"Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!', var samhällets verkliga grundare, och fann människor enfaldiga nog att tro honom. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'.
Jean-Jacques Rousseau

Tyvärr måste vi meddela att vi i denna rekrytering för Extrajobb lagerarbete! valt att gå vidare med andra kandidater.
Du är fortsatt registrerad i vår kandidatbank vilket ger dig möjlighet att bli matchad även mot andra tjänster vi rekryterar till.

Ovanstående brev fick jag från ”Proffice” efter att ha sökt ett jobb där. Proffice är ett bemanningsföretag vilket i sig själv har en konstruktion av att inte riktigt anställa folk, man är dess arbetsmarknadsresurs som kan tas fram efter behov. Vad jag sökte var extrajobb som lagerarbetare, för detta jobb har de valt att ”gå vidare” med andra kandidater (plural)

Men jag är fortfarande inregistrerad i deras kandidatbank där jag kan bli ”matchad” även mot andra tjänster.

Finn fem fel är inte någon svår uppgift här, men jag vill koncentrera mig på den filosofiska frågan om vem som konstruerar min tillvaro, mot vad blir jag ”matchad”?

Jag läste om Johan Asplunds teori om social responsivitet och att utbrändhet kan orsakas av avsaknad av social respons, något som är en konsekvens av rationaliseringen av till exempel omsorgsyrken i samhällets moderniseringsprocess.

 Detta tolkar jag som ju mer alienerad en person blir från sin yttervärld desto mer kommer personen att utveckla en dysfunktion som till slut tar sig fysiska former, utbrändhet.

Vad är orsakerna till att samhället i alla dess nivåer har blivit allt mer odemokratiskt, att individen upplever sig mer och mer utanför beslutsprocesserna? Jag ställer inte villkoren för min arbetsansökan, jag ”matchas” mot, och är tvingad att acceptera villkor som inte var tillåtna för 20 år sedan.

Enligt socialkonstruktivismen uppfattar och formar individen sin sociala verklighet. Min teori är att den etiska känslan långsamt håller på att förtvina i ett till synes demokratiskt och öppet system som egentligen styrs av en allt mindre kompetent och icke kompetent skara.

Krisen utrycker sig i protester och olika försök att tvinga sig till en ställning för att vara med i den skaran som får lov att formulera villkoren för sina liv, och andras.

Vad beror det på att demokratin urvattnats?

EU är en makroinstans som har förskjutit makten ännu längre från medborgaren, nöjesindustrin och lotterier med dess illusioner om verkligheten en annan.

Har makten tagits ifrån oss? Eller har vi självmant lämnat över den?

Vad betyder det att ”marknaden” fått ett egenvärde, och att vi på ett intrikat sätt blivit personligt inblandade i detta stora lotteri, genom att våra sparmedel och pensioner är kopplade till den?

Vad betyder det för demokratin att arbete i dag känns som en lyxvara förunnat ett allt mindre utvalt lag?

Det är med alla dessa frågor jag närmar mig ett ämne som är viktigt på alla nivåer ur etisk och demokratisk synvinkel. Är det inte så att vi håller på att förlora rätten att definiera våra egna liv, vi blir ”matchade” vi gör inga val.

Och när det faktumet står klart för oss så ställs vi i inför ett vägskäl; Antingen måste vi söka oss till positioner där vi har ”koll”, vi beslutsfattar och definierar oss själva och vår omvärld, eller så medger vi att vi är underställda andras villkor, och som jag ser det ett allt större godtycke.

För 20 år sedan kunde man inte se att arbetsförmedlingen förmedlade jobb som innebar att man själv skulle ha bil och egen firma, inte heller alla dessa provisionsbaserade säljjobb utan några fackliga avtal.

Väven i silen för den skaran som har beslutsrätt har blivit större, rättigheterna för den lilla människan har minskat. Men enligt den mimetiska principen så kan alla bli president, och en infernalisk logik har löst problemet med den sviktande demokratin.

Den allt större skaran som hamnat utanför systemet är naturligtvis en riskfaktor som man måste bevaka för att skendemokratin skall bestå. Man sätter upp övervakningskameror, man lägger ut medborgarnas personliga handlingar på nätet, det går att köpa grannens förnedring.

Man kan utan att skämmas begära drogtester och andra tester för helt okomplicerade yrken, bara för att det går, och bara för att man får!

Men varför vill man det? Vilken rädsla måste inte ligga till grund för att i denna ”Nya sköna värld” vilja få fullständig kontroll a lá ”Kallocain”! Ja, varför vill man det... Kärleksbrist? Brist på etisk känsla? Brist på en överbyggnad som beskriver världen som något gemensamt och alla innevånare som potentiella medbyggare och i grunden goda.

Jag slutar för tillfället för att återgå till min uppsats, men tanken om oss människor som skapta i kärlek och i förtroendet att vi skall förvalta våra gåvor för det allmännas bästa i en gemensam strävan är målet i mina tankegångar, och att ägodelar och framför allt för mycket ägodelar har drivit oss från det målet.

”Världens rånare, dom knycker allt, rika, fattiga länder, land och vatten. Att plundra, slakta och ödelägga kallar dom för fred”
General Calgacus, Scotland, år 84

De stora världsherraväldena liknar varandra mycket över tid; Samma inställning till vad som är fredlig aktivitet, samma förnekelser, och en axelererande hastighet  i sin expansion, tills dess det blir så stort och oöverskådligt att endast paranoia och konturlöshet kvarstå. Världslig makt, värdsligt ägande och storhetsvansinne som grundas i samma uppfattning som Roms härskare, inte Guds nåde utan själv Gud. Vi har två stora politiska problem i dag (utöver de ekonomiska och ekologiska) En allt större grupp avväpnade, plundrade och förnedrade länder/individer som inte har någon avsikt att ta första bästa tillfälle till hämnd. Så var det under Romarriket, och så är det nu, imperialisten har alltid all anledning att vara paranoid. Det andra problemet är imperialisten själv och dagens ofattbara vapen (jag måste räkna upp) Nöjesindustrin (ja, ett viktigt vapen som nog är det som varit mest framgångsrikt och billigast, enligt Mattias Gardell har Pentagon stort samarbete med warner&brothers m. fl. Syftet? Samma som under världskrigen, förvränga, förlöjliga och förminska motsåndaren) ekonomisk krigföring, hot, hållhakar, lagändringar, embargon/sanktioner mm samt då alla faktiska ABC-vapen som ingen vet vart dom är riktade..

Vad fick mig till att skriva detta inlägg just nu? jag läser om den historiske Jesus och att vara i hans efterföljd. För mig handllar det inte om att "tjoa" halleluja i templen och upphöja småpåvar, inte av alla tolkare som betämt och kanoniserat, inte ens efter Paulus vansinniga uppfattning om statsmaktens ofelbarhet (detta under Neros dagar!)

det handlar om att lyssna på Jesus och lära av honom, om rättvisa, tacksamhet och strävan efter att ge i stället för att ta.

  Dagens bild är koden för gräs och mitt sätt att angripa nutidens falska strukturer. Vem "äger" den genetiska koden för gräs?

De olika sidorna av min tro, de olika sidorna av Gud.

Gud är fullständigt närvarande och tydlig mitt framför oss. Först och främst genom själva livet och livsbetingelserna runt oss. Jesus var inget luddigt tecken, han var här han visade hur tydligt som helst Guds plan och hur vi bör leva. Han har gett oss reglerna både som lagbok och som etos och patos i varje cell, men han har också gett oss friheten att använda de. Friheten är brottet mellan oss och Gud, som gjort oss självständiga. Dessa ting är den tydliga Guden.

”Fattar ni ingenting” säger Jesus till lärjungarna, varför tvivlar ni på att det finns bröd i dag när ni såg undret i går? Undret var brödet och fiskarna som mättade tusentals. Min tolkning av den berättelsen är inte att Jesus nödvändigtvis utförde just det undret, men att vi skall öppna ögonen för det verkliga undret som sker ständigt. Titta ut en försommardag, se allt som växer, se smörgåsborden stå dukade: Utgivet för oss!

Guds andra sida som jag känner är kärleken. I morse innan jag slog upp ögonen så bad jag om förlåtelse för att jag varit för lat för att besöka kyrkan, då kände jag en stark närvaro som ledde till tårar (jag möter nästan alltid Gud i tårar, jag är inte ensam om det, det verkar rätt vanligt när man läser skildringar om Gudsmöten)

Om brottet mellan oss och Gud är friheten så är länken kärleken: Jag blev rörd, berörd. Vi är vana vid att säga rörd utan att fundera närmare på just beröring. Inte förrän nu så slår det mig att det självklart är Guds beröring vi talar om, hans etos och patos som står i relation till vårt: Kanske Gud är närvarande i alla tårar? I all kärlek?

Ordet rörd hade aldrig slagit oss om det inte handlade om någon form av kontakt. Jag har sörjt många gånger över att jag inte har fått direktsvar från mina böner (antagligen också just det jag vill höra) men alla de gånger han kommit oväntat har han kommit som en känsla i mig, som en hand i min, som en fågel utanför ett fönster och som en viskande röst långt efter jag ställt min fråga.

Min tro och Guds uppenbarelser har alltså två sidor: en mycket tydlig som många helt enkelt vägrar att se, och en mystik som måste få lov att vara det, precis som det vackraste konstverket eller musikstycket som slår an på något okänt inom oss och bara upplevs ordlöst vackert.

Vad är det för teologier som jag tar avstånd från då? Alla som gör sig själva till Gudar. Hur märker man det? Jo genom mycket tydliga föreskrifter och regler och dogmer men mindre av Jesus ord om kärleken till nästan och tron på att vi får vårt dagliga bröd utan att behöva fylla våra lador till flera generationers kommande behov. Man märker det också på en otålig och missbelåten uppfattning om att livet är något man själv är med att skapa, framför allt sitt eget. Man är missnöjd.

Missnöje är egentligen misstro, på Gud och på livet. Man påstår sig vara sin egen Gud, men misslyckas förståss med det. Till sist vill jag bara säga att jag inte kräver några fler under än de vi har framför näsan. Om jag kräver att Jesus måste ha gått på vatten, hans mamma var oskuld och att han faktiskt trollade fram alla fiskarna och bröden, då är min tro svag.

Bilden kanske är lite dyster, det är bilden för vår otro och våra tillfälliga verk som åldras utan skönhet, inte som Guds vackra gamla ekar i hagarna

USA besitter nu 702 militära instalationer i 132 länder. De har nu övergett stragegin "low-intense-warfare" till förmån för "full-spectrum-dominance" USA har 800 skjutklara kärnstridsspetsar. Vem eller vilka är målet? Ingen vet, men vad vi vet är att det är centrumet, själva hjärtat av USA,s nuvarande politiska filosofi. Harold Pinter sa i sitt nobeltal "Trots de oerhörda odds vi har att kämpa mot, tror jag att hårdnackad, orubblig, obändig intellektuell beslutsamhet hos oss medborgare att finna sanningen om våra liv och våra samhällen- är en tvingande plikt som vilar på oss alla. Det är faktiskt obligatoriskt. Annars har vi ingen chans att återupprätta det som vi nästan helt förlorat, människans värdighet"

Jag läste i Metro att en kvinna som köpt en falsk Louis Vuttonväska i Venedig blivit bötfälld på 10000 kronor enligt en lag som förbjuder försäljning av förfalskade varor.  

Ja jisses! det är mycket man kan säga om juridik och rätt, men är det inte så att kunden alltid har fel numera och att EU och hela den gigantiska marknaden med dess globala förankringar har rätten på sin sida? Bondfångeriet har blivit en regel.

Jag läste också i Aftonbladet ett riktigt bra inlägg i Vilks-debatten av Petter Larsson, som nu är borttaget från all sökning... att yttrandefrihetens främsta bevekelsegrund inte är att få säga vilka stolligheter som helst, utan att det finns ett utrymme för medborgarna om ekonomiska, politiska och sociala frågor. Information av det slaget är inte lika tillgänglig som förföljelse av minoriteter eller kränkningar från stora företag eller länder. En helikopterattack mot Bagdad, giftdumpning utanför Elfenbenskusten eller stormningen av Mavi Marmara... Det är exempel på värdefull information som mörkas. Men man kan hitta en hel del intressant på wikileaks sida, som USA med flera länder vill stämpla som hot och terrorverksamhet.

För i krig och affärer får det inte finnas yttrandefrihet, bara en usel så kallad konstnärs förföljelse och mobbing skall höjas till yttandefrihetens norm.

Bilden i dag kan vi döpa till  "rondellfår"   

40 % av alla amerikaner anser att det är rätt att inskränka på de medborgerliga fri och rättigheterna enligt den amerikanska författningen för att förhindra terrorism. Patriot Act är lagändringar som instiftades av Busch efter 11 september, som ger CIA tillåtelse att lättare kunna avlyssna telefonsamtal, infiltrera grupper och utan att ansöka om tillstånd ta reda på vilka böcker någon har lånat, personers utbildning, sjukdomar och sjukhusvistelser. Lagändringarna, undantagstillståndet har förlängts nyligen av fredspristagaren och presidenten Obama.

Det var svårt att bestämma kategori för detta inlägg

Jag rör mig i alla, som vanligt.

Vi inleder med en bild från Halloween för tre år sedan.

 Om hjärnan ständigt ”uppgraderas” och arvsanlagen förfinas, som hjärnforskaren sa på föreläsningen i går, och om språket är medfött som Noam Chomsky påstår, är det då inte rimligt att vi föds med en moral också, av ren överlevnadsstrategi om inte annat?

 Varför kan man spåra alla fysiska förfinade anlag men tvekar på de psykiska och dom ontologiska (som handlar om existensen och religion som en del av den) undrar jag? 

Och oavsett om man utgår från en ”Grand design”, om man tror på en Gud eller inte, så är världen mätbar enligt vetenskapliga lagar just för vår rationalitet och likhet, för om vi vore differentierade fullständigt slumpartat så kunde ingen komma på tanken om statisktik eller vetenskaplig mätbarhet och emperi som det så fint heter.  

Jag är intresserad av den osynliga makten som jag tror är god och rationell. Den som är ursprunget och vi människor som bär på anlagen.

 Ondska har vi alla varit med om, men att ringa in den, förklara den och dess ursprung har vi alla svårt för. Det blev särskilt svårt i gårdagens resonemang om ondska. Neurofysiologen som höll i föredraget kunde peka på förändringar i pannloben.

Men vad är det som säger att dessa förändringar kommer före en annan orsak, t.ex en dysfunktion utanför individen, jag tänker på sociala faktorer som uppfostran eller samhället som är aggressivt och splittrat i dag?

 Jag har tidigare spekulerat över vad pengar gör med människor. Om man nu utgår ifrån den bästa av alla tänkbara världar, så håller jag inte med Leibniz om att den alltid är den nuvarande (Jag håller definitivt inte med Voltaire i hans pessimistiska syn heller) snarare Tomas Mores Utopia eller vilken annan tänkbar form av samhällsordning som fungerar för flertalet (Ja, det finns också ruggiga exempel som kräver en diktator, vilket Marx ansåg vara kapitalets motreaktion på demokrati)

 Alla ägnar vi oss åt kunskapsteori, vi vill veta, men vetenskapsmannens intresse ligger inom vetenskapsteori och mitt inom metafysiken, dessa kan mycket väl komplettera varandra, eller bör, eftersom vetenskapen serverar faktiska underlag som kan mätas, och metafysiken frågeställningar om hur och varför.

 Kan du föreställa dig en sådan värld. Man har planerat och skaffat mat till alla, alla har en roll, ett ställe att bo på, kläder på kroppen, transportmedel och dyl. Ja allt uttänkt på vetenskaplig och rationell bas i enlighet med våra fysiska behov. Därefter förutsättningar att uttrycka oss och ta del av konstnärliga områden, och möjligheter till sådant som kallas social aktivitet; rekreation, nöjen och olika former av mötesplatser. Det som vetenskapen kan tillföra är beräkningar på fysiska behov, ett exempel är hur man planerar bostäder, att det kanske inte är så lyckat att göra det över en förkastning av den typen som är under San Fransisco.

Det är praktiska saker, som man inte behöver tro på eller inte tro på. detta samhälle behöver inte lida brist på ontologiska frågor eller särlingar, ramen behöver inte begränsa för att den gör det möjligt för alla att leva ett drägligt liv.

 Om du nu har föreställt dig ett sådant ”Utopia” kan du då tänka dig att ondska som vi föreställer oss den, med droger, kriminalitet, våld och förföljelser har en lika stor omfattning som vi ser i dag?

Den frågan ställde sig Tomas Moore på 1500-talet, Marx på 1800-talet och ett antal idealister över tid.

 När Jesus sa att det är svårt för en rik man att få evigt liv, komma till himlen, vad menade han med det tror du? Jag tror att han ville säga med det och med hela sin egen livsföring att vi inte äger någonting, bara förvaltar. Och att det finns en värld som är möjlig och rimlig för människan. Att sälja sina ägodelar och ge till de fattiga, är att göra det enda rätta, inte för att köpa sig en plats i himlen. Jesus visste att vi missförstod förvaltarskapet och lade på hög tills vi glömde livet och ägdes av våra ting: Det är det som jag menar är synd, och leder till ondska. Det leder till ett ojämlikt samhälle, där endast de som får plats på den lilla toppen som har utsikter.

Om det är förändringar i hjärnans pannlob på det flertalet som är underst i den pyramiden så beror det sannolikt på ledsnad och förtvivlan över orättfärdigheten. Och om (hu!) de blivit övertalade att tro att det är den bästa av alla världar, så ärver dom bara det sociala beteendet om kampen för överlevnad genom att betrakta ”sin nästa” som fiende att vinna över, som Darwin trodde och hela det västerländska systemet går ut på i dag.  

Ps. Marx pappa och Marx farfar var bägge rabbiner! kanske hela hans koncept för rättvisa och klasskamp vilade på gammaltestamentilg praxis, vilket Jesus föredömligt personifierade