Foton och salig blandning

Senaste inläggen

Av Ingela - 4 december 2012 13:16

 







Jakobsbrevet



Jakobsbrevet var hatad av Luther som inte ville ha med den i kanon. En ”halmepistel” kallade han den, och menade att innehållet inte följde nya testamentets röda tråd om nåden och hur den är opåverkad av gärningar, vi kan inte göra något som helst för att påverka vår frälsning, det är helt och hållet Guds jurisdiktion menade han, och jag håller med. Men jag har en annan tolkning om vad gärningen består av. Och jag kanske har en aning om varför Luther positionerade sig som han gjorde.

   Min avsikt här är att rota lite i brevet, vilken i själva verket är en liten predikan, och låta fonden vara min tolkning av ”den rike mannen”, han som var för rik för himmelriket. Det kan vara med hänsyn till gärningen mot nästan, och det utan någon vinning i sikte, utan med samma kärlek och omsorg som vi själva fått av Gud som denna form av gärning är menad.


   Om kärleken kan man tala mycket, dikta och brodera ut, men handen på hjärtat så känner man inte alltid en alltruistisk varm kärlek mot sin nästa. Men det är inte det kärleksbudet handlar om, vi kan vara heligt förbannade på nästan men ändå i botten veta att han är en oantastlig del av oss själva (kanske just därför vi blir så arga emmellanåt) För att vara ett Guds redskap för vår tillvaro och vår bestämning är det inte Gud vi skall klandra om missförhållande råder ”Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom” Jakob 1:13, utan det är vi själva som måste granskas. Det är jag och du. Kärleken mot nästan kan då uttryckas i ett anklagande mot den som begår orätt, mot nästan. Hur skall vi då veta vad som är rätt? Det är ofta väldigt svårt, juridiken täcker en del, de oskrivna lagarna en anna del, diskurser som yttrar sig i slutna sammanhang en ytterligare. Men som en överbyggnad till allt hävdar jag en helig princip, etiken. ”Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör” Jakob 1:25.


   När jag googlade på Jakobsbrevet fastnade jag för två helt olika uttolkare; Göran Greider och Håkan Sunnliden. Den senares lic. avhandling om Jakobsbrevet kan mycket väl handla om en positiv inställning till brevet, utan att den är i närheten av min eller Göran Greiders (därmed inte sagt att jag och Greider är på samma båt, men kanske i samma konvoy). Sunnliden vill tex avsäga sig vigselrätten för att slippa viga samkönade äktenskap. Hans tolkning av brevet  kanske lutar åt en eskatologisk, och varför inte? Han tror sig ha koll på Guds mening med äktenskapet och en mängd övrig ”Inside knowledge” som man förväntar sig av en som tror på gärningar och perfektion. Det låter kansk lite fördömande från min sida, men jag har valt sida, kärlekens.


   Jag antecknar alltid i mariginalen när jag läser, så också i Bibeln. Under rubriken till Jakobsbrevet har jag skrivit dessa ord någon gång, osäkert när?

  • Judisk plikt?
  • Gärningens predikan?
  • Katolsk
  • Vem skall man tjäna?
  • Fullkomlighet (jfr med Matteus)

Katolsk betyder allmän och vänder sig till hela gruppen kristna står det i förordet till Bibel 2000. Jag skulle vilja peka på den sociala meningen med ”Katolsk”. Att katolska förhållanden betyder hur vi beter oss som medmänniskor. Detta gick upp för mig under interpretationen av ”Den rike mannen”. Lukas 18:20 ger exempel på de ”katolska” budorden vilka också Matteus och Markus radar upp;


Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor."


Dessa budord avser vår plikt inför vår nästa, de är sociala budord. Det är intressant hur alla tre nämner dessa, men har lite olika tolkningar om Guds vilja i sammanhanget, Matteus menar att målet är eskatologiskt, hur de som följer Jesus får sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar i det kommande riket. Om det vore målet med hela berättelsen så vore det väl rimligare att de räknat upp de första och viktigaste som rör förhållandet mot Gud?  


  1. Tro på Gud
  2. Förbud mot otillbörlig tillbedjan
  3. Förbud mot att ingå eder
  4. Att högtidlighålla helgade dagar

Och följenligt vore hela upplägget ett krav på en gärningsprestation, om du gör si och så så får du makt i det kommande riket, så förtjänar du det! Tolkat på det viset har vi nästan gudomlig makt att påverka inte bara detta livet utan livet efter detta på ett rafinerat sätt. Min slutledning är att det inte var rent tillfälliga val av budord, i själva verket ser jag en stark röd tråd genom hela perikopen av en gärningsprestation mot nästan, inte mot Gud. Jag tror att den infallsvinkeln är avgörande för förståelsen av ”gärningsläran”. Man betalar inte en avgift genom vare sig pengar, avlatsbrev, böner eller handlingar gentemot Gud för att få en bättre position i himmelriket, alla är genom nåden lika älskade. Men du skall älska din nästa såsom dig själv är det radikala imperativet. Att sälja alla sina ägodelar och dela ut pengarna till fattiga är inte heller småpotatis. Den enda gärningen Gud kräver är då omsorgen om sin nästa, via Jesus uppmaning till mannen och uppräkning av de ”katolska” budorden. Det finns delade meningar om tjänandet, som Jesus uppmanade oss till. Sunnliden menar att det är som tjänare och slav vi skall betrakta oss inför Gud. Den rollen är på något sätt självklar för mig, dels kan jag inte bli mästare inför honom, som gud själv, då skulle jag begå den största synden. Dels kan jag inte påverka mitt öde eftersom Jesus dog på korset och frälste oss alla från synden, inte till hälften, inte med ett villkor, utan alla utan undantag. Det är det glada budskapet! Vem menade Jesus att vi skulle tjäna då, eftersom tjänarrollen mot Gud är självklar? Vad gav han för exempel? Han tjänade inte bara oss människor i allt han företog sig, utan de allra fattigaste, mariginaliserade och sjuka. I Johannesevangelium finns inte nattvarden med som ”sakrament” i stället tvättar han lärjungarnas fötter. Han tvättar deras fötter! Det är lika stort i dag som det var då, den mest”marginaliserade” kroppsdelen som på den tiden var mycket smutsig. Det var de lägsta skiktet av tjänare som hade den uppgiften, det är inte konstigt att lärjungarna blev upprörda och skamsna. Därefter säger han ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig för Herre och mästare, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter…vet ni detta är ni saliga om ni handlar så”. Salig är den högsta formen av lycka, den man delar med Gud. Ingen sval, mystik salighet utan en upplyst och uppfylld lycka.


   När jag är nära ett ämne som detta, så upplever jag till slut något mystikt, jag åker bergoch dalbana, surrar som en humla runt ämnet, gräver och låter drömmen föda nya tankar, och stundtals tårar. Vad är det att vara människa? Jag arbetar med människor, och tänker att det är världens viktigaste jobb, ingen borde få arbeta med mina barnbarn om de inte var uppfyllda av kärlek. Ingen inom omsorg och vård skulle få stiga in i en döende människas rum med plasthandskar. Dessa spridda tankar om mitt arbeta har kanske förlösts av Jakobsbrevet och imperativet mot våra medmänniskor, inte pliktens kyliga avbockningar, aldrig om man förstått Jesus undervisning. Skillnaden är enorm, himmelsvid mellan den lagiska misstänksamheten och Jesus befriande bud. Jakobsbrevet uppfattar jag som en plattform för kontextuell teologi, inte lagiskhet. Lagiskhet föder ögontjänare, inte människotjänare

   Om vi misstänker att ingen egentligen bryr sig om våra barnbarn, mammor och mormödrar så är det inte först och främst  regler för hanteringen som skall ställas upp, skolor som måste gås, procerurer och kurser som garanterar professionalism, kort sagt praktiska göromål som ligger i periferin av kärleksbudet. Begreppet lagiskhet kommer från tolkningar av gamla testamentet och synen på Gud som en straffande domare, som gör det han måste för att leda fårflocken, hela levitikus, tredje moseboken, handlar om vad vi skall offra för att blidka Gud, fjärde och femte moseboken är mer eller mindre uppräkningar om vad man får och inte får göra. Här beskrivs i detalj alla regler, renhetslagar och matföreskrifter, som till en omyndig som helt saknar förstånd. Jag blir alltid misstänksam mot de som säger att de läst hela bibeln, och det flera gånger, och frågar om de tycker att 3-5.e moseböckerna var spännande?


   Jesus var visslerligen jude, levde efter lagen och önskade inte krossa den gamla tron, men hans budskap innebar ändå något helt nytt med GT som underbyggnad; ”Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes (döparen) sedan dess förkunnas Guds rike, och alla trängs för att komma in där” Luk 16:16. Vidare skriver alla evangelisterna om Jesus nya bud, kärleksbudet, och hur hela lagen täcks under det. Men det är ändå något helt nytt ”man häller inte gammalt vin i nya vinsäckar”!

Min tolkning av Jesu bud är att vi skall leva i kärlek mot våra medmänniskor, och om vi gör det så faller alla praktiska göromål på plats, då innebär det att vi automatiskt följer resten av buden. Om Jakobsbrevet är en uppmaning från Gud att vara en sann medmänniska, och att detta sker pga hans kärlek mot oss som i sin tur skall kanaliseras ut mot våra medmänniskor. Följaktligen menade han inte att den skulle reflekteras tillbaka till Gud, som en exklussiv krets som inte gör något annat än tar emot och tackar i all oändlighet. Gud gav oss sin agapekärlek för att den skulle strömma vidare ut och expandera.


   Sunnliden menar att detta samt alla andra bibelställen som vänder sig mot rikedom handlar om underordnade sidointressen som vi skall vara vaksamma mot, inte alls som min radikala tolkning, eller vad jag ser som överordnat och uppenbart. Sunnliden menar vidare att det ju är enklare för en utblottad att be till Gud jämfört med den som har ägodelar. Är det så? Borde det inte enligt logiken vara så att den utblottade samtidigt som han mist allt annat också mister tron? För vad har han för skäl att tro på Gud? Är Gud en instans som täcker allt bortom de dagliga behoven, en slags yttersta utväg? Nej han har gett oss allt, och när den fattige ber så är det MOT allt förstånd. Den rike har redan fått ut sin lön, han betraktar sig som gud själv och har kurrumperat gåvorna. Det är mil mellan den fattiges och sjukes tro och den bemedlade, slipsprydde, extrinsikale kyrkobesökarens självgodhet, där han minglar för att samla poäng bland övriga besökare, mil. Sunnliden verkar inte har förstått fattigdomen under Jesu tid, eller hur radikal förändring Jesus avsåg. Han tror tex att det var ungefär 10% som var fattiga under Jesus tid. Sanningen är att 88% befann sig nära och under existensminimum. Under Jesu levnad hade stora skiften ägt rum och antalet småbönder minimerats till förmån för stora lantegendomar (latifundia) 1 % av befolkningen ägde då Palestinas jord. Bönderna pressades av dubbla skatter, och tvingades ta lån för att betala, dessa var ”generalhypotekariska bindningar” vilket betyder att deras mark, vingårdar, hus och allt de ägde pantsattes hur litet lånet än var och allt förlorades om amortering uteblev.


   Problemet för många exegeter är att kyrkan som institution saknas i brevet, Sunnliden löser detta med att det är ett tidigt brev och väntan på yttersta dagen omöjliggör en planerad institution, brevet handlar ytterst om hur man skall leva (är inte det då en förmaningsskrift) Men kyrkan är inte bara en byggnad, som Sunnliden också påpekar, den är en social plats där minst 10 personer samlas, och det helt utan krav på gudstjänst. Kyrkan är platsen där vi möts, äter tillsammans, hjälper varandra och kanske sjunger och dansar. Kyrkan är inte i den meningen en byggnad med en präst, och behöver inte innehålla vare sig dogmer, trosförklaringar eller ens en gudstjänst. Jag har spetsat till beskrivningen, men har ingen avsikt att kritisera kyrkan som institution, jag tror på traditioner som ryggraden i vår tro, som något tryggt att luta sig på, men ryggraden måste gång på gång erinra sig om meningen med allt vi gör, återkoppla till Jesus, så att inte våra gudstjänster blir döda skelett och alla skäl till våra upprepade handlingar fallit i glömska, vad blir då kvar? Kyrkorådets paragrafrytteri? Extrinsikala möten, vi och dom, en samlingsplats för småborgerligheten?


   Man får veta i inledningen att brevets författare, mottagare och syfte varit omdiskuterade i alla tider. Det är den mest socialt medvetna skriften i NT, men den saknar de kristna huvudlinjerna; Rättfärdiggörelsen genom tron och Kristi lidande och uppståndelse. Brevet innehåller NT.s starkaste kritik mot de rika. Den ”Jakob” som traditionellt anses ha skrivit brevet är Jesus bror som var ledare för den judiska församlingen efter Jesu död.


   Hälsningen i brevhuvudet vänder sig till de tolv stammarna i förskingringen, detta kan betyda att brevet skrivs i Jerusalem. Inledningsvis skriver han ”Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet” vilket motsäger inledningens uppgift om att rättfärdiggörelsen via tron saknas i brevet. Därefter följer en slags ouvertyr till brevet, en kortfattad inledning om innehållet som kan upplevas som en uppräkning av förmaningar, tex en stark uppmaning att inte brista i sina gärningar samt be till Gud om hjälp (han som ger till alla utan förbehåll) i tro, utan att tvivla. ”Uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar” står det i vers 4. Jag intresserar mig för ord som sticker ut och som provocerar, fullkomlig låter hädiskt, kan vi någonsin bli fullkomliga? Det är bara en som är fullkomlig. Det låter som om Gud kräver mer än vi någonsin skulle kunna uträtta och tron blir då något omöjligt och svårt. Men jag läser den grekiska texten och ser en annan möjlig översättning, teleion, som också kan betyda mogen. Då får texten en annan betydelse, en uppmaning till ett vuxet ansvar inför uppgiften. I nästa vers får man hjälp genom att be till Gud om man stöter på svårigheter (brister i vishet) och Gud som förstår våra svårigheter dömer inte utan hjälper oss att få insikt, ”Om någon brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om” På detta sättet är bönen en lärjunges frågor till sin mentor och mästare om hur man skall gå tillväga för att förstå och klara sin uppgift, det är ingen bön om ting eller förändring av ”ödet” som man skulle kunna få om man ber ”rätt” För då vore Gud någon man kunde manipulera för att få mer än man redan fått! Bönen i detta fall är då mer ett samtal för att växa i sin uppgift, förstå sin uppgift. 3:3 ”Ni ber, men får ingenting därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär.”


   Vidare följer ett stycke om hur de fattiga skall upphöjas och den rike förgås och vissna som blommorna på ängen, mitt i all sin strävan. Och varför? Svaret dröjer inte: ”låt inte bedra er, mina kära bröder. Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusets fader….håll detta i minnet mina kära bröder” vers 16-19.

   Exempel på hur vi skall uppträda mot rika/ fattiga ges i kap 2, ”Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga käder”v2. Ja tänk. Hur beter vi oss mot dem som omger sig med lyx och snygga fasader? Och hur uppträder de? De vill ha mer, och de får mer. Det är som om våra naturlagar vore ställda ur spel, som om vi hällde kokhett vatten i ett kärl med kallvatten och vattnet delades upp däri, varmt på ena sidan och kallt på den andra, och det blev inte ljummet, inget damm blev grått och arvsanlagen blandades inte. Våra sociala lagar, de skapade, har egna helt vansinniga principer, hur det kommer sig är en gåta? men det var det Jesus kom för att förändra. ”Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er?” v6.


Kärleksbudet

Hör, Is­ra­el! Her­ren är vår Gud, Her­ren är en. 5Du skall äls­ka Her­ren, din Gud, av he­la ditt hjärta, med he­la din själ och med all din kraft. 5 Mos 6:4

Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv. Luk 10:27

Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skrifterna lyder: Du skall älska din nästa såsom dig själv, då gör ni rätt Jakob 2:8


Ser du skillnaden mellan de olika kärleksbuden och hur Jakobsbrevet beskrivet det som ”kungsbud”. Att Jakobsbrevet saknar den första delen tror jag inte betyder att kärleken till Gud är avskaffad eller underordnad. Jag tror att detta är en del av hans agenda som jag vill förtydliga. Kärleksbudet är tillsammans med den ”gyllene reglen” nya testamentets etiska förhållningsprinciperna, Jesus menade att alla budord sammanfattades i detta enda, vilka därmed skärptes!


   I kapital 4 finns det två meningar som sticker ut; 13, om planering inför morgondagen, och att handla rätt. Jag tror att en del av vår tids dysfunktioner är överplanerande inför morgondagen, som om vi inte har hjälp till det och litar fullt på nåden, och som om vi vore tidens ”görare” ”Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner” 4:14, kan synas som det motsatta, att vi helt saknar värde, en dimma, vatten som förångats! Detta partiet uppfattar jag som svårt och motsägelsefullt, för om vi är mogna och skall göra vårt bästa efter förstånd mot våra medmänniskor så är vi mer än en dimma! Fortsättningen handlar om nåden och att allt beror på Guds vilja ”Den som vet hur man handlar rätt men inte gör det begår en synd” 4:17 stämmer mer med min filosofi. Naturligtvis är det svårt att handla rätt om man saknar information, och om man har information så ligger ett imperativ nedlagt i informationen. Föreställ dig att du kommer fram till en bro som har rasat, du stoppar din bil precis vid kanten och klarar dig från en katastrof, om du därefter åker därifrån utan att sätta upp en varningstriangel så begår du en synd, jag menar också ett brott, kanske inte juridiskt men moraliskt. Då är man inte en osynlig dimma då medverkar man i Guds skapelse, man är sin bestämning. Men märk väl att inget av exemplen handlar om att be till Gud, köpa avlatsbrev eller offra till Gud, det är handlingar mot sin nästa som är imperativet, det motsäger inte Luthers ”tro allena”


    Luther och jag kommer inte alltid överrens, som exempel ville han dela på den andliga och den världsliga makten enligt regementsläran, den världsliga makten menade han skulle styras av det världsiga utan andlig medverkan, detta ser jag som en av modernismens tankegångar, för hur skall man på alla sätt hjälpa sin nästa om det är en mur uppsatt mellan andliga och världsliga frågor? Jag förstår att det innebär en hel del problem om kyrkan som institution skall styra inomvärldsligt i alla frågor, en teokrati kan bli följden, och historien har många otäcka exempel på kyrkan som rättslig instans, häxjakt, inkvisitionen mm. Men därifrån till en småborgelig oengagerad och loj kyrklighet finns det äkta engagemang, kärlek till nästan och befrielseteologi. Var det i själva verket brevets uppmaning till världsligt engagemang som störde Luther, inte själva gärningsbeskrivningen? Vad låg till grund för Luthers regementslära? Han fick hjälp av Fredrik III av Sachsen när han blev bannlyst av påven. Kurfursten Fredrik den III.e önskade sannolikt inte dela på makten och Luther rörde inte ett finger för bondeupproret i Tyskland, men uttalade vissa sympatier… i det ljuset kan man förstå Luthers regementslära, han fick i lugn och ro, utan inslag av hjälp till nödlidande bönder och ett orättfärdigt system. Han kunde översätta bibeln och njuta av sin frihet i Fredrik den III.s hov. Efter Luther har många präster fått munkavle inom protestantismen, det anses inte klädsamt att en präst har synpunkter på politik, ekonomi eller ekologi, möjligtvis får dom plåstra om människor i 3.e världen som en palliativ och missionerande verksamhet och låta yttersta domen få vara den slutgiltiga förklaringen till passivitet. Men trots det har min syn på prästyrket alltid varit någon som är socialt och politiskt engagerad, antagligen för att jag har goda förebilder.


   Kyrkan spelade en roll i nazisternas Tyskland på 30- och 40-talen men mest som passiv åskådare. En liten grupp kristna opponerade sig dock mot den nya ordningen under den tyska statens kontroll. Än i dag firas det symboliska protestmötet som ägde rum i Barmens församling 1934.

Karl Barth tillsammans med två medförfattare framlade Barmendeklarationen (Barth författade dock texten medan dessa båda lutheraner låg och sov på sitt hotellrum), vilken också antogs av synoden den 31 maj.


http://www.miljomagasinet.se/artiklar/090909_barmen.html


7Det finns ingen art bland fyrfotadjur, fåglar, kräldjur eller havsdjur som inte kan betvingas och har betvingats av människan. 8Men tungan kan ingen människa betvinga, oregerlig och ond som den är och full av dödligt gift. 9Med den tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder. 10Från samma mun kommer lovsång och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11Inte kan samma källsprång ge både sött och bittert vatten?

   Detta tycker jag är vackert, vi kommer ur samma källsprång och när vi ser våra medmänniskor så ser vi en flik av Gud själv, att vår broder föddes ur samma kärleksfulla källa som vi och vi syndar genom att håna och förtala varandra. Ser vi våra medmänniskor och vår natur som en och samma skapelse och kropp, så syndar vi naturligtvis mot vårt upphov om vi skadar en del av den eller anser att vi är förmer än någon annan (annat) Kärlek är att gödsla godhet och förstånd, att gödsla för växande, inte för ödeläggande och död. Jag skulle vilja skriva om dödsstraff i samma mening som krig och annat dödande, men utrymmet är inte tillräckligt här. Med samma tunga tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder.


4:1Varifrån kommer all kamp och strid ibland er? Är det inte från begären som för krig i era lemmar? 2Ni vill ha, men får ingenting. Ni dödar av avund, men uppnår ingenting. Ni kämpar och strider.

   Det förekom stridigheter inom den första kristna kyrkan. Det första kristna konciliet i Jerusalem inträffade ca år 49, då diskuterades bl.a vilka delar av Toran som fortfarande skulle vara giltigt, vilka matregler, om omskärelsen mm. I översättningen kan man tänka sig att det inte rör sig om krig i en större omfattning, utan stridigheter inom den sociala gruppen. Detta ser jag som en del av den röda tråden: Du skall älska din nästa, inte förtala, inte angripa. Jakob hade då Jesus kärleksbud i tankarna när han ville häva konflikterna i detta brev.


4:4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen betyder fiendskap med Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5Eller tror ni att det är tomma ord när skriften säger: Svartsjukt kräver Gud åt sig den ande han har låtit bo i oss?

   Dessa rader kan jag inte undvika trots att de är mycket problematiska för min tolkningslinje. Dels refererar den till GT.s svartsjuke Gud, dels innehåller den en aning gnostisk längtan till det kommande riket som helt går stick i stäv med min övriga tolkning. Början av kapitel 4 handlar om stridigheter mellan människor, krig är våra egna, fria lösningar på problem eller på ägandebegär, denna världens lagar står ibland i motsats till Guds, och i synnerhet kärleksbudet. Vi tar oss rättigheten att döda vår broder, Guds söner. Jag tror att det är vänskap och gillande av krig och stridigheter han avser med 4:4.

   Brevet är sannolikt skrivet tidigt i Jerusalem för judar och konvertiter, det är viktigt för honom att knyta an till GT-traditionen. Dels för att det är uppenbara band men också för att se det nya i det gamla, en Svartsjuk Gud är en älskande Gud som gjort sig mänsklig. Svartsjuk i grekiskan är ung ”svartsjukt längtande” men det är svåröversatt och menas möjligen samma slags omsorg som vi föräldrar har till våra barn, vi önskar dem fred och att de handlar rätt. Vi vill inte som föräldrar bli delade med onda och destruktiva meningar eller vänner.


11Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen är du inte lagens görare utan dess domare. 12Det finns bara en lagstiftare och domare, han som kan rädda och förgöra. Men vem är du som dömer din nästa?

   Här är ytterligare exempel på kontextuell kristendom, hur man beter sig mot sin nästa, jag tänker osökt på ”Den som är syndfri skall kasta första stenen” Som är en fantastisk berättelse om hur vi skall döma vår nästa, och om insikten att vi alla är syndare. Att stena en kvinna till döds som straff för otrohet var regel i gammaltestamentlig tid.


5:1 Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. 2Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, 3ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. 4Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron.

   Är det inte med sorg Jakob skriver om de rika, som om de utarmat en del av sig själva, och när detta skall uppenbaras för dem så kvarstår bara mal och tårar. Här ser man brevets kärna, och kanske Luthers stötesten, ett tydligt exempel på hur kärleksbudet korrumperats, det är inte med ord och böner inom kyrkans väggar vi skall vara sanna medmänniskor, det är ute på fälten, som rättvisans tjänare.


   Det är långt mellan Jakobs brev och en fyrkantig lagiskhet, hans budskap är helt i linje med Jesus kärleksbud och upprättande av sjuka, fattiga och änkor. Jag ser brevet som en uppmaning till socialt ansvar, en etisk uppfordran ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste” v 22. (Att ta miste är att synda) Att ta vara på ordet, som är nedlagt i er och som förmår rädda ert liv, v 21, betyder att ordet finns tillgängligt för alla, en etisk princip. Att ”rädda sitt liv” innebär inte som den rike mannen tänkte sig, att vara egoist, att rädda sitt liv är att göra sitt liv till dess mening. Han ger exempel: ”Men att söka upp faderslösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är fromhet…” 27. Att rädda sitt liv, bli fullkomlig, är att svara på den etiska uppfordringen mot sin nästa, är min tolkning.


   Vad menar jag med en fyrkantig lagiskhet? Det är som om man behöver en manual för allt socialt och praktiskt liv, som om vi inte vore myndiga eller betrodda. GT innehåller en otroligt stor mängd regler som täcker alla timmar på dygnet och alla interaktioner. Jag ser en bild av någon som programerar en dator, och en annan bild av en kyrkvärd som skriver lappar överallt: Häll inte soppa i kaffekokaren! Din mamma bor inte här! osv. Alltså rätt så självklara meningar, som när man läser dem leder till både skratt och en lust att revoltera. Den typen av övervakning och misstänksamhet leder till dels ögontjäneri dels undergrävande aktivitet och protester: ”Nej min mamma bor inte här, eller..?”

   Ett heltäckande lagiskt system finns inte, i gliporna finns alltid utrymme för revolt och missbruk. Jag föreställer mig att i ett system med myndiggjorda medborgare finns ingen längtan av att ta lagen i egna händer och för egen vinning. Där inga lappar finns finns utrymme för egen tolkning av vad som är tillåtet, och därmed en grund för frihet och ansvar.

Matteus 5:17Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett.

Johannes 2:7Mina kära, vad jag skriver här är inget nytt bud utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har fått höra. 8Ändå är det jag skriver ett nytt bud – det visar både hans och ert liv. Ty mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan. 9Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. 10Den som älskar sin broder förblir i ljuset och har ingenting inom sig som leder till fall. 11Men den som hatar sin broder är i mörkret; han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, ty mörkret har gjort hans ögon blinda

 

   Ett nytt bud, men ändå inte… För att Jesus gjort oss myndiga och för att i kärleksbudet finns alla andra bud implicit. Älskar du din nästa har du ingen lust till hans hustru, mark, get eller ägodelar. Du baktalar honom inte och du säljer inte rutten fisk till honom. Älskar du dig själv och din nästa är du en fredens apostel, en rättvisans apostel och söker med hjälp av Guds råd (om du ber rätt) efter lösningar på konflikter, orättvisor och dysfunktioner. Skulle Jesus anse att striden för att behålla Brasiliens regnskogar, Andernas snöklädda toppar, ja allas rätt till ett drägligt liv som gärningsprestationer? Nej, det är skillnad på det och att köpa sig avlatsbrev och utsläppsrättigheter.

 

5:14Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. 15Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk.

   Detta recept kommer inte från GT, en sjuk var tvungen att hålla sig i karantän, detta skick upphävde Jesus på många ställen och jag anser inte bara att det är ett av hans viktigaste budskap utan att han menade också sociala sjukdomar som härrör från orättvisor.


Kan det vara så att Jakob var den som förstod Jesus bäst mitt i det kaotiska centret i Jerusalem?


ANNONS
Av Ingela - 29 oktober 2012 10:44

Inspiration


Inspiration är något som gör mig positivt stressad, jag har något oformulerat, kanske en stople, uppslag till en tanke, som kan bli ord eller en bild.

Där i det ögonblicket är jag bara där, bara i nuet. Allt eftersom jag låter tankarna och orden få liv så skjuts det där besynnerliga, inspirationen åt sidan och kvar blir verktygen, mönstret, pappret med ord och logistik. Inget av de bägge tillstånden är oviktiga, färdigställandet har sin mening, men utan det där nästan heliga blir inga ord, ingen tavla.

   Jag tror att de som har stor inspiration men inte lyckas ”prestera” dels blir nöjda med kicken och dess möjligheter, kanske lite lata, kanske inte förstår nästa fas som en möjlighet att dela med sig av sina intryck. Likaså finns det dem som skjuter inspirationen åt sidan, kanske som en besvärlig och okontrollerbar del av livet, de saknar djupet och blir bara hantverkaren och iordningsställaren av andras ideer.

   Jag läser Martin Bubers ”Jag och Du”. Han skriver om hur hur DU-möten uppträder, som poesi, som något som undantränger nyttiga och fasta tidsmönster och motpart till ordning, upplösande det beprövade, hotande men ändå oumbärliga. Martin Bubers Jag-Du-möten liknar väldigt mycket mina tankar om när och hur vi möter Gud, det är inte bara i Bibeln eller i kyrkan, det är de där obeskrivliga mötena mellan människor som sker ibland sekundsnabbt, en känsla av samhörighet, ett delat ackord eller som Gadamers horisontsammansmältning. Inte att vi blir ett, som den relationsberoende, utan att vi delar en och samma Gudsmöte. Jag och Buber delar tron på konsten som medel att nå dessa erfarenheter, och att ”dårar” och barn har större tillgång till Jag-Du möten (här och nu) genom deras absoluta tilltro. Naturupplevelser, musikupplevelser har också en sådan kvalitet och upplevs  inte lika farliga som möten mellan människor.

   Jag rekomenderar Marin Bubers filosofiska verk som öppnar sig genom poesi för den som släpper taget. Buber tror att konstnären är en person som längtar efter att komma livet närmare och som i sin konst illustrerar särdrag ur varat. Detta i syfte att försöka förstå och komma närmare. Konstnären är den människa som i stället för att objektifiera det hon står inför, genom att göra det till föremål, gestaltar det till bild. I och med fulländningen finner vi ursprunget.



Meningen med livet


Alla söker efter meningen med livet.

Att söka meningen med livet är att söka ”din” mening. Duet är Gud, duet är Jag-Du-relationen med andens medverkan. En längtan av att finna vår gemensamma roll i universum, att finna våra äkta själar, ur-tanken. Inte att avslöja den vetenskapliga koden för livet och betrakta den under mikroskop och finna Sanningen. Det man letar efter blir då irrvägar och återvändsgränder. Det kan vara vetenskapen som tror sig kunna få svaren på allt, fakta, evidens, bevis. Det kan också vara olika former av droger som tillfredsställer på ett sätt som liknar äkta möten, äkta inspiration; köpgädje, alkohol och narkotika, sex, makt osv.

Invägar och utvägar.

   Mina  tankar om Guds avsikter med oss, hans motiv och lagar, de han menade att vi skulle ledas av, borde ledas av; (om Jesu lära slagit rot) kärleken, friheten och gemenskapen. Självklart kan jag inte ha anspråk att känna Guds plan, och det är just det jag menar, att vi aldrig kan. Varken vi människor eller den övriga naturen är våra egna första orsaker, alltså kan vi inte ha överblicken.

Kan det vara det som stör ateisten? Att en tro på Gud kanske är logiskt och på annat sätt möjlig, men tanken att inte vara ”self-made” är det avgörande hindret?

   En tro på naturfenomen, tarotkort, pendlar osv bekymrar inte mig i sak. Men new age har karaktären av att ge människan Guds egenskaper. Att vi dels är våra egna projekt, att vi själva skapar våra möjligheter. Det låter bedrägligt när man påpekar att vi också skapar våra motgångar, att vi står ensamma i universum, ett universum som är fyllt av möjligheter som vi kan nå och svinga oss upp på bara vi tänker och gör rätt. En sådan mening med livet gör oss mer till slavar än meningen som står att finna utanför oss själva, mellan oss, något givet från skapelsens början.




 










ANNONS
Av Ingela - 4 oktober 2012 10:07

Jag har skrivit tidigare om östrogen som vi får i oss via maten: alla soyaprodukter inklussive det dolda via djurfoder. Här visar forskare från 90 studier att ämnet bisfenol A är ett östrogen som finns i många plastleksaker, och hur djurtester visar att i 82 av dessa konstaterades hälsoeffekter.

Hälsoeffekterna är störningar i hormonaparaten vilket hotar fortplantningen och ökar risken för bröst och prostatacancer.

Jag frågar mig om vi kanske klarar oss utan mjuka plaster som hotar vår hälsa och överlevnad?


Här är länken till artikeln i Ny Teknik


Om du vill läsa mer av vad jag skrivit om soya, östrogen och bröstcancer så söker du bara till höger på bloggen.



Av Ingela - 29 september 2012 22:02


Filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712–1778)

   "Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!' och fann människor nog enfaldiga att tro honom, var samhällets verkliga grundare. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'


   Jag såg på vetenskapsmagasinet i dag. Det handlade om när människan för 6000 år sedan började bygga städer, och hur det hade att göra med fast bosättning och jordbruk. Man menade att människan dels blev friare genom att behärska jordbruket, men också dess slav, människan blev snärjd och kopplad till grödorna och dess krav på omvårdnad, gödsling och bevattning. Vi blev markens slavar.

Jag tänker vidare på ämnet ägendet, att detta kan ha ett samband. Då marken började ”äga vår omsorg” så började vi samtidigt att äga den, ett medberoende som kanske var det första steget från Guds avsikt med förvaltandet som den högsta formen av ägande? Vi övergick från att ta vara på det marken gav utan vår insats, till att tro att allt kultiverat också är vår egendom.

Egendom är via det resonemanget något vi kultiverar, tar hand om och sörjer för. På det viset blev Guds gåvor vår egendom och vår förtjänst

Även om jag har burit mina barn så är dom aldrig min egendom, de är barn av livet, som jag fick den stora äran att föda och mata



   Vem ger dig någon särställning? Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva?

1 Kor 4:7


   









Av Ingela - 6 juli 2012 09:34

 

Det var början av 70-talet och jag skulle få min första lön som diskare på ”GrillGeorge” Jag hade sett den i ”Boutique Margot” den första Boutiquen i Göteborg, och inget var billigt. Där andades London och det allra senaste. Jag gick dit och tittade i skyltfönstret av och till, och trånade.

Det var en mycket lycklig tid, blusen var nästan min. Den hade allt, puffärmar, spetsar, band och patchwork. Nästan halva lönen kostade den.

Jag begick dumheten att visa den för min mamma…

Hon kunde sy en exakt likadan sa hon, jag rustade mig med trots och dövhet, nej nej nej!

Jo, hon fortsatte och lovade heligt att hon kunde det och frågade om hon kunde få göra ett försök.

Ni förstår vart det bar hän? Jag lät henne göra det.


Skiten hon sydde blev på inget sätt lik min dröm, fel modell, fel tyg, inga spetsar eller band, en javla tunika. Den har jag på mig på mitt konfirmationsfoto.


Pengarna från lönen gick sedan till annat och då jag kunde köpa den fanns den inte kvar.


Nu vill jag komma till själva frågan- Var det en tragedi? Jag minns blusen bitterljuvt, den finns i en drömlik del av mitt liv, där finns allt som bara blev drömmar. Är inte den platsen helig på något vis? Där finns vi i full frihet. Vi komponerar själva innehållet och bestämmer över det. Där finns jag som prima ballerina, en annan dröm som som inte blev av,  jag väntade förgäves på  balettlektionerna.

Till den platsen återkommer vi när vi skapar, här finns embrion till ord, tavlor, smycken och kläder. Mycket som blivit som man tänkt men det mesta ligger kvar som ett ”nästan-färdigt-tillstånd”

Nu har hjärnforskare har kartlagt människans förväntningssystem, längtan efter det vi vill uppleva eller äga ger mer än själva behovstillfredsställelsen. Kan det då vara så att jag skall tacka min mamma? Att minnet av blusen aldrig hade varit så starkt om jag köpt blusen, ja att jag tom blivit besviken?


Nästa fråga blir om våra rädslor också är starkare än de manifesta olyckorna?



Av Ingela - 29 mars 2012 01:11

Varför vill folk vinna en miljon? Är dom fattiga, saknar de bostad, mat? Vad har hänt med vår värld och alla tävlingar som finns överallt? Vad har hänt med vår maktstruktur och de sociala, mellanmänskliga interaktionerna?


Svaret kanske finns i maktlöshet! Att demokratin, detta fina begrepp bara finns som ett ord, inte som praktik. Tänk om allt handlar om att återfå makten över sitt liv, att återfå den heder alla människor egentligen fick som födslorätt?


Jag undrar också över detta med galenskap, Ingen neurotisk eller psykotisk människa föds sjuk eller med dessa diagnoser. När en människa möter motstånd och konflikter som är ohanterliga, när hon möter hot, hat och kärlekslöshet... ja då måste hon skydda sig, våra försvarsmekaniskmer är just försvar. En frisk männsikas försvar mot ont. Det kanske till och med är så att galenskapen kräver en helt frisk människa, och den som inte kan bli en lycklig dåre är den sjukaste av alla.


Dessa två aspekter av livet tror jag att Jesus ville bota; det kärlekslösa, det fientliga som i sin tur skapar osund makt, rädsla och till slut en flykt till, flykt från...

Ett samhälle som i grunden bärs upp av kamp om rättigheter och friheter i form av tävlingar och aktiespelande kommer att leverera cyniska motmänniskor och vinstsugna revanschister på den ena planhalvan, och på den andra allt ifrån cyniska loosers med samma drömmar till de som av ångest och vanmakt inte orkade vare sig säga ja eller nej.





Av Ingela - 21 oktober 2011 12:31

 

  Är det med skräck och vämjelse du ser på det trasiga? Som om
det vore en enskild händelse att något går sönder, som om allt borde vara för
evigt i samma tappning? Är det med skam du ser nedbrytningen? Kan du tänka dig
att betrakta det skamfilade med kärlek, ja att bristen i sig själv öppnar ett
nytt perspektiv, att allt handlar om processer som liknar död som leder till
nytt liv?


”There is a crack, a crack in
everything  That's how the light gets in”

leonard Cohen.


Muskelfibrer måste gå sönder för att nya skall byggas upp,
en kroppsbyggare och träningsmänniska vet det.


 I Bibeln finns det två liknelser som återges av alla fyra evangelisterna plus Tomasevangeliet, de om att inte hälla nytt vin i gamla vinsäckar, eller sy på en gammal lapp på nytt tyg.

De har tolkats på många olika sätt. Själv tror jag att det nya riket inte skulle blandas upp för mycket med det gamla. Att Jesus verksamhet bara bekräftade de gamla sederna är en populär föreställning som jag tror har att göra med rädsla för antisemitism. Nej genomgående så kritiserar Jesus de gamla renhetsreglerna om vad man får lov att göra på sabaten, vem som får bota en sjuk, vad som är sjukt, den blödande kvinnans renhet, barnens rätt osv. Listan kan göras mycket lång.

Jag menar att Jesus är en som renoverar, lyfter upp det skadade och ger det nytt liv.

Under en fundering  på dessa Bibelstycken såg jag en bild av något trasigt, ett hål, kanske i en strumpa, kanske i en brusten relation. Och  något mycket vackert vävdes fram i min inre syn, en ny väv, en starkare, med Guds helande varp och våra inslag. Den bilden kan översättas på ett döende korallrev som vi gemensamt vill rädda med vår starka drift att överleva, vår kärlek till jorden och vår känsla för vad som är rätt. Vad kommer det ifrån? Jag menar att det är Gud som verkar i sin skapelse genom oss, varpen i väven. Kanske det är det nya riket? Att något måste gå sönder för att vi skall
vävas in i Guds mening?


 

Av Ingela - 9 oktober 2011 21:49


 


Att synda har många betydelser inom kyrkan, ett är att slinta, halka, trampa
fel. Det kan först kännas befriande, dels att det är lätt att synda, och inte så
allvarligt, men jag är av en annan åsikt. Jag tror att man måste slinta, halka
och trampa fel, för om man inte är beredd att göra det, så är man inte beredd
för det okända i tillvaron. Trampar man bara på säker upptrampad mark är man
trygg, men samtidigt väldigt ortygg, man låter inte något okänt påverka stegen,
man tror inte att det okänd kan vara gott. I grunden är det otro o ch bara en
tro på det man själv kan mäta och bedöma. 
I ögonblicket mellan snedsteget och utfallet (kanske en vristning, men
kanske också en ny bekantskap som vore otänkbar i den upptrampade stigen)
upplever man antingen total hjälplöshet eller total trygghet och närvaro.
Kanske ett språng till en ny kunskap, kanske en känsla av sammanhang. En lyckad
inre resa kan inte bara ha att göra med att avslöja dolda sidor hos sig själv, utan
också att inte avslöja för mycket, att låta mystiken ha sitt egna liv. Den bästa
poesin avslöjar inte.


 


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Foton och salig blandning med Blogkeen
Följ Foton och salig blandning med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se