Slösa var inte bara den som inte sparade, hon hade också en mängd andra dålige egenskaper: hon hade dålig tandstatus (av förklarliga skäl, hon var en livsnjutare och gottegris) men varför var hennes hygien undemålig?

Om man vänder lite på steken, vem premieras i dag? Av bankerna och systemnet

Jo, den som slösar, den som är missnöjd, otålig och glupsk

Höjden av allt nytt om bankväsendet är att de tar rejält betalt av kommunerna för att de har pengarna på deras konton (Till exempel så kräver Nordea 1 miljon av kommunen i Karlskoga för insparade skattemedel)

Alltså som en slags slösare sparar Karlskoga sina pengar på banken!

Och den som slösar (i den gamla meningen), dvs lånar pengar för resor, bil och annat som får pengarna att rulla, de är de goda

Saken är alltså omvänd!

Utöver detta med att man inte får ränta, att man får betala straffavgift om man sparar så kan man få ytterligare hjälp av banken till kreativ skatteplanering genom den lilla bomben som fälldes nyss:

Nordea erbjuder sina rikaste kunder att gömma pengar i skatteparadis. Det visar läckta dokument.

376 journalister från hela världen har granskat 11,5 miljoner dokument som ingår i de så kallade Panamadokumenten. Dokumenten beskrivs som världens största läcka och publiceras av medier i hela världen.

Nyheterna avslöjar dokumenten 214 488 företag och fonder skapade i 21 olika skatteparadis, med kopplingar till medborgare i fler än 200 länder.

Luktar det inte väldigt illa om Bankerna och deras storkunder? Och har de inte också dålig tandstatus?

Hjälp!

Nu vaknade jag så där dumt igen, på fel tid, fel motivation, fel utgångspunkt.

Eländig.

Hjälpbehövande! Finns det hjälp?

Känner mig som en

Amatör.

Har för mig att det finns proffs på livet, livsproffs, kan de hjälpa?

Amatör, ursprungligen från latinets verb amare, som substantiv amator, "en som älskar"

Ur Wikipedia

Nej, jag tillhör inte dem som tar till Wikipedia som sista utväg, och skäms lite för det. Jag menar att Wikipedia är lika stort som livet själv (om jag nu får tag i ett proffs som kan hjälpa mig att se hela storheten) 

Jag menar också att man med säkerhet inte kan veta något som helst, men att vilja känna till lite av varje, och kanske sånt som är viktigt är stort nog. Wikipedia håller ribban fint samt saknar helt reklam, det är nästan större!

Jag har faktiskt donerat pengar två gånger till Wiki (som vi säger, som är lite proffs på Wikipedia)

Jag är ingen stordonator, förutom Wiki så har jag svårt att gå förbi en människa som ser mig i ögonen och ber om en slant. Jag ger inte alla, men några, och väjer inte för de andras blickar.

Tillbaka till ämnet….

Proffs på livet alltså.

Har de levt flera liv, som gjort dem så proffsiga? Är de bekanta med livets ursprung, med Gud?

Det kanske är vanliga präster som man menar, som bara fått en ny yrkesbeteckning- Professionell livscoach?

Är jag lite dum nu, igen, kanske för oproffsig?

Åter till detta med Amatör, för jag tror att jag är en amatör, en som älskar? Lite som ett barn som inte vet alla redskap, målen eller hur allt fungerar, men står där som ett utropstecken, hänförd över allt. Vi prövar det mesta, men tröttnar när det blir slentrian och upprepningar. För vi kanske har en linje, en otydlig, osynlig linje, som vi inte går över, för då riskerar man kanske att bli proffs…

Och vidare så blir vi amatörer inte så solklara målgrupper för ett livsproffs, eller är kanske alla det ur deras perspektiv?

Låt oss utgå från att vi undantas, vilka menar man då att livsproffsen bör ha som arbetsfält?

Syndarna? Tja, kanske dem. Att vara syndare i biblisk mening har långt större betydelse än att man betraktar ägodelar som något oklart. Det finns ett bibelställe där någon slinter och faller, synden är då bara själva felsteget, inte felsteg som att vara otrogen utan precis som det står, att vara ouppmärksam och ta ett steg som leder till ett fall.

Bibeln, eller kanske mest Jesus var mycket intresserad av att hela det som var trasigt, en stor del av hans verksamhet gick ut på det. Så om man skulle vilja bli lärling så är det alla våra felsteg som vi skall vara uppmärksamma på. Våra felsteg, vårt sätt att bruka våra gåvor, att behandla vår nästa som oss själva är viktiga saker när det handlar om professionalitet i biblisk mening.

Nu har jag nog kommit fram till vilka som kanske kunde få hjälp av en livscoach. Jag gör ingen lista, den blir inte uttömmande eller helt korrekt, men jag utgår från alla dem som på något sätt gör raka motsatsen till Jesus avsikter, de som  trasar sönder, pekar i fel riktning, odlar tistlar och betraktar sina medmänniskor som medel  för egen och bara egen framgång

Skulle den gruppen ringa och boka en tid hos en livscoach?

 #livscoach

Detta med att rökning skall förbjudas i all offentlig miljö. Det kan ju låta väldigt handlingskraftigt, som om staten tar tag i viktiga frågor. På nästan gammaldags manér låter man professorer uttala sig med pondus och en stor mängd forskningsmaterial bakom sig, nästan tryggt!

Jag tänker… Jag håller med om att rätt mycket tokigt som vi gör inte borde göras. Jag tror också att vi inte är så himla kloka så att vi själva kommer på tanken att ta de goda valen. Följaktligen är det bra med regler och lagar, inte bara för att man kan utan för att det är nödvändigt. Så är det med hastighetsgränser, alkohol och bilkörning, ärekränkning osv som är några exempel på lagar vi sällan ifrågasätter.

Det är sannolikt att rökning aldrig blivit tillåtet om det kom som en nyhet i våra dagar. Men, hade bilism blivit det?

Låt oss titta på orsaker till allergier. Vi vet att rökning luktar, innehåller giftiga ämnen och kan orsaka allergier. Men finns det andra substanser som gör det? Detta är en viktig fråga eftersom vi blir sprängfyllda av giftiga allergener överallt, tobak är bara en av dem, och något vi ser och känner, alltså kan värja oss mot.

Allergener:

Parfymer, själv har jag mycket svårt för parfymlukt, och kan inte värja mig alltid. Kan man be någon stinkande person ställa sig utanför busskuren? Skulle inte tro det, men det är en av orsakerna till allergier, ja om man tittar noga på DET RENA i vår miljö, dvs alla rengöringsmedel, parfymer, tandkrämer, deodoranter, tvättmedel, så blir DET RENA helt plötsligt DET SMUTSIGA! Jag ger inga exempel men där min gode vän har du ett område som verkligen borde ses över och regleras, för våra barn, vår framtid, vår gemensamma miljö (alltså inte bara en individs hälsa beroende på val av antidepressivt preparat)

Allt som tillhör bilar, frakt, utsläpp av farliga ämnen. Hur är det möjligt att man fortfarande får lov att köra bil i tätbebyggelser som har alternativa transportmedel? Det är inte en gång jag önskat att en professor med pondus och svårmodig blick ger oss beskedet att nu är det slut med det! För våra barn, för allt gemensamt, allergier och trivsel. Ja att vi har rätt att sitta på en uteservering utan att bli förgiftade av bilavgaser!

Låt oss ta en titt på rökaren. Varför röker man? Förr var rökning en social aktivitet, det är det inte i dag, möjligen på några få utposter där rökning och trivsel förekommer samtidigt, uteserveringar. Tobak är en drog liknande alkohol och psykofarmaka. Det vet man i dag, i varje fall vet läkemedelsindustrin som profiterar på våra dysfunktioner och later. Läkemedelsindustrins strategi är uppenbar, de vill sjtäla rökarna från tobaksbolagen. Läkemedelsindustrins oetiska handlingsmönster är ett annat område som borde granskas och regleras, och jag är helt säker på att det är de som ligger bakom förbud för både tobak och snus, i länder utanför Sverige. Varför behöver ingen fråga, nikotinersättningar i tablett och tugg-form. Hur mycket pengar tror du att de tjänar på dessa produkterna? Det är värt varenda lobbyistkrona i Bryssel, tro mig!

Så varför röker man? Man kanske drivs av en helt realistisk oro som man självmedicinerar med nikotin (ev också kaffe, öl eller piller) Rökaren kanske är den sista människan som ser skiten och skakar i sina grundvalar inför alla de hot vi står inför?

Andra områden som borde regleras:

Den ekonomiska politiken. Då menar jag huvudsakligen två områden; Att ägandet i sin nuvarande form gör det möjligt att ta sig rätten att få utarma våra naturresurser, det är ekonomi i allra högsta mening, den våldsamma konsumtionen leder indirekt också till allergier och i sin utsträckning till ett hot mot rasens överlevnad. Löner och kostnader för varor och tjänster är ett område jag vill se regleras, radikalt, varför inte kräva en gemensam valuta? Det vore att slå flera flugor i en smäll (och kanske också ge flugorna en chans till överlevnad) Det kan inte vara rätt att Paris, London och New York bestämmer kaffepriserna, att vi bestämmer vad vi kan betala för ett handarbete utfört i Thailand, att vi skall kunna kräva usla arbetsförhållanden, långt sämre än allt vi kämpade mot i arbetarrörelsens krafts dagar. Förutom respekt för andra människor och deras arbetsförhållande menar jag att regleringar av mängden varor som tillverkas är en av de viktigaste uppgifterna vi har i dag, pga; energitäthet, minskade naturresurser och miljöförstörning. Det är inte lag på att sopsortera, och jag vill påstå att i de mest välbärgade områdena, där vi finner de mest skyldiga när det gäller miljöförstöring och allergigrundande livsstil, där vill man minsann inte se några fula sopsorteringsstationer (Djursholm eller där jag bor i utkanten av Oslo, Baerum) Dessa områden värnar om sin frihet, de är liberala, och det låter fint. Men bara liberala när det gäller sin egen livsstil, de har inte bara rätt filisofisk uppfattning, de har också makt.
Den ekologiska politiken hänger ihop med den ekonomiska. Miljöförstörningen beror på att de som har pengar konsumerar ohejdat, långt mer än deras behov. För att inte tala om alla fattiglappar som har råd, tack vare fattiga länders bidrag i form av billiga varor, att tröstköpa billig skit i lågprisbutiker.
Förslag på regleringar:

• Förbjud bilåkning i tätorter
• Förbjud överdriven, onödig konsumtion
• Förbjud överdriven flygning
• Förbjud för stor boendeareal (massa skäl, uppvärmning, byggmaterial- våra gemnensamma naturresurser, framställning av komponenter som är energikrävande (detta gäller också bilar, faktiskt också om de går på muskelkraft)
• Förbjud allergiframkallande rengöringsmedel
• Förbjud genmanipulerade växter
• Förbjud slavarbete, underbetald arbetskraft från låglöneländer. Luften i Sverige och Norge blir allt renare, och tröjorna på H&M blir allt billigare, men hur är det i de producerande länderna? Skamligt!

Du förstå kanske hur jag tänker nu, och att denna listan kan bli mycket lång, ja man kunde också tänka sig att förbjuda rökning.

Jag har funderat en del på fenomenet ”NAP” efter att jag fick se bilden nedan på Facebook. Här följer en redogörelse av mina funderingar, och om du inte läst ”Liftarens guide till galaxen”, ännu, så är detta ämne ett gott skäl!

Någon annans problem (NAP) är en psykologisk effekt där människor väljer att ta avstånd från ett problem som kan vara i kritiskt behov av uppmärksamhet

Inte sällan är det typiskt för en individ med depression att välja bort omständigheter som kan vara för påfrestande att ta aktiv del i. Det kan också röra sig om ett problem som befolkningen i stort väljer att inte se. Hur menar forskarna att det beror på? en omfattande depression? Eller brist på empati (som också kan vara orsakad av depression)

Optimism som antas vara en god och produktiv egenskap kan vara en faktor som förhindrar att se ett NAP, man kanske behöver gå till en läkare för att undersöka den där växande pricken…

Alltför positiva antaganden kan leda till katastrofala felbedömningar, både när det gäller vår egen situation och omvärldens.

Hur fungerar NAP?
Douglas Adams'  beskriver fenomenet i “Liftarens guide till galaxen”  följande-

Vårt undermedvetna som menar att problemet är antingen för svårt eller helt enkelt inte vårt ansvar väljer att helt enkelt inte se det. Han beskriver det mycket komiskt  i boken, för att se ett NAP-fenomen skall man hoppa och skaka, vilket i överförd betydelse inom psykologin är helt rätt, det handlar om horisontförskjutning, antingen att man tar ett steg åt sidan för att sätta sig in i denna andra ”någon” och dess problem, eller lyfta sig från sin horisont för en vidare utblick. Då kan man uppleva en sk ”horisontsammansmältning” (Gadamer)

Det finns många och fruktansvärda exempel på hur en stor folkmängd avstår från ingripande av misshandel och andra brott, just pga detta fenomen (mordet på Kitty Genovese)

Frankrikes president Nicolas Sarkozy varnade den amerikanska kongressen att  ”Dollarns låga värde inte kan förbli Någon Annans Problem. Om vi inte är försiktiga kan den monetära instabiliteten förvandlas till ett ekonomiskt krig. Och vi skulle alla bli offer”

Ett annat skäl till att man inte ser, eller vill se ett problem, menar Joseph Ruff, är vår tids informationsöverflöd, vi häller ut barnet med badvattnet.

Titta på bilden och skaka lite på huvudet, så förstår du hela meningen av vad jag skrivit

Hur beter vi oss, människor, när vi tror att resurserna är knappa, vi befarar svältdöden? Vi  blir som djur, vi roffar åt oss och skapar oss förklaringsmodeller för att övertyga oss att det vi gör är rätt. En av förklaringsmodellerna är att ”de andra” inte har rätt till det vi vill ha själva av olika skäl; de är lata, onda, feta, rökare, psykiskt sjuka, opålitliga, fel religion, fel färg osv. Men det är inte så enkelt, förklaringen måste gå på djupet, eller?

Jag intresserar mig för Zombiekulturen i dag, filmer med människoliknande varelser som befolkar, dödar och väller fram i hjorder som man inte behöver ta hänsyn till, de är knappt människor. Man får döda dem, inte ge dem mat eller husrum. Det är mycket viktigt att inte ge dem mat eller husrum eller känna empati, något man som civiliserad fått lära sig när det gäller psykiskt sjuka eller marginaliserade grupper.

Vi får lära oss att resurserna är små, planeten är överbefolkad, men är den det?

För ca 30 år sedan fick alla plats på Öland med var sin kvadratmeter (kontrollerade själv) numera får nog alla plats på Gotland. Så, om vi verkligen inte har resurser att föda alla människor i dag så är det förbannad lögn, jag får en bild av en ica-kasse full med mat, men med ett stort hål i botten, och när kassen nått sitt mål finns bara ett par morötter kvar i botten. Var det fel inköp? För liten kasse? För lite pengar? Nej, det var hål i kassen!

Hålet i kassen är andra typer av roffare som stjäl maten på vägen, och inte några zombies, eller som man numera kallar dem inom samhällsvetenskap och ekonomi, expendables, sådant man kan vara utan, odugliga människor som bara äter.

Men de som roffar vill inte stå där med skammen, de har en otrolig uppsättning ”förklaringsmodeller” för att just de har större rätt att få mer: De är bäst skaffade att ta hand om pengar, de ger jobb till fler på det viset, de har ”tänkt rätt” enligt den positivistiska modellen, s.k mental träning, ”de andra” har gjorts till meningslösa slarviga och inkompetenta idioter (tänk zombies)

Hur beter vi oss då när vi tror att resurserna är små och vi som delar för många?

Jo, oftast, som sagt, så vill vi förklara varför just vi skall få mer av kakan. Det ligger i tiden att vara lite slipad och tävlingsinriktad, vi tävlar om allt i dag, som om vi måste tävla för jobb, ny gubbe på landet, pengar, en plats i solen osv. Det är som om varje dag är en arbetsintervju om att få rätten att leva, i konkurrens med en grupp andra, som vi följaktligen inte vill skall få vara med. Nyckeln (lögnen) lyder: bara en åt gången.

Om bara en åt gången får jobb, högsta vinsten eller gubben på landet, då lär vi oss sakta att ”de andra” skall bort, jag skall hävda min rätt på alla upptänkliga sätt och bevisa att jag är bäst och dugligast.

Det är ett fantastiskt scenario för att splittra oss och inte se hela bilden av vad som egentligen sker, roffarna står bakom skranket och skrattar när vi befinner oss i Collosseum, blodiga och segervissa.

Vilket är det bästa sättet för att vinna över, döda, sina motståndare? Jo, man måste göra om dem till ”icke-människor” ”zombies”.

Vilka kan man tänka är lättast göras om till ”zombies”? feta, gamla, svarta, rökare, tokar, muslimer, judar?

Det har ju hänt förut, eller hur? Man ger en folkgrupp vissa egenskaper som gör det lättare att bete sig illa mot, utrota. För det är rätt och riktigt

Min spaning är att ”Zombie-filmer, kulturen” lägger en grund för ytterligare folklager som lätt kan marginaliseras och avslås rättigheter, Expendables.

#Zombies  #Expendables #resursslöseri

Länk till filmen

Lite smakprov som säger en hel del om vad filmen handlar om

Högre avkastning, mer lön, snyggare kropp, dubbelt vägsystem, bättre gubbe, bättre förvaringslösningar, större läppar,  högre hus eller som Adolphsson & Falk sjunger i ”Mer jul”: Sötare gröt, djupare dopp i grytan och mer Arne Weise i rutan.

Listan är lång (nu ännu längre ;) ”Tackar jag för att den moderna människan är gudlös!” Jag tror att det hela började med modernismen, denna tanke att inget är riktigt färdigt, man föreställde sig en linje som stadigt gick uppåt, denna linje blev inbakad i alla fenomen, inte bara avkastningen (alltså här avslöjas ju hela lögnen, vi kan helt enkelt inte kräva mer av ett stycke mark, än just det som kommer upp efter plantering, allt utöver detta är bara en framstressad ökning av avkastning som visat sig klenare (nu ännu klenare), kortare, färre frön, mindre vitaminer osv) och det gjorde man inte heller, före modernismens avskyvärda positivism.

Inte bara tanken på att grödorna skulle, kunde, bli mer komplex, och exponentiellt ökande, tanken att vi gick mot en mer och mer komplex och fulländad tillvaro i det stora hela grundades under modernismens vagga, vilden blev en kvarleva från en tid som knappt får plats på linjen, fast en kuriös avstamp inför utvecklingens gränslöshet. Också på det personliga planet uppträdde en slags tanke om att man kan förvänta sig mer (därav gudlösheten och otacksamheten)

Det hela började kanske inte precis just med Comté, Locke och de andra under 16-1700-talet, kanske renässansen var startpunkten… eller min kära Luther med sina krav på ideliga förbättringar och samlande i lador. Nej då hette det storhetsvansinne  och beskrev udda typer, lite annorlunda, inte som oss (dåtidens ”oss”) som krävde mer fast också då lite gudlöst, lite omöjligt.

Eller var dess storhetsvansinniga i egentlig bemärkelse ”storslagna”? Var de inte lite som dagens självförverkligande, aldrig nöjda skaror, inte en uppfattning om ens egen storhet och följaktligen större krav, utan kanske uppfattningen om ens litenhet, som skiten under naglarna, som kräver uppmärksamhet, omtanke och hela tiden lite mer? Grandiositet heter det i dag och är en del av bekrivningen på vissa psykiska åkommor, men som jag ser det med beteendeögon en farsot som farit fram och bitit sig fast som en del av beskrivningen på den mänskliga naturen. Eller hur skall man gå tillväga när man beskriver människans grunddrag? Om tex korruptionen av vår mänsklighet går så långt att det blir mer vanligt än ovanligt med pedofili, kan då människan som art beskrivas som pedofil? Om mer eller mindre alla är missnöjda och strävar efter odödlighet, exponentiell ökning av det mesta i sin omgivning, större läppar, längre resor, ja då är kanske flertalet grandiosa i sin självbild?

Eller varför inte höja oss från hur vi beter oss utan beskriva oss med hjälp av våra möjligheter? Föds vi tex med ett etiskt förnuft? Hans Kung menar det, ett weltethos, vilket många teologer menar.  

Jag har funderat på reaktionerna när jag står inför frågor om önskemål inför nästa år eller framtiden, tappade hakor när jag svarar att jag är nöjd, och att jag bara blir tacksam och glad om nästa år blir lika fin. Alltså strikt för min egen del, jag ser också nöden och behovet av en akut vård av vår planet och dess innevånare. Jag har några fina exempel på männior som gjort skillnad, av dem vill jag lära mig att stå för den jag är, att vara en mentor, att tala klarspråk; Göran Greider, min morbror Leif, den enorma rörelsen av människor som bygger en rimlig framtid för oss alla, byar som tar hänsyn till miljön, den fysiska och den sociala, skrebenter som Barbara Ehrenreich och Mark Lynas som slagit hål på den positivistiska lögnen och många fler.  

Kan vi inte komma överens om att en hel del inte kan bli ideligen bättre, utan kan få vara som det är, tex tomatplantan eller värdet på din kåk, men att vissa saker kan bli bätte, som omsorgen om våra medmänniskor, bilden av oss själva, att kanske inte sträva efter ”bäst” eller bättre på alla punkter, utan att ta vara på våra gåvor, glädjas och ta hand om det vi har , en slags resursinventering?

Företagsskatter har sänkts i nästan alla länder. De skattar i de länder som har lägst skatt. Tar man sedan hänsyn till att dessa företag köper tjänster från låglöneländer så är det inte konstigt att klyftorna hela tiden vidgas, och dessa stora företag blir allt större allt mer landlösa allt rikare. Vad skall vi göra åt detta?

Sluta köp varorna, klara dig t.o.m utan Apple-produkter, som är ett gott exempel, byt varor, köp inhemskt, och köp fairtrade från de länder som vill få vinsterna själva.

Då har vi både gjort rätt för oss mot låglöneländer, gynnat företag som håller sig i våra länder och betalar skatt samt motat bort oetisk ekonomisk verksamhet.

Men då lipar nyliberalerna och menar att det leder till en slags odemokratisk styrning. Hmm styrningen skall inte ligga hos folket, för då vädrar de socialism