Detta är tre fönster, Ikoner, eller vägar till något dolt. Bakom en Ikon, tex på din dator, så döljer sig någonting mycket mer, på samma sätt är det med en ikon eller en bok. Mina exempel är heliga, fönstret är inifrån domkyrkan i Göteborg, och böckerna är Luthers katekes, en postilla och psalmboken, ikonen är naturligtvis en ortodox, men en del av innehållet kan vara individuellt. jag läser just nu en mycket bra bok av Owe Wikström, Den outgrundliga människan, livsfrågor, psykoterapi och själavård. Tack för att jag hittade denna boken, den ger en fin repetition av olika analytiska förklaringsmodeller, samt Wickströms egna. Han tvekar inte en sekund på trons läkande kraft. Han har också skrivit en hel del om ikonen som ett fönster- Jag kan bara rekomendera!

Humanism

Jag har under många år betraktat mig som humanist, och har läst många av den humanistiska traditionens verk.

Vid ett tillfälle i högstadiet så skulle vi elever berätta med ett ord vilka vi var, då sa jag att jag var humanist ”Det kan man inte säga att man är, sa min lärare, det är en filosofisk skola”

Det har jag tänkt på många gånger, hur dum jag kände mig, men med tiden hur fel han hade.

När jag många år efter började på universitetet så händer det något liknande, under en lektion säger jag att humanism är en kristen tradition, och jag fick reda på av lärare och elever att det är det visst inte, humanism är sekulär, en icke-troende filosofisk inriktning.

Senare fick jag bekanta mig med hela Hedeniusaffären och hur man i Sverige antagit att humanism är sekulär bara för att just den svenska ateistiska gruppen kallar sig humanister. Det är lika illa som att McDonald’s försöker lägga beslag på ordet ”kärlek” ”I’m lovin it”.

”Humanisterna” i Sverige har två agendor 1. Allt är fritt, utom 2. Religion.

Om humanisterna hade studerat den humanistiska litteraturen och dess tankesystem så hade dom känt till att dom går hand i hand med den kristna och  huvudtanken är att alla människor har lika värde, alltså ett stort utrymme för ”kärleken till nästan” dessutom har den humanistiska skolan varit kristen ända fram till Hedenius och Sturmarks dagar.

Dom svenska ”humanisterna” försöker klämma in människan och skapelsen i en mekanisk världsbild som helt och hållet går att förklara och verifiera. Nej det har inte dom heller inte lyckats med, det är därför som Rosenberg skrev i DN att humanismen också är en tro, och att kampen inte är mellan tro och vetande utan mellan tro och tro.

Leif Zern ateist och teaterkritiker i DN som inte låst sig vid ett ”vetande” av det fascistoida slaget, han skrev 20/7 en analys av humanisternas förståelse för vetande, som tydligen också inbegriper ateism och undrar hur det är möjligt att vetenskapligt bevisa att Gud INTE finns?

Leif Zern skriver också om kopplingen mellan konstnärligt utövande och religion (det okända) han fick då en indignerad replik från Lena Andersson: att humanister visst har en stark mottaglighet för konstens språk och anspråk. En befogad fråga ställer Lars Johansson i tidningen NOD: Kan hon bevisa det?

Jag tror att det har betydelse för människan att utgå från en storhet (X) som har fullt vetande, och att vi inte är där, vi har bara en ambition att komma dit och på den vägen gör vi så gott vi kan. Jag kan föreställa mig att man under väldigt fina paroller om människans storhet låter en kader vetenskapsmän och analytiker fastställer ämne efter ämne för att sedan i en kyligt upplyst värld sopa igen utrymmet för det häpnadsväckande och det gåtfulla. Ja jag tror att Zern har helt rätt, och går i linje med min uppsats ”Kaos är granne med Gud” som handlar om krafter som skrämt både kyrkliga och sekulära kontrollfreaks, men som är själva grunden till allt skapat, vi av Gud och vår egen konst. Till sis tvill jag meddela att Hedenius sagt att han nog inte tror på människan heller...

Bilden är min och föreställer heliga Birgitta och är en "hommage" till Gert Gelotte

som vågar kritisera dom högerorienterade krafterna i katolska kyrkan, och visar

att den innehåller så mycket mer 

Jag är medlem av ÖKA (öppen kyrka) och har varit aktiv i valrörelsen. Mina argument för ÖKA har bland annat varit att den är partipolitiskt obunden och att vi som är valbara är engagerade i våra församlingar. Nu undrar jag om inte beslutsamhetens friska färg övegrått till eftertankens kranka blekhet? Vad är det som säger att en som är till ex. SAP.are inte kan vara lika engagerad i kyrkan? Jag såg i går uppdrag gransknings andra reportage om SSPX och deltog i den följande diskussionen på nätet. Om det nu är så att den katolska kyrkan polariserar sig för tillfället, kan det inte också vara samma utveckling i dom andra kyrkorna? Kanske det är oklokt att vid nästa val lyfta ut partigrupperna ur valsystemet? Jag tänker att dom högerorienterade krafterna får större utrymme då, och att partierna som det i dag ser ut har en buffrande (neutraliserande) roll? Har du någon åsikt får du gärna dela den med mig

"Om någon kunde bevisa för mig att Kristus var utanför sanningens ramar... Så skulle jag hellre stanna hos Kristus än lämna honom för sanningen"

Detta lilla inlagg är tillräckligt stort för att få bli dagens enda

Bilden kan upplevas problematiskt. Den har jag döpt till "arbetsbiet" och min tanke var att ställa den viktiga men marginaliserade arbetarkvinnan i Lenins skugga, som ett inlägg i genusdebatten. Det ryska anslaget har inget annat att göra med texten än att Dostojewskij var ryss

  Föreställ dig att du kommer till en annan planet. Den liknar vår, med skogar och hav. Du stiger ur din farkost och promenerar in i en skog, nyfiken på vilket liv och vilka växter som finns här.

Plötsligt kommer du fram till ett träd fullt med kostymer, som hänger i galgar. Vad tänker du då?

Tänker du att det är fantastiskt hur slumpen kan ha orsakat en kedja av tillfälligheter som till slut gett formen av en kostym. Och vilken tillfällighet att sömmarna är perfekta, att den har foder, och att den hänger på en galge?

Eller tänker du att det måste vara någon som har sytt dessa kostymer?

Valet av jämförelse är för att i vårt moderna perspektiv så upplever man en kostym som ett avancerat verk i jämförelse med naturen som vi tar som en självklarhet.

Nu är det mycket mycket mer komplicerat att konstruera ett träd, eller en människa.

detta är nog ett av skälen till att majoriteten av alla människor nu och förr bar på en tro som en självklarhet, och kanske att vår plats och vår tid tar för givet att kostymen bara hänger där, av en slump.

 Vad passar inte på en söndag förutom en ängel?

Änglar har blivit mer och mer populära, men har inte någon större status i den kristna kyrkan, bibeln talar väldigt lite om änglar, en gång är det en ängel vid Jesus grav, och ett par gånger i Gamla testamentet (förutom dom 7 i Uppenbarelseboken) Inom Islam är dom däremot mer etablerade och ingår i muslimernas trosförklaring. Ingenstan kan man läsa i skrifterna att det är kvinnor däremot.

Min ängel är inspirerad av Nike från Samothrake, en staty i Louvren som jag blev fullständigt begeistrad i då jag var där som ung tågluffare.

Under antiken i mellanöstern och Grekland så utvecklades ett socialt och ekonomiskt system, "Klient/härskare". Man fanns i någon av grupperna och det vilade på att man utnyttjade människors pengar/personliga egenskaper/kontakter för att tjäna på det. Vår tradition har byggt på dom olika klasserna (adel, präster, borgare och bönder) och våra olika behov av varandra.

Jag har en alldeles egen hypotes om att vi närmar oss Klient/härskarsystemet i vår nya tid med multinationella företag som har den dolda men egentliga makten.

Vad är det för fel med det då? Jag menar att vi är som en organism och har betydelse med hela vårt väsen för varandra. Jag menar också att vi inte bör betrakta varandra som redskap för personliga mål, och det är just det man gör när man bygger nätverk och minglar på frukostmöten- Ser varandra som redskap! Här, ta mitt kort, glöm mig inte, jag lovar att jag kan tillföra dig något nyttigt med min slimmade kunskapsmängd.

Vi handlar med varandra som om vi erbjöd ett pund av vårt kött, i en modern entrepenörsanda.

Men är det då inte meningen att dom gåvor vi fått, våra nådegåvor, skall tas i bruk? Och just för våra medmänniskor, vår nästa?

Jo, men aldrig som redskap, endast som mål i sig. Och då blir det så mycket mer självklart att starten på denna kedja av givande och tagande börjar med ett givande, en tanke om min nästa. Just så betyder Hebreiskans gåvokoncept.

Well we all shine on like moon and the the stars and the sun…. John Lennon 

”Det som görs av det jag kallar jag, görs troligen av någonting i mig som är större än jag”

Så sa fysikern James Clerk Maxwell på sin dödsbädd 1879  Jag tänker … Att dom rätt så unga killarna i Led Zeppelin kanske tänkte i samma riktning, och faktiskt så sa Robert Plant i en intervju att ”jag tyckte att texten till  Stairways to heaven var bara flummig, men vi bara gjorde den!”  

Vad fysiker, musiker och poeter gör när dom lägger örat till det okända det kan vi bara njuta av, men vill vi inte samtidigt precis som Dante gå den långa vägen till upplysning? Vi vill traska

genom Genuas sumpmarker dess delta i ett tvåflodsland och känna skapelsekrafterna från både Shakespeare och Dante

Vad menar man med att lära känna sig själv MER? Känner man inte sig själv så saknar man inte sig själv, det man söker är det där andra. Som visserligen har att göra med sig själv, men är något nytt, vad är det då som är nytt och samtidigt sig själv? Jag menar att det är vår gemensamma härkomst som ligger bortom förnuft och tanke, som vi strävar efter, konsten kan härma och närma den, ibland. Kyrkan kan också göra det ofta, med då rakt inte alltid, trots att den har en tydlig ambition.