Problemet med utländsk arbetskraft ”som tar jobben från oss”

SD har rätt.

Men de som tar jobben bor inte här, och tjänar inte en bråkdel av sin produktion.

Så… om SD verkligen önskar att alla outsoursade manufakturer skall tillbaka till Sverige, då följer ett antal konsekvenser:

• Vi får betala vad grejerna kostar!
• Fortfarande är det finansbolag och multisar som kräver merparten av vinsterna, såvida man inte gör något konkret åt det… villsäja

Barnarbetare i kinesiska gruvor, misshandlade och underbetalda Filipinska tjänare i Saudiarabien, arbetare fastlåsta vid sin arbetsbänk i Apples fabriker, 12-timmars arbetsdag. Du vet säkert att listan är hur lång som helst, men har du tänkt på liknelsen mellan:

Och:

Eller varför inte:

Till slut binder vi ihop tråden med att vi kanske är överens, vi vill inte att jobben skall försvinna, och i synnerhet inte till slavlika förhållanden, och alls inte den ekonomi som leder till allt mer orättvis fördelning

Gunde Svan duschar på 1,23 minuter. Är det en sportgren för honom, eller strävar han så mycket efter att vara effektiv, få en och annan minut i tidsbanken?

5.o'clock-club är en ny rörelse, ”man får mer gjort om man stiger upp 5, det gör alla som är framgångsrika, sova kan man göra när man är död” säger Robin Sharma som är grundaren.

Frilansskribenten Lisa Magnusson menar att det är ett slags omänskligt”quick fix” som är ett recept på utbrändhet.

Det kan ju vara så att det är vetenskapligt enligt den biologiska klockan att lägga sig 20.00 och gå upp 5, men det är inte sådana tankar jag får, utan själva effektivitetsivern, som i sin tur ger otäcka signaler om vår ambition att nå perfektion och inte gå förbi minsta skrymsle som kan påverka vårt liv om vi inte tar den i vår makt, i vårt anspråk.

Skall man vara perfekt på alla områden och rigoröst planerat sin tid, ja då har man inte tid, då blir tiden en förlustfaktor som man jagar och tar ett struptag på vårt liv.

Jag har skrivit om tiden många gånger, och menar att jag har ett relativt sunt förhållande till den, jag har ingen klocka, och jag ”slarvar” bort min tid genom att tex lyssna mer än en gång på ett radioprogram, tex detta ur ”kropp och själ” om effektivitet:  http://sverigesradio.se/p1 

Klockan var ett instrument som blev viktig under industrialismens barndom, som en övervakare, som den tidens kontrollinstans.  När tiden allt eftersom blev allt viktigare för industrin och effektiviteten så tillkom minutvisaren, det blev regel under början av 1800-talet, samtidigt som vi fick nationell enhetstid. Sedan kom sekundvisaren, vet inte exakt när men utvecklingen med att registrera tid följer en parallell lite otäck historia…

Förr i tiden var det gudarna som fick alla egenskaper av perfektion,  nu menar vi att det gudomliga är  mänskliga egenskaper, hybris? Jag överlämnar gärna uppgiften av att vara perfekt till Gud, när jag säger det så tittar man på mig lite medkännande, som om jag saknar ambition.

En sak kan jag ge Gunde, jag gör saker fort som jag ogillar, tex städar (eller bara struntar  i det) eller laga mat (för det mesta) men när det är gjort så flyter jag på helt slarvigt. För att vara ärlig så har jag faktiskt en liten plan över vad jag vill hinna under en viss tidsrymd, och det jag faktiskt måste, men jag är inte tyngd av en tidsdommare som utdelar stjärnor och tidsbonusar.

Herregud Gunde, fattar inte du hur skönt det är att duscha!

Och vad gör vi med all insparad tid? Internet (förutom Gunde då)

Whistleblower eller ”visselblåsare” är ett begrepp som de flesta känner till i dag. Begreppet kommer från att engelska poliser för att påkalla kollegors och allmänhetens uppmärksamhet om pågående brott, en gång i tiden använde sig av visselpipor.

Man tänker sig en person som har mod att säga ifrån när något inte är ok, när en fara lurar eller när oegentligheter förekommer. Man tänker sig tex en facklig represtentant eller någon med hög moral eller mod som utsätter sig själv för en risk genom att vara ärlig. Så kan det också vara.

Jag föreställer mig en annan scen. Förr i tiden användes kanariefåglar i gruvorna. Kanariefåglar är mycket känsliga för luftförorening och om kanariefåglarna dog eller slutade sjunga var det en varning för gruvarbetaren att söka skydd.

Jag ser alltså inte en stark person med hög moral och pondus som den rollen, utan en liten ynklig fågel. Det gör inte heller flera av författarna i boken ”Mänskliga gränsområden”. De  ger exempel på whistleblowers inom psykiatrin. De menar att det är en slags styrka att vara svag, att genom en känslighet snabbt upptäcka och förnimma oegentligheter.

Jens Ivar Nergård ger exempel från den samiska kulturen hur man där inte marginaliserat de psykiskt sjuka utan snarare upplyft deras psykiska känslighet till en extraordinär egenskap, man samlades runt personen som uttryckte ett psykiskt lidande för att få information, på samma sätt som man noterade kanariefåglarna i gruvorna. Man förstod att de var ett steg före något som kunde drabba dem alla. Nästan alla Shamaner i alla kulturer har haft den rollen.

I den ryska ortodoxa kyrkan fanns, och finns fortfarande i viss mån, något som kallas ”heliga dårar” som man menar är i ett välsignat tillstånd och fungerar som oantastliga i allt de företar sig.

Bilden som träder fram är alltså en individ som i dag kallas svag, onormal och onyttig  som kan vara den som vi har mest att lära av, som kanske i sin svaghet är den starkaste, i sin sjukdom den friskaste?

Det är inte konstigt att vi finner personer som redan var gamla, svaga och sjuka bland dem som blev först amalgamförgiftade. Det är inte konstigt att de som är gamla, svaga och sjuka får en mängd andra sjukdomar. Men man utgår från ett tillstånd som inte finns i all forskning och inom alla sociala sammanhang. Man placerar inte den gamla och sjuka mitt i lägerelden för att få svar på en möjlig sjukdomsalstrande källa, man bortser från en nyttig information och fokuserar på en slags ”ubermensch” som inte finns.

En del av min teologi bygger på att världen är dysfunktionell, sjuk, och att vi med alla medel vägrar inse detta, det ”friska” har fått en form av perfektion som kanske Astra seneca definierat?

När Jesus sa (gång på gång) att vi skulle hela det trasiga och det sjuka så är jag övertygad om att han menade att vi skulle betrakta det sjuka från en annan vinkel, att han menade att det sjuka kunde definieras på ett annat sätt, också som ett mycket friskt uttryck. När han sa- ”Ta din säng och gå”, så botade han synen från omgivningen på den sjuke, det krävdes inga ytterligare under.

Vi deltar alla i det som sannolikt är världshistoriens största experiment. Samhället översvämmas av kemikalier och strålning. Hur påverkas vi egentligen av dessa ämnen? Alltfler människor drabbas av utbrändhet, allergier, överkänslighet och mystiska åkommor. Är dessa människor dagens kanariefåglar, dagens sanna "whistleblowers"?

Mänsklighten står inför mycket stora utmaningar det är de flesta överrens om. Svaret på frågan om varför inget görs kan bero på diskursblindhet, att vi betraktar omvärlden från olika utkikspunkter, med olika förklaringsmodeller och språk (Diskurser) Man har inga rättigheter att ha synpunkter på diskurser utanför sin ”jurisdiktion” ekonomi är ett typexempel. Inte ens ekonomer har rätt att tycka mellan deras avdelningar, och ju närmre de vetenskapliga teorierna och fakulteterna desto avlägsnare är tanken att öppna diskussioner över gränserna.

Jag har funderat och funderat över varför man ofta får höra att det inte går, att en människa inte kan göra något, och det är ju sant. Men varför har vi då överlämnat våra demokratiska rättigheter? Vi har lämnat folkrörelserna, vi samlas inte och stärker demokratin på torg och folkets hus längre. Facebook har blivit ett torg för både krämare och en plats för att meddela oss med korta meningar, några långa apeller finns det inte utrymme för, ett slags torg utan torgkänsla. En än gång vill jag erinra om att Fenicerna troligen gick under tack vare att de saknade mötesplatser, torg.

Mina intressen har inriktat sig på vad som är orsaken till att det gått så fel, att orättvisorna stadigt ökar, att mijökatastrofen närmar sig med stormsteg utan att något konkret görs. Jag har intresserat mig för ”ägandet” som en korrumperande faktor, av både teologiska och etiska skäl. Och jag tyckte att jag hamnade på vägs ände, med en möjlig positiv utväg den dag då oljan tar slut. För ingen kommer att självmant ge avkall på sin lyx och sina ”rättigheter” även om de vet att dessa rättigheter är orimliga.

Låt oss föreställa oss att alla regeringar, FN, EU tillsammans ändå kommer att förstå digniteten av vad som sker, att man börjar samtala över diskurserna mot ett gemensamt mål, att ekonomer sysslar med realistisk ekonomi, att psykologer ägnar sig åt värdefullare göromål än positivt tänkande och marknadspsykologi. Möjligen är jag lite romantisk och tycker mig höra både sånger, poesi och se filmer om hur vi gemensamt räddar vår värld, men låt mig få ha det nöjet.

Jag tror att jag funnit en lösning som är rimlig för att alla gemensamt skall minska den nuvarande destruktiva miljöpåverkningen. Miljö-kapital!

Så här tänker jag mig: Årligen delas det ut en viss mängd  Miljö-kapital, MK, till vara och en av jordlingarna, dessa går inte att överlåta eller ärva, de är personliga. Något moratorium beträffande ägandet blir då inte lika viktigt, om man har en pool så blir det inte lika angeläget att använda sina MK till att fylla den med vatten. Frihetsvärdet som alla, i synnerhet de välsituerade, omhuldar kommer inte att beskäras, man har friheten att bestämma själv hur man skall förvalta sina MK-poäng. I själva verket kommer alla till att uppfatta det som att vi faktiskt för en gång skull sitter i samma båt och bidrar på var sitt sätt, rättvist.

Exempel på MK som är gratis: cykling och promenader, egenodlat, ekologiskt/närodlat som man köper i egen förpackning.

Exempel på MK som ”kostar” mycket: Resor (man skall ha möjlighet att spara några år till en lång resa),  stor förbrukning i största allmänhet, bilinnehav,

Några parametrar i produktionsaparaten som ger slutprodukten sitt MK-värde: enerigtäthet i produktionen, kemiskt innehåll, frakt, mängd innehåll av icke förnyelsebar materia, förpackningsmetod. Med dessa parametrar kan man lätt bedöma om en vara är miljövänlig, resursetisk, och alla idiotiska märkningar som förbryllar oss på marknaden, kommer vi att slippa helt enkelt.

Tillbaka till min romantiska film… Jag föreställer mig ett samhälle med ett lugnare tempo, hur vi kommer att göra det som vi borde ha gjort för länge sedan: Värdera våra tillgångar på ett mer etiskt och ansvarsfullt sätt, det blir ekonomiskt och givande att återanvända, man räknar inte bara pengar och slipper höra att ”det är billigare att slänga och köpa nytt” vilket ger mig bilder av en kränkt skapelse full med kastade prylar i ett oändligt sopberg. Jag föreställer mig en ökning av humanresurser, ett annat kapital: samvaro, musik, konstnärlig aktivitet och en mer kreativ miljö i största allmänhet. Jag tror att människan till sin natur är kreativ, att skapelselusten för tillfället är i händerna på ”proffs-kreatörer” och det mest kreativa vi kan göras är att köpa deras produkter.

Kanske det allra bästa med MK-konceptet är att tillverkarna, producenterna tvingas att tillverka saker som

• Varar länge
• Som man har behov av

Hur kommer producenterna att reagera på MK? Mycket positivt tänker jag, marknaden ökar exponentiellt om alla fattiga och lågkonsumerande länder får ”råd” att vara med och dela på kakan. Konsumtionsmarknaden ökar, men det behöver inte innebära att energitätheten ökar, typen av varor och valet av innehåll och frakt påverkar slutprodukternma.

Om ingen har råd att köpa teknologi bestående av tex Indium, då tillverkas inte produkter av Indium, helt enkelt. Vi har alla varit vittnen till hur miljöaspekten blivit en del av marknadsföringen, ett tvättmedel är ekomärkt för att man kan tvätta på lägre temperatur (högt kemiskt innehåll) ett annat tvättmedel ekomärks för att det innehåller så få tensider att man måste koka tvätten (hög energiåtgång) Att bilar miljömärks skrattar jag åt varje gång jag ser det. Inte ens en elbil av miniformat är miljövänlig, inte ens en bil med ”Flintastart” eller muskelenergi är miljövänlig, åtgången av material och all logistik runt bilismen är och förblir en av våra största miljöbovar. Dessa eko-märkningarna kommer naturligt att försvinna när man räknar på etiska och realistiska grunder.

Man kommer inte undan problemet ”tillväxt” som diskurstypiskt har grott sig fast i vårt medvetande, som om det vore en naturlag att allt blir mer och mer, och ökar i en exponentiell kurva. Så är det inte. Det finns ingen naturlag att den lägenheten eller huset du köpte för 20 år sedan har ökat mångdubbelt i värde, utan att något har tillförst, utöver slitage, det är en konstruerad ekonomisk princip som gör oss medskyldiga till ackumulation av resurser och korruption av andra resurser. Tillväxttanken är sett från jordens resurser ett av de största enskillda hoten mot miljön

Vi är alla gjorts medskyldiga, tex via ett gigantisk spel om våra pensioner, fondsparande heter det spelet- Grattis! eller- Shit happends!  En konstig diskurs som seglat upp för inte så länge sedan men fått allmänhetens gillande, trots den stora osäkerheten.

Vid omvärderandet av tillväxt som en grundpelare, så följer en stor fråga i bakvattnet- Räntan.

Jag ser inget problem med att en bonde får utsäde av en ”investeraren” mot att han får del av vinsten, problemet är då man föreställer sig att skörden skall ge mer och mer för varje år.

Jag är medveten om att jag tycks leta efter ”Den vise sten” och svaret på alla frågor. Och att mina ämnen är gigantiska, men så också problemen.

Marknadsetik mot medmänniskorna I:

Rätt ofta kan man se prislappar på varor som är hialöst låga, varför? Jag ser en fattig flicka någonstans som idkar välgörenhet mot oss, och blir dyster, någon annan får ett leende från det ena örat till det andra, betalar utan att tänka, men menar att just hon eller han är värd det- Det är oetiskt att betala för lite för en vara eller en tjänst.

Marknadsetik mot medmänniskorna II:

Andra gånger ser man prislappar som inte på något sätt är förankrat i material (tex diamanter) eller arbetstimmar, bara ett varumärke, jag tänker inte räkna upp klockmärken eller väskor, ni vet. 30 000 kr kostar en trerätters middag på en fassionabel restaurang i Monaco, det är alltid fullsatt. – Det är oetisk att ta för mycket betalt för en vara eller en tjänst.

Marknadsetik mot naturresurserna I:

Många varor och tjänster utförs med meningen att de skall slitas ut snabbt, för att vi skall köpa nytt eller köpa reservdelar. -Det är oetiskt att medvetet förkorta livslängden på produkter som innehåller våra gemensamma naturresurser

Marknadsetik mot naturresurserna II:

Jag läste en gång en insändare som en dam skrev, jag glömmer den aldrig. Hon hade kastat en soffa i en kontainer, en hyfsat fin soffa, men hon ville inte ha den. Dagen därpå var det någon som släpade ut soffan och tog den med sig. Damen var upprörd och menade att de inte hade rätt att ta hennes gamla soffa, även om hon hade slängt den, nästan som om hon fortfarande ägde den, ägde rätten att inte den skulle användas. Jag menar tvärtemot att det vore straffbart att slänga något som kan användas/återbrukas. –Det är oetiskt att inte återvinna, eller att kassera produkter som någon annan kan ha nytta av.

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag vet att det är många som leker med den tanken inom den kognitiva rörelsen. Den har i uppgift att peppa individens självkänsla och få henne att se positivt på situationen. Utgångspunkten är att vi med en positiv grundförutsättning, självsuggesion och en stark vilja kan få i princip allt vi vill, baksidan av fenomenet  talas det inte lika mycket om: Att vi följaktligen själva är skuld till våra misslyckanden och vår uppgift är att skapa oss själva. Som om vi inte redan är skapade i den bästa av alla tänkbara världar. Frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt är inte intressant för mig, mängden är densamma. Jag undrar snarare vad som är mest stimulerande; Ett överjäst glas, ett liv i överflöd, eller ett liv med knappa resurser som kräver utmaningaroch kreativitet?

Jag anser alltså att förutom det lilla faktumet att de rika lever gott på de fattigas bekostnad, så lever de inte ens gott! Vad roar sig den övermättade med, när alla tänkbara försäkringar och placeringar är gjorda?

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr
Karin Boje

”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre." 
Nalle Puh

Om inget annat anges är alla bilderna på min blogg mina egna

Alla vet vad Jantelagen är, men ingen har läst boken. Jag har den men det var för tråkig så jag läste inte ut den, ”En främling korsar sitt spår”, och den handlar om en småstads intollerans mot en mördare. Dostojevskij hade haft en hel del att säga om ämnet, men det är ett annat spår…

Det är nästan en lag att ogilla jantelagen och att gilla dess motsatta lag som låter så fint, så tollerant och så generöst. Jag har funderat. När ett ekonomiskt system bygger på orättvisa och stora klasskillnader är det viktigt att underbygga det med en ideologi, i detta fallet ideologin om att bara några skall kunna bli förmögna (men att alla på ett snirkligt sätt skulle kunna bli det, enligt den mimetiska rivaliteten) Vidare är det viktigt att misstänkliggöra de som önskar revoltera över systemet, för de är nämligen avundsjuka!

Som kristen och intresserad av etik menar jag att alla människor är lika mycket värda, ja jag menar att de som kallar sig kristna måste hävda och försvara allas lika värde och rättigheter annars har Jesus ingen plats.

Naturligtvis har jag samma mening som alla andra om några av buden, tex så är vi alla ”något” I själva verket något mer än vi själva begriper, kärnan i varje skapat väsen står i samklang med skaparen och kan inte vara något annat än gott.

Mina invändningar är snarare ”bättre” ”klokare” och ”förmer”.  När en vän möter en vän är det inte som i en tävling, då möts alltid dess kärnor i ett ”vi”. I det mötet skulle det vara otänkbart att betrakta ”viets” andra hälft som förmer. Mer om det under Martin Buber.

Jag menar att under positivismens och den fria marknadens anda har jantelagen en uppgift av att konfirmera systemet. Det är meningen att man skall skämmas om man ogillar nivellering, svågerpolitik, orättvisor och ohämmat slöseri. Det är under baneren ”frihet” som dessa långt ifrån internationalens tåg går. Positivismen har som en bakterie krypit in i varje vrå av dig och mig samt alla andra system som lösningen på att inget konkret behöver göras: Bara du riktigt mycket, och rätt önskar dig något (med en positiv inställning) så kan du också få det, och om du inte lyckas så är det följaktligen ditt egna fel (så tänker man tex på arbetsförmedlingen i dag, hur enkelt som helst får man i uppgift att begrunda vad man gjort för att ha hamnat i denna ”pennibla” situationen)  

”Nästa gång är det din tur” är en annan slogan som bitit sig fast och som ingår i scenariot, i och med det har vi accepterat skillnader för att vi står i en slags rättvis kö. I USA har positivismen dels lett till att stora företag gått i konkurs på ett iögonfallande sätt bara för att inget konkret gjorts åt situationen, mer än kurser i att tänka rätt. Dels har USA en accelererande klasskillnad, vid närmare studie av statistiken kan man se att ”klassresor” är mycket sällsynta (trots att film och drömindustrin överhopas med sådana exempel)  mer om det i ”Jämlikhetsanden ” som jag rekommenderar. Du skall alltså inte tro att du är något mer än någon annan, för vi är alla lika älskade och födda till ett meningsfullt liv, och det är djupt orättfärdigt att inte alla har rätt att få utöva och dela med sig av sina gåvor. Det finns inget instrumentellt värde av klasskillnader, resurser i dvala och mjölkkossor för en fungerande ekonomi, det krävs bara för en dysfunktionell ekonomi. Ett system som bygger på orättvisa och ständig tävlan om positioner ogillar ”Jantelagen”

En fri marknad, i ljuset av byggarbetare från öststaterna som sliter i min närhet

Frihet är i denna kontext att dels få lov att utnyttja en människa som ett jävla redskap från 6.30-21.00, 7 dagar i veckan ända tills det inte finns något jobb och den personen blir då ”fri” att hälsa på sina barn och ligga i arbetsreservskassan tills nästa gång en ”torsk” söker deras tjänster, som om de vore verktyg, verktyg som helgar och bekräftar den fria marknaden. Jag bor i det ”rika” Baerum utanför Oslo, här är man aldrig nöjd, man ägnar sommaren åt att bygga om sina hus, jag har inom en radie på 100 meter ungefär 30 byggprojekt som stör mig under min lediga tid, min tid…eller? Men de som bygger om har rest med familjen till hyttan. Allt detta bara för att det går. När jag till slut får ett utbrott och frågar om de nånsin får träffa sina barn, och om de anser att det är frihet, så slår de ut med armarna och min granne försvarar sig med att det är många som ”trenger” hjälp.   

Att man oftare bygger om sina hus i den utsträckning jag ser är något de aldrig hade haft råd med om man inte kunde utnyttja människor från länder med lägre valuta. Man hade som förr sparat några år och själv utfört arbetet

Det finns en annan  beskrivning av frihet, något man delar med andra, man både får och ger av den. MAN MISSBRUKAR INTE SINA MEDMÄNNISKOR.

Under den fria marknadens segel finns inga arbetstidslagar,inga löneavtal, inga fackföreningar, bara kyliga ekonomiska beräkningar som måste, utan undantag, gå ut på att någon mister sin frihet.  

En detalj är förstås att jag själv blivit beskuren min frihet, kan inte ens lyssna på min ljudbok med öronproppar på min utsida.

Bilden har jag tagit för ett par år sedan men är en liknande situation