Min målning i Photoshop av Leonardo Da Vincis verk.

Denna tavla hänger nu här i Göteborg och jag ser fram emot att  gå till utställningen, jag tror jag går första vardagen tidigt så jag slipper köer.

I dag har jag synpukter på en storsäljande bok, Pekbibeln.

Det är en författare som heter Lars Steiner som har gjort den och "PekElvis" som också är en pekbok. Han presenterade sig förr som art director, men nu är han tydligen bara författare. Han fick idén när en väns barn skulle döpas. En alldeles utmärkt idé visade det sig. Själv är han inte kristen.

Första gången jag såg den så fick jag en flabbis, vad är nu detta???

Hur kan ett litet barn (Litet barn, typ ett år) förhålla sig till tex Jesus på korset i denna oerhörde våldssituation. 

Och dom teckningarna dessutom! Jesus glatt leende med dom ögonen

Man blir rädd.

Men jag hade fel, det har blivit en storsäljare. I min församling delas den ut till alla nydöpta.

Jag förstår hela idén med att bli döpt innan man själv fattat valet men kan

ett barn överhuvud taget begripa så svåra saker som ormen, synden och Jesus korsfästelse, när knappt en vuxen gör det?

Eller tror Lars Steiner att man ägnar sig åt indoktrinering?

Jag är av den åsikten att tron är något man växer och mognar till, men som en troende vuxen ger man barnet det viktigaste som Jesus gav oss, kärlek.

Bilden i dag är ett axplock från boken samt den lilla elvisboken

som säkert också blev en storsäljare, mycket lik till stilen men

vänder sig nog till en annan målgrupp.

Eller han kan nog sälja till hela Amerikanska kontinenten föresten. 

Om avmystifiering har jag tänkt att det är den moderna människans behov av att göra Gud genomskinlig, att avtäcka hela skapelsekoden, genom att en en gång äta äpplet. Det mystika och poetiska får inte längre vara med. Allt skall läggas i dagern och testas i laboratorium. Som blek slakt står vi till slut utan tillvarons magi och oförklarliga mystik. Vi har inte bara dödat drömmarna och poesin, vi har som befolkningen i Asimovs ”Stiftelsetriologi” klätt av och avslöjat stiftelsen och lagens ursprung och tagit dess plats. Vi har begått den stora synden som William James fann som grund hos många religioner, att döda urfadern och ta hans plats, och lida av skammen och skulden i alla tider. Och allt detta för att vi ansåg oss förmer. Våra verk kanske liknar, vår intelligens kanske avspeglar. Men vi kan stoltsera med våra rostiga och tillfälliga skapelser. Vad vi däremot kan göra för gott i denna värld, det gör vi inte. Samtidigt som vi tillåter destruktiva krafter att härja så ägnar vi oss åt att knäcka koden för livet och spekulerar över universum

  Vad jag sopat upp i mitt kök och hall

Tack, tack Sissela, och hela redaktionen för en fantastiskt bra, meningsfull och rolig serie! Det bästa som svt sänt på länge, det märks att du har varit personligt engagerad i uppgiften. Jag håller med dig om dina val av värsta dödssynderna; Girigheten, likgiltighet, högmod (är inte arrogans ett modernare ord för högmod?) Svenska folkets val (eller sifoundersökningen) gav avund som nummer tre, vilket du bytte ut till högmod för att den ligger bakom rasism, diskriminering och våldsideologier. I din slutkläm såg man nästan något religiöst i blicken; Om dessa får fritt spelrum då går mänskligheten i kras.

Att känna avund kan vara en god egenskap, att se någon som ett gott föredöme. På det viset avundas jag dig, Sissela!

Det var svårt att bestämma kategori för detta inlägg

Jag rör mig i alla, som vanligt.

Vi inleder med en bild från Halloween för tre år sedan.

 Om hjärnan ständigt ”uppgraderas” och arvsanlagen förfinas, som hjärnforskaren sa på föreläsningen i går, och om språket är medfött som Noam Chomsky påstår, är det då inte rimligt att vi föds med en moral också, av ren överlevnadsstrategi om inte annat?

 Varför kan man spåra alla fysiska förfinade anlag men tvekar på de psykiska och dom ontologiska (som handlar om existensen och religion som en del av den) undrar jag? 

Och oavsett om man utgår från en ”Grand design”, om man tror på en Gud eller inte, så är världen mätbar enligt vetenskapliga lagar just för vår rationalitet och likhet, för om vi vore differentierade fullständigt slumpartat så kunde ingen komma på tanken om statisktik eller vetenskaplig mätbarhet och emperi som det så fint heter.  

Jag är intresserad av den osynliga makten som jag tror är god och rationell. Den som är ursprunget och vi människor som bär på anlagen.

 Ondska har vi alla varit med om, men att ringa in den, förklara den och dess ursprung har vi alla svårt för. Det blev särskilt svårt i gårdagens resonemang om ondska. Neurofysiologen som höll i föredraget kunde peka på förändringar i pannloben.

Men vad är det som säger att dessa förändringar kommer före en annan orsak, t.ex. en dysfunktion utanför individen, jag tänker på sociala faktorer som uppfostran eller samhället som är aggressivt och splittrat i dag?

 Jag har tidigare spekulerat över vad pengar gör med människor. Om man nu utgår ifrån den bästa av alla tänkbara världar, så håller jag inte med Leibniz om att den alltid är den nuvarande (Jag håller definitivt inte med Voltaire i hans pessimistiska syn heller) snarare Tomas Mores Utopia eller vilken annan tänkbar form av samhällsordning som fungerar för flertalet (Ja, det finns också ruggiga exempel som kräver en diktator, vilket Marx ansåg vara kapitalets motreaktion på demokrati)

 Alla ägnar vi oss åt kunskapsteori, vi vill veta, men vetenskapsmannens intresse ligger inom vetenskapsteori och mitt inom metafysiken, dessa kan mycket väl komplettera varandra, eller bör, eftersom vetenskapen serverar faktiska underlag som kan mätas, och metafysiken frågeställningar om hur och varför.

 Kan du föreställa dig en sådan värld. Man har planerat och skaffat mat till alla, alla har en roll, ett ställe att bo på, kläder på kroppen, transportmedel och dyl. Ja allt uttänkt på vetenskaplig och rationell bas i enlighet med våra fysiska behov. Därefter förutsättningar att uttrycka oss och ta del av konstnärliga områden, och möjligheter till sådant som kallas social aktivitet; rekreation, nöjen och olika former av mötesplatser. Det som vetenskapen kan tillföra är beräkningar på fysiska behov, ett exempel är hur man planerar bostäder, att det kanske inte är så lyckat att göra det över en förkastning av den typen som är under San Fransisco.

Det är praktiska saker, som man inte behöver tro på eller inte tro på. detta samhälle behöver inte lida brist på ontologiska frågor eller särlingar, ramen behöver inte begränsa för att den gör det möjligt för alla att leva ett drägligt liv.

 Om du nu har föreställt dig ett sådant ”Utopia” kan du då tänka dig att ondska som vi föreställer oss den, med droger, kriminalitet, våld och förföljelser har en lika stor omfattning som vi ser i dag?

Den frågan ställde sig Tomas Moore på 1500-talet, Marx på 1800-talet och ett antal idealister över tid.

 När Jesus sa att det är svårt för en rik man att få evigt liv, komma till himlen, vad menade han med det tror du? Jag tror att han ville säga med det och med hela sin egen livsföring att vi inte äger någonting, bara förvaltar. Och att det finns en värld som är möjlig och rimlig för människan. Att sälja sina ägodelar och ge till de fattiga, är att göra det enda rätta, inte för att köpa sig en plats i himlen. Jesus visste att vi missförstod förvaltarskapet och lade på hög tills vi glömde livet och ägdes av våra ting: Det är det som jag menar är synd, och leder till ondska. Det leder till ett ojämlikt samhälle, där endast de som får plats på den lilla toppen som har utsikter.

Om det är förändringar i hjärnans pannlob på det flertalet som är underst i den pyramiden så beror det sannolikt på ledsnad och förtvivlan över orättfärdigheten. Och om (hu!) de blivit övertalade att tro att det är den bästa av alla världar, så ärver dom bara det sociala beteendet om kampen för överlevnad genom att betrakta ”sin nästa” som fiende att vinna över, som Darwin trodde och hela det västerländska systemet går ut på i dag.  

Ps. Marx pappa och Marx farfar var bägge rabbiner! kanske hela hans koncept för rättvisa och klasskamp vilade på gammaltestamentilg praxis, vilket Jesus föredömligt personifierade

Du kom till mig som SVARET på mina frågor, som LUGNET i min oro

som MUSIK och POESI, som en SKUGGA, som en RÖST

som en FÅGEL i min dröm

som översvallande känslor - KÄRLEK, som uppmuntrare, som ett tecken.

Inte som en dömande fader eller ammande moder eller partner. Det var bara DU!

Detta är min bild av Jesus. En av dom.

Kanske någon tycker att det är en lite för romantisk bild?

Men det romantiska har en patetisk slätstrukenhet.

Jag hoppas att min bild visar en sorgsen men kärleksfull Jesus

som sörjer och gläds med oss.

Jag, min dotter och barnbarn var på den stora lekplatsen i Wiegelandsparken i Oslo. Där fanns en rutschkana som barnen åkte på. En av dom, en lite större kille lade helt beslag på kanan genom at direkt efter att ha rutschat der klättra upp i densamma utan att använda stegen. Mammor och pappor var helt frånvarande men jag och dottern sa till honom att genast sluta med det. Kavat ställde han sig mot oss att sa den numera berömda satsen: ”Det är faktiskt ingen som bestämmer här”!
Jag och dottern tittade på varandra och skakade lätt på huvudena, i samförstånd. Rätt snart förstod han att det faktiskt var någon som bestämde ändå! Därefter ställde sig killen på en hög nivå av båten som utgör stommen till lekplatsen, och skrek ”då hoppar jag ner härifrån”! Lika ense som situationen innan var jag och dottern. Han ville testa om vår moral gällde hans hot om att skada sig själv också. Det gjorde det inte.

Om moralen är nedärvd, så vet pojken att det inte är ok att ta hela kanan i besittning, men han utnyttjade situationen med dess svaga regelsystem, inte hemma, inte i skolan eller dagis. Kan det vara en tendens i tiden? Och om moral bara är något inlärt är det inte desto viktigare att vidhålla inlärningen så att färre områden blir platser för moraliska gränsområden!
Jag och dottern har testat denna sats vid många tillfällen ”Det är faktiskt ingen som bestämmer här”! Ibland funkar det, ibland inte

Mission och dialog:

Missio betyder sändning att; frambära ett glädjebudskap till de fattiga, förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge förtryckta frihet (Luk 4:18)

Missio dei; att vara ett tecken för Guds kärlek i världen (Bosch 1991:1-11)

Vad är mission, som inte är gudstjänst, diakoni, undervisning? Jo att upptäcka, berätta och förmedla – Nåden, Kärleken och Rättfärdigheten.

Du är älskad för din egen skull, inte för dina gärningar, dina egendomar, din hudfärg eller status. Nåden och rättfärdigheten är utspridd över alla som regnet som vattnar krukan. Också den som redan vattnats och sjöar som står till bredden med vatten, i ett förkrossande överflöd.

Missionen går ut på att öppna dom kanaler som stängt detta allomfattande flödet så att alla på nytt får del av det, på dom platser som girighet skurit av och inte nöjer sig utan vill ha ständigt mer.

Föreställ dig att du och din familj plötsligt en dag blir utkastade från ert hus, ni har inget papper på ägandeskapet för i den trakten du bor så har arvsrätten sett annorlunda ut, ingen har ägt i den moderna bemärkelsen, ett slags förvaltarskap har varit regeln. En mur, många murar, byggs upp mellan dig och dina grannar, dina olivlundar och din släkt. Du gör så gott du kan, bygger ett nytt hus och gräver en brunn. Din brunn är 10 meter djup, men 100 meter ifrån din brunn gräver ockupanterna en tio gånger så djup brunn så att din brunn sinar. Ockupanterna säljer därefter ”ditt” vatten till dig för dyra pengar, om dom har lust…

Den som tar en människas födslorätt, hennes vatten, luft, livsbetingelser och basala rättigheter givna en gång för alla av Gud, har missionen skyldighet att upprätta och värna – Det är inte bara för att rättfärdiggöra människor det är också för att rättfärdiga Gud!

Att förhindra att hans gåva skymfas. Att hans gåva till var och en inte omvandlas till ägodelar som kan samlas på hög, säljas eller förstöras.

Missionen uppmärksammar också dom personliga gåvor som getts och som skall förvaltas på bästa sätt. En människas musikalitet skall betraktas som en gudomlig egenskap som behöver ett slags näring. En annans förmåga att bygga och konstruera infrastruktur skall ges utbildning och utrymme att odla den egenskapen, av kärlek och tacksamhet för just den gåvan som Gud nedsänkt, och av kärlek och tacksamhet till den människan.

I allt finns en gudomlig plan. Missionen har ett uppdrag att hitta den och försvara den. Om det så är ett missionsuppdrag i en nedlagd förortskyrka i Göteborg, eller i en flyktingförläggning i Palestina eller som envetna debattartiklar i dagstidningarna. Missionen är gränslös. Missionen blåser vår ande mot ett till synes klart glas, för att avslöja Guds ord som skrevs en gång av hans ande, med samma temperament och välvilja.

Detta inlägget läste jag i gårdagens Metro, jag vet inte om Marina är så representativ för vad det största flertalet anser, men mot bakgrund av att människor lider i onödan av skuld och skamkänslor och försöker bota dom med olika självhjälpsböcker och program, så kanske det ibland är på sin plats att känna just skam. Jag gör det när jag läser inlägget i alla fall

I dag blir det bara en bild. En mix av kulturer. Hyperboréer var enligt grekerna ett mytiskt folk som bodde norr om nordanvinden (Boreas) i landet Hyperborea. Historikern Herodotos berättar om poeten Aristeas som påstod att han i trans hade kommit till issedonerna. Och Venus är romarnas kärleksgudinna som ni vet