Foton och salig blandning

Inlägg publicerade under kategorin psykologi

Av Ingela - Måndag 5 nov 13:28

Förr ställde jag mig tvärt emot Kants kategoriska imperativ, ”du skall, du bör, du måste”, som jag såg som en slags förlängning av den gammaltestamentliga lagiskheten, den som inte litar på människans kärlek och medmänsklighet, den som är en ”backup” för den naturliga godheten. Den som i grunden inte tror.


Jag gör det nog fortfarande, men i samband med den växande korruptionen av vår mänsklighet har denna, för mig, tillfälliga lösning tett sig allt mer i behov av närvaro.


Korruptionen kan vi se inom många områden; den ekonomiska, ägandet som korrumperar, det etiska, jaget som strävar efter hegemoni, vinster i ett slags spel mellan människorna, ekologin, vår lust att med alla medel ödelägga vårt arv och vår miljö.


Ja, du förstår att detta är teologiska tankar. En slags tro på en naturlig ordning, en natrulig omsorg som vi håller på att förlora, och som kräver lagar, regler och kategoriska imperativ för att ro iland ännu ett par dagar i något som kan kallas gemenskap


Hur menar jag att den naturliga ordningen uttrycker sig?

Den gör det i allt mindre grad, pga ovan nämnda korruption. Men i den bästa av världar har vi alla tillgång till klokhet och kärlek, vi vet någonstans vad som är rätt, att vi lärt oss av historier som ”den barmhärtiga Samarien”. Vi gråter över nyheter som vi borde gråta över, men vi handlar inte efter dem. Vi sträcker inte ut oss som den ”gyllene regeln” ("gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad")  Me, myself and I” har övertagit rollen som etikens kärna. Orsaken till detta har kommit från en tro på att vi först måste älska oss själva innan vi kan älska andra.

BULLSHIT

Inget är svårare än att älska sig själv

Överjaget och vår oförstörda/heliga kärna. Det är två instanser som berörs i sammanhanget, vilket av dem vill vi ledas av? Överjaget är överstimulerat i vår tid och kan kopplas till Kants kategoriska imperativ, som har sin grund i vår ofullständighet som kräver lagar och regler som ryggrad, och som i sin tur bärs upp av skam och skuld som triggerverktyg. Vår heliga kärna är den del av oss som alltid vet vad som är rätt och riktigt, den delen är beslöjad i olika grader, en person som lidit mycket och tvingats till olika försvarsmekanismer (för överlevnad) har sämre tillgång till sin kärna, men inte alltid.

Ett korrupt system hotar också vår närvaro i vårt innersta.

Korruptionen har många armar, den ekonomiska som gjort oss till konsumenter (objekt för deras”skapade” behov) och som med alla medel (inklusive marknadspsykologer) vill få oss att aldrig vara nöjda, att alltid vilja ha mer, att inte bry oss om det verkligt viktiga i vår samtid. Samma system är orsak till den ekologiska katastrofen. Bägge systemen vilar på ägandet som norm och som vår tids heliga kärna (mitt ord för ägande är teologiskt, jag utlämnar det, men du kan ju alltid fundera på vad jag menar)


Från filosofiska rummet: påbud om att njuta (kommer inte det från reklamindustrins falska bilder av livet, som om det vore sant)

Men njutningen av konsumtion leder inte till njutning utan dövar bara ångesten


Enligt Elisabeth Gerles beskrivning av Luthers ”inkrökthet” i sig själv, så kan det liknas vid dagens narcissism, och att man kan bryta inkröktheten genom att upptäcka Guds kravlösa kärlek ” Du behöver inte göra någonting för att bli godkänd, Älskad, du duger som du är”


Är inte den gammaltestamentliga bilden av människan som om vi vore i grunden skapade ofullständiga och omogna och skall med alla medel stöttas upp med lagar/ regler, skuld/skam?

En liten passus i sammanhanget är olika översättningar av Matteusevangeliet när Jesus säger till den rike mannen att han bör ge bort alla sina ägodelar för att bli perfekt 8komma till himlen) Perfekt kan också betyda mogen.


Jag tror inte på den bilden, men det ser inte så ljust ut för mig och dem som delar min bild






ANNONS
Av Ingela - Söndag 22 april 12:00

Jordens dag


I dag är det jordens dag. Såg en liten film om och av Jane Goddard med anledning av det. Hon beskriver sin egen kärlek till djur och natur och gör som så många andra, vädjar till vårt förnuft och hur varje liten enskild förändring räknas.

Jag tror inte på det

Jag lyssnar samtidigt på Peter Englunds ”Brev från nollpunkten” som beskriver det värsta nutids och dåtidsmänniskan har åstadkommit, han ger också exempel på människor, tex de som slussade in judar i gaskamrar, ett mänskligt ansikte, inte goda, men inte sjuka eller dysfunktionella.

Det måste nästan vara så, de var så många och långt ifrån alla var tvungna.

Efter många timmars tänkande om hur det blir så illa med oss människor har jag kanske något på spåret.

Jag är troende, och som jag tolkar Jesus så vill inte Gud något hellre än att vi älskar våra medmänniskor (och förstår vårt ursprung)

Det har med åren blivit svårare och svårare, både på mikronivå, dvs människor jag möter, och makronivå, händelser som nås om världens tillstånd och grymheter.

Vad är det då som gör att jag inte tror på människan? Att hon frivilligt kommer att använda mindre plast, flyga mindre, odla mer, köpa mindre osv Samt den inte oviktiga lilla delen att älska sin medmänniska mer och inte utnyttja dem som objekt för egen vinning.

Svaret är mycket konstigt i sammanhanget- Vårt sociala beteende. Inom akademin talar man om diskurser, det är grupperingar som talar samma språk, beter sig på samma sätt, på grund av tex arbetsplatsens uppbyggnad eller klubbens konstellation, eller i ett koncentrationsläger. Vi formerar oss runt våra samlingsplatser socialt av överlevnadsskäl, konsensus betyder allt. När vi befinner oss i detta rum (som kan vara väldigt stort, tex jag och alla andra som tycker att vi är värda våra bilar, flygresor och annan lyx) ser vi faktiskt inte helheten.

Ta en titt på Facebook, hur ofta grälas det?  Hur ofta går man över gränserna för vad man får skriva? Vi håller oss på den säkra sidan om rålinjen, så säkert att hela företeelsen har blivit slätstruken och blek, vi kommer inte att veta vilka som skrivit vad om vi inte ser namnet först ens en gång.

Det är så enormt viktigt för oss att vi aldrig kommer att frivilligt ändra på våra livsmönster.

Så, tyvärr måste vi mot Jane Goddards och många andras föreställning stifta lagar.

Dessa lagar kan inte stiftas av några korrupta personer med egen vinning (vem blir då kvar?)

De måste komma från både forskare, diplomater och valda politiker. Och de måste vara fullständigt transparenta.

Dvs egenintressen får inte vara drivkraften, och gruppen måste vara så stor att vare sig ekonomiska eller maktorienterade intressen kan löna sig. Går det?

Någon gång har jag ifrågasatt ”specialisters” intrång i den politiska världen, vi har valt våra politiker och vi vill att de skall med så öppna ögon som möjligt fatta viktiga beslut för oss. Men samtidigt har jag tänkt att det finns en uppsjö av forskare vars kunskaper ligger i lådor eventuellt i en bok som mycket få läser (är mycket glad över de som ändå letar sig fram till en opinion; Mark Lynas, om ekologi och Kate Pickett och Richard G. Wilkinson om jämlikhetsfaktorn.)

Det är förstås inget man gör i en handvändning, kanske man först måste sluta sig till etiken, sedan alla faktiska uppgifter om miljö/ ojämlikhet/ ekonomi.

ekologi, ekonomi, etik är vad det handlar om.


Jag tror att Guds plan är god, och att jag lever i den bästa av världar, jag tror också att många tänkare har haft en i grunden god plan, tex Marx

Men vår värld har ockuperats av T-Rex-personligheter som bara vill ha mer och mer. De använder sig av ”specialister” såsom jurister (som borde vara på rättvisans marker) marknadspsykologer (som borde varit på beteendevetenskapens marker, för vår mentala hälsa)

Det är många grupper som hjälper till att skydda deras stölder och fördubbla dem.

Det kanske värsta av allt är att dessa människor tycker att det är på sätt och vis rättvist, för de är på något sätt bättre på att hantera pengar, ja de till och med ingår i deras världsbild att deras överskott spiller över på de fattiga och att de fattiga varit ändå fattigare om inte de fanns. En mycket farlig och i grunden fascistisk tanke

Liberalism heter den och för tanken till något fritt, fritt för vem?


I denna pengahungriga och i deras ögon genetiskt betingade hegemoni vill nu alla vi andra vara, och med hjälp av idéer såsom positivismen kan både du och jag tillhöra deras skara om vi bara tänker rätt.


Hur kom jag in på detta med liberaler/ nyliberaler och den stora ojämlikheten i samband med jordens dag?

För att ingen förändring kan göras om inte detta paras med rättvisa och människans rättigheter.


Det är orättvisan som är grunden till att vi korrumperar våra gåvor och håller på att begå kollektivt självmord


Kommer någon att läsa? Hålla med?

Nja, men då handlar det igen om diskurstekniska skäl




ANNONS
Av Ingela - 17 september 2017 20:57

Leda


Reflektioner kring radioprogrammet ”nyttan av att vara uttråkad” 2012 som går på djupet med ämnet

”uttråkning”,”boredom”.


Punkten i tillvaron där man menar sig vara uttråkad skiftar antagligen från individ till individ. En som har dåliga erfarenheter, som ett understimulerat barn, kanske upplever den punkten tidigare än den som har färre negativa erfarenheter av tristess/ leda.


När jag jobbade på Lillhagens sjukhus under 70–80-talen betraktade flera forskare alkoholism med nya ögon, de ville avdramatisera företeelsen genom att inte se det som en sjukdom utan som en dålig vana (priming) vars grund var leda och tristess. Dels kan man tycka att det är lite skrämmande eftersom alla upplever leda av och till och därmed kan komma att ingå i gruppen, dels att man underskattar de verkligt tunga grunderna för missbruk; Kärlekslöshet, otrygghet, övergrepp av olika slag, ensamhet och sjukdomar.


Själv hade jag en trist och understimulerad barndom och är rätt så rädd för tristess, många gånger har jag tänkt att det varit orsak till min kreativitet, och då blir kreativiteten en slags anomali, en lösning på konflikten av att inte klara av tristess, och om inte kreativiteten funnits som en utväg så skulle man kunna tänka sig att känslan mynnade ut i ett missbruk, som ett annat plåster på ledans plåga. Är då kreativitet ett tecken på en djupare störning? Precis som andra forskares syn på människor som utsätter sig för faror av olika slag för att då uppleva en slags närvaro i livet, vilket förklaras biologiskt med låg serotoninhalt (fast hönan och ägget…?)


Är allt zappande på mobiltelefoner och överfyllda kalendrar ett tecken på allmän ohälsa blir nästa tanke, för det handlar nog också om en rädsla för tomheten (mental fattigdom som upplevs plågsamt)


Är kanske köpglädje också en del av problemet?

Då följer nästa tanke… Att kreativitet, som jag ser det, är en lösningsorientering mot problem, och att vi saknar egentliga problem, eller inte tar itu med egentliga problem, utan döljer dem med en slags ständig upptagenhet?

Är då leda en viktig signal om att något problem behöver vår uppmärksamhet?

Eller att vi skulle må bättre av en annan slags livsform? Vilket jag förmodar.

Kan alkohol och köpglädje vara substitut för naturliga rus som att umgås med varandra, plocka svamp en ångande vacker höstdag eller som i mitt fall handarbeta?


Men om vi vänder helt på resonemanget?

Kan stress vara en rädsla för tristess?

Om man föreställer sig leda och tomhetskänsla som något av det värsta som finns, kan då dessa överfyllda aktiviteter, ja till och med vårt resursslöseri bottna i rädslan för leda? Då vore inte lösningen att minska stressen, som då fungerar som en försvarsmekanism, utan öka mängden naturliga upplevelser av värde. Kanske det då uppstår en grund för att uppskatta tystnaden och stillheten?



 


Av Ingela - 10 oktober 2016 12:44


Mitt liv är fullt av sidovinster, är allas liv det?

Som när jag inte vill ringa det där samtalet så straffar jag mig med att vika tvätt, eller när jag drar mig för att gå och handla och istället bakar ett bröd. Någon gång letar jag efter ett ting, jag kanske inte hittar det, men alltid något annat jag letat efter tidigare


Sidovinst kommer från Bingons värld, min pappa menade att farmors presenter ofta var sidovinster, alltså något man vann för att man satt bredvid en som fick en högvinst

Av Ingela - 2 september 2016 20:24


Om katten själv får bestämma


Så väljer han Whiskas…

Eller?

Vem väljer? Katten, jag eller Whiskasproducenten?

Jag stod maktlös med min hemgjorda kattmat, med garanterat nyfångade fisk, inför Whviskas vetenskapligt ihoprörda recept, vad var det för skit i den? Har undrat mycket, kanske någon slags kattdrog liknande glutamat, eller kattmynta? Nä, det var i alla fall inte jag eller kattens grundläggande näringsbehov som bestämde, det var listiga producenter.


Vart vill jag komma med detta?


Jo, jag tror att det vi kallar fria val, så fint, inte alls är det utan jag vill göra en direktöverföring till våra mänskliga behov och vad som styr våra inköp och våra beteenden.


Det är i varje fall inte vi som bestämmer!


Det är högt utbildade (med skattemedel) forskare inom medicin, näringsfysiologi, beteendevetenskap, ekonomi osv som lagt alla sina år av lärdom till marknadens tjänst, och vår viljas styrning. De sliter numera bara mellan varandras produkter för att få hegemoni, vi konsumenter är redan i marknadens tjänst, under den så kallade fria viljan

Av Ingela - 30 maj 2016 18:35

Hur fungerar vi egentligen?


Jag har alltid intresserat mig för beteendevetenskap, inte för att vare sig den eller andra ”vetenskaper” kan göra några sanningsanspråk, men inte desto mindre av högsta intresse.


Utgångspunkten är nog teologisk, en tro på det goda hos människan, och om det inte är gott så är det på något sätt korrupt eller skadat.


Jag läser deckare, ser filmer och läser nyheter och sånt som folk delar på sociala medier. Mycket handlar om hur onda vi är, hur fel vi gör och hur korrupta vi är


Frågan är om det är det normala? Är det ”normalt” att 30 killar våldtar en 15-årig flicka, skrattar och filmar samt delar på sociala (!) medier. Dessa klipp delas vidare (våldtas vidare) av andra killar, som föreslår olika grepp och ”gillar” inlägget.


Jag såg en film som handlade om en försvunnen soldat från Irak-kriget, Valley of Elah, en väldigt bra film, lite oamerikans, för hjälten visade sig inte vara någon hjälte, han blev precis som alla andra i ett krig, först grät han och ville hem, sedan blev han som ”dem” han blev avtrubbad, blev ond, begick krigsbrott. Det var vad den filmen handlade om, en naturlig följd av en onaturlig situation.


Sånt kan vi i någon mening förstå. Men kan vi förstå de 30 killarna? Eller alla andra gruppvåldtäkter, våldtäkter?

Om jag har rätt i min utgångspunkt så borde det vara en grund till att en massvåldtäkt sker utanför en krigszon, som ändå liknar en krigszon, något som gjort dem avtrubbade. Många gånger tänker jag, när jag råkar se en våldsfilm  och genast byter till en annan, att detta måste skada dem som ser sådana filmer jämt. Forskningar har gjorts, och som sagt så är vetenskap inte något säkert, alltså finns det forskning som förnekar sådana samband, samt forskning som hävdar dessa samband.


Jag vill ändå tro på tex den forskningen som menar att en god gärning generarar andra goda gärningar, långt fler än onda gärningar.


Men varför översvämmas vi inte då av goda gärningar?


Kanske pga en andra faktorer, något som gödslar misstänksamhet och missnöje, som vill att vi skall betrakta medmänniskorna som motmänniskor och som vi måste strida mot för att själva nå toppen.

REKLAMINDUSTRIN…….BETEENDEVETARE  INOM  MARKNADSFÖRING….DEN KAPITALISTISKA ORDNINGEN


Är då grunden till ondska den kapitalistiska ordningen, alltså den som gör oss till själviska individer som tror att vår lycka måste inbegripa en annans olycka?


Tänk själv!


För det är inte vi, fotfolket som är vinnarna, vi är bara nyttiga idioter, som inte ens tänker på vårt eget bästa. För då hade världen sett annorlunda ut. Vi befinner oss alla i en krigszon, utan att veta om det







Av Ingela - 26 september 2015 13:32

Jag har funderat en del på fenomenet ”NAP” efter att jag fick se bilden nedan på Facebook. Här följer en redogörelse av mina funderingar, och om du inte läst ”Liftarens guide till galaxen”, ännu, så är detta ämne ett gott skäl!


Någon annans problem (NAP) är en psykologisk effekt där människor väljer att ta avstånd från ett problem som kan vara i kritiskt behov av uppmärksamhet


Inte sällan är det typiskt för en individ med depression att välja bort omständigheter som kan vara för påfrestande att ta aktiv del i. Det kan också röra sig om ett problem som befolkningen i stort väljer att inte se. Hur menar forskarna att det beror på? en omfattande depression? Eller brist på empati (som också kan vara orsakad av depression)

Optimism som antas vara en god och produktiv egenskap kan vara en faktor som förhindrar att se ett NAP, man kanske behöver gå till en läkare för att undersöka den där växande pricken…

Alltför positiva antaganden kan leda till katastrofala felbedömningar, både när det gäller vår egen situation och omvärldens.


Hur fungerar NAP?
Douglas Adams'  beskriver fenomenet i “Liftarens guide till galaxen”  följande-

Vårt undermedvetna som menar att problemet är antingen för svårt eller helt enkelt inte vårt ansvar väljer att helt enkelt inte se det. Han beskriver det mycket komiskt  i boken, för att se ett NAP-fenomen skall man hoppa och skaka, vilket i överförd betydelse inom psykologin är helt rätt, det handlar om horisontförskjutning, antingen att man tar ett steg åt sidan för att sätta sig in i denna andra ”någon” och dess problem, eller lyfta sig från sin horisont för en vidare utblick. Då kan man uppleva en sk ”horisontsammansmältning” (Gadamer)


Det finns många och fruktansvärda exempel på hur en stor folkmängd avstår från ingripande av misshandel och andra brott, just pga detta fenomen (mordet på Kitty Genovese)

Frankrikes president Nicolas Sarkozy varnade den amerikanska kongressen att  ”Dollarns låga värde inte kan förbli Någon Annans Problem. Om vi inte är försiktiga kan den monetära instabiliteten förvandlas till ett ekonomiskt krig. Och vi skulle alla bli offer”


Ett annat skäl till att man inte ser, eller vill se ett problem, menar Joseph Ruff, är vår tids informationsöverflöd, vi häller ut barnet med badvattnet.


Titta på bilden och skaka lite på huvudet, så förstår du hela meningen av vad jag skrivit


 


Av Ingela - 29 oktober 2013 09:44

 


Whistleblower eller ”visselblåsare” är ett begrepp som de flesta känner till i dag. Begreppet kommer från att engelska poliser för att påkalla kollegors och allmänhetens uppmärksamhet om pågående brott, en gång i tiden använde sig av visselpipor.

Man tänker sig en person som har mod att säga ifrån när något inte är ok, när en fara lurar eller när oegentligheter förekommer. Man tänker sig tex en facklig represtentant eller någon med hög moral eller mod som utsätter sig själv för en risk genom att vara ärlig. Så kan det också vara.

Jag föreställer mig en annan scen. Förr i tiden användes kanariefåglar i gruvorna. Kanariefåglar är mycket känsliga för luftförorening och om kanariefåglarna dog eller slutade sjunga var det en varning för gruvarbetaren att söka skydd.


Jag ser alltså inte en stark person med hög moral och pondus som den rollen, utan en liten ynklig fågel. Det gör inte heller flera av författarna i boken ”Mänskliga gränsområden”. De  ger exempel på whistleblowers inom psykiatrin. De menar att det är en slags styrka att vara svag, att genom en känslighet snabbt upptäcka och förnimma oegentligheter.


Jens Ivar Nergård ger exempel från den samiska kulturen hur man där inte marginaliserat de psykiskt sjuka utan snarare upplyft deras psykiska känslighet till en extraordinär egenskap, man samlades runt personen som uttryckte ett psykiskt lidande för att få information, på samma sätt som man noterade kanariefåglarna i gruvorna. Man förstod att de var ett steg före något som kunde drabba dem alla. Nästan alla Shamaner i alla kulturer har haft den rollen.

I den ryska ortodoxa kyrkan fanns, och finns fortfarande i viss mån, något som kallas ”heliga dårar” som man menar är i ett välsignat tillstånd och fungerar som oantastliga i allt de företar sig.


Bilden som träder fram är alltså en individ som i dag kallas svag, onormal och onyttig  som kan vara den som vi har mest att lära av, som kanske i sin svaghet är den starkaste, i sin sjukdom den friskaste?

Det är inte konstigt att vi finner personer som redan var gamla, svaga och sjuka bland dem som blev först amalgamförgiftade. Det är inte konstigt att de som är gamla, svaga och sjuka får en mängd andra sjukdomar. Men man utgår från ett tillstånd som inte finns i all forskning och inom alla sociala sammanhang. Man placerar inte den gamla och sjuka mitt i lägerelden för att få svar på en möjlig sjukdomsalstrande källa, man bortser från en nyttig information och fokuserar på en slags ”ubermensch” som inte finns.


En del av min teologi bygger på att världen är dysfunktionell, sjuk, och att vi med alla medel vägrar inse detta, det ”friska” har fått en form av perfektion som kanske Astra seneca definierat?

När Jesus sa (gång på gång) att vi skulle hela det trasiga och det sjuka så är jag övertygad om att han menade att vi skulle betrakta det sjuka från en annan vinkel, att han menade att det sjuka kunde definieras på ett annat sätt, också som ett mycket friskt uttryck. När han sa- ”Ta din säng och gå”, så botade han synen från omgivningen på den sjuke, det krävdes inga ytterligare under.

 

Vi deltar alla i det som sannolikt är världshistoriens största experiment. Samhället översvämmas av kemikalier och strålning. Hur påverkas vi egentligen av dessa ämnen? Alltfler människor drabbas av utbrändhet, allergier, överkänslighet och mystiska åkommor. Är dessa människor dagens kanariefåglar, dagens sanna "whistleblowers"?




 



Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Foton och salig blandning med Blogkeen
Följ Foton och salig blandning med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se