Foton och salig blandning

Senaste inläggen

Av Ingela - 14 juli 2011 13:02

DETTA INLÄGG ÄR KOPPLAT TILL fACEBOOK-GRUPPEN "SPANARNA"


Vi vet ju alla att rika personer konsumerar mer än fattiga, rimligtvis borde den gruppen också återanvända mer, Eller?

Min spaning menar att det är tvärt om, de som har alla skäl att återanvända mer, skiter i miljön.

Jag tror till och med att man kan göra en graf med en inkomstlinje parallellt med en recyklingslinje (där upp mot höger visar en minskad mängd återbruk) och att de två linjerna följs åt. Varför?

Tid och pengar har också ett samband, de som har mycket pengar har lite tid att lägga på tankar om vad de skall göra med skiten de köper, och inte längre behöver. Man köper förvaringslösningar i stället (mycket heta produkter i dag)


Jag läste en insändare från en dam i de finare kvarteren, som hade kastat en soffa i en kontainer. Hon var mycket upprörd över att någon hade tagit soffan dagen därpå, på ett mystiskt sätt ansåg hon sig fortfarande äga soffan och hennes beslut att kasta den fick ingen ifrågasätta.


Själv anser jag att inget egentligen går att äga, det enda uppdraget vi har är att förvalta, på det viset anser jag följdenligt att kvinnan inte hade rätt att kasta en soffa som kunde komma till användning för någon annan, det är våra gemensamma tillgångar som några få av väldigt konstiga skäl anser sig ha rätt att bruka, förstöra, kasta eller förvara till ingens glädje.


Jag bor numera i Norge, ett rikt land, rikare än Sverige. Här återvinner man mycket mindre, inte ens burkar och flaskor i stor utsträckning. Är vinsten för liten? Tiden för knapp?

Jag behöver väl inte nämna i vilken utsträckning fattiga människor och länder tar vara på resurser som ingen annan ser potentialen av, och med en stor portion kreativitet (kanske nästa spaning kan handla om att kreativitet faktiskt kommer ur brister och fattigdom, vilket spekulerats mycket om)


Min spaning lyder : De som äger mest, förbrukar mest slänger mest och återbrukar minst, och de som äger minst återbrukar mest!


Det finns en naturlag som heter entropi, att allt vill blandas och utjämnas,
den tror jag inte på, mer än enkla vetenskapliga studier av typen varmt vatten
blandat med kallt blir ljummet.


Invändningar? Kommentarer?

Ingela

ANNONS
Av Ingela - 30 juni 2011 00:00


Nya strategier i før att førhindra uppror och sammanslutningar i den kokande arbetsløshetens USA


Det är inte alltid som lotterier och droger hjälper før att kuva en befolkning. Jag såg i dag ett nytt program: "Undercover boss" Amerikansk dokumentärserie från 2011. Chefer i olika amerikanska företag går undercover som nyanställda för att ta reda på hur deras verksamheter fungerar i verkligheten.


Det brukar sluta med ett møte med the “mighty” boss, førtjusta och skamsna går det upp før dem att han eller hon inte var en vanlig mænniska som de haft som praktikant eller liknande.

Nästa steg är att de hårt arbetande fotfolket får en oväntad gåva från ovan. Naturligtvis gäller det inga systemførändringar før det stora flertalet, utan några dusører av typen hjälp till collegestudier eller en behandling av en arbetsskada før en av de som bossen träffat och arbetat med på fältet


Detta är ytterligare en i raden av exempel på “mimetisk konkurrens” som jag skrivit mycket om. Att endast ett fåtal kan få den där stora vinsten eller operationen, och att det gäller ett litet urval som får detta antingen genom lotterier eller en välvillig schefs goda humør.

Alls inte genom någon grundläggande rättfärdighet før det stora flertalet


Mimetisk rivalitet är det instrumet som lurat och bedragit den amerikanska befolkningen till en øvertygelse att alla kan bli president, men bara en åt gången, att alla kan få gråstarroperation, men bara om man tillhør de lyckligt “lottade” Detta har också bidragit till att førhindra anslutningar till fackføreningar, vilket vi ser i hart när alla länder i dag, och beror på en aktiv strategi


Vi är inte längre en samling medmänniskor som arbetar mot gemensamma mål, utan motmänniskor som tävlar om platsen i solen.


Att ingen reagerar på att schefen ljuger om sin identitet och får upplysningar som inte är etiskt førsvarbart førbryllar mig.


Om någon undrar øver mina Ø så beror det på vårt kära grannland






ANNONS
Av Ingela - 11 juni 2011 19:27

Ämnet frihet kan man grunna på länge...


Jag tror att de flesta anser om frihet är att få det de vill, snabbt!

För dem är det frihet att ha en bil som kan frakta dem dit de vill utan att be om hjälp eller vara bunden av tidtabeller.

För mig är det en ofrihet att äga en bil. Man måste försäkra den, besiktiga den, tanka den, glöm inte kolla oljan! Man måste ha ett garage till den, och ändå när man ”fri” kör omkring så måste man anpassa sig till övriga trafikanter (betrakta
vilken slags människotyp som kräver större rättigheter på vägarna) Hur fria är
ni som sitter i långa köer i era bilar varenda dag?


När jag jobbat natten i söndagsmorgon kl 8 upptäcktejag att bussen inte gick förrän 10. Jag var trött, jag var underställd tidtabellen.
Var jag ofri? Om det inte handlar om att få det man vill, snabbt, så handlar
det mer om inställning. Jag är fri att skriva i min blogg, jag är fri att klaga
hos Oslos trafiknät, och framför allt fri att betrakta händelsen från ett annat
perspektiv. Jag har lärt mig en erfarenhet och jag har satt på nya slangar på
min cykel.


Nej frihet är inte att genast få det man vill, och den går inte att köpa för pengar, Bonhoeffer hade inte varit fri i sitt fängelse annars. Frihet är en iställning, och jag tror att det kräver styrka och integritet att vara fri i den meningen.

Många modeslavar menar att det är frihet över sin egna kropp som styr när de sprutar in nervgiftet botox i huden och restylan i läpparna. Det ”råkar” vara så att det inte är en människa som valt detta, utan en väldigt stor mängd. Har inte det att göra med en ofrihet i botten, att man önskar vara precis som alla andra, och nu är det stora läppar som gäller!


Mode är ett liknande uttryck, att ta på sig sådana kläder som är moderna, dvs som alla andra har. Är man inte då väldigt ofri? Mer ofri än Bohoeffer i sitt fängelse? Kanske, hör och häpna, mer ofri än den sudanesiske kvinnan i sin burka?

Botox hindrar ansiktats enorma språk av muskler som kommunicerar, det är ett gift som ger en partiell förlamning.

I dag är det modernt med förlamning!

Om man är beroende av vad andra tycker och gör så är man de facto ofri. Men är oberoende viktigt så har man fallit i det andra diket. Det hela handla om vad för slags beroede det är, falskt eller äkta.

Frihet kostar alltså ingenting, och har inte att göra med en situation som man behärskar över eller inte, det handlar om ett tillstånd av förankring i sitt jag, i den fasta kärnan som vi alla har tillgång till. Det som Jung kallade självet, rent och utan påverkan från personan (den som är beroende av vad andra tycker, vårt sociala hölje). Vilket faktiskt bevisats i dag genom ny forskning på vårt undermedvetna, att det inte är ett klumpigt oslipat verktyg från stenåldern, utan äger en egen kontrollaparat och agerar självständigt (om du upplevt en akut situation då du måste handla rätt och snabbt så har du upplevt att allt går långsamt och att du gör rätt per automatik, då är det självet som tagit kommandot)


Freud däremot betraktade vårt jag och överjag som mycket opålitliga instanser. Den fria viljan enl. Freud är en illusion, en kompromiss mellan jaget och driftbegären. Jung bröt med Freud av olika skäl, Freud betedde sig som en despot inom psykologin och krävde ensamrätt på beskrivningen av vårt undermedvetna, Jung var öppen för verkningen mellan det heliga och vårt själv.


Själv är jag mycket intresserad av placebo och varför ingen forskar på det, utan tar det som en felfaktor. Vad är det som läker och helar, när inga mediciner eller andra rimliga förändringar gör det? Och som bara gör det under tankens och trons kraft? (man har alltid en kontrollgrupp som inte får några mediciner alls, som sasknar placeboverkan eller uppvisar en mindre frekvens)


Karl Barth har sagt att hälsa är en mänsklig styrka, oavsett man är frisk eller sjuk (jag tänker här på hur Jesus kanske inte i första hand befriade människor från lidande och sjukdomar, utan befriade dom från stigmat) Är det inte precis likadant med friheten, att det är en mänsklig styrka.Var inte Jesus fri?


Till och med på korset?



Av Ingela - 9 juni 2011 12:41

 

 

Vad är frihet?

 

De fyra friheterna
innefattar fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital och utgör
kärnan i Europeiska unionens inre marknad. En ekonimisk frihet


De tre friheterna RFSU har kommit fram till är: Frihet att välja. Frihet att vara. Frihet att njuta. En hedonistisk grund således


Fri- och rättigheter i den
svenska regeringsformen!




1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt
meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,


2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i
övrigt taga del av andras yttranden,


3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning,
menings- yttring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnärligt verk,


4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på
allmän plats,


5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller
enskilda syf- ten,


6. religionsfrihet: frihet att ensam eller till- sammans med andra utöva sin
religion.


Andra uppfattningar om frihet

Ju mer frihet människor får desto mindre tid har de för friheten


 Alla människor älskar friheten och tycks sträva efter att krossa den. Voltaire.
(det tål att tänkas på, Är det inte högern som önskar en orimlig frihet till de
sina, och är förespråkare för ”tuffare tag” och var den frakrion som inte ville
förbjuda dödsstraff, den  mest absoluta
ofriheten!)


 Det som gör folk till slavar är deras intensiva önskan att vara fria. George Bernard Shaw

Min pappa sa att en människa utan arbete är som en fågel utan bur. Lite provokativt, men han levde själv på det viset och menade nog att det var så. Man överlämnar sin tid och sin frihet till en arbetsgivare. Det måste i grunden vara väldigt viktigt  vad det är för arbetsplats, man bör vara integrerad med filosofin och produkten, annars blir man som Marx sa, aliegnerad, och avskuren från väsentligheterna i livet. Man odlar en vi-och-dom-inställning som ett psykologiskt försvar.

Samtidigt så tror jag att pappa saknade en frihet genom att inte ingå i ett socialt mönster genom ett ”hederligt” lönearbete. Vi vill vara nyttiga och tas i anspråk, dela med oss av våra gåvor.
Det är också en av grunderna inom kristendomen, som är en mycket social
struktur. Nu är det inte så att min pappa var en molusk som levde på andra,
han var en fantastisk konstnär och en mycket vis människa som delade sin humor,
visdom och musik till en ofantligt stor mängd människor. Man kan likna honom
vid en informell dekanus som inte förstod sin stora roll, och som delvis
missbrukade den.  Om du har sett filmen ”Love song for Bobby Brown” så har du min pappa i ett nötskal.

De sociala reglerna som vi i vår familj inte riktigt lärt oss, skall jag komma in på senare, men kort sagt är det att göra som alla andra gör, samtidigt som de gör det.


Frihet är inte värd att ha om den inte omfattar friheten att fela. Mahatma
Gandhi

Min uppfattning

Friheten att inte äga.

I dagens samhälle dyrkar vi den individuella friheten över allt annat. Någon har då kommit på att äganderätten är en av de viktigaste förutsättningarna för individuell frihet. Men är det inte så att ju mer saker vi äger och ju större lån vi tagit för att
äga dessa saker, ju mindre flexibla blir vi, ju svårare blir det att röra sig
och utnyttja sin individuella frihet?


Rätten att INTE äga borde hyllas som en av de viktigaste rättigheterna i ett
modernt samhälle. Detta läste jag  på hemsidan:

http://www.medvetenkonsumtion.org/nyheter/cras-sit-amet-3904229  Medveten konsumtion.


Handen på hjärtat, varenda en som äger en liten plätt gräsmatta har köpt den senaste gräsklipparen, som står och dammar och rostar samtidigt som grannen har en likadan maskinpark, som dammar och rostar. Varför inte dela
på sakerna? Vad är det för slags frihet man eftersträvar? Frihet att få konsumera ihäl planeten? Frihet från gemenskap? frihet från beroende?


Den som inte tycker om ensamhet kommer inte att älska friheten. Arthur
Schopenhauer
. Ungefär där är jag, i en kamp mellan den kristna
kaffedrickande sociala sfären och min kärlek till ensamheten och mina egna
lösningar och tankar. Och till slut kommer jag att bli betraktad som en av alla
dessa kufar som ingen begriper.


Just nu sitter jag på min veranda, hyrd men likaväl min eftrsom jag besitter platsen. Även om jag ägt marken på ett papper så vet ingen om man äger samma saker i morgon. Det regnar ett underbart strilregn och mellan dropparna kvittrar bokinken . Så här låter det: http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=1427013&codingformat=.m4a&metafile=asx


 

 Jag har ett stort tak av betong över mig
och är fri från regnets blöta. Jag är också fri från de instanser i Göteborg
som ville tvinga på mig sin världsbild, som ville tvinga mig att utföra ofria
och meningslösa sysslor. Jag är fri att leva mitt liv efter min övertygelse och
ägna timmarna åt aktiviteter som ger mig mening. Jag är fri att tacka ja till
dagar att jobba på (på en arbetsplats jag trivs på) jag är fri att gå vilket
håll jag vill under mina lediga dagar, och i vilken takt jag vill.


 Känn på denna devisen: Experter är ofta intelligenser som är fångna bakom höga
murar; de känner sannerligen varje sten på fängelsegården. T.E Lawrence. Jag tänker osökt på akademierna som i dag är på milsavstånd från platons interagerande och dynamiska modell, helt fastlåst av dogmer och ”försanthållanden” Med ett lysande undantag: Noam Chomsky, som umgås med sina elever i en utvungen och fri miljö som står i en ständig, dynamisk utveckling. Man diskuterar och filosoferar utan att låsa fast sig vid pragmatism. Det kallarf jag frihet. En kreativ frihet. Frihet betyder ansvar.
Därför är den fruktad av de flesta människor. George Bernard Shaw

Frihet: en av fantasins dyrbaraste ägodelar. Ambrose Bierce. Det kan låta lite pekoralt, men är helt sant. I fantasin och i drömmen är v i fria och det är där som vi skapar det nya, och möter det heliga anser jag.


 Frihet är ett stormande hav; bara ängsliga människor föredrar tyranniets stillhet. Thomas Jefferson


 Frihet är bara ett annat ord för inget mer att förlora. Kris Kristofferson.

Lyssna på låten: http://www.youtube.com/watch?v=RDCZCCQVbRs
 

 Ingen kan bli helt fri förrän alla är fria. Herbert Spencer. Nya rön som
bl.a man kan läsa i boken ”jämlikhetsanden”, bekräftar att rika människor i
fattiga länder mår sämre socialt, fyskiskt och psykiskt än en människa i ett
jämlikt samhälle.


 Frihet är något man själv bestämmer sig för säger några, och delvis tror jag att det stämmer. Ett lysande exempel är Dietrich Bonhoeffer, tysk präst,  som plågades och avrättades i ett koncentrationsläger under andra världskriget. Fångna människor kan utveckla en stor inre frihet. Teologen Dietrich Bonhoeffer förvirrade sina fångvaktare genom att besitta en större frihet än dem.

Ylva Eggehorn skriver: Det viktiga för Bonhoeffer är en tro utan maktanspråk.
Han vänder sig bort från den institutionaliserade religionen och talar om
människans personliga frihet. Bonhoeffer bejakar både det Gamla testamentet och
evangelierna, och betraktar juden Jesus som en person ”ointresserad av den egna
framgången som den enda värdeskapande handlingen” - därmed går han emot Hitlers uppmaning till den tyska kyrkan att rensa ut det gammaltestamentliga arvet och insikten om att Jesus var jude.


 ”Fascinationen inför framgång delar vi faktiskt med hitlertidens ideologi - hur obehaglig den insikten än är.”

Bonhoeffer bestämde sig för att vara fri i sin oerhörda ofrihet, att nazisterna inte kunde komma åt hans jag och hans kärna. Jag kan inte hitta för tillfället de exakta
ord han skrev dagen före han avrättades, men det liknar Violetta Parras
inställning, hon kunde tacka livet trots att det tog hennes barn och man samt
fängslade henne av samma skäl som Bonhoeffer.


 Människan är dömd till att vara fri. Jean-Paul Sartre. Det är mycket som Sartré säger som jag håller med om och som är svårt att bestrida. Om man ser domen som något lagbundet, som något ofrånkomligt, ett tvång att ta ställning och att definiera sitt liv så har han inte fel, och det får en mer positiv klang trots allt. Inte långt från den kristna synen uttryckt av Luthers ”allmäna kall”

Av Ingela - 9 maj 2011 00:37

Dagens inlägg är en recension av boken "Jämlikhetsanden" Wilkinson, Richard, Pickett, Kate, karneval förlag, 2009, Stockholm


Jämlikhetsanden heter boken, den titeln är inte så bra, men resten av boken är en formidabel kartbok över hur illa det går om ett samhälle tillåts glida isär (Emil Schön, Flamman). ”The spirit level” är den engelska titeln som har en dubbel betydelse av vattenpass och balansgång.


På första sidan i förordet skriver författarna att boken kan kallas ”evidensbaserad politik” Underbart! Och helt korrekt, eftersom boken bygger på evidens och statistik. Ingen forskare, vilken politisk härkomst de än anser sig tillhöra kommer att kunna bestrida uppgifterna i boken, evidens biter på naturvetarna såväl som på humanisterna.


Jag som av etiska och religiösa skäl alltid hävdat rättsprincipen, att alla har samma rättigheter och samma värde hade inte trott att ett ojämlikt system också leder till sämre förutsättningar för de lyckligast lottade i ojämlika länder, dessa upptäckter var snarare spinnoff-effekter i deras undersökning och inte något de avsedde att bevisa. Jag funderar på hur Phelps ställer sig till deras resultat, mot bakgrund av hans ekonomiska modell som bygger på att ett ojämlikt ekonomiskt system är optimalt för ett lands utveckling?


Författarnas teorier kan utgöra grunden för att väsentligt förbättra livskvaliteten för flertalet, men om inte studien anammas kommer teorin att förbli dödfödd.[1]

En av svårigheterna med en nyordning är en motarbetande individualism och lösningen för psykosociala problem hanteras av medicinen, inte den ekonomiska strukturen


Förväntad livslängd, fig. 1.1
USA som i nästan alla diagram är det yttersta måttet på ojämlikhet har lika hög livslängd som Kuba, vilka alla betraktar som ett fattigt land med kuvad befolkning. Lika ofta som USA framträder som ”the bad guy” har förvånansvärt Japan de högsta scorerna för jämlikhet och därpå följande välstånd, här lever de längst. Inte förvånande lever de fattigaste ländernas innevånare kortast.


Figur 1.2 Lyckliga relationer.
USA skattar sig lika lyckliga som Sverige, El Salvador, Mexiko, Nigeria och Belgien, men säkert av olika skäl... Företeelsen ”Affluenza” är en sjukdom som visar sig i glädje bara när man konsumerar, alltså en slags pseudolycka. http://www.youtube.com/watch?v=_SN2caMwOTU. Ett år av våra liv tittar vi i medeltal på reklam. Frihet i detta fall handlar mer om att bli lurad in i en fälla av konsumtion, i grunden ofritt. Jagtror att den mimetiska rivaliteten smyger in här också, som betyder att vi inte längre är medmänniskor utan olika tävlingslag som skall slå ut varandra, orsaken till det är att vi inte tror att vi kan bli lyckliga när någon annan eller flertalet har det vi har.


Statusångest har blivit en av åkommorna som filosofen Alain Botton[2] beskriver, på samma sätt som mimetisk rivalitet skäms vi över minskad status och gör allt för att upprätthålla vår status och makt. Missnöje är över huvud taget en stark påtrycknings-mekanism som reklammakarna utnyttjar för att hålla oss kvar vid ”köpglädjen”. Att amerikanarna ändå anser sig lyckliga kan bero på ”fake-it-till-you-make-it-syndromet” Det är för skämmigt att erkänna sin olycka. En annan ekonom, Richard Layard beskriver vårt inkomstmissbruk: Ju mer vi har desto mer känner vi behov av och desto mer tid lägger vi ner på vår strävan efter materiell rikedom och ägodelar, på bekostnad av familjeliv, relationer och livskvalitet. Betyder det att den som har lite, eller bara tillräckligt är mentalt friskare? Ja det tror jag.


Bokens kapitel inleds alltid med ett citat. Kapitel 3 med:
I sin blick bär varje människa helt säkert kännetecknet för sin rangplats i den mänskliga hierarkin, och vi andra lär oss alltid att se den
Ralph Waldo Emerson.[3]



Kapitel 5:
Det är inget mått på hälsa att vara väl anpassad till ett i grunden sjukt samhälle
Krishnamurti.[4]



Figur 5:3 Användning av illegala droger
USA högsta ojämlikheten och i samma grad illegal drogmissbruk som England och Nya Zeeland, men Australien toppar. Lägsta ojämlikheten och minsta droganvändningen: Japan! Finland och Sverige är inte långt ifrån

Den sociala statusen kan spela en stor roll för hur vi upplever vår livssituation, om vi upplever oss utkastade på nåder och inte duger så kommer vi att slåss med näbbar och klor. Förekomsten av vissa ämnen och transmittosubstanser i stressreaktioner bekräftar detta (Dopamin och serotonin). De kemiska rektionerna för stress sänker motståndskraften, sinnesstämningen och ökar benägenheten för depression. Vid ett djurförsök med apor och stressande miljöer där aporna blev placerade i grupper med starka dominanta individer så blev resultatet att de gärna och ofta ”självmedicinerade” sig med kokain, medans de dominanta individerna avstod. Nota bene den enorma förskrivningen av antidepressiva läkemedel som sker i USA och England.[5]



Citat kapitel 6 Fysisk hälsa, förväntad livslängd.
En sorgsen själ kan döda dig snabbare än en bakterie
John Steinbeck.


En långtidsstudie om en förväntad hög sjukdomsrisk med ett arbete med stort ansvar, chefsjobb, inleddes på 60-talet, Whitehall I. Det visade sig inte vara befogat, däremot kunde man skönja den sortens besvär hos gruppen som önskade samma position, cancer, magsår, kardiovaskulära sjukdomar, depression självmord mm. Hade den gruppen hårdare fysiskt jobb eller är det bara ett underdog-symptom? Man konstaterade att i de grupperna med allt lägre status följde en bana av allt sämre hälsa, och i den sista instansen, arbetslöshet var det allra sämst beskaffat. Känslan av brist på kontroll fann man som en av faktorerna.

Vad betyder det att dagens välfärdsorganisationer omvandlats till kontrollinstanser, som helt slutat att väga de individuella aspekterna? Min anm.

Kärlekslöst, kortsiktigt, osäkert, otryggt, låg självkänsla och marginalisering Är det grunder för grandiositet? Min anm. Där livet är kort är det brutalt och för säkerhets skull siktar man in på kortsiktiga belöningar, som sällan är hälsosamma.


Figur 6:1 visar att i samhällen som har hög mordfrekvens dör också andra i högre utsträckning av andra orsaker. Tabellen visar förorter till Chicago. SVARTA MÄN I HARLEM HAR MINDRE CHANS ATT UPPNÅ EN ÅLDER AV 65 ÅR ÄN MÄN I BANGLADESH.[6]

Psyket påverkar nervsystemet och indirekt immunsystemet då vi är stressade, deprimerade eller känner oss fientligt inställda är sannolikheten stor att vi drar på oss en mängd fysiska åkommor, inklusive hjärtsjukdomar, infektioner och snabbare åldrande. Stress bryter ner vår kroppsliga balans och inkräktar på ”homeostasen” en kropp och själ i balans.

Akut stress: adrenalin, noradrenalin frigörs, flykt kamp. Blodkärlen dras ihop som ett skydd för skada, av samma orsak frigörs med koaguleringsämnen, hjärta och lungor arbetar hårdare. Vid statisk stress leder detta till hjärt och kärlsjukdomar, glykos i hög mängd tillförs till blodomloppet och bidrar till fettansamlingar och diabetes (kanske för att situationen uppfattas av kroppen som en nöd och krissituation) Immuniteten försvagas och leder till hämmad tillväxt hos barn., ägglossningsproblem hos kvinnor, erektionsstörningar hos män och matsmältningsproblem för alla. Nervceller skadas och sänker den kognitiva funktionen i hjärnan, sömnsvårigheter och kronisk trötthet.[7] Allt detta kan man se hos samhällen som lider av stor ojämlikhet


kapitel 8 handlar om Utbildning och ojämlikhet.

I ett test om förväntad skolprestation i Indien delades en grupp pojkar i i två grupper, utan att pojkarna fick veta vilka kast eller platser de kom från, inte heller vilka resultat som förväntades, resultaten visade sig likartat mellan klasserna, något högre för den lägsta kasten. När de sedan fick reda på vilka kast de tillhörde och delades in i över och undergrupper med förväntat resultat att de med högre kast kommer att klara testet bättre... Så gjorde de också det L


Vidare skriver författarna att utbildning inte alltid är lösningen, att utbildning stärker de redan styrande klasserna men inte alltid ger samma frihet för en från de lägre klasserna, man vill inte heller alltid byta bort sin sociala tillhörighet och ser på utbildning som räven angående rönnbären. Och varför inte? Varför har man tagit för givet att utbildning ger ett bättre liv? I USA riktar de flesta 15-åringar in sig på högt kvalificerade arbeten, kanske de känner tävlingsprincipen och att de måste för att få vara med alls, eftersom det jämlika Japan har en mycket hög% 15-åringar som nöjer sig med ett inte så kvalificerat yrke? 50 % närmare bestämt, i Norge och Sverige är siffran 30 %, i USA är det bara 15 % 15-åringar som aspirerar på sämre jobb (men siffran för de som faktiskt uppnår drömjobben är såklart helt annan) Man tror att ojämlikhet leder till orealistiska förhoppningar och därmed större besvikelser (erinra om att nästan hela Indokina och Kuba upplever sig lika lyckliga som amerikaner)


Kapitel 8 om fängelse och straff

Graden av civilisation i ett samhälle kan bestämmas genom att besöka dess fängelser
Fjodor Dostojevskij.       

            

Figur 11.1 I mer ojämlika samhällen sitter fler i fängelse
USA i topp (såklart) och Japan visar sig vara i botten, och med signifikant god och humanitär fängelsepraktik, per 100´invånare har USA 800 interner, medans Japan har 40, Grekland förvånar med den minsta i detta diagram, ca 30 men befinner sig i mitten på jämlikhetsaxeln (som i övrigt följer en spikrak linje) I figur 11.2 redovisas amerikanska delstater och dess jämlikhetsparameter samt information om dödsstraffet är avskaffat eller ej. Hög inkomstskillnad-många fångar, där dödsstraffet är avskaffat förr fångar över lag (det skulle man inte tro, för de lever ju fortfarande)

Ingenting säger att kriminaliteten minskar i och med straff, ingenting.
Ojämlika samhällen är mer straffinriktade och de besuttna i sådana system kräver oftast ”hårdare tag” vilket å ena sidan beprövad vetenskap känner till inte fungerar, ”det mest effektiva sättet att omvandla en icke våldsbenägen person till våldsman är att sätta honom i fängelse” Fängelsepsykiatern James Gilligan. Men å andra sidan så är den besuttna klassen också den som fattar besluten.

De officiella vederläggningsskälen är: 1. Avskräckning, 2. Inkapacitering (hindra från fortsatt verksamhet), rehabilitering.

Men de inofficiella är: 1. Klasskontroll, behovet att skydda den hederliga medelklassen, 2. Behovet av syndabockar, 3. Att vinna politiska fördelar. Att utse syndabockar är mycket viktigt för att missleda uppmärksamheten från ett ojämlikt och sjukt system.[8]


USA som stegvis går mot ett allt brutalare system både mot sina egna invånare och förhörsmetoderna utanför landets gränser har utvecklat ”Supermaxfängelser” Göran Rosengren skriver följande om företeelsen: (och jag gråter)


Det är inte något tekniskt problem att bygga helt rymningssäkra fängelser. Inte heller att döma till livstidsstraff utan frigivning, vilket är så hårt man kan ta i utan att döda. Helt rymningssäkra så kallade supermaxfängelser finns numera över hela USA och livstidsstraff utan frigivning (life without parole) utdöms numera i de flesta av USA:s delstater. Båda företeelserna uttrycker uppfattningen att det finns människor som inte kan tilltros viljan eller förmågan att bättra sig och som därmed bör dömas att förlora inte bara friheten utan också hoppet. Människor som döms att förlora hoppet blir i regel tokiga och fängelserna de förvaras i blir kostsamma fabriker för produktion av asociala dårar - och samhällena de flesta av dem förr eller senare släpps ut i får betala ett allt högre pris i form av övervakning, kontroll och nya brott. 
I ett amerikanskt supermaxfängelse förvaras fångarna i minimala isoleringsceller tjugotre timmar om dygnet. Sängarna består av betongbritsar fastgjutna i golvet. Varje gång en fånge ska lämna cellen tvingas han sticka fram händerna genom matluckan för att beläggas med handfängsel. På ett supermaxfängelse finns bokstavligen inga utrymmen för behandling, rehabilitering och utbildning av fångar, eftersom det uttalade syftet med fängelset är att rymnings- säkert förvara dem som inte går att anpassa. 
När delstaten Maryland 1989 invigde sitt supermaxfängelse för att där "förvara de värsta bland de värsta", en avskräckande byggnad i brandgult tegel i centrala Baltimore till en kostnad av 200 miljoner kronor (utan luftkonditionering), skålade de smokingklädda gästerna i champagne och högtidstalade om en ny era i brottsbekämpningen. Fjorton år senare, i oktober 2003, tillkännagav Marylands fängelseminister, Mary Ann Saar, att hon ville riva hela rasket. "Supermaxfängelset var en felsatsning från början till slut", sade hon och möttes av ett brett politiskt gensvar - också från dem som en gång hade byggt det och skålat för det. 
När jag några veckor senare träffade Mary Ann Saar på hennes kontor i Towson, en förstad till Baltimore, berättade hon med djup inlevelse om vådorna av supermax: "När vi förvarar människor som djur så kommer de ut som djur. För femton år sedan trodde vi att rymningssäkra fängelser skulle göra samhället tryggare. Nu vet vi bättre."

Poliser och fängelser kan inte bygga ett rättssamhälle. Vad de i bästa fall kan göra är (nog så viktigt) att trygga det. Vad som bygger ett rättssamhälle är människors vilja och förmåga att självmant bejaka, respektera och upprätthålla lagarna.

I går psykvården, i dag kriminalvården, i morgon... De har också, värst av allt, lekt med de mest lättväckta av mänskliga reaktioner, rädslan och hämndbegäret.
Rädslan och hämndbegäret är rättssamhällets fiender. 
Rättssamhällets svåra balansgång är att döma och straffa så hårt att hämndbegäret inte uppstår - och så hoppingivande att rädslan inte får fotfäste.


Alla vet i dag hur fängelser i USA är drivhus för hat och hämnd och den mest kraftiga stimulans för våld som hittills upptäckts, att inte en kotte blir rehabiliterad. I England har man stämplat ungdomsbrottslingar på ett säkert sätt för den fortsatta kriminella banan, anti social behaviour orders (ASBO) vilket alla ”Tuffa killar” vill bli benämnda som.


De samhällen som låser in flest av sina medborgare använder minst kapital för den allmänna välfärden. Begrepp som

straffexpansion och välfärdskontraktion” har blivit mer uttalat de senaste decennierna, och antagligen ernått koncensus. I Kalifornien har man sedan 1984 byggt 21 nya fängelser, men bara ett college. I youtube-filmen om ”Affluenza” som jag länkat ovan fanns uppgifter om motsvarande ca 20 nya köpcentra under samma tid, jag känner att det finns ett samband.


Hur är det då med den mimetiska principen, att alla kan bli president, men bara en åt gången?
figur 12.1 visar social rörlighet kontra inkomstskillnad. USA är så långt ner det går att komma, det bevisar att den amerikanska drömmen bara är en dröm, och inte möjligheternas land i realiteten, Norge och Sverige toppar (men jag tror att Norge kommer att vara ensam inom kort, eller redan nu, siffrorna är ett par år gamla) Den sociala rörligheten var rätt stor fram till 1980, därefter har det skett en stor förändring, rörligheten har minskat med hela 75 % d.v.s en amerikans kille går i pappas fotspår, vadän pappa än ägnar sig åt. Ojämlika samhällen uppvisar mindre möjligheter till social rörlighet oavsett vad pojken eller flickan drömmer om eller svarar på frågan om vad han eller hon vill bli... Och skulle mot förmodan någon vilja spräcka klassbarriären så kvarstår en mängd problem som inte de besuttnas barn brottas med, sociala markörer, som Pierre Bourdieus fältteorier går ut på. Dialekt, klädsel, namn, härkomst, kulturella aktiviteter, musik och underhållning, ja allt kan vägas och mätas in i de olika klasserna, det är också så eliter upprättas och bibehåller sin status, detta sker genom ”symboliskt våld”, men kan också lika gärna kallas diskriminering eller snobbism. Klassfördomar är inte lika förkastligt. Vad vill du bli när du blir stor frågade en kvinna sin flicka på en gata i Oslo? Mäklare, svarade ungen, mäklare, ur vilka vrår och vindlingar kommer ett sådant svar? Om alla började tycka om Bach, Picasso och James Joyce så skulle överklassen hitta något annat avgränsande och svårt som bekräftar klasskillnaden, denna ojämlika struktur är mins lika svår att komma tillrätta med som ojämlikhet i inkomst. (Jag känner mig bara mer och mer trygg vid sidan om Jesus)

No man is an island

 
 


No man is an island entire of itself; every man 
is a piece of the continent, a part of the main; 
if a clod be washed away by the sea, Europe 
is the less, as well as if a promontory were, as 
well as a manor of thy friends or of thine 
own were; any man's death diminishes me, 
because I am involved in mankind. 
And therefore never send to know for whom 
the bell tolls; it tolls for thee. 
John Donne

Igen människa är en ö, hel och fullständig i sig; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela; sköljes en jordklump bort av havet, varder Europa i samma mån mindre, så som ock ett jordagods, tillhörande dina vänner eller dig själv; varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar: Den klämtar för dig!


Dysfunktionella samhällen kapitel 13

Vad författarna kommer fram till gång på gång är inte bara hur ojämlika länder dras med hälsorelaterade och sociala problem utan att hela populationen i dessa länder blir drabbade, även de välbesuttna blir smittade kan man säga av underklassens dysfunktioner. Ojämlikhet skapar dysfunktionella samhällen. Om ett land visar sig ha dåliga resultat på hälsorelaterade områden kan man med viss säkerhet förutsäga att det också lider av procentuellt fler fängelsevistelser, fler tonårsmödrar, lägre utbildningsnivå, större förekomst av fetma, sämre psykisk hälsa osv.

Min egen hypotes har varit att det giriga och egoistiska systemet som vi upplever nu bygger på driften att äga, att ha makt över sitt liv och sina egendomar, vilket i grunden inte är möjligt, det är en Gudlös och vilsen tillvaro som kan beskrivas som omnipotent och egenmäktig. Utan de etiska principerna, kristna eller humanistiska, spelar ingen roll, de härrör från samma källa, är vi dömda till en kall och krävande tillvaro av att själva skapa våra liv och livsbetingelser, utan framgång, med endast grandiositeten som drivkraft. Defensiv narcissism vill författarna beskriva företeelsen, att kräva, skuldbelägga och aldrig vara nöjd.

(Det är intressant att ta del av deras resultat mot bakgrund av Mattias Gardells undersökningar om tortyrens återkomst i USA och dess konsensus via medier och underhållningsindustrin, och att Warner & Brothers har ett samarbete med Pentagon)



[1] Sid 9

[2] Sid 79

[3] Sid 43

[4] Sid73


[5] Sid 81

[6] Sid 90

[7] Sid 98

[8] Sid 162



Av Ingela - 23 april 2011 00:46

Jag har lånat boken om Roj Friberg med hans bilder, jag är salig, och har blivit inspirerad på mitt eget vis, bilden föreställer Jesus, som uppstår på påskdagen. Han är sargad efter sina skador och bär spår av örterna som lindats runt honom, lindorna ligger bredvid. Nakenheten är självklar, han lämnade alla tyger vid graven, nakenheten är symbol för frihet från skuld och synd, han tog vår synd, han dog för våra synder, men hans uppdrag slutade vid döden, när han uppstod så var han fri och hade sonat. I de första kyrkorna döptes alla nakna, i den koptiska kyrkan har man aldrig slutat med det. Jag har medvetet låtit honom titta både med sorg och med uppfordran på oss


 




Av Ingela - 12 april 2011 10:01

"Fake it til you make it"


Första gången jag hörde det så var det som ett fjärilsvingslag, inte mer, kanske klokt, för vem är klar, vem är kompetent egentligen? Nu har jag hört det två gånger. Än en gång tänker jag på Mats Alvessons bok ”Tomhetens triumf” och tidens galopperande pseudostrukturer. Det är ju fantastiskt egentligen: ett begrepp som täcker hela hans tolkning av nutiden "Fake it til you make it". Förutom att ingen riktigt har ambitionen att klara det, att bli sådär kompetent som det står i Cv:n, man bara fortsätter att -ljuga: om sin kompetens, Politiker ljuger som om de redan uppnått sina mål, företag att de erbjuder guld och gröna skogar och den glättade reklamen har om möjligt blivit ändå mer glättad, en helt vanlig tvål ger ascosiationer till himmelriket om man får tro reklamen. Ja, målen och visionerna redan är nådda!


Man kan jämföra företeelsen med ”As-if-personligheter” De som drömmer om ett liv men glömmer att leva det. Vad skulle Kierkegaard tycka om dessa omnipotenta och självsäkra människor, han som under hela sitt liv strävade efter autensitet? Han (och jag) menade att det är var och ens uppgift att leva ett innerligt liv. Ett liv som strävar efter sanningen om sig själv och öppenhet inför de dolda djupen, i ödmjukhet.


Jag googlade på "Fake it til you make it" och jo, det blev en hel del träffar, bland annat Wikipedia: Agera som om du redan nått målet, självsäkerhet är här koden och den självuppfyllande profetian är vägen. Jag kan inte annat än att se en viss logik i detta, men kommer de fram? Är det inte så att alla ljuger för varandra och lever i sina visioner som-om...? Precis som Mats Alvesson påstår!


Vad kan man skylla på? Alla 12-stegsrörelser, kognitiv terapi, självhjälpslitteratur och snabba program för psykologiska och sociala besvär. Jag har många böcker, en av dem heter ”Skapa din framtid” Jag har fått den av min underbara morbror Leif, som fått ut mycket genom att läsa den, så pass mycket att han delar ut dessa böcker till en stor mängd släkt och vänner. Detta gör han välment och av kärlek, han tror på metoden, dels att man kan få allt man vill ha, och att man bara måste föreställa sig att man redan har det.


Boken är precis en "Fake it til you make it-bok” och påminner om ”mindfullness” en amerikansk rörelse som handlar om samma sak, men gör också anspråk på en andlig dimension. Hur kommer det sig då att företeelsen finns? Är det någon brist, någon dysfunktion? Är det som Mats Alveson påstår: En grandios människotyp av borderlinekaraktär som växer fram? Och i så fall varför?


Jag har funderat mycket på allt tävlande i dag, och att medmänniskorna har blivit motmänniskor, några man skall vara bättre än, några man skall vinna över, jag tror inte att skälet enbart går att förklara med individualismen, för då skulle Kierkegaard vända sig i graven. Nej tomheten är långt från individualism, långt från att lära känna sig själv på djupet. Det är nog snarare en önskan om att BLI någon och att man förvanskat denna önskan till att BLI NÅGOT MER ÄN ANDRA, fast bara lite mer. En lyckad och självförverkligad människa har trendiga kläder och ett trendigt hem (alltså något som liknar vad de flesta andra har)  


Eller vad de flesta andra önskar sig, men bara några få kan äga. Tillbaka till tävlingen således, tävlingen om att äga och vara den som alla kan definiera som åtråvärt, och som helt saknar sin glans om inte någon annan vill ha det, det kallas i sin tur "mimetisk rivalitet" som betyder att alla kan bli president, men bara en i taget. Ingen vill ägna hela sommaren i Marstrand i dag, men alla ville tillhöra societeten och flanera där på 1800-talet.


"Fake it til you make it" har blivit som ett fjärilsvingsslag som ruckar på hela mänsklighetens kärlek till nästan (och sig själv) Och som hindrar oss från att se den nya typen av utslagningsmekanism, som borde föra oss mot en gemensam kamp  


 

Av Ingela - 17 mars 2011 02:17

"Herre, lär oss att älska dig som man älskar de okända djupen hos en annan människa"

En bön som dök upp i Göran Bergstrands minne under en tid av misströstan. Man kan också vända på orden

"Herre, lär oss att älska de okända djupen hos en annan människa som man älskar dig "

Göran Bergstrand har skrivit "En själavårdares dilemma" om Anna Månsdotter, Yngsjömörderskan.


Bilden är från Malaga, på våren




  

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Foton och salig blandning med Blogkeen
Följ Foton och salig blandning med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se