Foton och salig blandning

Inlägg publicerade under kategorin psykologi

Av Ingela - 10 oktober 2016 12:44


Mitt liv är fullt av sidovinster, är allas liv det?

Som när jag inte vill ringa det där samtalet så straffar jag mig med att vika tvätt, eller när jag drar mig för att gå och handla och istället bakar ett bröd. Någon gång letar jag efter ett ting, jag kanske inte hittar det, men alltid något annat jag letat efter tidigare


Sidovinst kommer från Bingons värld, min pappa menade att farmors presenter ofta var sidovinster, alltså något man vann för att man satt bredvid en som fick en högvinst

ANNONS
Av Ingela - 2 september 2016 20:24


Om katten själv får bestämma


Så väljer han Whiskas…

Eller?

Vem väljer? Katten, jag eller Whiskasproducenten?

Jag stod maktlös med min hemgjorda kattmat, med garanterat nyfångade fisk, inför Whviskas vetenskapligt ihoprörda recept, vad var det för skit i den? Har undrat mycket, kanske någon slags kattdrog liknande glutamat, eller kattmynta? Nä, det var i alla fall inte jag eller kattens grundläggande näringsbehov som bestämde, det var listiga producenter.


Vart vill jag komma med detta?


Jo, jag tror att det vi kallar fria val, så fint, inte alls är det utan jag vill göra en direktöverföring till våra mänskliga behov och vad som styr våra inköp och våra beteenden.


Det är i varje fall inte vi som bestämmer!


Det är högt utbildade (med skattemedel) forskare inom medicin, näringsfysiologi, beteendevetenskap, ekonomi osv som lagt alla sina år av lärdom till marknadens tjänst, och vår viljas styrning. De sliter numera bara mellan varandras produkter för att få hegemoni, vi konsumenter är redan i marknadens tjänst, under den så kallade fria viljan

ANNONS
Av Ingela - 30 maj 2016 18:35

Hur fungerar vi egentligen?


Jag har alltid intresserat mig för beteendevetenskap, inte för att vare sig den eller andra ”vetenskaper” kan göra några sanningsanspråk, men inte desto mindre av högsta intresse.


Utgångspunkten är nog teologisk, en tro på det goda hos människan, och om det inte är gott så är det på något sätt korrupt eller skadat.


Jag läser deckare, ser filmer och läser nyheter och sånt som folk delar på sociala medier. Mycket handlar om hur onda vi är, hur fel vi gör och hur korrupta vi är


Frågan är om det är det normala? Är det ”normalt” att 30 killar våldtar en 15-årig flicka, skrattar och filmar samt delar på sociala (!) medier. Dessa klipp delas vidare (våldtas vidare) av andra killar, som föreslår olika grepp och ”gillar” inlägget.


Jag såg en film som handlade om en försvunnen soldat från Irak-kriget, Valley of Elah, en väldigt bra film, lite oamerikans, för hjälten visade sig inte vara någon hjälte, han blev precis som alla andra i ett krig, först grät han och ville hem, sedan blev han som ”dem” han blev avtrubbad, blev ond, begick krigsbrott. Det var vad den filmen handlade om, en naturlig följd av en onaturlig situation.


Sånt kan vi i någon mening förstå. Men kan vi förstå de 30 killarna? Eller alla andra gruppvåldtäkter, våldtäkter?

Om jag har rätt i min utgångspunkt så borde det vara en grund till att en massvåldtäkt sker utanför en krigszon, som ändå liknar en krigszon, något som gjort dem avtrubbade. Många gånger tänker jag, när jag råkar se en våldsfilm  och genast byter till en annan, att detta måste skada dem som ser sådana filmer jämt. Forskningar har gjorts, och som sagt så är vetenskap inte något säkert, alltså finns det forskning som förnekar sådana samband, samt forskning som hävdar dessa samband.


Jag vill ändå tro på tex den forskningen som menar att en god gärning generarar andra goda gärningar, långt fler än onda gärningar.


Men varför översvämmas vi inte då av goda gärningar?


Kanske pga en andra faktorer, något som gödslar misstänksamhet och missnöje, som vill att vi skall betrakta medmänniskorna som motmänniskor och som vi måste strida mot för att själva nå toppen.

REKLAMINDUSTRIN…….BETEENDEVETARE  INOM  MARKNADSFÖRING….DEN KAPITALISTISKA ORDNINGEN


Är då grunden till ondska den kapitalistiska ordningen, alltså den som gör oss till själviska individer som tror att vår lycka måste inbegripa en annans olycka?


Tänk själv!


För det är inte vi, fotfolket som är vinnarna, vi är bara nyttiga idioter, som inte ens tänker på vårt eget bästa. För då hade världen sett annorlunda ut. Vi befinner oss alla i en krigszon, utan att veta om det







Av Ingela - 26 september 2015 13:32

Jag har funderat en del på fenomenet ”NAP” efter att jag fick se bilden nedan på Facebook. Här följer en redogörelse av mina funderingar, och om du inte läst ”Liftarens guide till galaxen”, ännu, så är detta ämne ett gott skäl!


Någon annans problem (NAP) är en psykologisk effekt där människor väljer att ta avstånd från ett problem som kan vara i kritiskt behov av uppmärksamhet


Inte sällan är det typiskt för en individ med depression att välja bort omständigheter som kan vara för påfrestande att ta aktiv del i. Det kan också röra sig om ett problem som befolkningen i stort väljer att inte se. Hur menar forskarna att det beror på? en omfattande depression? Eller brist på empati (som också kan vara orsakad av depression)

Optimism som antas vara en god och produktiv egenskap kan vara en faktor som förhindrar att se ett NAP, man kanske behöver gå till en läkare för att undersöka den där växande pricken…

Alltför positiva antaganden kan leda till katastrofala felbedömningar, både när det gäller vår egen situation och omvärldens.


Hur fungerar NAP?
Douglas Adams'  beskriver fenomenet i “Liftarens guide till galaxen”  följande-

Vårt undermedvetna som menar att problemet är antingen för svårt eller helt enkelt inte vårt ansvar väljer att helt enkelt inte se det. Han beskriver det mycket komiskt  i boken, för att se ett NAP-fenomen skall man hoppa och skaka, vilket i överförd betydelse inom psykologin är helt rätt, det handlar om horisontförskjutning, antingen att man tar ett steg åt sidan för att sätta sig in i denna andra ”någon” och dess problem, eller lyfta sig från sin horisont för en vidare utblick. Då kan man uppleva en sk ”horisontsammansmältning” (Gadamer)


Det finns många och fruktansvärda exempel på hur en stor folkmängd avstår från ingripande av misshandel och andra brott, just pga detta fenomen (mordet på Kitty Genovese)

Frankrikes president Nicolas Sarkozy varnade den amerikanska kongressen att  ”Dollarns låga värde inte kan förbli Någon Annans Problem. Om vi inte är försiktiga kan den monetära instabiliteten förvandlas till ett ekonomiskt krig. Och vi skulle alla bli offer”


Ett annat skäl till att man inte ser, eller vill se ett problem, menar Joseph Ruff, är vår tids informationsöverflöd, vi häller ut barnet med badvattnet.


Titta på bilden och skaka lite på huvudet, så förstår du hela meningen av vad jag skrivit


 


Av Ingela - 29 oktober 2013 09:44

 


Whistleblower eller ”visselblåsare” är ett begrepp som de flesta känner till i dag. Begreppet kommer från att engelska poliser för att påkalla kollegors och allmänhetens uppmärksamhet om pågående brott, en gång i tiden använde sig av visselpipor.

Man tänker sig en person som har mod att säga ifrån när något inte är ok, när en fara lurar eller när oegentligheter förekommer. Man tänker sig tex en facklig represtentant eller någon med hög moral eller mod som utsätter sig själv för en risk genom att vara ärlig. Så kan det också vara.

Jag föreställer mig en annan scen. Förr i tiden användes kanariefåglar i gruvorna. Kanariefåglar är mycket känsliga för luftförorening och om kanariefåglarna dog eller slutade sjunga var det en varning för gruvarbetaren att söka skydd.


Jag ser alltså inte en stark person med hög moral och pondus som den rollen, utan en liten ynklig fågel. Det gör inte heller flera av författarna i boken ”Mänskliga gränsområden”. De  ger exempel på whistleblowers inom psykiatrin. De menar att det är en slags styrka att vara svag, att genom en känslighet snabbt upptäcka och förnimma oegentligheter.


Jens Ivar Nergård ger exempel från den samiska kulturen hur man där inte marginaliserat de psykiskt sjuka utan snarare upplyft deras psykiska känslighet till en extraordinär egenskap, man samlades runt personen som uttryckte ett psykiskt lidande för att få information, på samma sätt som man noterade kanariefåglarna i gruvorna. Man förstod att de var ett steg före något som kunde drabba dem alla. Nästan alla Shamaner i alla kulturer har haft den rollen.

I den ryska ortodoxa kyrkan fanns, och finns fortfarande i viss mån, något som kallas ”heliga dårar” som man menar är i ett välsignat tillstånd och fungerar som oantastliga i allt de företar sig.


Bilden som träder fram är alltså en individ som i dag kallas svag, onormal och onyttig  som kan vara den som vi har mest att lära av, som kanske i sin svaghet är den starkaste, i sin sjukdom den friskaste?

Det är inte konstigt att vi finner personer som redan var gamla, svaga och sjuka bland dem som blev först amalgamförgiftade. Det är inte konstigt att de som är gamla, svaga och sjuka får en mängd andra sjukdomar. Men man utgår från ett tillstånd som inte finns i all forskning och inom alla sociala sammanhang. Man placerar inte den gamla och sjuka mitt i lägerelden för att få svar på en möjlig sjukdomsalstrande källa, man bortser från en nyttig information och fokuserar på en slags ”ubermensch” som inte finns.


En del av min teologi bygger på att världen är dysfunktionell, sjuk, och att vi med alla medel vägrar inse detta, det ”friska” har fått en form av perfektion som kanske Astra seneca definierat?

När Jesus sa (gång på gång) att vi skulle hela det trasiga och det sjuka så är jag övertygad om att han menade att vi skulle betrakta det sjuka från en annan vinkel, att han menade att det sjuka kunde definieras på ett annat sätt, också som ett mycket friskt uttryck. När han sa- ”Ta din säng och gå”, så botade han synen från omgivningen på den sjuke, det krävdes inga ytterligare under.

 

Vi deltar alla i det som sannolikt är världshistoriens största experiment. Samhället översvämmas av kemikalier och strålning. Hur påverkas vi egentligen av dessa ämnen? Alltfler människor drabbas av utbrändhet, allergier, överkänslighet och mystiska åkommor. Är dessa människor dagens kanariefåglar, dagens sanna "whistleblowers"?




 



Av Ingela - 19 augusti 2013 11:50

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag vet att det är många som leker med den tanken inom den kognitiva rörelsen. Den har i uppgift att peppa individens självkänsla och få henne att se positivt på situationen. Utgångspunkten är att vi med en positiv grundförutsättning, självsuggesion och en stark vilja kan få i princip allt vi vill, baksidan av fenomenet  talas det inte lika mycket om: Att vi följaktligen själva är skuld till våra misslyckanden och vår uppgift är att skapa oss själva. Som om vi inte redan är skapade i den bästa av alla tänkbara världar. Frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt är inte intressant för mig, mängden är densamma. Jag undrar snarare vad som är mest stimulerande; Ett överjäst glas, ett liv i överflöd, eller ett liv med knappa resurser som kräver utmaningaroch kreativitet?

Jag anser alltså att förutom det lilla faktumet att de rika lever gott på de fattigas bekostnad, så lever de inte ens gott! Vad roar sig den övermättade med, när alla tänkbara försäkringar och placeringar är gjorda?


Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr

Karin Boje


”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre." 
Nalle Puh


 

Om inget annat anges är alla bilderna på min blogg mina egna

Av Ingela - 24 juni 2013 10:41

Vi i den ”rika” världen borde, skulle kunna göra väldigt mycket arbete för att alla människor skall kunna få det bra, vi skulle kunna arbeta med jämlikhetsfrågor, miljöfrågor och etiska frågor, när vi inte hungrar eller törstar eller har en missil hängande över oss. Mätta och kloka skulle vi kunna se till att alla barn har det bra. För det första så kanske vi inte är så kloka eller så fria, eller Gudbevare mig: Rika! För rikedom är något annat än vår diskurs föreställningar. Annars hade vi nog gjort allt det där…? Är det inte okunskap och dumhet att påstå att någon är en ”partypooper” som menar att man inte bör resonera om sådana frågor om man inte råkar vara på ett SSU-möte? ”Jag är inte intresserad av politik” är en mening som ingen ifrågasätter. Men… ”jag är inte intresserad av att folk svälter, blir vräkta, torterade, saknar mat, saknar skolor, att deras pengar plötsligt inte är värda något, att vatten stjäls från tusentals för att några är värda en pool. Intresserad! Alla med mat i magen borde ta mig fan vara skyldiga att vara intresserade och det helt utan egenintressen, trots att det faktiskt är just det. Vår planet lider och nekrosen breder ut sig också till vår del av världen (det vet alla som har utbildning och kan läsa en tidning till frukost)

Men varför är de inte intresserade? Något kanske det har att göra med diskurs och hur andra runt oss beter sig, vad som går för sig, men något har att göra med psykologer och manipulatörer som arbetar med marknadsföring. De utvecklar ord och system som har uppgifterna att göra oss otrygga, missnöjda, vilja ha mer, försäkra oss till tänderna och bry oss…. Om oss själva. För då blir vi köpstarka!



Av Ingela - 24 januari 2013 19:16

Del 2 Stressorer


Stressorer är alla de påverkningar som utlöser försvarsåtgärden stress, vanligtvis talar man om sociala och psykologiska faktorer. Håll i minnet- försvarsåtgärder, alltså ingen dysfunktion utan funktioner för att försvara oss från ogynnsamma situationer. Uppräkningen nedan avser inte bara hot eller scenarion utan också att man faktiskt blivit tex arbetslös, både rädslan för samt den faktiska händelsen utlöser stress.


  • Fysiska hot, tex olycksfall, bakterier och virus, hetta och kyla, hunger, död, födsel (!) flyttning, buller.
  • Sociala och psykologiska hot på midi och makronivå: arbetslöshet, atomolyckor, miljöförstöring, ekonomi, kontorslandskap och löpande band, tidsfaktorn
  • Sociala och psykologiska hot på micronivå: arbetslöshet, skilsmässa, konflikter, ekonomi, ensamhet, sjukdom, upplevelser av att fråntas kontrollen över sitt liv (tänker på hur myndigeter utövar förtryck mot medborgarna via Fas-3 som ex), dysfunktionella relationer där kanske droger eller personlighetsstörningar gör tillvaron oberäknelig, för stor arbetsbörda, för liten arbetsbörda (understimulering), orealistiska krav, konkurrens, disciplin och tvång, okvalificerade arbetsuppgifter, underkvlificerade arbetsuppgifter, skillnad på förväntningar och faktiska verklighet, barnlöshet , mobbing, pensionering, fängelse, livsstilsval som att inte sova, ett pressat schema på fritiden, att inte få ihop livspusslet, bilköer, andras aggressivitet, tal inför grupp
  • Orealistiska hot av psykisk natur: Mycket personligt som utgår från individens preferens, allt från buskar i mörkret som feltolkas till invasion från annan planet. Hos vissa är alarmredskapen orealistiskt hög för att klara överaskande angrepp (av helt förklarliga skäl, tex minnen av traumatiska händelser) neurotiska föreställningr och rädslor (hundar, broar, flygplan osv)

Men vad är det då som framkallar stress? Ja, det är väldigt individuellt. Hur man hanterar och tolkar olika situationer beror mycket på vad man har varit med om tidigare i sitt liv, hur man fungerar som person samt vilka resurser man har för att hantera situationen.
Många uppfattar sitt arbete som stressande, man känner en stark press helt enkelt. Tempot i arbetslivet har ökat i takt med ny teknologi. Förr var man tillexempel inte tillgänglig på samma sätt som idag. Man kunde helt enkelt få lite tid för sig själv när man till exempel väntade på bussen eller liknande. Idag ringer mobilen titt som tätt.


Annat som kan framkalla stress är förhållandet i ens privatliv. Allt eftersom tempot i arbetslivet ökar gör att det blir mindre tid och ork kvar till privatlivet. Det kan kännas som om man inte har kontroll över sitt liv om man inte hinner umgås med sin familj och sina vänner. Eller om man inte hinner sköta ekonomin eller de löpande sysslorna i hemmet.
Många som drabbas av stress ställer även väldigt höga krav på sig själv, man sätter ribban lite väl högt. Många som ställer väldigt höga krav på sig själv är ofta väldigt engagerade i någon form av verksamhet och har svårt för att säga nej till utmaningar och uppgifter. Sådana människor ser ofta små misslyckande som tragedier och ger sig ingen tid för att återhämta sig. Istället arbetar de mycket hårdare ju högre krav de ställs inför.


Det är väldigt lätt att känna sig stressad när man känner att man inte har något stöd från sin omgivning utan måste klara allt själv. Bekymmer och svårigheter kan då leda till att man mår dåligt. Likaså kan man må dåligt om man känner att det man gör inte har någon mening. Man känner sig mest som ett kugghjul i en maskin. Känner man sig inte uppskattad för det man gör, eller känner att det man gör känns meningslöst tappar man till sist sitt engagemang och allt börjar kännas meningslöst. En viss stressnivå finns alltid i kroppen, som en försvarsberedskap. Ibland stegras den på goda grunder, ibland utan att sådana föreligger. Om stressnivån ofta är hög ökar förslitningsmekanismerna på många områden. Stressorer av alla slag reagerar på samma sätt, enligt samma försvarsplan.


Ett modernt och kanske förbisett hot har jag skrivit mycket om: Den positivistiska rörelsen, som inte alls är så positiv när man granskar den i sömmarna. Ta ett andetag och känn på denna meningen- ”Du kan allt du vill bara med rätt inställning”…. Du kan allt. Allt hänger på dig, följenligt är det ditt fel om det inte går efter din plan.

Du kan alltså inte koppla ihop ditt livsöde med utomstående händelser och se en förklaring och en kontinuitet, utan går det illa har du helt enkelt tänkt fel. Denna rörelse har smugit sig in i kognitiv terapi, som är så populärt att den slagit ut all annan terapiform (jag glömde säga att den också är billig)


Och som du vet så vill inte den kognitiva terapeuten gräva och undersöka grunden för din stress, nej bara programera om dig, och det passar som hand i handske med den tidstypiska motviljan till retrospektion, återblick.

Men du kanske inte är den loosern som hamnat i denna återvändsgränd, du kanske fortfarande är mitt i språnget.

Du kanske är mitt i din grandiosa plan med; dig själv, din kropp, dina barn, ditt arbete och ditt liv? Är inte det stressfaktorer av kanske den största rangen? All depends on you.


Jag är inte bara intresserad av psykologi, jag är teolog också, då kanske du ser var jag vill komma? Vi är redan skapta, du är redan godkänd! Något som dåtidens människor tog förgivet. Bondmoran med alla sina barn och uppgifter tog sig själv för givet, den ursprungliga medlemmen i arbetarrörelsen hade ingen skuld att lägga på sig själv. De visste sin plats och ville förändring, men tänkte aldrig att det var deras negativa tankar som skapat deras situation.


Den som tror att deras livssituation beror på deras egna felval och feltankar dras med oändligt mycket stress.


Nästa avsnitt handlar om hur och det är det mest uppseendeväckande med hela ämnet, och kanske skälet till att nutidsmänniskan inte har någon ork över på kvällar och helger.

En försmak:

En psykolog höll en föreläsning om stress, han lyfte upp ett glas vattern och alla i publiken trodde att han skulle beröra den positivistiska frågan huruvida glaset var halvtomt eller halvfullt. I stället log han och frågade hur mycket glaset vägde? Svaret löd mellan 200-500 gr, men dess absoluta vikt är likgitigt.

Hur tungt glaset är kommer an på hur länge man håller det. Om jag håller det en minut är vikten densamma, men om jag håller den under en timme gör det ont i armen. Och om jag håller den en hel dag kan armen domna. Oavsett hur länge jag håller glaset kommer vikten att bli densamma, men ju längre jag håller den, desto tyngre kommer jag att uppleva det.

Vår stress och våra bekymmer är som glaset, problem under en kort tid besvärar inte mycket, men tänk på dem lite längre och du upplever att det börjar göra ont. Tänker du på problemet under hela dagen kan du till slut uppleva förlamning, dvs att du inte längre klarar av att uppfatta problemets dignitet, och är ur stånd att lösa det. Ställ ner glaset och ta upp det efter en tid igen!


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Foton och salig blandning med Blogkeen
Följ Foton och salig blandning med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se