Jag, min dotter och barnbarn var på den stora lekplatsen i Wiegelandsparken i Oslo. Där fanns en rutschkana som barnen åkte på. En av dom, en lite större kille lade helt beslag på kanan genom at direkt efter att ha rutschat der klättra upp i densamma utan att använda stegen. Mammor och pappor var helt frånvarande men jag och dottern sa till honom att genast sluta med det. Kavat ställde han sig mot oss att sa den numera berömda satsen: ”Det är faktiskt ingen som bestämmer här”!
Jag och dottern tittade på varandra och skakade lätt på huvudena, i samförstånd. Rätt snart förstod han att det faktiskt var någon som bestämde ändå! Därefter ställde sig killen på en hög nivå av båten som utgör stommen till lekplatsen, och skrek ”då hoppar jag ner härifrån”! Lika ense som situationen innan var jag och dottern. Han ville testa om vår moral gällde hans hot om att skada sig själv också. Det gjorde det inte.

Om moralen är nedärvd, så vet pojken att det inte är ok att ta hela kanan i besittning, men han utnyttjade situationen med dess svaga regelsystem, inte hemma, inte i skolan eller dagis. Kan det vara en tendens i tiden? Och om moral bara är något inlärt är det inte desto viktigare att vidhålla inlärningen så att färre områden blir platser för moraliska gränsområden!
Jag och dottern har testat denna sats vid många tillfällen ”Det är faktiskt ingen som bestämmer här”! Ibland funkar det, ibland inte

Mission och dialog:

Missio betyder sändning att; frambära ett glädjebudskap till de fattiga, förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge förtryckta frihet (Luk 4:18)

Missio dei; att vara ett tecken för Guds kärlek i världen (Bosch 1991:1-11)

Vad är mission, som inte är gudstjänst, diakoni, undervisning? Jo att upptäcka, berätta och förmedla – Nåden, Kärleken och Rättfärdigheten.

Du är älskad för din egen skull, inte för dina gärningar, dina egendomar, din hudfärg eller status. Nåden och rättfärdigheten är utspridd över alla som regnet som vattnar krukan. Också den som redan vattnats och sjöar som står till bredden med vatten, i ett förkrossande överflöd.

Missionen går ut på att öppna dom kanaler som stängt detta allomfattande flödet så att alla på nytt får del av det, på dom platser som girighet skurit av och inte nöjer sig utan vill ha ständigt mer.

Föreställ dig att du och din familj plötsligt en dag blir utkastade från ert hus, ni har inget papper på ägandeskapet för i den trakten du bor så har arvsrätten sett annorlunda ut, ingen har ägt i den moderna bemärkelsen, ett slags förvaltarskap har varit regeln. En mur, många murar, byggs upp mellan dig och dina grannar, dina olivlundar och din släkt. Du gör så gott du kan, bygger ett nytt hus och gräver en brunn. Din brunn är 10 meter djup, men 100 meter ifrån din brunn gräver ockupanterna en tio gånger så djup brunn så att din brunn sinar. Ockupanterna säljer därefter ”ditt” vatten till dig för dyra pengar, om dom har lust…

Den som tar en människas födslorätt, hennes vatten, luft, livsbetingelser och basala rättigheter givna en gång för alla av Gud, har missionen skyldighet att upprätta och värna – Det är inte bara för att rättfärdiggöra människor det är också för att rättfärdiga Gud!

Att förhindra att hans gåva skymfas. Att hans gåva till var och en inte omvandlas till ägodelar som kan samlas på hög, säljas eller förstöras.

Missionen uppmärksammar också dom personliga gåvor som getts och som skall förvaltas på bästa sätt. En människas musikalitet skall betraktas som en gudomlig egenskap som behöver ett slags näring. En annans förmåga att bygga och konstruera infrastruktur skall ges utbildning och utrymme att odla den egenskapen, av kärlek och tacksamhet för just den gåvan som Gud nedsänkt, och av kärlek och tacksamhet till den människan.

I allt finns en gudomlig plan. Missionen har ett uppdrag att hitta den och försvara den. Om det så är ett missionsuppdrag i en nedlagd förortskyrka i Göteborg, eller i en flyktingförläggning i Palestina eller som envetna debattartiklar i dagstidningarna. Missionen är gränslös. Missionen blåser vår ande mot ett till synes klart glas, för att avslöja Guds ord som skrevs en gång av hans ande, med samma temperament och välvilja.

Detta inlägget läste jag i gårdagens Metro, jag vet inte om Marina är så representativ för vad det största flertalet anser, men mot bakgrund av att människor lider i onödan av skuld och skamkänslor och försöker bota dom med olika självhjälpsböcker och program, så kanske det ibland är på sin plats att känna just skam. Jag gör det när jag läser inlägget i alla fall

I dag blir det bara en bild. En mix av kulturer. Hyperboréer var enligt grekerna ett mytiskt folk som bodde norr om nordanvinden (Boreas) i landet Hyperborea. Historikern Herodotos berättar om poeten Aristeas som påstod att han i trans hade kommit till issedonerna. Och Venus är romarnas kärleksgudinna som ni vet

Olika nutida uppfattningar om ett gott liv och vad det innehåller.

Jag tänker först på Lycka och hur bilden av lycka ser ut. Nästan alla strävar efter den, och anser att det är något som livet bör innehålla annars är det någon brist. Nästan alla anser att de inte har tillräcklig lycka och att det är ett optimalt tillstånd man strävar efter att ha jämt. Ofta (tror jag) att man går förbi de genuina lyckostunderna, som är helt gratis (av gratia, nåd) och jagar vidare efter en fantasibild som inbegriper en mängd aktiviteter och föremål, det kostar att vara lycklig!

Ett annat fenomen i dag är DEN FÖRVRÄNGDA VREDEN SOM KALLAS IRONI
Vrede är en larmsignal, fara på gång! Antingen kan vår självbild vara hotad, eller våra rättigheter kränkas, eller behov inte tillfredsställs, eller önskningar inte blir uppfyllda.I denna ironins tidevarv undrar man var all denna vrede kommer från?

Kan detta ha att göra med vår uppfattning om vad livet bör erbjuda oss? kanske i form av lycka? Och våra föreställningar om att ha blivit bestulna på den?

Som barn till en generation som inte ville bli stora, så kanske det inte är så konstigt om synen på det ideala livet är att man är 20 år för evigt, rättar till det man anser är inkorrekt med sin kropp, förutsätter att man borde omges av beundrare, har en stor mängd ägodelar, hus och aktieportfölj samt att samhället fungerar klanderfritt utan att man behöver betala skatt.

Och om dessa krav inte uppfylls så är man inte riktigt lycklig, och man har rätt att begära ett annat slags liv.

Denna missuppfattning kan ha en grund i att de flesta faktiskt i dag; inte deltar i den demokratiska processen, maktlöst ser siffrorna om den globala uppvärmningen, upplever den ena efter den andra naturkatastrofen, krig i våra vardagsrum, ser att våld och kriminalitet ökar lika snabbt som behovet av antidepressiva läkemedel.

Vad jag är ute efter är att det kanske är andra brister, nämligen att man underlåter sin frihet att påverka och sin rätt att bestämma demokratiskt, vilket man sopat under mattan.

men problemen är fortfarande där, i våra vardagsrum, fastän att vi sappar över till någon såpa...Och skapar rimligtvis en mängd oro och otrygghet av en mycket större dignitet än våra begynnande rynkor eller övervikt.

Men jag tror att den största bristen är den om mening, som skapar dessa pseudojag. Och som professor Aaron Antonovsky menar en känsla av sammanhang. I stället för lotterivinster, makt och berömmelse, vill man egentligen delta i samhällsbygget, känna sig meningsfull och duglig som den man är.

Föreställ dig Gud som gett oss allt; våra liv, våra grödor, våra händer, våra sinnen. Ja det är som en gigantisk byggmarknad med redskap och material som han gett oss att använda till vårt bästa. Och inte nog med det, han har också gett oss en hjärna att klura ut hur vi skall använda det!

Hur ledsen är han inte i sin himmel när han ser idel missbelåtna människor, som inte ser den stora gåvan, utan tror sig själva vara ”sin egen lyckas smed”?

Och det är självklart att ett stort stressande larm går om man upplever sig godtyckilgt utlämnad åt sitt eget öde och livsprojekt.

Förmågan att bli arg är viktigt- att reagera på orättvisor, kränkningar och förtryck. Men som en reaktionsbildning med egoistiska, infantila motiv så drar ilskan oss från varandra, och till slut ser vi bara ett stort antal arga öar, eller blir cyniska: Det där råder jag ändå inte över, det är inte mitt bord.

Ytterst är då kraven på lycka, kränkningarna mot vår nästa, maktanspråk och berömmelse, vrede och aggressioner bara ett uttryck för meningslöshet och rädsla

Kjell Kallenberg är professor i psykologi han intervjuades i svenska dagbladet om lycka. Han undviker ordet lycka. Han talar hellre om välbefinnande, som är en mer realistisk ambition. Välbefinnande rymmer tillfälliga ögonblick av lycka.

–Vår tids starka kroppsfixering med betoning på ungdom, skönhet och sexuell utstrålning, gör inte bara sjukdomar, utan egentligen varje normal åldersförändring till ett existentiellt hot, säger Kjell Kallenberg. Hur friska och hur lyckliga ska vi vara för att tycka att livet är okej? Dagens förväntningar är avsevärt högre än för hundra år sedan.
– Vi är barn av vår tid och människan ska vara lycklig. Endast det maximala duger. Det märks i språket: Precis! Super! Perfekt!

Han nämner också israeliske professorn Aaron Antonovsky, som myntat begreppet KASAM, Känsla Av SAMmanhang. Om vi upplever tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull håller vi oss friskare. Antonovsky upptäckte att människor med låg känsla av sammanhang ofta beskriver sig själva som otursförföljda, de upplever sig som offer utlämnade åt omständigheterna.

Även religion är en hälsofaktor. Den ger en ram för att tolka livet i stort och ger det mening. Äldre människor som är flitiga kyrkobesökare är friskare och lever längre.

Bilden är tagen på nyårsaftonen i ett Chilenskt hem med underbar mat, dans och glädje. Där fanns plats för alla sorter; vuxna och barn, Brasilianare, Chilenare, Portugiser, Finnländare och en och annan Stockholmare ;)

Pinup var från början enkla biler som man inte ramade in, ofta lite lättlädda flickor. Jag har roat mig med att göra något liknande i dagens bild

Ekonomer förutspår verkningarna av det ekonomiska läget, aldrig har jag läst något subjektivt uttalande om hur vi skall vända en finanskris. På samma sätt tror jag att det är med forskare, dom erbjuder material och underlag för olika skeenden, men det är andra instanser som bör ta vid. Kunskap leder eller bör leda till handling. Där bryts något väsentligt. Det är som om en bro hade rasat och alla data om hur det gick till samlas in, men ingen sätter upp en skylt om att bron är trasig.

Det är det vi skall ha våra politiker till oavsett vilken färg dom har.
Jag har funderat mycket på vår överkonsumtion och överproduktion vilket ju är den största orsaken till den globala uppvärmningen. Inte bara att vi bör köpa biodynamisk och ekologiskt, det räcker inte!

Vad är det för lagar som måste stiftas?

1. All biltrafik bör på sikt helt förbjudas, det finns inga miljövänliga bilar, även om dom gick på luft, produktionen tillräckligt miljöfarlig. Varför man får lov att köra bil i storstäder är en gåta. Där finns närhet till andra kommunikationsmedel, samt stora problem med köer som förorenar exponentiellt. De som arbetar med biltillverkning kan köra buss i stället, aktiespararna skiter jag i.
2. All produktion som inte grundas på faktiska behov bör förbjudas. Detta uppmuntrar de döende hantverksyrkena och socialt umgänge
3. All överproduktion som inte styrs av verkliga behov bör också förbjudas, målet är att ingenting skall kastas. I äldre tider valde pappan ut de träd som sonen skulle bygga sitt hus med när han var nyfödd, virket torkades under många år för att bli en stabil byggnad utan fukt eller drag. Noggrannhet och långsiktighet har bytts ut till ”instant satisfying” omedelbar tillfredsställelse.
4. All ”dålig” produktion bör också granskas. Som det är nu så ”bakas” fel in i varorna för att man skall köpa nytt så snart som möjligt. Den första glödlampan som tillverkades lyser faktiskt än! Jag vill gå så långt att man skall straffbelägga varor som inte håller måtten

Jag är inte direkt motståndare till pengar, de är i grunden bara kvitto på utfört arbete, en skuldsedel och mer praktiskt än en byteshandel. I belysning av det så är det mycket svårt att få ihop ekvationen att Bill Gates arbetat ihop sin förmögenhet, det är sådana exempel som filosofen Pierre Joseph Proudon tänkte på när han skrev sitt berömde citat ”Egendom är stöld”

Problemet är till den största delen vår uppfattning om prylar/gåvor och ägodelar. Vi är en enda kropp som Jesus sa och alla delarna hänger ihop och bör utföra var sin uppgift, om man målade en bild av denna kropp i dag så skulle den bli en grotesk och missbildad varelse: kanske ett gigantiskt huvud med ett förtvinat limbiskt system, förvridna små händer och resten av kroppen i nekros. Det är en del av dig och mig som svälter, det är en del av dig och mig som suger ut, det är en del av dig och mig som tappat all moral och rättvisa, och det är bara vi som kan bota det som är sjukt.

Naturligtvis så är vår sjukdom inte bara praktisk ekonomisk den har också en social diagnos: Narcissism, egoism, empatilöshet och en galopperande flykt mot allt sämre ”mediciner” . Jo vi gråter en skvätt när vi ser instängda barn som tillverkar våra Hennes & Mauritz-kläder och gässen som rycks från sitt dun levande, men nästa dag gör vi ända ett val att köpa det vi anser oss värda för det priset vi anser är rätt (och det är alltid för mycket)

Vet du vad som säljs mest nu? Jo förvaringssystem. Vi har alltså så mycket onödiga prylar att vårt behov av att förvara (alltså inte använda) har blivit en säljprodukt i sig själv. Vet du t.ex vad ”storage” är? Det är en eget rum man hyr för de prylar man inte använder, det har också blivit en ”het” affärsidé.

Huvudet blir bara större och större, nekrosen sprider sig uppåt och Gud gråter i sin himmel

Jag vill önska ett gott nytt år, och att det nya året blir en tankeställare om vår miljö. Jag håller på att läsa boken 6 grader av Mark Lynas, jag vill att den boken skall gå som en löpeld över världen så att alla verkligen tar konsekvenserna av dessa fakta. Han har sammanställt ett otroligt stort forskningsmaterial från många håll och redovisar det på ett enkelt och skrämmande sätt.

 Nu kan vi inte längre blunda för faktumet och slänga ur oss klyschor som: "Det är bara bråkstakar som gapar och skriker om miljön" eller "Allt är ju farligt, snart kan man inte göra något, nej sluta upp att oroa oss" eller "det har ju varit väderväxlingar förr i tiden det behöver inte bero på oss, låt oss få vara i fred"

Vi måste helt enkelt stifta lagar med förbud, att köra bil i storstäder är tex något jag blir beklämd över att det är tillåtet. Vår konsumtion måste inrikta sig på det allra nödvändigaste vilket betyder en drastisk förändring av det ekonomiska systemet

Det är inte bara klimatet det handlar om, det är haven, dricksvattnet, fiskar och andra djur och hela det ekologiska systemet som är ur balans. Jag uppmanar dig att läsa boken, och sedan skicka den vidare som en budkavle