Jag har läst boken ”Plikten profiten och konsten att vara människa” av Göran Rosenberg.

Jag hoppar rakt in i probelmatiseringen om plikten

Plikten är helt nödvändig, ity människan inte bara är en förnuftsvarelse, utan också vild, galen och kaotisk
Men jag menar att plikten bara är en ”backup” de dagar som elden och själva motivet för handlingarna och engagemanget inte lyser så klart. Plikten är kärlekens ersättare, den bekräftar kärleken.

Rosenberg och Hume är nära min förståelse genom begreppet ”sympati” och förmågan att se sig själv med den andres ögon ( Lévinas) och det villkorslösa givandet, men plikten allena är ett dött skelett, en robot, som inte på egen hand agerar mänskligt.

Urets vänner och ordningens företrädare håller styvt på plikten (läs gärna ”De kanske lämpade”) men ur den fåran växer inget nytt, ingen kärlek, omsorg eller empati. Bara grå rädsla och planering för det kommande.

Vi behöver inte kryssa mellan Scylla och Arubdis, förnuftets kalla plikt eller känslans opålitlighet.

Kontraktet

Hobbes är upphov till föreställningen att människan behöver binda sig till ett samhällskontrakt. Detta kontrakt, våra uppgifter och bidrag har en stor värdemening som kommer den enskilda medborgaren till gagn. Denna sociala vinst i kombination med rättvis lön är det kitt som håller ihop samhället.

Rosenberg, Hobbes, Hume och Kant har mycket att säga om den saken, däremot inget om samhällets skyldigheter att bana väg för att alla skall få utöva den viktiga rättigheten (som det måste få vara om nu Hobbes har rätt). Hume beskrev systemet som ett varmt hav som skyddar och förenar alla i systemet, folket eller nationen, nationalstaten beskrivs ju som ett system som skyddar och som man är lojal mot.

Hur blir det då, om man inte får ta del av denna kollektiva mysfilt? Och baden i själva verkat är lyxiga span i allt färre öar? "En rättighet är inte mer än den skyldighet den bygger på" Satsen verkar klok, men jag läser inte ut någon skyldighet gentemot slav och lönearbetare, eller den lägsta klassen av i dag, de arbetslösa.

All vår verksamhet bygger på en reciprocitet man ger och man får, samt omtanke om sin nästa som är inbyggt, förhoppningsvis. Det är en kedja som börjar och slutar med kärlek och innehåller trygghet och en uppfattning att världen är rimlig. Vissa protestaktioner genom historien har varit utslag för en balansrubbning i den relationen; arbetarrörelsen, kvinnorörelsen mm. Allt handlar egentligen om en rimlig födslorätt och födsloplikt. Vad kommer att hända med alla som inte får ut sin lott eller får bidra med sin plikt?

Jag fasar för våldsammare aktioner än demonstrationer. Men nu har världssamfundet listigt ändrat innebörden av terrorism, så att all opposition är terror. Läs gärna Mattias Gardells bok ”Tortyrens återkomst”

Jag blir stundtals alldeles varm av Rosenbergs ord, både exempel i poetiska ordalag (De anständighetsresistenta direktörslönerna) och att han refererar till Manuel Castells. Hans uppspaltning av de olika moralsyndromen är fantastiskt intressant, och har befriat mig från personliga dilemman i ett slag (bästa ”självhjälpsboken hittills!) De går ut på att staten och den privata sfären inte går att hopblandas, de bygger på helt olika moralprinciper, som ibland går på tvärs, av det skälet har vi problem med att både vård och omsorg som privatiserats. Sjukhus som både är vinstgivande och börsnoterade signalerar helt fel.

Jag studerar för närvarande Jesus uppfattning om ägodelar, och har tittat på exempel från GT som bekräftar det Rosenberg skriver om den mosaiska traditionen, om ekonomisk etik som var inbyggt via lagen, jubileumstraditionen tex. Det har blivit ett ämne som jag dagligen brottas med, Jesaja 5:8 är min favorit.

Hur Jane Jakobs studerat Platons ”Staten” är också mycket intressant (i synnerhet som ”självhjälp”) Platon framställer bilden om statens olika befattningshavare och yrkesområden bör bilda vattentäta skott mellan sig, för att den ene inte har kunskap för att utföra den andres sysslor, vilket har ansetts elitistiskt och begränsande. Jakobs menar att avsikten var att staten var en bild för människans olika delar, som inte bör sammanblandas. På det viset har varje individ olika moraluppställningar för områdena plikt och profit. Ja, det verkar faktiskt helt rätt, och det är inte en försvarskonstruktion för att profitera hänsynslöst, om du läser boken förstår du vad jag menar

Jag undrar också över dessa mingel och frukostmöten som bedrivs i dag? Är det på grundval av omtanke och kärlek? Eller betraktar man sin nästa som ett redskap för sina egoistiska behov och som Cicero skrev ”Att berika sig själv på en annan människas bekostnad”? Har den kyliga ”nyttan” helt tagit över i denna entreprenadtid? Något närstående och skrämmande som jag upplever som ett större problem än den antropologiska revolutionen är tävlingarna människor emellan, man betraktar sig som motspelare i alla former av spel, vem som får jobbet, vem som får sitt hem renoverat och kanske snart vem som slipper fängelsestraff!

På ett mimetiskt sätt kan alla bli vinnare men bara en vinna, och det är grädden på moset, inte att vi tillsammans skall verka för ett rimligt och gott liv. Är det månne kärleksbrist?

Jag tackar för en tydlighet i de ekonomiska teorierna vilket reder ut lite av oordningen för mig, och förklarar det tokiga i att vi kopplats ihop med fonder och aktier på ett intrikat sätt, både våra sjuka föräldrar, våra barns skolor och vår pension.   

Det är skrämmande uppgifter om sjukvården, som jag delvis kände till och upplever mig förlamad inför, att man i vissa privatägda sjukhus i USA väljer bort riskpatienter för statistiken har jag bara misstänkt men då blivit beskylld för paranoia...  naturligtvis måste det bli en följd av sammanblandningen med de olika moralblocken.

Rosenberg skriver: ”Vår civilisation odlar föreställningen att det förutsägbara och ofrånkomliga kan begränsas och besegras” Jag tror att han är inne på något viktigt genom förståelsen att det inte är möjligt eller ens naturbundet med ständig lycka och framgång. Ja problem kan åtgärdas och det är en kreativ process, men tror man att det inte kommer nya eller att livet kan upplevas glasklart och felfritt med vår egen kraft, då är vi dömda som Narkissos, eller ”skapa-om-mig-kulturen” och tror oss om för mer, samt tar inte det liv vi faktiskt har som det är på gott och ont. "Den nya sköna människan" påminner om Gauchets nya människa. Men jag ifrågasätter hans teori om att det är ”statens” fel, staten har bara varit otydlig med redovisning av gränserna och förpliktelserna, staten bör vara allas vårt juridiska och sociala ombud för vård, skola, normeringar för trygghet osv.

Förutom ett stort tack för en bra bok så ville jag lägga till: Kärleken är både grunden till plikt och grunden till profit, samt det stora problemet med att effektivisering och outsourcing till låglöneländer skapat en allt större och ökande skara oönskade individer, som är helt i händerna på en åtgärdsapparat utan någon som helst etisk eller logisk grund.

Jag rekomenderar jag varmt boken som finns i pocketupplaga!

Hur kommer det sig att SVT gång på gång sänder amerikanska program som företräder den nya biologismen, utan att låta någon som helst röst från det andra lägret komma till tals?

Jag tittade på ”tvillingprogrammet” och blev mycket dyster. Värst är väl den svenska speakern som låter så käck när hon läser den översatta och okritiska texten; Det är ca 50 % arv och 50 % miljö, säger dom, och den hialösa upplysningen att anorexi och depression ärvs via en identisk gen.

Det värsta är att allt är hypoteser och gissningar. Alla dessa stackars tvillingar världen över... Vad händer inte med folk som ständigt måste delta i olika jämförande studier, i alla forskningsområden?

Förra gången ett sådant program sändes handlade det om arvsanlag för kriminalitet och drogmissbruk, nu om beteende i allmänhet. Man ställer upp ett antal binära ordpar och jämför tvillingarnas utfall; Stark/ Svag, feg/ våghalsig, trogen/ otrogen (ja!) osv. Samma test görs på syskonpar och tvåäggstvillingar, och allt leder till att vi ärver 50 % av allt, inte bara utseendet också förmågan att tänka logiskt, risken att få schizofreni, kreativ förmåga, logiskt tänkande med mera. Till och med vilket parti man skall rösta på finns i genmassan (!)

Självklart kommer då dessa hurtfriska amerikanska forskare fram till att det är som det är, vi är som vi är, ingen punkt att mötas på, ingen punkt att lysa upp, ingen gemensam väg att vandra. Vi betraktas då otroligt lätt som offer för våra gener istället för offer för system. Med system menar jag alla sorters både de politiska till familjens outtalade.

Det stora systembygget av ekonomisk karaktär som vi har i dag finns det ingen som kan överblicka, det är dolt, men påverkar oss alla, mycket mer än våra gener.

Det sker nästan ingen forskning utan att den är beställd. Jag undrar hur framtidens forskning kommer att betrakta den allt ökade utslagningen som måste bli effekten av vårt nuvarande ekonomiska system? Kanske blir det ändå som Hollywood siar om, mutanter?

Hur tror jag att det förhåller sig då? Bengt Inghammar sa en gång att vi består av 1 del Gud, 1 del mamma pch pappa och 1 del oss själva, vårt unika jag.

Nej det är inte flummigare att tro på Gud än att tro på vetenskapen, dessutom är det mer etiskt

"Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!', var samhällets verkliga grundare, och fann människor enfaldiga nog att tro honom. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'.
Jean-Jacques Rousseau

Tyvärr måste vi meddela att vi i denna rekrytering för Extrajobb lagerarbete! valt att gå vidare med andra kandidater.
Du är fortsatt registrerad i vår kandidatbank vilket ger dig möjlighet att bli matchad även mot andra tjänster vi rekryterar till.

Ovanstående brev fick jag från ”Proffice” efter att ha sökt ett jobb där. Proffice är ett bemanningsföretag vilket i sig själv har en konstruktion av att inte riktigt anställa folk, man är dess arbetsmarknadsresurs som kan tas fram efter behov. Vad jag sökte var extrajobb som lagerarbetare, för detta jobb har de valt att ”gå vidare” med andra kandidater (plural)

Men jag är fortfarande inregistrerad i deras kandidatbank där jag kan bli ”matchad” även mot andra tjänster.

Finn fem fel är inte någon svår uppgift här, men jag vill koncentrera mig på den filosofiska frågan om vem som konstruerar min tillvaro, mot vad blir jag ”matchad”?

Jag läste om Johan Asplunds teori om social responsivitet och att utbrändhet kan orsakas av avsaknad av social respons, något som är en konsekvens av rationaliseringen av till exempel omsorgsyrken i samhällets moderniseringsprocess.

 Detta tolkar jag som ju mer alienerad en person blir från sin yttervärld desto mer kommer personen att utveckla en dysfunktion som till slut tar sig fysiska former, utbrändhet.

Vad är orsakerna till att samhället i alla dess nivåer har blivit allt mer odemokratiskt, att individen upplever sig mer och mer utanför beslutsprocesserna? Jag ställer inte villkoren för min arbetsansökan, jag ”matchas” mot, och är tvingad att acceptera villkor som inte var tillåtna för 20 år sedan.

Enligt socialkonstruktivismen uppfattar och formar individen sin sociala verklighet. Min teori är att den etiska känslan långsamt håller på att förtvina i ett till synes demokratiskt och öppet system som egentligen styrs av en allt mindre kompetent och icke kompetent skara.

Krisen utrycker sig i protester och olika försök att tvinga sig till en ställning för att vara med i den skaran som får lov att formulera villkoren för sina liv, och andras.

Vad beror det på att demokratin urvattnats?

EU är en makroinstans som har förskjutit makten ännu längre från medborgaren, nöjesindustrin och lotterier med dess illusioner om verkligheten en annan.

Har makten tagits ifrån oss? Eller har vi självmant lämnat över den?

Vad betyder det att ”marknaden” fått ett egenvärde, och att vi på ett intrikat sätt blivit personligt inblandade i detta stora lotteri, genom att våra sparmedel och pensioner är kopplade till den?

Vad betyder det för demokratin att arbete i dag känns som en lyxvara förunnat ett allt mindre utvalt lag?

Det är med alla dessa frågor jag närmar mig ett ämne som är viktigt på alla nivåer ur etisk och demokratisk synvinkel. Är det inte så att vi håller på att förlora rätten att definiera våra egna liv, vi blir ”matchade” vi gör inga val.

Och när det faktumet står klart för oss så ställs vi i inför ett vägskäl; Antingen måste vi söka oss till positioner där vi har ”koll”, vi beslutsfattar och definierar oss själva och vår omvärld, eller så medger vi att vi är underställda andras villkor, och som jag ser det ett allt större godtycke.

För 20 år sedan kunde man inte se att arbetsförmedlingen förmedlade jobb som innebar att man själv skulle ha bil och egen firma, inte heller alla dessa provisionsbaserade säljjobb utan några fackliga avtal.

Väven i silen för den skaran som har beslutsrätt har blivit större, rättigheterna för den lilla människan har minskat. Men enligt den mimetiska principen så kan alla bli president, och en infernalisk logik har löst problemet med den sviktande demokratin.

Den allt större skaran som hamnat utanför systemet är naturligtvis en riskfaktor som man måste bevaka för att skendemokratin skall bestå. Man sätter upp övervakningskameror, man lägger ut medborgarnas personliga handlingar på nätet, det går att köpa grannens förnedring.

Man kan utan att skämmas begära drogtester och andra tester för helt okomplicerade yrken, bara för att det går, och bara för att man får!

Men varför vill man det? Vilken rädsla måste inte ligga till grund för att i denna ”Nya sköna värld” vilja få fullständig kontroll a lá ”Kallocain”! Ja, varför vill man det... Kärleksbrist? Brist på etisk känsla? Brist på en överbyggnad som beskriver världen som något gemensamt och alla innevånare som potentiella medbyggare och i grunden goda.

Jag slutar för tillfället för att återgå till min uppsats, men tanken om oss människor som skapta i kärlek och i förtroendet att vi skall förvalta våra gåvor för det allmännas bästa i en gemensam strävan är målet i mina tankegångar, och att ägodelar och framför allt för mycket ägodelar har drivit oss från det målet.

Lego är världens mest genialiska leksak. Den tränar barnet i logik, konstruktion, problemlösning och kreativt skapande. Vad har det för betydelse att Lego började sälja allt mer färdiga paket med instruktioner? 1. Det egna skapandet förminskas 2. Hela Lego-tanken urvattnades 3. Det blev dyrare att leka med Lego, när en figur var färdig skulle man köpa en ny byggsats.

Mina barn är vuxna nu så jag vet inte hur det ser ut på leksaksmarknaden, men jag misstänker att de färdiga produkterna fått ett allt större utrymme, och de som lockar till kreativitet stått tillbaka.

   Jag är en hantverkare och ”pysslare” Jag älskar att göra själv. Oftast behöver jag inte handla material utan hittar lösningar i mitt hem, på loppis eller i kontainrar. Någon gång måste jag till Panduro eller slöjddetaljer för att komplettera. Det är med blandade känslor jag vandrar mellan hyllorna, dels skulle jag kunna köpa alla dessa halvfabrikat, för att jag plötsligt trodde att jag inte kunde göra dom själv, dels blir jag upprörd över produkter som finns att få tag i alldeles gratis, stenar t.ex Vem köper en påse med stenar?

Min hypotes är alltså att alla s.k kreativa sysslor på ett eller annat sätt har kidnappats av marknaden, dom vill inte att vi skall göra själva, och skall vi göra det så har ett behov skapats för deras nästan färdiga produkter, Lego är inget undantag.

Jag ser emellertid ett område som inte än är kidnappat av marknaden; den digitala mediala genom musik och animering på nätet. Man behöver oftast inte köpa några komponenter utan kan skapa fritt. YouTube är sprängfyllt med skaparglädje

Det finns ingen Gud

Om jag skriver att det inte finns någon Gud, för att riket är ockuperat och för att vi har låst in eller låst ute alla våra tankar, minnen och det uppenbara faktumet till vår existens. Ja, då kanske jag får samma felaktiga rykte som Nietzsche i samband med hans uttalande ” Gott ist tot”

Både jag och Nietzsche menar nog samma sak, att vi har dödat minnet av honom och rövat hans skapelse och gjort den till vår egen.

Den barmhärtige samariern

Först gick en präst förbi mannen som blivit rövad och slagen. Sedan gick en levit förbi honom, en levit kommer från stammen Levi (som jeansen) och är lärda i lagen och verkade som en slags präst. Det är alltså inte vem som helst som är exemplen som man kanske kan tro (att vi alla struntar i vår nästa som behöver vår hjälp, och detta illustreras med en överdrift) Hade du gått förbi mannen? Hade jag gjort det? Nej det normala är att vi hjälper människor i nöd.

Vad ville Jesus mena då? Kanske detsamma som i många andra liknelser, att det är prästerskapet och fariséerna från det gamla förbundet som är problemet. Detta förstärks av att mannen får hjälp från en nästan hednisk enklav, Samarien, vars innevånare blandats upp med Efraims stam och assyrier. Regionen ansågs inte fullvärdigt judisk. Det var en man från denna region som var mannens ”nästa” och som jag tror att både Jesus och Paulus menade var grunden till det nya allomfattande förbundet.

  Bilden är tagen i Burtnieki, Lettland. Där har man inte dikat ut våtmarkerna och storken finns kvar tillsammans med deras mat, grodorna och en underbar natur

Lekmannaskap, av grek. laikos "som tillhör folket"

Jag undrar vad betoningen skall ligga i denna verksamhet?

• Gratis utfört arbete inom kyrkan
• Enkla uppgifter såsom kyrkvärdskap
• En strävan att uppmuntra till utökad medverkan från församlingsmedlemmar såsom lekmannagudstjänster
• Inofficiella företrädare
• Oskolade personer

Inom lagväsendet finns också lekmän, nämndemän, som alla vet har de en mycket bärande roll som representanter utanför expertisen, som ett urval av samhällsmedlemmarna. Kyrkans grund är dess medlemmar och bas. Lekmän är på samma sätt en representation från dess medlemskår. Jag är medveten om att kyrkorådet också har en sådan roll, men vill utöka medlemmarnas rätt att också aktivt ta del av kyrkans arbetsfält utöver sakramenten. Det känns viktigare ur teologisk utgångspunkt att vara delaktig i tolkningsprocessen än att koka kaffe (även om den sysslan ingår) Jag har en bekant som arbetar i alla tänkbara lager och sammanhang för att lyfta fram Jesus som vår största pedagog och rättesnöre. Han viker inte för att bjuda in Biskopen till ett seminarium om Jesus och hans kärleksbudskap arrangerat av lekmän. Han knyter ovärderliga kontakter mellan länder och folk i sann ekumenisk anda. Är hans tillgångar sprungna ur hans relativa frihet genom hans oavlönade position? Eller är det på grund av hans ”frihet från” teologisk skolning? Eller är det så att han hittat sina gåvor och utan genans använder dom (Alla teologer är inte själavårdare, alla läkare är inte empatiska, gåvorna vi har fått behöver inte vara de vi utbildat oss till)

Vem är kyrkan till för?

Vad bör man kalla lärjungarna, lekmän eller präster?

Vad kommer först, den apostoliska gärningen och drivkraften att låta Guds imperium råda eller en teologisk utbildning?

Bilden råkar passa rätt bra till Cornelis text. människor stigrer ur sopptippen mot det hägrande "Stora dundret" 

Jag skådar blott falska varor vartän jag ikring mig ser, och jag kan inte släppa tanken att allting är uppochner. Och var är det "Stora dundret" som en gång skall dra förbi? Innandess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli. Innandess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli.
ur "Ballad på en sopptipp" Cornelis Vreeswijk