Foton och salig blandning

Senaste inläggen

Av Ingela - 12 december 2010 23:56

Jag har intresserat mig mycket för sjukdommar som skapats ur forskning och läkemedel, eftersom jag själv smittats av ett blodbaserat läkemedel samt blivit amalgamförgiftad. Den vita rocken och dess forskning verkar ha ett stort förtroende trots alla fadäser. Jag kan lova att ingen grupp är så skicklig på att dölja sina fel som läkemedelsindustrin. Då jag ville få tillgång till anmälda sjukskadade genom läkemedelsförsäkringen fick jag ett bestämt nej, det var skyddade uppgifter, de jag känner till har inte fått ersättning trots svåra biverkningar.

Vi är alla målgrupper för denna verksamhet, oavsett vi är sjuka eller ej. Läkemedelsindustrin har flest andelar inom reklambranschen i världen, det har vi på senare tid blivit varse i Sverige sedan apoteken privatiserats. Har du märkt att de vänder sig till friska medelålders personer? Fotsvamp, armsvett, och dålig munhygien verkar vara ett akut och stort problem, för att inte tala om för mycket magsyra- Tror du på allt som apoteksbolagen säger i reklamen? Sura uppstötningar kan bero på för lite magsyra, och ett lågt hb kan bero på för mycket järn men det nämns icke. Vi är över huvud taget inte individer man informerar mot en etisk princip, med den vita rockens omtänksamma auktoritet. Nej vi är kronor och ören och olika målgrupper som skall övertalas och oroas för eventuellt dålig andedräkt och en mängd nya produkter vi inte visste att vi behövde


Ett annat inkomstbringande fält för "friskvården" är genforskningen och fosterdiagnostiken.


I en nazistisk anda ägnar sig forskare och läkare sig åt rashygien. Man övertalar oss först att det går att välja bort många sjukdomar, t.ex uppger man bröstcancer. Men genetiskt ärvd bröstcancer är mycket ovanligt, den som har fördubblats på 10 år är den östrogenberoende formen. En rad andra sjukdomar påstår de kunna identifiera hos embryon, mer eller mindre svåra. Det har blivit en lönsam affär som inte alls är riskfri. För att få reda på anlag som kön, hårfärg, sjukdomar måste man suga upp en av de åtta första cellerna från det befruktade ägget i en pipett och analysera det vilket innebär en viss procents missbildningar eller missfall. Detta oroar inte alls den vitkläda och sterilt pålitliga läkaren i intervjun, såklart.    


Likaså går dessa forskare hand i hand med biologismens företrädare vars hypoteser ingen ifrågasätter, att man ärver anlag för kriminalitet, alkoholmissbruk och ja, vilket parti man kommer att rösta på. 35000 par har bestämt kön, hår och ögonfärg på sina barn i USA genom fosterdiagnostik.


Är det så konstigt att man dröjt med att ge Nobels medicinpris till Robert Edwards med tanke på dessa scenarion? I USA kastas embryon bort som har fel kön, det är inte tillåtet i Norden, antingen skall de gå till forskning eller till infertila par.


I Indien har man aborterat bort 6 miljoner flickfoster på 10 år, naturligtvis mycket långt gångna annars kan man inte se på ultraljudet vilket kön det blir.


Jag tänkte att det inte borde spela så stor roll om man tror på Gud eller slumpen, att man skulle kunna vara ödmjuk inför livet och förhålla sig etisk ändå. Men kanske inte?


  







Av Ingela - 7 december 2010 13:41





Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika!" har lång tradition inom Svenska kyrkan, mångfald är ett begrepp som tar hänsyn till våra olika preferenser. Vad betyder det när man skall välja biskop, mot bakgrund att den man väljer med säkerhet kommer att ogillas av någon grupp?

Det betyder i Sverige och framför allt i Göteborg i dag att den nya biskopen bör vara öppen och representera en kyrka som är rustad för framtiden, och den tänkta nya församlingen. Det kommer med all säkerhet att vara en församling som vill delta aktivt och som ogillar intolerans av alla slag. Inte minst är vårt stift belastat av kvinnoprästmotstånd. På goda grunder är den traditionen inte förbi. Av det skälet och av kompetenssäl rekommenderar jag Christina Eriksson som kandidat.

Det finns några konservativa kvar högt upp på listan. med tanke på mångfalden så hotar deras teologi inte i deras dagliga verksamhet, de har lika goda föresatser som den övriga gruppen om vad kyrkans uppdrag betyder. Men som biskopskandidater kan de vara förödande



Av Ingela - 7 december 2010 13:15

 


  Gott nytt år!

Det är det Islamska nyåret i dag. Med anledning av det vill jag återkoppla till debatten i SVT-forum om den urskillningslösa jakten mot terrorismen (läs muslimer) Ord som trygghet och rättssäkerhet har bytt ut mot säkerhet MOT denna grupp.


Visste ni att svenska konvertiter bjuds in till samtal hos säkerhetspolisen och en muslimsk journalist som blev mordhotad kunde få beskydd mot att hon samarbetade i islamistfrågor.


Visste ni att terrorbekämpningen är givande affärsidéer som gett mycket pengar till lobbygrupper som har till uppgift att skrämma och lyfta frågor om den muslimska terrorn, för varje artikel som behandlar ärendet går en viss summa till företaget, man kan enkelt räkna ut att granskningen av informationen blir undermålig när pengar är motivet (läs gärna mina övriga inlägg om ägande och pengar som en mycket dålig drivkrakt, etiskt, mänskligt och ekologisk).


Professor Jan Flyghed sa att när ”storebror” bekämpar sina medborgare med alla medel så kan man osäkra ”lillasyster”! Han gav exempel på civilkurage:

En härlig bambatant som sa nej då säkerhetspolisen ville veta vilka elever som var vegetarianer (då var ”hotbilden” militanta veganer)

Bambatanterna i Umeå lämnade däremot ut namn.


Då en svensk konvertit till Islam inkallades till ”samtal” hos säkerhetspolisen ringde mamman rosenrasande och sa att det inte var aktuellt.


Läs också gärna Mattias Gardells bok ”tortyrens återkomst” som behandlar framför allt USA.s nutida tortyrverksamhet utanför landest gränser, och hur man fått med sig sina medborgare i ett slags skräckscenario med skiftande metoder, bland annat filmindustrin, som alltid stått nära den politiska maktens underrättelseverksamhet.

Sedan filmens barndom har man förstått hur effektivt man kan utöva propaganda informellt via underhållningsindustrin. Leni Riefenstahls filmer ser vi nästan komiskt tydligt i dag, men ser vi lika tydligt hur vi långsamt ärver en acceptans till tyrtyr, dödsstraff och rädsla för muslimer?


Sist vill jag bara påminna om det stora terror och bombhotet i Göteborg som bara handlade om ett övervakat telefonsamtal som handlade om en killes sprängande huvudvärk och att ingenting hittills hänt i det fallet.








Av Ingela - 2 december 2010 20:10

Vad kommer att krävas av Svenska kyrkan i Göteborgs stift framöver, vilka förändringar krävs för att möta en helt ny typ av problem, en ny typ av besökare? Det är viktiga frågor med hänsyn till valet av ny biskop. Jag blev rädd igen när jag såg uppställningen av Kyrkans tidnings kandidater (nomineringsvalet sker först den 7 december) I genderfrågan får det inte finnas tillstymmelse till skuggor. Vilka av kandidaterna är då fullständigt transparenta? Som tur är finns det flera kvinnliga kandidater med stor kompetens. Är det inte dags att Göteborgs stift får sin första kvinnliga biskop?  



 





  

Av Ingela - 14 november 2010 04:38

  



Att vara är att inte vara, det är svaret... Denna utsaga är en kombination av Shakespeare och den negativa teologin, den som ifrågasätter kulturella system grundade på dominans och kontroll.

Genom ”Galenskapens retorik” är svagheten en styrka, kärlek är makt, socialt misslyckande en religiös framgång.


John D Caputo hävdar något liknande, att frälsningen innebär att vi måste på något vis ha varit förlorade, gått vilse. Det är också centralt hos Ignatius av Loyola, som menar att vår strävan bör vara att betrakta Jesus som vår måttstock, hans framgång var helt och hållet negativ, han misslyckades med personlig framgång utom sin pånyttfödelse, han ville inte tillhöra ”vinnarna” snarare ”förlorarna” Det är där vi finner trons centrum; att förlora våra liv för att vinna det.


Här kanske vi kan finna svaret på den problematiska frågan om varför det finns så många exempel i kyrkan som frivilligt offrat sig, som ”tagit skit” trots en medvetenhet om sin unicitet och sin bestämmelse.

Att vara trygg i sin tro är inte samma sak som att acceptera orättvisor runt omkring oss, det betyder bara att vi tar ett steg från oss själva, att vi försöker liksom Jesus att inte ta oss själva på så stort allvar. Att se helheten och bygga ett system som funkar för alla.


Är inte detta centrum av det vi kallar social kompetens? Att en stor del av vårt medvetande bör vara inriktat på andras behov, inte vårt egna? Att älska sin nästa, att dö för sin nästa?

Det som tidvis varit drivkraften inom teologin är i dag något fullständigt apart och självdestruktivt, jag tänker på smycket; ”me, i, myself” och vad det representerar? Egoismen är något man sällan får ifrågasätta i dag, inte ens högmodet är något negativt utan en del av den stolta framgångsfilosofin.


Att vända något på steken kan vara befriande och reflekterande, utan att hjärtat och självet behöver kapitulera. Nej, vi måste inte älska alla människor, kärleken till nästan har helt andra kvaliteter, det handlar om respekt och en övertygelse om att alla är en del av skapelsen även om vi inte ser klart hur Gud har tänkt det, eller hur alla tolkar sin kallelse, domen är inte vår.


Skall vi då betrakta allt som relativt, att det finns många olika sanningar? Detta är svårt med tanke på att vi inte har full koll och att vi inte bör vara domare, men som etiska varelser kan vi inte avstå från att skipa rätt och försvara de som blivit utsatta för orättvisor och övergrepp.

Jag tror att det är den viktigaste uppgiften som kristen, och drivkraften hos Jesus. Latinets Salvare betyder spara, skydda, befria från ont, bevara men också en medicinsk konnotation att bota. Befrielsen kan betyda att befria sig från gammalt tänkesätt, gamla strukturer och normer och healing av social och politisk brustenhet i den ”politiska kroppen”.


Jesus helade inte bara personer som var sjuka, han helade system också, system som inte hade något annat syfte än att begränsa t.ex vem man fick äta med, definitioner på sjukdomar och det som är lättast i dag att ta avstånd från- vilka som var ”rena”


Att förlora våra liv för att vinna det, att ge våra liv åt vår nästa och att hela det brustna är vad Jesus lärde oss. Jag säger inte att det är lätt, inte ens att skriva dessa rader, men kan vi sträva något åt det hållet så är vinsten desto större, för alla.






Av Ingela - 9 november 2010 22:48

Det är mycket sällan jag svär, men tyst för mig själv har jag mumlat; Fy fan hela kvällen efter att ha sett inslaget om den nedlagda förundersökningen mot grisuppfödaren Lars Hultström Klipp...

Det är mycket anstötliga bilder, grisarna äter på varandra, alla grisar är smutsiga, det saknas strö, flera med svåra sår och svulster och det är väldigt, väldigt trångt.  

Länsveterinären i Södermanlands län, Per Jonsson, jämför med misskötta ålderdomshem ”Det händer saker på ett äldreboende också, det är som i trafiken, målet är nolltolerans, men i vissa fall måste man se till helheten”


Som om de sämsta tänkbara exemplen vore normnerande och en etisk måttstock, det är han som lagt ner förundersökningen trots att det är ett graverande exempel, är de kompisar eller rent av släkt?  

Lars Hultström var till för ett år sedan ordförande i Swedish Meats, men har tagit ”time out”


Vad kommer härnäst, att privata, kanske börsnoterade sjukhem låter sina boenden kravla runt som misskötta grisar, med hänvisning till att grisarnas etiska standard har satt ribban?


Scan diskuterar att skärpa kontrollen av sina köttleverantörer efter avslöjandet i veckan om allvarliga missförhållanden i den svenska grisuppfödningen. Men vid länsstyrelsens och Scans blixtkontroller på Blackstaby gård i Flen konstaterades ingen vanvård.

Scan alltså, tänk på vad du köper!


 

Av Ingela - 31 oktober 2010 14:51

     


I dag hade jag tänkt kommentera varför i hela världen Svenska kyrkan har en präst i Afghanistan, när inte ens soldaterna har där att göra. Bilden av Sveriges stormaktstid och fältprästens närvaro tror jag vilar som ett romantiskt skimmer. Soldaterna och prästen legitimerar ett orättfärdigt krig. Den enda rimliga närvaron bör vara freds och dialogmöten, vilket gäller alla inblandade.



Giant Leap

Men jag vill hellre skriva om något positivt som sker, både i det dolda och i det öppna, som handlar om fred och det gemensamma vi har om att vara människa. Filmen om de två musikerna/ idealisterna, Duncan Bridgeman och Jamie Cato som reser runt hela världen och snappar upp våra villkor och våra gemensamma drömmar och knyter ihop dem i en musikalisk slinga.


Det är våra gemensamma drag samtidigt som vår individualitet som träder fram i stor kärlek. De letar efter energi och talanger över hela världen. Rappare från himmelska fridens torg sjunger till arabiska traditionella musiker från Accra, kända musiker blandas med gatans musik. Sambaskolan i Rio blandas med Malis musikaliska rötter


Här är länken, den ligger kvar bara ett par dagar till http://svtplay.se/v/1433971/musikmixen/del_2_av_7

 

De talar mycket om hur vi trycker ner varandra på olika sätt och inte tillåter den spontana känslan att träda fram. Frihet är det överbryggande temat. Stephen Fry är en av de intervjuade, han säger bland annat att det är konstigt att ord som ”knulla” och ”bajsa” är tabubelagt men inte ”mörda” eller ”tortyr” vilket är företeelser som vi verkligen har anledning att skämmas för.


Ljus och mörker är ett perfekt kärlekspar, bägge behöver varandra säger Lila Downs, en indiansk sångerska. Detta påminner om min övertygelse om att kreativitet förutsätter kaos, och att rädsla och fyrkantighet vill hindra oss från detta okända. Därav alla regler, lagar och sociala konstruktioner som bara har till syfte att begränsa.

Eckhart Tolle är också med på ett hörn, som talar om ”smärtkroppen” som ledsagar oss i olika grad, den vill bara negativt, den triggar det destruktiva, men för att slippa den, måste vi bli vän med demonerna. En indisk tänkare säger att frihet är att bli medveten om sina begär för att kunna transponera dom och avstå från dom

Människan är stor, människan är god. Att oroa sig är att be om det man inte vill skall hända. Frihet är att vara tillfredsställd och nöjd med det man har.

Den lilla gnistan som oväntat uppstår mellan människor, Gudsmöten, trots helt kort betyder de fruktansvärt mycket, ordlöst. En av de intervjuade tänkarna, Michael Beckewith formulerar dom orden. Och visst har vi alla varit med om det, helt utanför våra vardagliga preferenser som ålder, kön, klass. Vi bara upplever ögonblick av fullständig närvaro i en annans blick.








Av Ingela - 28 oktober 2010 14:03

Lärare mot tidigare åldrar till Orkestergatans förskola


Detta är komponerat av Göteborgs stad, SDF Frölunda-Högsbo. Hur är man lärare "Mot"?  Är det det fria entrepenörsspråket som smyger sig in? Att man självinte är inne, anställd, utan säljer en tjänst? Visst låter det aggressivt, och som om det små barnen är köpare av en tjänst, eller viljelösa målgrupper?    för ordet "mot" i de fall som man vill understryka något positivt, "för" kanske?

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards