort, ett par år. 10 miljoner innevånare kommer att dra mot Dhaka och øver grænserna mot Indien, många kommer att dø av svælt, konflikter ær ofrånkomliga. Detta ær bara ett par exempel på effekter av vårt lyxliv.

I Akershus som ær tætbebyggt område och dær det finns goda kommunala transportmedel æger man 650 bilar/1000 invånare. Oslo tillhør Akershus. Om man tar bort alla under 18 år så undrar jag vad siffran blir? Ingen skall førsøka innbilla mig att mænniskor kommer att dra ner på bilkørning och konsumtion av egen vilja, det måste regleras med lagar.

       Jag har skrivit många gånger om värdet av motgångar och om teodoceeproblematiken.
Som jag tycker är solklart, en läroprocess kräver på ett sätt offer av det
gamla som vi lämnar, mer om detta senare. I dag är det perfektionism jag
grunnar på.

 Jag visste inte varför jag fick rysningar av uttalanden som;
”jag är perfektionist”, ”det vill gärna bli  så bra”, ”jag ger mig inte förrän det är
perfekt”. Jag får också rysningar av annonser som kräver övermänskliga talanger
(inte så sällan felstavat) Samhället är orienterat mot perfektion, det är som
om det är naturtillståndet, och om vi medger att vi inte kommit fram dit så är
det bara en anomali, en dysfunktion.

 Vad är då perfektion? Ett statsiskt tillstånd som inte
kräver kreativitet, inte demokrati, inte mystik, ingen dynamik, ingen Gud och
ingen fri vilja. Jag lutar åt att Anne Conwayn hade rätt, en filosof från
England som levde på 1600-talet, hennes beskrivning av Gud var ett pågående
skapande. Man skapar inte om allt är perfekt, man slår sig ner och har det
tråkigt.  

 Vad är det vi menar med perfektion, om det bara är en bild
för något vi aldrig kan nå, eller ens vill ha? Jag tror att vi blir nöjda med
vår dag, våra verk och sociala möten om vi lyckas med att göra så gott vi kan
och om vi drivs av kärlek till det vi gör. Rätt och fel är juridiska termer men
kommer in på alla områden, inom musiken skall man hålla rätt tonart, eller som
Schönberg helt undvika det.

 Konstruktivism är en annan filosofisk skola som uppstått ur
existentialismen. Den menar att de lagar och regelr ett samhälle utvecklar är
konstruktioner, inte alls baserat på några naturlagar. Det kan man verkligen
hålla med om många gånger, i synnerhet när man studerar mindre grupper, men
också länder. Kung är en annan filosof som jag länge hållt som min favorit, men
tvekar nog i dag, han menade att det fanns ett slags ”weltethos” en moral
inbakad i allt som lever, som längtar efter den typen av rättfärdig perfektion,
ett slags ”Gottesfunken” en etik från Gud. Jag tror fortfarande att det finns
ett rätt sätt att fatta beslut, att måla bilden, att lösa världens
miljöproblem, att se den ekonomiska frågan på. Men jag tror alrdrig att det är
meningen att vi skall komma fram dit.

 Jag och pappa pratade rätt mycket om hans krav på
perfektion. Jag hittade många argument för det operfekta; Beatles hade aldrig
gjort den musiken de gjorde om Lennon/ Macartney, hade kunnat noter eller haft kunskaper i musikteori då de jammade ihop låtarna, de var alldeles för komplicerade val, det var en annan som skrev ner melodierna. Intressant är att John Lennons pappa lyssnade på mycket  jazz under hans uppväxt.

 Ett annat argument var att sådana perfektionister som Putte Wickman
var tråkiga, det kunde han faktiskt hålla med om. Ja att intressant musik
ligger och skaver mot det falska och att det känns som ett trevande som man
själv är delaktig i. jag tyckte att det var sorgligt att pappa slutade att
spela,bara för att han inte längre kunde nå upp till sina glansdagar, jag
frågade honom om han inte bara kunde njuta av själva spelandet utan att ställa
krav på perfektion. Det ville han, men kunde inte.

 Hur är det inom konsten då? Ja se på Helene Sherfbecks
tidiga verk, ett kontrollerat måleri som alla kan se vad det föreställer. Med
åren blir det många utlämnade linjer, mer skissartat (jag älskar skisser) hon
är inte ensam om det, både inom musiken och inom konsten så kan man se en
utveckling från det perfekta mot utelämnade delar, som om vi själva har
möjlighet att fylla i det som saknas.

 Jag tycker om musik, och kan inte låta bli att se på ”Idol”
av och till. Men jag hatar föreställningen att bara en åt gången kan nå framgång,
att en är perfekt, de andra skall fortsätta med sina trista liv, den mimetiska principen. En jury har till uppgift att trycka ner många begåvningar, ta bort deras skaparglädje, det är kriminellt!.

Den ena fick besked om att hon har ett färdigt liv, och en färdig musikalitet, inte något ämne att utveckla, den andre att han var för nervös, ville för mycket.

 Hur kommer det sig att man gjort valet av Alexander Bard i
juryn? Det är motbjudande att både se och höra honom. Hans ögon är som en orms, hans skägg ser ut som en gammal människas underliv, ojämt, glest och oputsat. Och där sitter han och kräver perfektion! Alla kanske skall se ut som tonårsbögar med lederhoosen?

 Jag har skrivit en uppsats som heter ”Kaos är granne med Gud”
mina tankar har gått till många olika områden, men självklart också det
religiösa, och kravet på dogmatik och perfektion inom de olika kyrkorna. Som ni ser så kan jag inte släppa ämnet. Jag tror att Gud älskar skissen också, jag tror att däri ligger de väsentliga i skapandet, det anda, det många kallar perfektion, är
bara puts och korrigeringar, städning rätt och slätt.

Jag vill gå så långt att det viktiga sker redan i tanken, att verket bara är logistik mellan tanke och utförande. Beetovens viktigaste ögonblick var innan han förde pennan till notbladet.

 Varför är då många ”religiösa” så upptagna med sitt regelsystem, de vet per definition vad Gud vill och vart vi är på väg? Det kan jag inte svara på, det är en gåta.

 Ontologin, eller frågan om livet, döden och meningen med allt är för mig ett outforskat område, och spännande just därför. Det vi tror på är ju en tro, icke vetande och höljt i det okända, som stundtals
skönjs som en skiss.

Bägge dessa bilder målades av Helene Scjerffbeck, de heter konvalecense men det skiljer 20 år mellan dem.

Fler tankar om Anders Behring Breivik

Anders Behring påstår sig inte vara nazist, inte sionist. Han anser inte att den
europeiska kulturen skall råda överallt, han står för en slags geopolitik som
menar att kulturerna inte skall blandas.

Jag ser en mycket konservativ man träda fram, en som kan sin
nationalsång och som anser att de gamla värdena inte skall vattas ur. Den typen
av människa brukar komma från en konservativ familj (flera generationer) och
jag kan sätta en peng på att han aldrig ätit en kebab!

Den sortens regiditet grundar sig ofta på rädslor. Traditionen
har blivit ett skyddande hölje, som bekräftar och beskriver tillvaron. I
synnerhet om insidan är uppluckrad och svag.

Med en sådan grundsyn ser man inte heller människan bakom
burkan, man värderar fasaden som om den är en representantation för insidan.  

Hans religiositet är säkert också den konservativa, hans
favoritkyrka får nog inte vara nyskapande och modern. Prästen skall predika
från predikstolen och avhålla sig från socialt och politiskt engagemang, ett
patriarkat .

Jag tror att denna beskrivning lätt kan paras med en
rädsla/beroende till kvinnor, som man måste ägna stor kraft åt att förminska (han
har köpt sex vid flera tillfällen) och som jag i allmänhet tror ligger till
grund för starka patriarkat (även i andra kulturer och religioner)

Den stora rädslan för kommunism liknar rädsla för troll hos
denna grupp. De har ingen riktig koll på ideologin eller historien bakom 1.a
2.a och 3.e internationalen utan de ser spöken. Sannolikt är denna rädsla
familjär sedan ett par generationer.

Är det inte egentligen samma grunder som utvecklade nazismen?
”jag är så fasligt, rysligt rädd för Bolsjeviker, så att jag skriker” var en
populär sång på 20-talet

Många män, särskillt yngre har i dag ett stort problem med sin identifikation, rödstrumpornas kamp måste fortsätta med männens yllesockor (eller nåt)

Jag är inne på att Anders Behring Breivik hade särskillt svårt med sin identitet. Han har inte sett sin pappa sedan han var 15 år. Han fick befrielse från värnplikten p.g.a att han skulle vårda sin sjuka mamma.

Vad var det som roade honom? Våldsamma tv-spel, som man
bevisat har en effekt av att rucka på verklighetsuppfattningen, och som
utvecklats till att just bli allt mer verklighetstrogna- Man har uppmätt höga
värden av adrenalin 8 timmar efter ett spel  hos brukare.

Han gjorde som de flesta av oss,  skapade sig en bild av verkligheten. Men den
innehöll element av stor rädsla för muslimer och komunism, detta är väl inte
helt ovanligt och kan spåras hos väldigt många i dag. Jag anser att många
amerikanska filmer innehåller propaganda som leder till en skev
verklighetsuppfattning. Detta av  kall beräkning för att just skapa otrygghet och rädsla (ännu en gång vill jag referera till Mattias Gardells ”Tortyrens återkomst”)

Genusfrågan är inte ointressant, han kan ha varit jag-svag genom en stark bindning till modern, och hans ”coping” har stuckit iväg åt det andra hållet-

Jag skjönjer en bild av det maskuliniserade våldets, det beväpnade
och det till tänderna skyddande höljet av skyddsvästar och hjälmar som bara
avslöjar graden av rädsla inför hot.

Jag har skrivit tidigare om varför kvinnor inte utvecklar
samma slags ”coping” och hur det verkar ligga i våra respektive gener samt vår
historiska tradition sedan urminnes tider, och vår moderna rationella bild kan
inte sopa bort det.  Av samma skäl kan vi inte utrota våra instinkter när vi upplever hot. Det är många tusen års mönster och det är fysiska fakta (adrenalin/noradrenalin) som man inte kan förbigå.

Är han ett slags ”Frenkensteins monster” skapad av den amerikanska nöjes och propagandaindustrin? Är han en modersbunden och jag-svag man som vill återerövra sin manliga värdighet? Finns det andra ingredienser, tex övergrepp, hjärntvätt?

Biologismen säger säkert att han bär på svaga gener, att det
finns en biologisk förklaring. Det är en skrämmande tanke som jag vill avfärda
som bara leder till att vi som inte skjuter ner oskyldiga människor har ett
högre värde. Det skulle inte förvåna mig om de hittar någon trasig gen som man inom "gen-design-industrin"  kan justera.

Männens motsvarighet till rödstrumperörelsen måste etableras, deras gamla roll finns det inte längre behov av, en ny roll för männen är av största intresse, ena halvan av människosläktet kan inte ägna sig åt destruktiva intressen, även om det bara sker i cybervärlden utan att det påverkar hela släktet.

DETTA INLÄGG ÄR KOPPLAT TILL fACEBOOK-GRUPPEN "SPANARNA"

Vi vet ju alla att rika personer konsumerar mer än fattiga, rimligtvis borde den gruppen också återanvända mer, Eller?

Min spaning menar att det är tvärt om, de som har alla skäl att återanvända mer, skiter i miljön.

Jag tror till och med att man kan göra en graf med en inkomstlinje parallellt med en recyklingslinje (där upp mot höger visar en minskad mängd återbruk) och att de två linjerna följs åt. Varför?

Tid och pengar har också ett samband, de som har mycket pengar har lite tid att lägga på tankar om vad de skall göra med skiten de köper, och inte längre behöver. Man köper förvaringslösningar i stället (mycket heta produkter i dag)

Jag läste en insändare från en dam i de finare kvarteren, som hade kastat en soffa i en kontainer. Hon var mycket upprörd över att någon hade tagit soffan dagen därpå, på ett mystiskt sätt ansåg hon sig fortfarande äga soffan och hennes beslut att kasta den fick ingen ifrågasätta.

Själv anser jag att inget egentligen går att äga, det enda uppdraget vi har är att förvalta, på det viset anser jag följdenligt att kvinnan inte hade rätt att kasta en soffa som kunde komma till användning för någon annan, det är våra gemensamma tillgångar som några få av väldigt konstiga skäl anser sig ha rätt att bruka, förstöra, kasta eller förvara till ingens glädje.

Jag bor numera i Norge, ett rikt land, rikare än Sverige. Här återvinner man mycket mindre, inte ens burkar och flaskor i stor utsträckning. Är vinsten för liten? Tiden för knapp?

Jag behöver väl inte nämna i vilken utsträckning fattiga människor och länder tar vara på resurser som ingen annan ser potentialen av, och med en stor portion kreativitet (kanske nästa spaning kan handla om att kreativitet faktiskt kommer ur brister och fattigdom, vilket spekulerats mycket om)

Min spaning lyder : De som äger mest, förbrukar mest slänger mest och återbrukar minst, och de som äger minst återbrukar mest!

Det finns en naturlag som heter entropi, att allt vill blandas och utjämnas,
den tror jag inte på, mer än enkla vetenskapliga studier av typen varmt vatten
blandat med kallt blir ljummet.

Invändningar? Kommentarer?

Ingela

Nya strategier i før att førhindra uppror och sammanslutningar i den kokande arbetsløshetens USA

Det är inte alltid som lotterier och droger hjälper før att kuva en befolkning. Jag såg i dag ett nytt program: "Undercover boss" Amerikansk dokumentärserie från 2011. Chefer i olika amerikanska företag går undercover som nyanställda för att ta reda på hur deras verksamheter fungerar i verkligheten.

Det brukar sluta med ett møte med the “mighty” boss, førtjusta och skamsna går det upp før dem att han eller hon inte var en vanlig mænniska som de haft som praktikant eller liknande.

Nästa steg är att de hårt arbetande fotfolket får en oväntad gåva från ovan. Naturligtvis gäller det inga systemførändringar før det stora flertalet, utan några dusører av typen hjälp till collegestudier eller en behandling av en arbetsskada før en av de som bossen träffat och arbetat med på fältet

Detta är ytterligare en i raden av exempel på “mimetisk konkurrens” som jag skrivit mycket om. Att endast ett fåtal kan få den där stora vinsten eller operationen, och att det gäller ett litet urval som får detta antingen genom lotterier eller en välvillig schefs goda humør.

Alls inte genom någon grundläggande rättfärdighet før det stora flertalet

Mimetisk rivalitet är det instrumet som lurat och bedragit den amerikanska befolkningen till en øvertygelse att alla kan bli president, men bara en åt gången, att alla kan få gråstarroperation, men bara om man tillhør de lyckligt “lottade” Detta har också bidragit till att førhindra anslutningar till fackføreningar, vilket vi ser i hart när alla länder i dag, och beror på en aktiv strategi

Vi är inte längre en samling medmänniskor som arbetar mot gemensamma mål, utan motmänniskor som tävlar om platsen i solen.

Att ingen reagerar på att schefen ljuger om sin identitet och får upplysningar som inte är etiskt førsvarbart førbryllar mig.

Om någon undrar øver mina Ø så beror det på vårt kära grannland

Ämnet frihet kan man grunna på länge...

Jag tror att de flesta anser om frihet är att få det de vill, snabbt!

För dem är det frihet att ha en bil som kan frakta dem dit de vill utan att be om hjälp eller vara bunden av tidtabeller.

För mig är det en ofrihet att äga en bil. Man måste försäkra den, besiktiga den, tanka den, glöm inte kolla oljan! Man måste ha ett garage till den, och ändå när man ”fri” kör omkring så måste man anpassa sig till övriga trafikanter (betrakta
vilken slags människotyp som kräver större rättigheter på vägarna) Hur fria är
ni som sitter i långa köer i era bilar varenda dag?

När jag jobbat natten i söndagsmorgon kl 8 upptäcktejag att bussen inte gick förrän 10. Jag var trött, jag var underställd tidtabellen.
Var jag ofri? Om det inte handlar om att få det man vill, snabbt, så handlar
det mer om inställning. Jag är fri att skriva i min blogg, jag är fri att klaga
hos Oslos trafiknät, och framför allt fri att betrakta händelsen från ett annat
perspektiv. Jag har lärt mig en erfarenhet och jag har satt på nya slangar på
min cykel.

Nej frihet är inte att genast få det man vill, och den går inte att köpa för pengar, Bonhoeffer hade inte varit fri i sitt fängelse annars. Frihet är en iställning, och jag tror att det kräver styrka och integritet att vara fri i den meningen.

Många modeslavar menar att det är frihet över sin egna kropp som styr när de sprutar in nervgiftet botox i huden och restylan i läpparna. Det ”råkar” vara så att det inte är en människa som valt detta, utan en väldigt stor mängd. Har inte det att göra med en ofrihet i botten, att man önskar vara precis som alla andra, och nu är det stora läppar som gäller!

Mode är ett liknande uttryck, att ta på sig sådana kläder som är moderna, dvs som alla andra har. Är man inte då väldigt ofri? Mer ofri än Bohoeffer i sitt fängelse? Kanske, hör och häpna, mer ofri än den sudanesiske kvinnan i sin burka?

Botox hindrar ansiktats enorma språk av muskler som kommunicerar, det är ett gift som ger en partiell förlamning.

I dag är det modernt med förlamning!

Om man är beroende av vad andra tycker och gör så är man de facto ofri. Men är oberoende viktigt så har man fallit i det andra diket. Det hela handla om vad för slags beroede det är, falskt eller äkta.

Frihet kostar alltså ingenting, och har inte att göra med en situation som man behärskar över eller inte, det handlar om ett tillstånd av förankring i sitt jag, i den fasta kärnan som vi alla har tillgång till. Det som Jung kallade självet, rent och utan påverkan från personan (den som är beroende av vad andra tycker, vårt sociala hölje). Vilket faktiskt bevisats i dag genom ny forskning på vårt undermedvetna, att det inte är ett klumpigt oslipat verktyg från stenåldern, utan äger en egen kontrollaparat och agerar självständigt (om du upplevt en akut situation då du måste handla rätt och snabbt så har du upplevt att allt går långsamt och att du gör rätt per automatik, då är det självet som tagit kommandot)

Freud däremot betraktade vårt jag och överjag som mycket opålitliga instanser. Den fria viljan enl. Freud är en illusion, en kompromiss mellan jaget och driftbegären. Jung bröt med Freud av olika skäl, Freud betedde sig som en despot inom psykologin och krävde ensamrätt på beskrivningen av vårt undermedvetna, Jung var öppen för verkningen mellan det heliga och vårt själv.

Själv är jag mycket intresserad av placebo och varför ingen forskar på det, utan tar det som en felfaktor. Vad är det som läker och helar, när inga mediciner eller andra rimliga förändringar gör det? Och som bara gör det under tankens och trons kraft? (man har alltid en kontrollgrupp som inte får några mediciner alls, som sasknar placeboverkan eller uppvisar en mindre frekvens)

Karl Barth har sagt att hälsa är en mänsklig styrka, oavsett man är frisk eller sjuk (jag tänker här på hur Jesus kanske inte i första hand befriade människor från lidande och sjukdomar, utan befriade dom från stigmat) Är det inte precis likadant med friheten, att det är en mänsklig styrka.Var inte Jesus fri?

Till och med på korset?

Vad är frihet?

De fyra friheterna
innefattar fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital och utgör
kärnan i Europeiska unionens inre marknad. En ekonimisk frihet

De tre friheterna RFSU har kommit fram till är: Frihet att välja. Frihet att vara. Frihet att njuta. En hedonistisk grund således

Fri- och rättigheter i den
svenska regeringsformen!

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt
meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i
övrigt taga del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning,
menings- yttring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på
allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller
enskilda syf- ten,

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller till- sammans med andra utöva sin
religion.

Andra uppfattningar om frihet

Ju mer frihet människor får desto mindre tid har de för friheten

 Alla människor älskar friheten och tycks sträva efter att krossa den. Voltaire.
(det tål att tänkas på, Är det inte högern som önskar en orimlig frihet till de
sina, och är förespråkare för ”tuffare tag” och var den frakrion som inte ville
förbjuda dödsstraff, den  mest absoluta
ofriheten!)

 Det som gör folk till slavar är deras intensiva önskan att vara fria. George Bernard Shaw

Min pappa sa att en människa utan arbete är som en fågel utan bur. Lite provokativt, men han levde själv på det viset och menade nog att det var så. Man överlämnar sin tid och sin frihet till en arbetsgivare. Det måste i grunden vara väldigt viktigt  vad det är för arbetsplats, man bör vara integrerad med filosofin och produkten, annars blir man som Marx sa, aliegnerad, och avskuren från väsentligheterna i livet. Man odlar en vi-och-dom-inställning som ett psykologiskt försvar.

Samtidigt så tror jag att pappa saknade en frihet genom att inte ingå i ett socialt mönster genom ett ”hederligt” lönearbete. Vi vill vara nyttiga och tas i anspråk, dela med oss av våra gåvor.
Det är också en av grunderna inom kristendomen, som är en mycket social
struktur. Nu är det inte så att min pappa var en molusk som levde på andra,
han var en fantastisk konstnär och en mycket vis människa som delade sin humor,
visdom och musik till en ofantligt stor mängd människor. Man kan likna honom
vid en informell dekanus som inte förstod sin stora roll, och som delvis
missbrukade den.  Om du har sett filmen ”Love song for Bobby Brown” så har du min pappa i ett nötskal.

De sociala reglerna som vi i vår familj inte riktigt lärt oss, skall jag komma in på senare, men kort sagt är det att göra som alla andra gör, samtidigt som de gör det.

Frihet är inte värd att ha om den inte omfattar friheten att fela. Mahatma
Gandhi

Min uppfattning

Friheten att inte äga.

I dagens samhälle dyrkar vi den individuella friheten över allt annat. Någon har då kommit på att äganderätten är en av de viktigaste förutsättningarna för individuell frihet. Men är det inte så att ju mer saker vi äger och ju större lån vi tagit för att
äga dessa saker, ju mindre flexibla blir vi, ju svårare blir det att röra sig
och utnyttja sin individuella frihet?

Rätten att INTE äga borde hyllas som en av de viktigaste rättigheterna i ett
modernt samhälle. Detta läste jag  på hemsidan:

http://www.medvetenkonsumtion.org/nyheter/cras-sit-amet-3904229  Medveten konsumtion.

Handen på hjärtat, varenda en som äger en liten plätt gräsmatta har köpt den senaste gräsklipparen, som står och dammar och rostar samtidigt som grannen har en likadan maskinpark, som dammar och rostar. Varför inte dela
på sakerna? Vad är det för slags frihet man eftersträvar? Frihet att få konsumera ihäl planeten? Frihet från gemenskap? frihet från beroende?

Den som inte tycker om ensamhet kommer inte att älska friheten. Arthur
Schopenhauer. Ungefär där är jag, i en kamp mellan den kristna
kaffedrickande sociala sfären och min kärlek till ensamheten och mina egna
lösningar och tankar. Och till slut kommer jag att bli betraktad som en av alla
dessa kufar som ingen begriper.

Just nu sitter jag på min veranda, hyrd men likaväl min eftrsom jag besitter platsen. Även om jag ägt marken på ett papper så vet ingen om man äger samma saker i morgon. Det regnar ett underbart strilregn och mellan dropparna kvittrar bokinken . Så här låter det: http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=1427013&codingformat=.m4a&metafile=asx

 Jag har ett stort tak av betong över mig
och är fri från regnets blöta. Jag är också fri från de instanser i Göteborg
som ville tvinga på mig sin världsbild, som ville tvinga mig att utföra ofria
och meningslösa sysslor. Jag är fri att leva mitt liv efter min övertygelse och
ägna timmarna åt aktiviteter som ger mig mening. Jag är fri att tacka ja till
dagar att jobba på (på en arbetsplats jag trivs på) jag är fri att gå vilket
håll jag vill under mina lediga dagar, och i vilken takt jag vill.

 Känn på denna devisen: Experter är ofta intelligenser som är fångna bakom höga
murar; de känner sannerligen varje sten på fängelsegården. T.E Lawrence. Jag tänker osökt på akademierna som i dag är på milsavstånd från platons interagerande och dynamiska modell, helt fastlåst av dogmer och ”försanthållanden” Med ett lysande undantag: Noam Chomsky, som umgås med sina elever i en utvungen och fri miljö som står i en ständig, dynamisk utveckling. Man diskuterar och filosoferar utan att låsa fast sig vid pragmatism. Det kallarf jag frihet. En kreativ frihet. Frihet betyder ansvar.
Därför är den fruktad av de flesta människor. George Bernard Shaw

Frihet: en av fantasins dyrbaraste ägodelar. Ambrose Bierce. Det kan låta lite pekoralt, men är helt sant. I fantasin och i drömmen är v i fria och det är där som vi skapar det nya, och möter det heliga anser jag.

 Frihet är ett stormande hav; bara ängsliga människor föredrar tyranniets stillhet. Thomas Jefferson

 Frihet är bara ett annat ord för inget mer att förlora. Kris Kristofferson.

Lyssna på låten: http://www.youtube.com/watch?v=RDCZCCQVbRs
 

 Ingen kan bli helt fri förrän alla är fria. Herbert Spencer. Nya rön som
bl.a man kan läsa i boken ”jämlikhetsanden”, bekräftar att rika människor i
fattiga länder mår sämre socialt, fyskiskt och psykiskt än en människa i ett
jämlikt samhälle.

 Frihet är något man själv bestämmer sig för säger några, och delvis tror jag att det stämmer. Ett lysande exempel är Dietrich Bonhoeffer, tysk präst,  som plågades och avrättades i ett koncentrationsläger under andra världskriget. Fångna människor kan utveckla en stor inre frihet. Teologen Dietrich Bonhoeffer förvirrade sina fångvaktare genom att besitta en större frihet än dem.

Ylva Eggehorn skriver: Det viktiga för Bonhoeffer är en tro utan maktanspråk.
Han vänder sig bort från den institutionaliserade religionen och talar om
människans personliga frihet. Bonhoeffer bejakar både det Gamla testamentet och
evangelierna, och betraktar juden Jesus som en person ”ointresserad av den egna
framgången som den enda värdeskapande handlingen” - därmed går han emot Hitlers uppmaning till den tyska kyrkan att rensa ut det gammaltestamentliga arvet och insikten om att Jesus var jude.

 ”Fascinationen inför framgång delar vi faktiskt med hitlertidens ideologi - hur obehaglig den insikten än är.”

Bonhoeffer bestämde sig för att vara fri i sin oerhörda ofrihet, att nazisterna inte kunde komma åt hans jag och hans kärna. Jag kan inte hitta för tillfället de exakta
ord han skrev dagen före han avrättades, men det liknar Violetta Parras
inställning, hon kunde tacka livet trots att det tog hennes barn och man samt
fängslade henne av samma skäl som Bonhoeffer.

 Människan är dömd till att vara fri. Jean-Paul Sartre. Det är mycket som Sartré säger som jag håller med om och som är svårt att bestrida. Om man ser domen som något lagbundet, som något ofrånkomligt, ett tvång att ta ställning och att definiera sitt liv så har han inte fel, och det får en mer positiv klang trots allt. Inte långt från den kristna synen uttryckt av Luthers ”allmäna kall”