Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag vet att det är många som leker med den tanken inom den kognitiva rörelsen. Den har i uppgift att peppa individens självkänsla och få henne att se positivt på situationen. Utgångspunkten är att vi med en positiv grundförutsättning, självsuggesion och en stark vilja kan få i princip allt vi vill, baksidan av fenomenet  talas det inte lika mycket om: Att vi följaktligen själva är skuld till våra misslyckanden och vår uppgift är att skapa oss själva. Som om vi inte redan är skapade i den bästa av alla tänkbara världar. Frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt är inte intressant för mig, mängden är densamma. Jag undrar snarare vad som är mest stimulerande; Ett överjäst glas, ett liv i överflöd, eller ett liv med knappa resurser som kräver utmaningaroch kreativitet?

Jag anser alltså att förutom det lilla faktumet att de rika lever gott på de fattigas bekostnad, så lever de inte ens gott! Vad roar sig den övermättade med, när alla tänkbara försäkringar och placeringar är gjorda?

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr
Karin Boje

”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre." 
Nalle Puh

Om inget annat anges är alla bilderna på min blogg mina egna

Vi i den ”rika” världen borde, skulle kunna göra väldigt mycket arbete för att alla människor skall kunna få det bra, vi skulle kunna arbeta med jämlikhetsfrågor, miljöfrågor och etiska frågor, när vi inte hungrar eller törstar eller har en missil hängande över oss. Mätta och kloka skulle vi kunna se till att alla barn har det bra. För det första så kanske vi inte är så kloka eller så fria, eller Gudbevare mig: Rika! För rikedom är något annat än vår diskurs föreställningar. Annars hade vi nog gjort allt det där…? Är det inte okunskap och dumhet att påstå att någon är en ”partypooper” som menar att man inte bör resonera om sådana frågor om man inte råkar vara på ett SSU-möte? ”Jag är inte intresserad av politik” är en mening som ingen ifrågasätter. Men… ”jag är inte intresserad av att folk svälter, blir vräkta, torterade, saknar mat, saknar skolor, att deras pengar plötsligt inte är värda något, att vatten stjäls från tusentals för att några är värda en pool. Intresserad! Alla med mat i magen borde ta mig fan vara skyldiga att vara intresserade och det helt utan egenintressen, trots att det faktiskt är just det. Vår planet lider och nekrosen breder ut sig också till vår del av världen (det vet alla som har utbildning och kan läsa en tidning till frukost)

Men varför är de inte intresserade? Något kanske det har att göra med diskurs och hur andra runt oss beter sig, vad som går för sig, men något har att göra med psykologer och manipulatörer som arbetar med marknadsföring. De utvecklar ord och system som har uppgifterna att göra oss otrygga, missnöjda, vilja ha mer, försäkra oss till tänderna och bry oss…. Om oss själva. För då blir vi köpstarka!

Del 2 Stressorer

Stressorer är alla de påverkningar som utlöser försvarsåtgärden stress, vanligtvis talar man om sociala och psykologiska faktorer. Håll i minnet- försvarsåtgärder, alltså ingen dysfunktion utan funktioner för att försvara oss från ogynnsamma situationer. Uppräkningen nedan avser inte bara hot eller scenarion utan också att man faktiskt blivit tex arbetslös, både rädslan för samt den faktiska händelsen utlöser stress.

• Fysiska hot, tex olycksfall, bakterier och virus, hetta och kyla, hunger, död, födsel (!) flyttning, buller.
• Sociala och psykologiska hot på midi och makronivå: arbetslöshet, atomolyckor, miljöförstöring, ekonomi, kontorslandskap och löpande band, tidsfaktorn
• Sociala och psykologiska hot på micronivå: arbetslöshet, skilsmässa, konflikter, ekonomi, ensamhet, sjukdom, upplevelser av att fråntas kontrollen över sitt liv (tänker på hur myndigeter utövar förtryck mot medborgarna via Fas-3 som ex), dysfunktionella relationer där kanske droger eller personlighetsstörningar gör tillvaron oberäknelig, för stor arbetsbörda, för liten arbetsbörda (understimulering), orealistiska krav, konkurrens, disciplin och tvång, okvalificerade arbetsuppgifter, underkvlificerade arbetsuppgifter, skillnad på förväntningar och faktiska verklighet, barnlöshet , mobbing, pensionering, fängelse, livsstilsval som att inte sova, ett pressat schema på fritiden, att inte få ihop livspusslet, bilköer, andras aggressivitet, tal inför grupp
• Orealistiska hot av psykisk natur: Mycket personligt som utgår från individens preferens, allt från buskar i mörkret som feltolkas till invasion från annan planet. Hos vissa är alarmredskapen orealistiskt hög för att klara överaskande angrepp (av helt förklarliga skäl, tex minnen av traumatiska händelser) neurotiska föreställningr och rädslor (hundar, broar, flygplan osv)

Men vad är det då som framkallar stress? Ja, det är väldigt individuellt. Hur man hanterar och tolkar olika situationer beror mycket på vad man har varit med om tidigare i sitt liv, hur man fungerar som person samt vilka resurser man har för att hantera situationen.
Många uppfattar sitt arbete som stressande, man känner en stark press helt enkelt. Tempot i arbetslivet har ökat i takt med ny teknologi. Förr var man tillexempel inte tillgänglig på samma sätt som idag. Man kunde helt enkelt få lite tid för sig själv när man till exempel väntade på bussen eller liknande. Idag ringer mobilen titt som tätt.

Annat som kan framkalla stress är förhållandet i ens privatliv. Allt eftersom tempot i arbetslivet ökar gör att det blir mindre tid och ork kvar till privatlivet. Det kan kännas som om man inte har kontroll över sitt liv om man inte hinner umgås med sin familj och sina vänner. Eller om man inte hinner sköta ekonomin eller de löpande sysslorna i hemmet.
Många som drabbas av stress ställer även väldigt höga krav på sig själv, man sätter ribban lite väl högt. Många som ställer väldigt höga krav på sig själv är ofta väldigt engagerade i någon form av verksamhet och har svårt för att säga nej till utmaningar och uppgifter. Sådana människor ser ofta små misslyckande som tragedier och ger sig ingen tid för att återhämta sig. Istället arbetar de mycket hårdare ju högre krav de ställs inför.

Det är väldigt lätt att känna sig stressad när man känner att man inte har något stöd från sin omgivning utan måste klara allt själv. Bekymmer och svårigheter kan då leda till att man mår dåligt. Likaså kan man må dåligt om man känner att det man gör inte har någon mening. Man känner sig mest som ett kugghjul i en maskin. Känner man sig inte uppskattad för det man gör, eller känner att det man gör känns meningslöst tappar man till sist sitt engagemang och allt börjar kännas meningslöst. En viss stressnivå finns alltid i kroppen, som en försvarsberedskap. Ibland stegras den på goda grunder, ibland utan att sådana föreligger. Om stressnivån ofta är hög ökar förslitningsmekanismerna på många områden. Stressorer av alla slag reagerar på samma sätt, enligt samma försvarsplan.

Ett modernt och kanske förbisett hot har jag skrivit mycket om: Den positivistiska rörelsen, som inte alls är så positiv när man granskar den i sömmarna. Ta ett andetag och känn på denna meningen- ”Du kan allt du vill bara med rätt inställning”…. Du kan allt. Allt hänger på dig, följenligt är det ditt fel om det inte går efter din plan.

Du kan alltså inte koppla ihop ditt livsöde med utomstående händelser och se en förklaring och en kontinuitet, utan går det illa har du helt enkelt tänkt fel. Denna rörelse har smugit sig in i kognitiv terapi, som är så populärt att den slagit ut all annan terapiform (jag glömde säga att den också är billig)

Och som du vet så vill inte den kognitiva terapeuten gräva och undersöka grunden för din stress, nej bara programera om dig, och det passar som hand i handske med den tidstypiska motviljan till retrospektion, återblick.

Men du kanske inte är den loosern som hamnat i denna återvändsgränd, du kanske fortfarande är mitt i språnget.

Du kanske är mitt i din grandiosa plan med; dig själv, din kropp, dina barn, ditt arbete och ditt liv? Är inte det stressfaktorer av kanske den största rangen? All depends on you.

Jag är inte bara intresserad av psykologi, jag är teolog också, då kanske du ser var jag vill komma? Vi är redan skapta, du är redan godkänd! Något som dåtidens människor tog förgivet. Bondmoran med alla sina barn och uppgifter tog sig själv för givet, den ursprungliga medlemmen i arbetarrörelsen hade ingen skuld att lägga på sig själv. De visste sin plats och ville förändring, men tänkte aldrig att det var deras negativa tankar som skapat deras situation.

Den som tror att deras livssituation beror på deras egna felval och feltankar dras med oändligt mycket stress.

Nästa avsnitt handlar om hur och det är det mest uppseendeväckande med hela ämnet, och kanske skälet till att nutidsmänniskan inte har någon ork över på kvällar och helger.

En försmak:

En psykolog höll en föreläsning om stress, han lyfte upp ett glas vattern och alla i publiken trodde att han skulle beröra den positivistiska frågan huruvida glaset var halvtomt eller halvfullt. I stället log han och frågade hur mycket glaset vägde? Svaret löd mellan 200-500 gr, men dess absoluta vikt är likgitigt.

Hur tungt glaset är kommer an på hur länge man håller det. Om jag håller det en minut är vikten densamma, men om jag håller den under en timme gör det ont i armen. Och om jag håller den en hel dag kan armen domna. Oavsett hur länge jag håller glaset kommer vikten att bli densamma, men ju längre jag håller den, desto tyngre kommer jag att uppleva det.

Vår stress och våra bekymmer är som glaset, problem under en kort tid besvärar inte mycket, men tänk på dem lite längre och du upplever att det börjar göra ont. Tänker du på problemet under hela dagen kan du till slut uppleva förlamning, dvs att du inte längre klarar av att uppfatta problemets dignitet, och är ur stånd att lösa det. Ställ ner glaset och ta upp det efter en tid igen!

Del 1 Stress

Diskussion om stress i allmänhet

Egentligen kan man säga att stress är en reaktion på obalans mellan krav och resurser, skriver någon. Här lurar en stor fara som lägger för stor tonvikt på individen, och koncentrerar sig mot den svage individen som inte klarar trycket, som om en stressreaktion är dysfunktionell. Jag har en bok om stress från 70-talet som beskriver ämnet helt annorlunda, och jag har studerat ämnet en längre tid. Det är intressant att se hur förklaringsmodellerna gradvis har gått från det generella, hur stress kan mätas och beskrivas som något allmänt, till att mer och mer förklara enskilda svar på tryck och förtryck som slutligen leder till dysfunktioner för den som har arv och miljö emot sig. Jag tror att de har rätt som påstår att dessa faktorer kan leda till bipolär sjukdom och schizofreni, men vi skall betrakta det som generella indikationer, alltså att det kan hända alla, och att de som uppvisar stressymptomen har ett viktigt budskap. På det viset har man förvaltat sin grupps medlemmars uttryck under lång tid och många kulturer, de känskilgaste individerna fick de värdefullaste positionerna, Shamanen är ett gott exempel, ”Heliga dårar” ett annat. Helt i motsats till dagens förklaringsmodeller som förklarar dessa individers uttryck som en slags svaghet och annorlundaskap. Om man lägger till den idiotiska positivistiska rörelsen som lägger all möda på individen om den skall misslyckas eller lyckas att ta sig igenom kriser så är situationen inte optimal. Hela människan påverkas av stress, vare sig den är negativ eller positiv, jag rör mig endast inom den s.k negativa stressen eftersom påståendet om positiv stress dels är självklar men också inslag av det jag kallar ett missledande språkbruk och elitistiska tankegångar. Det är förbryllande att man inom beteendevetenskapen vill göra så stor skillnad på individen, men ändå lyckas med konststycket att evidensbasera den, antingen är det en vetenskap som går att studera och generalisera, eller så går det inte och faller då utanför vetenskapens ramar.

Hur ser föreställningarna och förklaringsmodellerna ut?

• Vi ser dels en nybiologism som lägger skulden på generna istället för miljön
• dels ser vi en smygande elitism som en generell mätpunkt
• dels via språkbruket inom psykologin och sociologin
• dels inom den positivistiska rörelsen ”du kan om du vill, allt!”

Stress är en reaktion, fysisk och psykisk på en alarmerande och onaturlig situation, något som hotar individen. Alla hot, allt från en mobbande chef till ett vilddjur leder till samma respons i kropp och själ- Stress! ”Red allert” slår på i alla instanser. Självfallet reagerar vi inte efter en mall, vi både föds med olika slags känslighet samt har vår historia. Om en stressande situation uppstår som man har erfarenhet av och en strategi för, får situationen inte samma konsekvens, den är helt enkelt inte ny och lika stressande. Allså helt konsekvent  följer vi ungefär samma mönster: En ny och skrämmande situation får samma slags beredskap i kropp och själ. Konstant stress leder emellertid till nedbrytning av det försvar som naturligt bör finnas, och är ett ämne för sig, men högaktuellt i arbetslöshetens och otrygghetens tidevarv. I elitistisk anda finns det många som menar att stress både är bra och är en utsållningsfaktor för många yrken. Detta tillsammans med nybiologismen gör mig rädd för bruna och svarta kulörer som fått draghjälp av psykologin och sociologin.

Kommande rubriker:

• Vad händer i kroppen vid stress?
• Stressorer
• Vilka symptom och sjukdomar kan härledastill stress?
• Negativa ”kombon”
• Kontinuerlig stress
• ”Face the hell or live in hell”, om självvald stress