Vi i den ”rika” världen borde, skulle kunna göra väldigt mycket arbete för att alla människor skall kunna få det bra, vi skulle kunna arbeta med jämlikhetsfrågor, miljöfrågor och etiska frågor, när vi inte hungrar eller törstar eller har en missil hängande över oss. Mätta och kloka skulle vi kunna se till att alla barn har det bra. För det första så kanske vi inte är så kloka eller så fria, eller Gudbevare mig: Rika! För rikedom är något annat än vår diskurs föreställningar. Annars hade vi nog gjort allt det där…? Är det inte okunskap och dumhet att påstå att någon är en ”partypooper” som menar att man inte bör resonera om sådana frågor om man inte råkar vara på ett SSU-möte? ”Jag är inte intresserad av politik” är en mening som ingen ifrågasätter. Men… ”jag är inte intresserad av att folk svälter, blir vräkta, torterade, saknar mat, saknar skolor, att deras pengar plötsligt inte är värda något, att vatten stjäls från tusentals för att några är värda en pool. Intresserad! Alla med mat i magen borde ta mig fan vara skyldiga att vara intresserade och det helt utan egenintressen, trots att det faktiskt är just det. Vår planet lider och nekrosen breder ut sig också till vår del av världen (det vet alla som har utbildning och kan läsa en tidning till frukost)

Men varför är de inte intresserade? Något kanske det har att göra med diskurs och hur andra runt oss beter sig, vad som går för sig, men något har att göra med psykologer och manipulatörer som arbetar med marknadsföring. De utvecklar ord och system som har uppgifterna att göra oss otrygga, missnöjda, vilja ha mer, försäkra oss till tänderna och bry oss…. Om oss själva. För då blir vi köpstarka!

Det började, som det ofta gör numera, med ett inlägg på FB om ett upprop till biskoparna att lägga sig debatten om näthat och diskussionerna om vilken människosyn som dominerar samhällsutvecklingen (och kyrkan)

Jag blev nyfiken, de som undertecknat artikeln kritiserar Seglora smedja, som anses splittra kyrkan och fara med ”näthat”

Ni som stundtals läser min blogg vet att jag inte tillhör någon speciell grupp, jag röstar på ÖKA (som jag anser borde ÖKA takten och höja rösten) men jag har resonerat mig fram till min teologi (det är ytterst det skälet jag skriver i bloggen för) Jag existerar något som en ö i min exil i Norge, men är mycket medveten om vad som sker med kyrkan, fast jag kanske har andra bilder än de olika ”smedjorna”

Evangeliet

Är Jesus formbar, som en vaxdocka som vi med egna händer formar om för våra privata motiv? själv tycker jag att hans budskap är glasklart och står orubbligt med hela sin härlighet, men det tycker den Oxfordstyrda högkyrkligheten, den evangelikala rörelsen, frimodig kyrka och alla andra kristna falanger också. Vi har skallat evangeliet under ett par tusen år, som en brytpunkt som något revolutionerande i historien, hans glada budskap.

   Evangeliet har förutom kyrkan varit den brinnande punkten, något vi talat om som en vändpunkt och centrum för Jesu lära. Hela det trasiga, upplyft de mariginaliserade, pengar och ägodelar är hinder för frälsning och evigt liv, KÄRLEKEN är från och med Jesus den enda lagen. Men.. detta är inte vad alla ser i de kristna församlingarna. Många menar att Jesus inte alls avsåg att bryta med det gamla och sända iväg folkmassor med dessa budskap, nej de menar att Jesus var först och främst en jude som mängade in gammaltestamentliga texter i sitt budskap för att ånyo verka som en av profeterna och endast fastslå lagarna och att Hans mission inte handlade om en ny tid här på jorden med rättvisa som måttstock, utan en blick mot evigheten och kommande domar. Som jag ser det finns det skäl för den gruppen av troende att inte lägga sig i samhällsfrågor (nästan som en karmatroende Buddhist, eller en nutida positivist)

Näthat

Och vad handlade egentligen ”näthaten” om? Hat är ett starkt ord som många invandrare och marginaliserade kännt av, och som kanske är den springande punkten. Skall vi tåla DEN sortens näthat och den sortens förföljelse eller skall vi fälla vackra tårar över kommentarer som inte passar högborna teologer? Jag vill veta vilka som bestrider ”Reva-projektet” jag vill också veta vilka som aktivt arbetar för religionsdialog, till slut vill jag veta vilka som försvarar alla mänskliga rättigheter (också palestiniers). På deras sida ställer jag mig. Men jag vet inte om vi skall ha en inomkyrklig religionsdialog...

   Kyrkan är splittrad, den avspeglar samhällets olika värderingar fast med teologiska inskott. Jag ser inga skäl till att förena dessa disparata delar, tystnaden och lusten att sopa svåra frågor under mattan har gått för långt helt enkelt. Jag skulle kunna ge mängder av skäl till mitt ställningstagande, men jag tror att debattens tid är över, inte ens med så starka ord som näthat kan falangerna nötas ihop igen. När alla ord är sagda så kvarstår antingen en upprepning (vänstersirda, antisemiter, sverigedemokrater, småborgerligt osv) eller en lycklig skilsmässa.

Ni som känner mig vet att min tro bygger mycket på tron på människan. Därför blir jag mycket ledsen och uppgiven när jag får FB-kommentarer av det slaget som denna bild.

Man vet att hjärnan tar skada av undernäring och individer som svälter får svårt att kognitivt begripa sin situation vilket gör situationen ännu svårare. Men hur står det till med oss i den rika världen? Vad saknas när det gäller kognitionen och förståelsen av världsordningen när sådana uppmaningar är möjliga? När det i själva verket är de underutvecklade låglöneländerna som ägnar sig åt bistånd till OSS!

Är det undernäring av information, medkänsla eller kanske till och med vettig föda? Jag vet inte, men om en ny världsordning med lika löner och samma valuta världen över blir realitet så blir nog bilden helt sann, och både norrmän och svenskar får köra på gropiga lervägar, om de över huvud taget har råd att köpa bil, för vi producerar nämligen inte så mycket matnyttigt längre, bara högutbildade akademiker, telefonförsäljare, aktieplacerare, lotteriförsäljare och en stor mängd slipsprydda entrepenörer.

En uppochnervänd värld som gör mig dyster

Del 2 Stressorer

Stressorer är alla de påverkningar som utlöser försvarsåtgärden stress, vanligtvis talar man om sociala och psykologiska faktorer. Håll i minnet- försvarsåtgärder, alltså ingen dysfunktion utan funktioner för att försvara oss från ogynnsamma situationer. Uppräkningen nedan avser inte bara hot eller scenarion utan också att man faktiskt blivit tex arbetslös, både rädslan för samt den faktiska händelsen utlöser stress.

• Fysiska hot, tex olycksfall, bakterier och virus, hetta och kyla, hunger, död, födsel (!) flyttning, buller.
• Sociala och psykologiska hot på midi och makronivå: arbetslöshet, atomolyckor, miljöförstöring, ekonomi, kontorslandskap och löpande band, tidsfaktorn
• Sociala och psykologiska hot på micronivå: arbetslöshet, skilsmässa, konflikter, ekonomi, ensamhet, sjukdom, upplevelser av att fråntas kontrollen över sitt liv (tänker på hur myndigeter utövar förtryck mot medborgarna via Fas-3 som ex), dysfunktionella relationer där kanske droger eller personlighetsstörningar gör tillvaron oberäknelig, för stor arbetsbörda, för liten arbetsbörda (understimulering), orealistiska krav, konkurrens, disciplin och tvång, okvalificerade arbetsuppgifter, underkvlificerade arbetsuppgifter, skillnad på förväntningar och faktiska verklighet, barnlöshet , mobbing, pensionering, fängelse, livsstilsval som att inte sova, ett pressat schema på fritiden, att inte få ihop livspusslet, bilköer, andras aggressivitet, tal inför grupp
• Orealistiska hot av psykisk natur: Mycket personligt som utgår från individens preferens, allt från buskar i mörkret som feltolkas till invasion från annan planet. Hos vissa är alarmredskapen orealistiskt hög för att klara överaskande angrepp (av helt förklarliga skäl, tex minnen av traumatiska händelser) neurotiska föreställningr och rädslor (hundar, broar, flygplan osv)

Men vad är det då som framkallar stress? Ja, det är väldigt individuellt. Hur man hanterar och tolkar olika situationer beror mycket på vad man har varit med om tidigare i sitt liv, hur man fungerar som person samt vilka resurser man har för att hantera situationen.
Många uppfattar sitt arbete som stressande, man känner en stark press helt enkelt. Tempot i arbetslivet har ökat i takt med ny teknologi. Förr var man tillexempel inte tillgänglig på samma sätt som idag. Man kunde helt enkelt få lite tid för sig själv när man till exempel väntade på bussen eller liknande. Idag ringer mobilen titt som tätt.

Annat som kan framkalla stress är förhållandet i ens privatliv. Allt eftersom tempot i arbetslivet ökar gör att det blir mindre tid och ork kvar till privatlivet. Det kan kännas som om man inte har kontroll över sitt liv om man inte hinner umgås med sin familj och sina vänner. Eller om man inte hinner sköta ekonomin eller de löpande sysslorna i hemmet.
Många som drabbas av stress ställer även väldigt höga krav på sig själv, man sätter ribban lite väl högt. Många som ställer väldigt höga krav på sig själv är ofta väldigt engagerade i någon form av verksamhet och har svårt för att säga nej till utmaningar och uppgifter. Sådana människor ser ofta små misslyckande som tragedier och ger sig ingen tid för att återhämta sig. Istället arbetar de mycket hårdare ju högre krav de ställs inför.

Det är väldigt lätt att känna sig stressad när man känner att man inte har något stöd från sin omgivning utan måste klara allt själv. Bekymmer och svårigheter kan då leda till att man mår dåligt. Likaså kan man må dåligt om man känner att det man gör inte har någon mening. Man känner sig mest som ett kugghjul i en maskin. Känner man sig inte uppskattad för det man gör, eller känner att det man gör känns meningslöst tappar man till sist sitt engagemang och allt börjar kännas meningslöst. En viss stressnivå finns alltid i kroppen, som en försvarsberedskap. Ibland stegras den på goda grunder, ibland utan att sådana föreligger. Om stressnivån ofta är hög ökar förslitningsmekanismerna på många områden. Stressorer av alla slag reagerar på samma sätt, enligt samma försvarsplan.

Ett modernt och kanske förbisett hot har jag skrivit mycket om: Den positivistiska rörelsen, som inte alls är så positiv när man granskar den i sömmarna. Ta ett andetag och känn på denna meningen- ”Du kan allt du vill bara med rätt inställning”…. Du kan allt. Allt hänger på dig, följenligt är det ditt fel om det inte går efter din plan.

Du kan alltså inte koppla ihop ditt livsöde med utomstående händelser och se en förklaring och en kontinuitet, utan går det illa har du helt enkelt tänkt fel. Denna rörelse har smugit sig in i kognitiv terapi, som är så populärt att den slagit ut all annan terapiform (jag glömde säga att den också är billig)

Och som du vet så vill inte den kognitiva terapeuten gräva och undersöka grunden för din stress, nej bara programera om dig, och det passar som hand i handske med den tidstypiska motviljan till retrospektion, återblick.

Men du kanske inte är den loosern som hamnat i denna återvändsgränd, du kanske fortfarande är mitt i språnget.

Du kanske är mitt i din grandiosa plan med; dig själv, din kropp, dina barn, ditt arbete och ditt liv? Är inte det stressfaktorer av kanske den största rangen? All depends on you.

Jag är inte bara intresserad av psykologi, jag är teolog också, då kanske du ser var jag vill komma? Vi är redan skapta, du är redan godkänd! Något som dåtidens människor tog förgivet. Bondmoran med alla sina barn och uppgifter tog sig själv för givet, den ursprungliga medlemmen i arbetarrörelsen hade ingen skuld att lägga på sig själv. De visste sin plats och ville förändring, men tänkte aldrig att det var deras negativa tankar som skapat deras situation.

Den som tror att deras livssituation beror på deras egna felval och feltankar dras med oändligt mycket stress.

Nästa avsnitt handlar om hur och det är det mest uppseendeväckande med hela ämnet, och kanske skälet till att nutidsmänniskan inte har någon ork över på kvällar och helger.

En försmak:

En psykolog höll en föreläsning om stress, han lyfte upp ett glas vattern och alla i publiken trodde att han skulle beröra den positivistiska frågan huruvida glaset var halvtomt eller halvfullt. I stället log han och frågade hur mycket glaset vägde? Svaret löd mellan 200-500 gr, men dess absoluta vikt är likgitigt.

Hur tungt glaset är kommer an på hur länge man håller det. Om jag håller det en minut är vikten densamma, men om jag håller den under en timme gör det ont i armen. Och om jag håller den en hel dag kan armen domna. Oavsett hur länge jag håller glaset kommer vikten att bli densamma, men ju längre jag håller den, desto tyngre kommer jag att uppleva det.

Vår stress och våra bekymmer är som glaset, problem under en kort tid besvärar inte mycket, men tänk på dem lite längre och du upplever att det börjar göra ont. Tänker du på problemet under hela dagen kan du till slut uppleva förlamning, dvs att du inte längre klarar av att uppfatta problemets dignitet, och är ur stånd att lösa det. Ställ ner glaset och ta upp det efter en tid igen!

Del 1 Stress

Diskussion om stress i allmänhet

Egentligen kan man säga att stress är en reaktion på obalans mellan krav och resurser, skriver någon. Här lurar en stor fara som lägger för stor tonvikt på individen, och koncentrerar sig mot den svage individen som inte klarar trycket, som om en stressreaktion är dysfunktionell. Jag har en bok om stress från 70-talet som beskriver ämnet helt annorlunda, och jag har studerat ämnet en längre tid. Det är intressant att se hur förklaringsmodellerna gradvis har gått från det generella, hur stress kan mätas och beskrivas som något allmänt, till att mer och mer förklara enskilda svar på tryck och förtryck som slutligen leder till dysfunktioner för den som har arv och miljö emot sig. Jag tror att de har rätt som påstår att dessa faktorer kan leda till bipolär sjukdom och schizofreni, men vi skall betrakta det som generella indikationer, alltså att det kan hända alla, och att de som uppvisar stressymptomen har ett viktigt budskap. På det viset har man förvaltat sin grupps medlemmars uttryck under lång tid och många kulturer, de känskilgaste individerna fick de värdefullaste positionerna, Shamanen är ett gott exempel, ”Heliga dårar” ett annat. Helt i motsats till dagens förklaringsmodeller som förklarar dessa individers uttryck som en slags svaghet och annorlundaskap. Om man lägger till den idiotiska positivistiska rörelsen som lägger all möda på individen om den skall misslyckas eller lyckas att ta sig igenom kriser så är situationen inte optimal. Hela människan påverkas av stress, vare sig den är negativ eller positiv, jag rör mig endast inom den s.k negativa stressen eftersom påståendet om positiv stress dels är självklar men också inslag av det jag kallar ett missledande språkbruk och elitistiska tankegångar. Det är förbryllande att man inom beteendevetenskapen vill göra så stor skillnad på individen, men ändå lyckas med konststycket att evidensbasera den, antingen är det en vetenskap som går att studera och generalisera, eller så går det inte och faller då utanför vetenskapens ramar.

Hur ser föreställningarna och förklaringsmodellerna ut?

• Vi ser dels en nybiologism som lägger skulden på generna istället för miljön
• dels ser vi en smygande elitism som en generell mätpunkt
• dels via språkbruket inom psykologin och sociologin
• dels inom den positivistiska rörelsen ”du kan om du vill, allt!”

Stress är en reaktion, fysisk och psykisk på en alarmerande och onaturlig situation, något som hotar individen. Alla hot, allt från en mobbande chef till ett vilddjur leder till samma respons i kropp och själ- Stress! ”Red allert” slår på i alla instanser. Självfallet reagerar vi inte efter en mall, vi både föds med olika slags känslighet samt har vår historia. Om en stressande situation uppstår som man har erfarenhet av och en strategi för, får situationen inte samma konsekvens, den är helt enkelt inte ny och lika stressande. Allså helt konsekvent  följer vi ungefär samma mönster: En ny och skrämmande situation får samma slags beredskap i kropp och själ. Konstant stress leder emellertid till nedbrytning av det försvar som naturligt bör finnas, och är ett ämne för sig, men högaktuellt i arbetslöshetens och otrygghetens tidevarv. I elitistisk anda finns det många som menar att stress både är bra och är en utsållningsfaktor för många yrken. Detta tillsammans med nybiologismen gör mig rädd för bruna och svarta kulörer som fått draghjälp av psykologin och sociologin.

Kommande rubriker:

• Vad händer i kroppen vid stress?
• Stressorer
• Vilka symptom och sjukdomar kan härledastill stress?
• Negativa ”kombon”
• Kontinuerlig stress
• ”Face the hell or live in hell”, om självvald stress

Våra folkvalda styrs helt och hållet av lobbygrupperna i EU, de har t.o.m sina sammanträden i samma byggnad, en dag före alla viktiga beslut. ERT, European Round Table of Industrialists, är en sådan grupp, Bilderberggruppen en annan. Den första ordföranden för  ”den utomparlamentariska kamporganisationen för nyliberalism­en”, ERT, var den förre Volvochefen Pehr G Gyllenhammar. Det dröjde inte länge förrän ERT hade författat en skrivelse till EG-kommissionen om vikten av avreglering av kapitalrörelser, aktiebolag, miljöbestämmelser m m. Och det är där vi står i dag, i händerna på industrialister och banker som utan krav på dokumentation kan maniupulera och dirigera i Bryssel. Vad gör vi då, vi som kanske har historiens största möjligheter att demokratiskt påverka och styra?

Nja riktigt så är det ju faktiskt inte, vi saknar de medel som de som faktiskt styr har och mörkläggningarna är många mörka sjok.

Men om? Om vi hade möjligheter, eller ens vill, vad gör vi? På FB säljer vi oss för reklam med en miljondels möjlighet att vinna ytterligare en onödig pryl. Vi delar våra dagliga gäspningar och torftiga perspektiv på tillvaron, vi orkar inte ens formulera dem själva, utan delar färdigproducerade ”ord för dagen” och de flesta bygger på den klibbiga och förädiska positivistiska filosofin medans Bilderberggruppen jobbar helt ostört och planerar vår kommande arbetslöshet och avregleringar.

EU-kommissionen har medgivit att storfinansen haft en otillbörlig inverkan på EU:s lagstiftning och att detta har bidragit till den nuvarande krisen. Ändå kommer hälften av ledamöterna, i en av EU tillsatt arbetsgrupp kallad De Larosière-gruppen, som ska utarbeta unionens svar på krisen, direkt från samma finansiella jättar; Goldman Sachs, Lehman Brothers, Financial Services Authority (brittiska finansinspektionen som skulle övervaka den brittiska banken Northern Rock som gick omkull) m fl.

Corporate Europe Observatory (CEO) är en organisation som kritiskt granskar företagslobbyn och dess förhållande till EU. Global Europe är ett initiativ från EU kommissionen som handlar om att göra EU mer konkurrenskraftigt i världen. År 2008 skrev CEO bland annat en rapport, Global Europe: An open door policy for big business lobbyists at DG Trade. Global Europe är ett program under handelskommissionär Peter Mandelsons ledning med målet att genomdriva en ny generation av regionala och bilaterala handelsavtal, riva EU:s handelshinder och säkra tillgången till råvaror.

Rapporten lyfter fram hur Global Europé slår mot de fattiga länderna t ex genom att småbönder förhindras odla med egen säd och billiga mediciner stoppas.

I ett öppet brev till kommissionens ordförande José Barroso pekar CEO på hur ensidigt DG Trade och Peter Mandelson gått storföretagen till mötes. Fackföreningar och frivilligorganisationer har inbjudits en en­da gång för att diskutera Global Europe, medan BusinessEurope varit med på åtskilliga möten.

Den ojämna kampen mellan CEO och de övriga tusentals avreglerings-grupperna nämns sällan i FB, CEO kämpar i motvind för oss.

Jag såg filmen om ”De oförsäkrade” av Erik Sandberg, om försäkringskassan och arbetsskadeförsäkringen.

Mardröms-scenariot bara växer. Sveriges medborgare utsätts för alltmer godtyckliga beslut.

   Och den delen av de som har de tyngsta jobben; vårdpersonal, kvinnor, som inte har några maskiner att lyfta med, av dem är det är två av 100 som lyckats att driva igenom en arbetsskada, medans männen inom byggbranchen får rätt var tredje gång. Och är man överviktig (10 kg övervikt nämndes) är rökare, samt ”inte tar hand om sin kropp på gym” ja då har man ”nallens” chans.

   Ponera att våra myndigheter, som skall vara den bästa, mest opartiska och på den lille mannens sida, inte respekterar evidens samt beter sig som svin, blir en slags råmodell för privata försäkringsbolag?

   Tänk om man råkar ut för en trafikolycka och sådana parametrar vägs in (rökning, övervikt, och allt möjligt annat trams som man tog upp i programmet) Ja men då kan det säkert gå an att skylla på helt ovidkommande faktorer även för IF och Folksam!

   Vad ser vi då för scenario? Jo en ”Judaskyss” från våra kära myndigheter, som utan egenintressen skulle sörja för medborgarens rätt, blivit en instans som öppnat vägar för ännu större övergrepp och godtycke från privata, vinstgivande företag.

Jakobsbrevet var hatad av Luther som inte ville ha med den i kanon. En ”halmepistel” kallade han den, och menade att innehållet inte följde nya testamentets röda tråd om nåden och hur den är opåverkad av gärningar, vi kan inte göra något som helst för att påverka vår frälsning, det är helt och hållet Guds jurisdiktion menade han, och jag håller med. Men jag har en annan tolkning om vad gärningen består av. Och jag kanske har en aning om varför Luther positionerade sig som han gjorde.

   Min avsikt här är att rota lite i brevet, vilken i själva verket är en liten predikan, och låta fonden vara min tolkning av ”den rike mannen”, han som var för rik för himmelriket. Det kan vara med hänsyn till gärningen mot nästan, och det utan någon vinning i sikte, utan med samma kärlek och omsorg som vi själva fått av Gud som denna form av gärning är menad.

   Om kärleken kan man tala mycket, dikta och brodera ut, men handen på hjärtat så känner man inte alltid en alltruistisk varm kärlek mot sin nästa. Men det är inte det kärleksbudet handlar om, vi kan vara heligt förbannade på nästan men ändå i botten veta att han är en oantastlig del av oss själva (kanske just därför vi blir så arga emmellanåt) För att vara ett Guds redskap för vår tillvaro och vår bestämning är det inte Gud vi skall klandra om missförhållande råder ”Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom” Jakob 1:13, utan det är vi själva som måste granskas. Det är jag och du. Kärleken mot nästan kan då uttryckas i ett anklagande mot den som begår orätt, mot nästan. Hur skall vi då veta vad som är rätt? Det är ofta väldigt svårt, juridiken täcker en del, de oskrivna lagarna en anna del, diskurser som yttrar sig i slutna sammanhang en ytterligare. Men som en överbyggnad till allt hävdar jag en helig princip, etiken. ”Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör” Jakob 1:25.

   När jag googlade på Jakobsbrevet fastnade jag för två helt olika uttolkare; Göran Greider och Håkan Sunnliden. Den senares lic. avhandling om Jakobsbrevet kan mycket väl handla om en positiv inställning till brevet, utan att den är i närheten av min eller Göran Greiders (därmed inte sagt att jag och Greider är på samma båt, men kanske i samma konvoy). Sunnliden vill tex avsäga sig vigselrätten för att slippa viga samkönade äktenskap. Hans tolkning av brevet  kanske lutar åt en eskatologisk, och varför inte? Han tror sig ha koll på Guds mening med äktenskapet och en mängd övrig ”Inside knowledge” som man förväntar sig av en som tror på gärningar och perfektion. Det låter kansk lite fördömande från min sida, men jag har valt sida, kärlekens.

   Jag antecknar alltid i mariginalen när jag läser, så också i Bibeln. Under rubriken till Jakobsbrevet har jag skrivit dessa ord någon gång, osäkert när?

• Judisk plikt?
• Gärningens predikan?
• Katolsk
• Vem skall man tjäna?
• Fullkomlighet (jfr med Matteus)

Katolsk betyder allmän och vänder sig till hela gruppen kristna står det i förordet till Bibel 2000. Jag skulle vilja peka på den sociala meningen med ”Katolsk”. Att katolska förhållanden betyder hur vi beter oss som medmänniskor. Detta gick upp för mig under interpretationen av ”Den rike mannen”. Lukas 18:20 ger exempel på de ”katolska” budorden vilka också Matteus och Markus radar upp;

Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor."

Dessa budord avser vår plikt inför vår nästa, de är sociala budord. Det är intressant hur alla tre nämner dessa, men har lite olika tolkningar om Guds vilja i sammanhanget, Matteus menar att målet är eskatologiskt, hur de som följer Jesus får sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar i det kommande riket. Om det vore målet med hela berättelsen så vore det väl rimligare att de räknat upp de första och viktigaste som rör förhållandet mot Gud?  

1. Tro på Gud
2. Förbud mot otillbörlig tillbedjan
3. Förbud mot att ingå eder
4. Att högtidlighålla helgade dagar

Och följenligt vore hela upplägget ett krav på en gärningsprestation, om du gör si och så så får du makt i det kommande riket, så förtjänar du det! Tolkat på det viset har vi nästan gudomlig makt att påverka inte bara detta livet utan livet efter detta på ett rafinerat sätt. Min slutledning är att det inte var rent tillfälliga val av budord, i själva verket ser jag en stark röd tråd genom hela perikopen av en gärningsprestation mot nästan, inte mot Gud. Jag tror att den infallsvinkeln är avgörande för förståelsen av ”gärningsläran”. Man betalar inte en avgift genom vare sig pengar, avlatsbrev, böner eller handlingar gentemot Gud för att få en bättre position i himmelriket, alla är genom nåden lika älskade. Men du skall älska din nästa såsom dig själv är det radikala imperativet. Att sälja alla sina ägodelar och dela ut pengarna till fattiga är inte heller småpotatis. Den enda gärningen Gud kräver är då omsorgen om sin nästa, via Jesus uppmaning till mannen och uppräkning av de ”katolska” budorden. Det finns delade meningar om tjänandet, som Jesus uppmanade oss till. Sunnliden menar att det är som tjänare och slav vi skall betrakta oss inför Gud. Den rollen är på något sätt självklar för mig, dels kan jag inte bli mästare inför honom, som gud själv, då skulle jag begå den största synden. Dels kan jag inte påverka mitt öde eftersom Jesus dog på korset och frälste oss alla från synden, inte till hälften, inte med ett villkor, utan alla utan undantag. Det är det glada budskapet! Vem menade Jesus att vi skulle tjäna då, eftersom tjänarrollen mot Gud är självklar? Vad gav han för exempel? Han tjänade inte bara oss människor i allt han företog sig, utan de allra fattigaste, mariginaliserade och sjuka. I Johannesevangelium finns inte nattvarden med som ”sakrament” i stället tvättar han lärjungarnas fötter. Han tvättar deras fötter! Det är lika stort i dag som det var då, den mest”marginaliserade” kroppsdelen som på den tiden var mycket smutsig. Det var de lägsta skiktet av tjänare som hade den uppgiften, det är inte konstigt att lärjungarna blev upprörda och skamsna. Därefter säger han ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig för Herre och mästare, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter…vet ni detta är ni saliga om ni handlar så”. Salig är den högsta formen av lycka, den man delar med Gud. Ingen sval, mystik salighet utan en upplyst och uppfylld lycka.

   När jag är nära ett ämne som detta, så upplever jag till slut något mystikt, jag åker bergoch dalbana, surrar som en humla runt ämnet, gräver och låter drömmen föda nya tankar, och stundtals tårar. Vad är det att vara människa? Jag arbetar med människor, och tänker att det är världens viktigaste jobb, ingen borde få arbeta med mina barnbarn om de inte var uppfyllda av kärlek. Ingen inom omsorg och vård skulle få stiga in i en döende människas rum med plasthandskar. Dessa spridda tankar om mitt arbeta har kanske förlösts av Jakobsbrevet och imperativet mot våra medmänniskor, inte pliktens kyliga avbockningar, aldrig om man förstått Jesus undervisning. Skillnaden är enorm, himmelsvid mellan den lagiska misstänksamheten och Jesus befriande bud. Jakobsbrevet uppfattar jag som en plattform för kontextuell teologi, inte lagiskhet. Lagiskhet föder ögontjänare, inte människotjänare

   Om vi misstänker att ingen egentligen bryr sig om våra barnbarn, mammor och mormödrar så är det inte först och främst  regler för hanteringen som skall ställas upp, skolor som måste gås, procerurer och kurser som garanterar professionalism, kort sagt praktiska göromål som ligger i periferin av kärleksbudet. Begreppet lagiskhet kommer från tolkningar av gamla testamentet och synen på Gud som en straffande domare, som gör det han måste för att leda fårflocken, hela levitikus, tredje moseboken, handlar om vad vi skall offra för att blidka Gud, fjärde och femte moseboken är mer eller mindre uppräkningar om vad man får och inte får göra. Här beskrivs i detalj alla regler, renhetslagar och matföreskrifter, som till en omyndig som helt saknar förstånd. Jag blir alltid misstänksam mot de som säger att de läst hela bibeln, och det flera gånger, och frågar om de tycker att 3-5.e moseböckerna var spännande?

   Jesus var visslerligen jude, levde efter lagen och önskade inte krossa den gamla tron, men hans budskap innebar ändå något helt nytt med GT som underbyggnad; ”Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes (döparen) sedan dess förkunnas Guds rike, och alla trängs för att komma in där” Luk 16:16. Vidare skriver alla evangelisterna om Jesus nya bud, kärleksbudet, och hur hela lagen täcks under det. Men det är ändå något helt nytt ”man häller inte gammalt vin i nya vinsäckar”!

Min tolkning av Jesu bud är att vi skall leva i kärlek mot våra medmänniskor, och om vi gör det så faller alla praktiska göromål på plats, då innebär det att vi automatiskt följer resten av buden. Om Jakobsbrevet är en uppmaning från Gud att vara en sann medmänniska, och att detta sker pga hans kärlek mot oss som i sin tur skall kanaliseras ut mot våra medmänniskor. Följaktligen menade han inte att den skulle reflekteras tillbaka till Gud, som en exklussiv krets som inte gör något annat än tar emot och tackar i all oändlighet. Gud gav oss sin agapekärlek för att den skulle strömma vidare ut och expandera.

   Sunnliden menar att detta samt alla andra bibelställen som vänder sig mot rikedom handlar om underordnade sidointressen som vi skall vara vaksamma mot, inte alls som min radikala tolkning, eller vad jag ser som överordnat och uppenbart. Sunnliden menar vidare att det ju är enklare för en utblottad att be till Gud jämfört med den som har ägodelar. Är det så? Borde det inte enligt logiken vara så att den utblottade samtidigt som han mist allt annat också mister tron? För vad har han för skäl att tro på Gud? Är Gud en instans som täcker allt bortom de dagliga behoven, en slags yttersta utväg? Nej han har gett oss allt, och när den fattige ber så är det MOT allt förstånd. Den rike har redan fått ut sin lön, han betraktar sig som gud själv och har kurrumperat gåvorna. Det är mil mellan den fattiges och sjukes tro och den bemedlade, slipsprydde, extrinsikale kyrkobesökarens självgodhet, där han minglar för att samla poäng bland övriga besökare, mil. Sunnliden verkar inte har förstått fattigdomen under Jesu tid, eller hur radikal förändring Jesus avsåg. Han tror tex att det var ungefär 10% som var fattiga under Jesus tid. Sanningen är att 88% befann sig nära och under existensminimum. Under Jesu levnad hade stora skiften ägt rum och antalet småbönder minimerats till förmån för stora lantegendomar (latifundia) 1 % av befolkningen ägde då Palestinas jord. Bönderna pressades av dubbla skatter, och tvingades ta lån för att betala, dessa var ”generalhypotekariska bindningar” vilket betyder att deras mark, vingårdar, hus och allt de ägde pantsattes hur litet lånet än var och allt förlorades om amortering uteblev.

   Problemet för många exegeter är att kyrkan som institution saknas i brevet, Sunnliden löser detta med att det är ett tidigt brev och väntan på yttersta dagen omöjliggör en planerad institution, brevet handlar ytterst om hur man skall leva (är inte det då en förmaningsskrift) Men kyrkan är inte bara en byggnad, som Sunnliden också påpekar, den är en social plats där minst 10 personer samlas, och det helt utan krav på gudstjänst. Kyrkan är platsen där vi möts, äter tillsammans, hjälper varandra och kanske sjunger och dansar. Kyrkan är inte i den meningen en byggnad med en präst, och behöver inte innehålla vare sig dogmer, trosförklaringar eller ens en gudstjänst. Jag har spetsat till beskrivningen, men har ingen avsikt att kritisera kyrkan som institution, jag tror på traditioner som ryggraden i vår tro, som något tryggt att luta sig på, men ryggraden måste gång på gång erinra sig om meningen med allt vi gör, återkoppla till Jesus, så att inte våra gudstjänster blir döda skelett och alla skäl till våra upprepade handlingar fallit i glömska, vad blir då kvar? Kyrkorådets paragrafrytteri? Extrinsikala möten, vi och dom, en samlingsplats för småborgerligheten?

   Man får veta i inledningen att brevets författare, mottagare och syfte varit omdiskuterade i alla tider. Det är den mest socialt medvetna skriften i NT, men den saknar de kristna huvudlinjerna; Rättfärdiggörelsen genom tron och Kristi lidande och uppståndelse. Brevet innehåller NT.s starkaste kritik mot de rika. Den ”Jakob” som traditionellt anses ha skrivit brevet är Jesus bror som var ledare för den judiska församlingen efter Jesu död.

   Hälsningen i brevhuvudet vänder sig till de tolv stammarna i förskingringen, detta kan betyda att brevet skrivs i Jerusalem. Inledningsvis skriver han ”Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet” vilket motsäger inledningens uppgift om att rättfärdiggörelsen via tron saknas i brevet. Därefter följer en slags ouvertyr till brevet, en kortfattad inledning om innehållet som kan upplevas som en uppräkning av förmaningar, tex en stark uppmaning att inte brista i sina gärningar samt be till Gud om hjälp (han som ger till alla utan förbehåll) i tro, utan att tvivla. ”Uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar” står det i vers 4. Jag intresserar mig för ord som sticker ut och som provocerar, fullkomlig låter hädiskt, kan vi någonsin bli fullkomliga? Det är bara en som är fullkomlig. Det låter som om Gud kräver mer än vi någonsin skulle kunna uträtta och tron blir då något omöjligt och svårt. Men jag läser den grekiska texten och ser en annan möjlig översättning, teleion, som också kan betyda mogen. Då får texten en annan betydelse, en uppmaning till ett vuxet ansvar inför uppgiften. I nästa vers får man hjälp genom att be till Gud om man stöter på svårigheter (brister i vishet) och Gud som förstår våra svårigheter dömer inte utan hjälper oss att få insikt, ”Om någon brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om” På detta sättet är bönen en lärjunges frågor till sin mentor och mästare om hur man skall gå tillväga för att förstå och klara sin uppgift, det är ingen bön om ting eller förändring av ”ödet” som man skulle kunna få om man ber ”rätt” För då vore Gud någon man kunde manipulera för att få mer än man redan fått! Bönen i detta fall är då mer ett samtal för att växa i sin uppgift, förstå sin uppgift. 3:3 ”Ni ber, men får ingenting därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär.”

   Vidare följer ett stycke om hur de fattiga skall upphöjas och den rike förgås och vissna som blommorna på ängen, mitt i all sin strävan. Och varför? Svaret dröjer inte: ”låt inte bedra er, mina kära bröder. Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusets fader….håll detta i minnet mina kära bröder” vers 16-19.

   Exempel på hur vi skall uppträda mot rika/ fattiga ges i kap 2, ”Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga käder”v2. Ja tänk. Hur beter vi oss mot dem som omger sig med lyx och snygga fasader? Och hur uppträder de? De vill ha mer, och de får mer. Det är som om våra naturlagar vore ställda ur spel, som om vi hällde kokhett vatten i ett kärl med kallvatten och vattnet delades upp däri, varmt på ena sidan och kallt på den andra, och det blev inte ljummet, inget damm blev grått och arvsanlagen blandades inte. Våra sociala lagar, de skapade, har egna helt vansinniga principer, hur det kommer sig är en gåta? men det var det Jesus kom för att förändra. ”Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er?” v6.

Kärleksbudet

Hör, Is­ra­el! Her­ren är vår Gud, Her­ren är en. 5Du skall äls­ka Her­ren, din Gud, av he­la ditt hjärta, med he­la din själ och med all din kraft. 5 Mos 6:4

Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv. Luk 10:27

Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skrifterna lyder: Du skall älska din nästa såsom dig själv, då gör ni rätt Jakob 2:8

Ser du skillnaden mellan de olika kärleksbuden och hur Jakobsbrevet beskrivet det som ”kungsbud”. Att Jakobsbrevet saknar den första delen tror jag inte betyder att kärleken till Gud är avskaffad eller underordnad. Jag tror att detta är en del av hans agenda som jag vill förtydliga. Kärleksbudet är tillsammans med den ”gyllene reglen” nya testamentets etiska förhållningsprinciperna, Jesus menade att alla budord sammanfattades i detta enda, vilka därmed skärptes!

   I kapital 4 finns det två meningar som sticker ut; 13, om planering inför morgondagen, och att handla rätt. Jag tror att en del av vår tids dysfunktioner är överplanerande inför morgondagen, som om vi inte har hjälp till det och litar fullt på nåden, och som om vi vore tidens ”görare” ”Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner” 4:14, kan synas som det motsatta, att vi helt saknar värde, en dimma, vatten som förångats! Detta partiet uppfattar jag som svårt och motsägelsefullt, för om vi är mogna och skall göra vårt bästa efter förstånd mot våra medmänniskor så är vi mer än en dimma! Fortsättningen handlar om nåden och att allt beror på Guds vilja ”Den som vet hur man handlar rätt men inte gör det begår en synd” 4:17 stämmer mer med min filosofi. Naturligtvis är det svårt att handla rätt om man saknar information, och om man har information så ligger ett imperativ nedlagt i informationen. Föreställ dig att du kommer fram till en bro som har rasat, du stoppar din bil precis vid kanten och klarar dig från en katastrof, om du därefter åker därifrån utan att sätta upp en varningstriangel så begår du en synd, jag menar också ett brott, kanske inte juridiskt men moraliskt. Då är man inte en osynlig dimma då medverkar man i Guds skapelse, man är sin bestämning. Men märk väl att inget av exemplen handlar om att be till Gud, köpa avlatsbrev eller offra till Gud, det är handlingar mot sin nästa som är imperativet, det motsäger inte Luthers ”tro allena”

    Luther och jag kommer inte alltid överrens, som exempel ville han dela på den andliga och den världsliga makten enligt regementsläran, den världsliga makten menade han skulle styras av det världsiga utan andlig medverkan, detta ser jag som en av modernismens tankegångar, för hur skall man på alla sätt hjälpa sin nästa om det är en mur uppsatt mellan andliga och världsliga frågor? Jag förstår att det innebär en hel del problem om kyrkan som institution skall styra inomvärldsligt i alla frågor, en teokrati kan bli följden, och historien har många otäcka exempel på kyrkan som rättslig instans, häxjakt, inkvisitionen mm. Men därifrån till en småborgelig oengagerad och loj kyrklighet finns det äkta engagemang, kärlek till nästan och befrielseteologi. Var det i själva verket brevets uppmaning till världsligt engagemang som störde Luther, inte själva gärningsbeskrivningen? Vad låg till grund för Luthers regementslära? Han fick hjälp av Fredrik III av Sachsen när han blev bannlyst av påven. Kurfursten Fredrik den III.e önskade sannolikt inte dela på makten och Luther rörde inte ett finger för bondeupproret i Tyskland, men uttalade vissa sympatier… i det ljuset kan man förstå Luthers regementslära, han fick i lugn och ro, utan inslag av hjälp till nödlidande bönder och ett orättfärdigt system. Han kunde översätta bibeln och njuta av sin frihet i Fredrik den III.s hov. Efter Luther har många präster fått munkavle inom protestantismen, det anses inte klädsamt att en präst har synpunkter på politik, ekonomi eller ekologi, möjligtvis får dom plåstra om människor i 3.e världen som en palliativ och missionerande verksamhet och låta yttersta domen få vara den slutgiltiga förklaringen till passivitet. Men trots det har min syn på prästyrket alltid varit någon som är socialt och politiskt engagerad, antagligen för att jag har goda förebilder.

   Kyrkan spelade en roll i nazisternas Tyskland på 30- och 40-talen men mest som passiv åskådare. En liten grupp kristna opponerade sig dock mot den nya ordningen under den tyska statens kontroll. Än i dag firas det symboliska protestmötet som ägde rum i Barmens församling 1934.

Karl Barth tillsammans med två medförfattare framlade Barmendeklarationen (Barth författade dock texten medan dessa båda lutheraner låg och sov på sitt hotellrum), vilken också antogs av synoden den 31 maj.

http://www.miljomagasinet.se/artiklar/090909_barmen.html

7Det finns ingen art bland fyrfotadjur, fåglar, kräldjur eller havsdjur som inte kan betvingas och har betvingats av människan. 8Men tungan kan ingen människa betvinga, oregerlig och ond som den är och full av dödligt gift. 9Med den tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder. 10Från samma mun kommer lovsång och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11Inte kan samma källsprång ge både sött och bittert vatten?

   Detta tycker jag är vackert, vi kommer ur samma källsprång och när vi ser våra medmänniskor så ser vi en flik av Gud själv, att vår broder föddes ur samma kärleksfulla källa som vi och vi syndar genom att håna och förtala varandra. Ser vi våra medmänniskor och vår natur som en och samma skapelse och kropp, så syndar vi naturligtvis mot vårt upphov om vi skadar en del av den eller anser att vi är förmer än någon annan (annat) Kärlek är att gödsla godhet och förstånd, att gödsla för växande, inte för ödeläggande och död. Jag skulle vilja skriva om dödsstraff i samma mening som krig och annat dödande, men utrymmet är inte tillräckligt här. Med samma tunga tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder.

4:1Varifrån kommer all kamp och strid ibland er? Är det inte från begären som för krig i era lemmar? 2Ni vill ha, men får ingenting. Ni dödar av avund, men uppnår ingenting. Ni kämpar och strider.

   Det förekom stridigheter inom den första kristna kyrkan. Det första kristna konciliet i Jerusalem inträffade ca år 49, då diskuterades bl.a vilka delar av Toran som fortfarande skulle vara giltigt, vilka matregler, om omskärelsen mm. I översättningen kan man tänka sig att det inte rör sig om krig i en större omfattning, utan stridigheter inom den sociala gruppen. Detta ser jag som en del av den röda tråden: Du skall älska din nästa, inte förtala, inte angripa. Jakob hade då Jesus kärleksbud i tankarna när han ville häva konflikterna i detta brev.

4:4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen betyder fiendskap med Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5Eller tror ni att det är tomma ord när skriften säger: Svartsjukt kräver Gud åt sig den ande han har låtit bo i oss?

   Dessa rader kan jag inte undvika trots att de är mycket problematiska för min tolkningslinje. Dels refererar den till GT.s svartsjuke Gud, dels innehåller den en aning gnostisk längtan till det kommande riket som helt går stick i stäv med min övriga tolkning. Början av kapitel 4 handlar om stridigheter mellan människor, krig är våra egna, fria lösningar på problem eller på ägandebegär, denna världens lagar står ibland i motsats till Guds, och i synnerhet kärleksbudet. Vi tar oss rättigheten att döda vår broder, Guds söner. Jag tror att det är vänskap och gillande av krig och stridigheter han avser med 4:4.

   Brevet är sannolikt skrivet tidigt i Jerusalem för judar och konvertiter, det är viktigt för honom att knyta an till GT-traditionen. Dels för att det är uppenbara band men också för att se det nya i det gamla, en Svartsjuk Gud är en älskande Gud som gjort sig mänsklig. Svartsjuk i grekiskan är ung ”svartsjukt längtande” men det är svåröversatt och menas möjligen samma slags omsorg som vi föräldrar har till våra barn, vi önskar dem fred och att de handlar rätt. Vi vill inte som föräldrar bli delade med onda och destruktiva meningar eller vänner.

11Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen är du inte lagens görare utan dess domare. 12Det finns bara en lagstiftare och domare, han som kan rädda och förgöra. Men vem är du som dömer din nästa?

   Här är ytterligare exempel på kontextuell kristendom, hur man beter sig mot sin nästa, jag tänker osökt på ”Den som är syndfri skall kasta första stenen” Som är en fantastisk berättelse om hur vi skall döma vår nästa, och om insikten att vi alla är syndare. Att stena en kvinna till döds som straff för otrohet var regel i gammaltestamentlig tid.

5:1 Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. 2Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, 3ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. 4Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron.

   Är det inte med sorg Jakob skriver om de rika, som om de utarmat en del av sig själva, och när detta skall uppenbaras för dem så kvarstår bara mal och tårar. Här ser man brevets kärna, och kanske Luthers stötesten, ett tydligt exempel på hur kärleksbudet korrumperats, det är inte med ord och böner inom kyrkans väggar vi skall vara sanna medmänniskor, det är ute på fälten, som rättvisans tjänare.

   Det är långt mellan Jakobs brev och en fyrkantig lagiskhet, hans budskap är helt i linje med Jesus kärleksbud och upprättande av sjuka, fattiga och änkor. Jag ser brevet som en uppmaning till socialt ansvar, en etisk uppfordran ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste” v 22. (Att ta miste är att synda) Att ta vara på ordet, som är nedlagt i er och som förmår rädda ert liv, v 21, betyder att ordet finns tillgängligt för alla, en etisk princip. Att ”rädda sitt liv” innebär inte som den rike mannen tänkte sig, att vara egoist, att rädda sitt liv är att göra sitt liv till dess mening. Han ger exempel: ”Men att söka upp faderslösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är fromhet…” 27. Att rädda sitt liv, bli fullkomlig, är att svara på den etiska uppfordringen mot sin nästa, är min tolkning.

   Vad menar jag med en fyrkantig lagiskhet? Det är som om man behöver en manual för allt socialt och praktiskt liv, som om vi inte vore myndiga eller betrodda. GT innehåller en otroligt stor mängd regler som täcker alla timmar på dygnet och alla interaktioner. Jag ser en bild av någon som programerar en dator, och en annan bild av en kyrkvärd som skriver lappar överallt: Häll inte soppa i kaffekokaren! Din mamma bor inte här! osv. Alltså rätt så självklara meningar, som när man läser dem leder till både skratt och en lust att revoltera. Den typen av övervakning och misstänksamhet leder till dels ögontjäneri dels undergrävande aktivitet och protester: ”Nej min mamma bor inte här, eller..?”

   Ett heltäckande lagiskt system finns inte, i gliporna finns alltid utrymme för revolt och missbruk. Jag föreställer mig att i ett system med myndiggjorda medborgare finns ingen längtan av att ta lagen i egna händer och för egen vinning. Där inga lappar finns finns utrymme för egen tolkning av vad som är tillåtet, och därmed en grund för frihet och ansvar.

Matteus 5:17Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett.

Johannes 2:7Mina kära, vad jag skriver här är inget nytt bud utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har fått höra. 8Ändå är det jag skriver ett nytt bud – det visar både hans och ert liv. Ty mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan. 9Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. 10Den som älskar sin broder förblir i ljuset och har ingenting inom sig som leder till fall. 11Men den som hatar sin broder är i mörkret; han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, ty mörkret har gjort hans ögon blinda

   Ett nytt bud, men ändå inte… För att Jesus gjort oss myndiga och för att i kärleksbudet finns alla andra bud implicit. Älskar du din nästa har du ingen lust till hans hustru, mark, get eller ägodelar. Du baktalar honom inte och du säljer inte rutten fisk till honom. Älskar du dig själv och din nästa är du en fredens apostel, en rättvisans apostel och söker med hjälp av Guds råd (om du ber rätt) efter lösningar på konflikter, orättvisor och dysfunktioner. Skulle Jesus anse att striden för att behålla Brasiliens regnskogar, Andernas snöklädda toppar, ja allas rätt till ett drägligt liv som gärningsprestationer? Nej, det är skillnad på det och att köpa sig avlatsbrev och utsläppsrättigheter.

5:14Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. 15Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk.

   Detta recept kommer inte från GT, en sjuk var tvungen att hålla sig i karantän, detta skick upphävde Jesus på många ställen och jag anser inte bara att det är ett av hans viktigaste budskap utan att han menade också sociala sjukdomar som härrör från orättvisor.

Kan det vara så att Jakob var den som förstod Jesus bäst mitt i det kaotiska centret i Jerusalem?