Foton och salig blandning

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ingela - 12 september 2013 14:41

Mänsklighten står inför mycket stora utmaningar det är de flesta överrens om. Svaret på frågan om varför inget görs kan bero på diskursblindhet, att vi betraktar omvärlden från olika utkikspunkter, med olika förklaringsmodeller och språk (Diskurser) Man har inga rättigheter att ha synpunkter på diskurser utanför sin ”jurisdiktion” ekonomi är ett typexempel. Inte ens ekonomer har rätt att tycka mellan deras avdelningar, och ju närmre de vetenskapliga teorierna och fakulteterna desto avlägsnare är tanken att öppna diskussioner över gränserna.


Jag har funderat och funderat över varför man ofta får höra att det inte går, att en människa inte kan göra något, och det är ju sant. Men varför har vi då överlämnat våra demokratiska rättigheter? Vi har lämnat folkrörelserna, vi samlas inte och stärker demokratin på torg och folkets hus längre. Facebook har blivit ett torg för både krämare och en plats för att meddela oss med korta meningar, några långa apeller finns det inte utrymme för, ett slags torg utan torgkänsla. En än gång vill jag erinra om att Fenicerna troligen gick under tack vare att de saknade mötesplatser, torg.


Mina intressen har inriktat sig på vad som är orsaken till att det gått så fel, att orättvisorna stadigt ökar, att mijökatastrofen närmar sig med stormsteg utan att något konkret görs. Jag har intresserat mig för ”ägandet” som en korrumperande faktor, av både teologiska och etiska skäl. Och jag tyckte att jag hamnade på vägs ände, med en möjlig positiv utväg den dag då oljan tar slut. För ingen kommer att självmant ge avkall på sin lyx och sina ”rättigheter” även om de vet att dessa rättigheter är orimliga.


Låt oss föreställa oss att alla regeringar, FN, EU tillsammans ändå kommer att förstå digniteten av vad som sker, att man börjar samtala över diskurserna mot ett gemensamt mål, att ekonomer sysslar med realistisk ekonomi, att psykologer ägnar sig åt värdefullare göromål än positivt tänkande och marknadspsykologi. Möjligen är jag lite romantisk och tycker mig höra både sånger, poesi och se filmer om hur vi gemensamt räddar vår värld, men låt mig få ha det nöjet.


Jag tror att jag funnit en lösning som är rimlig för att alla gemensamt skall minska den nuvarande destruktiva miljöpåverkningen. Miljö-kapital!

Så här tänker jag mig: Årligen delas det ut en viss mängd  Miljö-kapital, MK, till vara och en av jordlingarna, dessa går inte att överlåta eller ärva, de är personliga. Något moratorium beträffande ägandet blir då inte lika viktigt, om man har en pool så blir det inte lika angeläget att använda sina MK till att fylla den med vatten. Frihetsvärdet som alla, i synnerhet de välsituerade, omhuldar kommer inte att beskäras, man har friheten att bestämma själv hur man skall förvalta sina MK-poäng. I själva verket kommer alla till att uppfatta det som att vi faktiskt för en gång skull sitter i samma båt och bidrar på var sitt sätt, rättvist.


Exempel på MK som är gratis: cykling och promenader, egenodlat, ekologiskt/närodlat som man köper i egen förpackning.

Exempel på MK som ”kostar” mycket: Resor (man skall ha möjlighet att spara några år till en lång resa),  stor förbrukning i största allmänhet, bilinnehav,

Några parametrar i produktionsaparaten som ger slutprodukten sitt MK-värde: enerigtäthet i produktionen, kemiskt innehåll, frakt, mängd innehåll av icke förnyelsebar materia, förpackningsmetod. Med dessa parametrar kan man lätt bedöma om en vara är miljövänlig, resursetisk, och alla idiotiska märkningar som förbryllar oss på marknaden, kommer vi att slippa helt enkelt.


Tillbaka till min romantiska film… Jag föreställer mig ett samhälle med ett lugnare tempo, hur vi kommer att göra det som vi borde ha gjort för länge sedan: Värdera våra tillgångar på ett mer etiskt och ansvarsfullt sätt, det blir ekonomiskt och givande att återanvända, man räknar inte bara pengar och slipper höra att ”det är billigare att slänga och köpa nytt” vilket ger mig bilder av en kränkt skapelse full med kastade prylar i ett oändligt sopberg. Jag föreställer mig en ökning av humanresurser, ett annat kapital: samvaro, musik, konstnärlig aktivitet och en mer kreativ miljö i största allmänhet. Jag tror att människan till sin natur är kreativ, att skapelselusten för tillfället är i händerna på ”proffs-kreatörer” och det mest kreativa vi kan göras är att köpa deras produkter.





Kanske det allra bästa med MK-konceptet är att tillverkarna, producenterna tvingas att tillverka saker som

  • Varar länge
  • Som man har behov av

Hur kommer producenterna att reagera på MK? Mycket positivt tänker jag, marknaden ökar exponentiellt om alla fattiga och lågkonsumerande länder får ”råd” att vara med och dela på kakan. Konsumtionsmarknaden ökar, men det behöver inte innebära att energitätheten ökar, typen av varor och valet av innehåll och frakt påverkar slutprodukternma.


Om ingen har råd att köpa teknologi bestående av tex Indium, då tillverkas inte produkter av Indium, helt enkelt. Vi har alla varit vittnen till hur miljöaspekten blivit en del av marknadsföringen, ett tvättmedel är ekomärkt för att man kan tvätta på lägre temperatur (högt kemiskt innehåll) ett annat tvättmedel ekomärks för att det innehåller så få tensider att man måste koka tvätten (hög energiåtgång) Att bilar miljömärks skrattar jag åt varje gång jag ser det. Inte ens en elbil av miniformat är miljövänlig, inte ens en bil med ”Flintastart” eller muskelenergi är miljövänlig, åtgången av material och all logistik runt bilismen är och förblir en av våra största miljöbovar. Dessa eko-märkningarna kommer naturligt att försvinna när man räknar på etiska och realistiska grunder.


Man kommer inte undan problemet ”tillväxt” som diskurstypiskt har grott sig fast i vårt medvetande, som om det vore en naturlag att allt blir mer och mer, och ökar i en exponentiell kurva. Så är det inte. Det finns ingen naturlag att den lägenheten eller huset du köpte för 20 år sedan har ökat mångdubbelt i värde, utan att något har tillförst, utöver slitage, det är en konstruerad ekonomisk princip som gör oss medskyldiga till ackumulation av resurser och korruption av andra resurser. Tillväxttanken är sett från jordens resurser ett av de största enskillda hoten mot miljön

Vi är alla gjorts medskyldiga, tex via ett gigantisk spel om våra pensioner, fondsparande heter det spelet- Grattis! eller- Shit happends!  En konstig diskurs som seglat upp för inte så länge sedan men fått allmänhetens gillande, trots den stora osäkerheten.


Vid omvärderandet av tillväxt som en grundpelare, så följer en stor fråga i bakvattnet- Räntan.

Jag ser inget problem med att en bonde får utsäde av en ”investeraren” mot att han får del av vinsten, problemet är då man föreställer sig att skörden skall ge mer och mer för varje år.


Jag är medveten om att jag tycks leta efter ”Den vise sten” och svaret på alla frågor. Och att mina ämnen är gigantiska, men så också problemen.

ANNONS
Av Ingela - 2 september 2013 11:50

 

 

Marknadsetik mot medmänniskorna I:

Rätt ofta kan man se prislappar på varor som är hialöst låga, varför? Jag ser en fattig flicka någonstans som idkar välgörenhet mot oss, och blir dyster, någon annan får ett leende från det ena örat till det andra, betalar utan att tänka, men menar att just hon eller han är värd det- Det är oetiskt att betala för lite för en vara eller en tjänst.


Marknadsetik mot medmänniskorna II:

Andra gånger ser man prislappar som inte på något sätt är förankrat i material (tex diamanter) eller arbetstimmar, bara ett varumärke, jag tänker inte räkna upp klockmärken eller väskor, ni vet. 30 000 kr kostar en trerätters middag på en fassionabel restaurang i Monaco, det är alltid fullsatt. – Det är oetisk att ta för mycket betalt för en vara eller en tjänst.


Marknadsetik mot naturresurserna I:

Många varor och tjänster utförs med meningen att de skall slitas ut snabbt, för att vi skall köpa nytt eller köpa reservdelar. -Det är oetiskt att medvetet förkorta livslängden på produkter som innehåller våra gemensamma naturresurser


Marknadsetik mot naturresurserna II:

Jag läste en gång en insändare som en dam skrev, jag glömmer den aldrig. Hon hade kastat en soffa i en kontainer, en hyfsat fin soffa, men hon ville inte ha den. Dagen därpå var det någon som släpade ut soffan och tog den med sig. Damen var upprörd och menade att de inte hade rätt att ta hennes gamla soffa, även om hon hade slängt den, nästan som om hon fortfarande ägde den, ägde rätten att inte den skulle användas. Jag menar tvärtemot att det vore straffbart att slänga något som kan användas/återbrukas. –Det är oetiskt att inte återvinna, eller att kassera produkter som någon annan kan ha nytta av.

ANNONS
Av Ingela - 19 augusti 2013 11:50

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag vet att det är många som leker med den tanken inom den kognitiva rörelsen. Den har i uppgift att peppa individens självkänsla och få henne att se positivt på situationen. Utgångspunkten är att vi med en positiv grundförutsättning, självsuggesion och en stark vilja kan få i princip allt vi vill, baksidan av fenomenet  talas det inte lika mycket om: Att vi följaktligen själva är skuld till våra misslyckanden och vår uppgift är att skapa oss själva. Som om vi inte redan är skapade i den bästa av alla tänkbara världar. Frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt är inte intressant för mig, mängden är densamma. Jag undrar snarare vad som är mest stimulerande; Ett överjäst glas, ett liv i överflöd, eller ett liv med knappa resurser som kräver utmaningaroch kreativitet?

Jag anser alltså att förutom det lilla faktumet att de rika lever gott på de fattigas bekostnad, så lever de inte ens gott! Vad roar sig den övermättade med, när alla tänkbara försäkringar och placeringar är gjorda?


Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr

Karin Boje


”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre." 
Nalle Puh


 

Om inget annat anges är alla bilderna på min blogg mina egna

Av Ingela - 12 augusti 2013 10:41



Många som känner mig anser nog att jag är en domedagsprofet, och jag kan väl hålla med, det är mycket nu!

Från alla håll och kanter verkar vi begå mass-självmord. Inte minst är en av mina missioner bilfria städer, som jag tycker är så självklart, det bästa med städer är just logistik och närhet till allt. De senaste gångerna jag varit hemma i Göteborg har jag varit positivt överaskad och glad över den minskade biltrafiken i innerstan, tack vare biltullarna!

World Car-Freeday är ett projekt som uppmuntrar till bilfria städer genom bland annat att betala för parkeringsplatser och utnyttja ytan på andra sätt, här är ett av många exempel:


 


Människor världen över reagerar allt mer på att bilen upptar 50% av stadens yta (med vägar och parkeringsplatser)



Det är alltså mycket som sker som är positivt, jag tänker på alla eko-by-projekt i den lilla skalan, med närhet, minskad frakt och ekologisk hållbarhet av den typen som skulle låta alla leva och må bra.

Det senaste projektet från Kina är i futuristisk stil, se bilden!


 


Staden planeras för att bli ett föredöme i modern stadsbyggnad och ur ett hållbarhetsperspektiv. Att ta sig från en punkt till en annan i staden kommer högst att ta 15 minuter, något som nästan helt eliminerar behovet av bil. Stan kommer även att vara kopplad direkt till Chengdu och andra omkringliggande områden med tunnelbana. Den har kallats för  “bilfria staden,”  som inte är helt korrekt.  Arkitektbyrån konstaterar att visionen är en stad där “bilar kommer i huvudsak vara onödiga”, men tillåtna.

Jämfört med en normal annan stad i samma storlek kommer denna stad att använda 48 procent mindre energi, 58 procent mindre vatten, producera 89 procent mindre avfall och generera 60 procent mindre utsläpp.


Critical Mass är ett begrepp inom rörelsen för bilfria städer, med cykeln som huvudtransportmedel. Begreppet har att göra med mängden cyklar som krävs för att cykeln kan dominera i stadstrafiken och ge cykelåkningen företräde på vägarna. Critical Mass anordnas som en event i många städer årligen, från Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Critical_Mass_(cycling)


Slutligen en bild som gör mig rörd av glädje, från Budapest med 10 000 cyklister


 

Av Ingela - 26 juli 2013 12:13

 


Alla vet vad Jantelagen är, men ingen har läst boken. Jag har den men det var för tråkig så jag läste inte ut den, ”En främling korsar sitt spår”, och den handlar om en småstads intollerans mot en mördare. Dostojevskij hade haft en hel del att säga om ämnet, men det är ett annat spår…


Det är nästan en lag att ogilla jantelagen och att gilla dess motsatta lag som låter så fint, så tollerant och så generöst. Jag har funderat. När ett ekonomiskt system bygger på orättvisa och stora klasskillnader är det viktigt att underbygga det med en ideologi, i detta fallet ideologin om att bara några skall kunna bli förmögna (men att alla på ett snirkligt sätt skulle kunna bli det, enligt den mimetiska rivaliteten) Vidare är det viktigt att misstänkliggöra de som önskar revoltera över systemet, för de är nämligen avundsjuka!


Som kristen och intresserad av etik menar jag att alla människor är lika mycket värda, ja jag menar att de som kallar sig kristna måste hävda och försvara allas lika värde och rättigheter annars har Jesus ingen plats.

Naturligtvis har jag samma mening som alla andra om några av buden, tex så är vi alla ”något” I själva verket något mer än vi själva begriper, kärnan i varje skapat väsen står i samklang med skaparen och kan inte vara något annat än gott.

Mina invändningar är snarare ”bättre” ”klokare” och ”förmer”.  När en vän möter en vän är det inte som i en tävling, då möts alltid dess kärnor i ett ”vi”. I det mötet skulle det vara otänkbart att betrakta ”viets” andra hälft som förmer. Mer om det under Martin Buber.


Jag menar att under positivismens och den fria marknadens anda har jantelagen en uppgift av att konfirmera systemet. Det är meningen att man skall skämmas om man ogillar nivellering, svågerpolitik, orättvisor och ohämmat slöseri. Det är under baneren ”frihet” som dessa långt ifrån internationalens tåg går. Positivismen har som en bakterie krypit in i varje vrå av dig och mig samt alla andra system som lösningen på att inget konkret behöver göras: Bara du riktigt mycket, och rätt önskar dig något (med en positiv inställning) så kan du också få det, och om du inte lyckas så är det följaktligen ditt egna fel (så tänker man tex på arbetsförmedlingen i dag, hur enkelt som helst får man i uppgift att begrunda vad man gjort för att ha hamnat i denna ”pennibla” situationen)  


”Nästa gång är det din tur” är en annan slogan som bitit sig fast och som ingår i scenariot, i och med det har vi accepterat skillnader för att vi står i en slags rättvis kö. I USA har positivismen dels lett till att stora företag gått i konkurs på ett iögonfallande sätt bara för att inget konkret gjorts åt situationen, mer än kurser i att tänka rätt. Dels har USA en accelererande klasskillnad, vid närmare studie av statistiken kan man se att ”klassresor” är mycket sällsynta (trots att film och drömindustrin överhopas med sådana exempel)  mer om det i ”Jämlikhetsanden ” som jag rekommenderar. Du skall alltså inte tro att du är något mer än någon annan, för vi är alla lika älskade och födda till ett meningsfullt liv, och det är djupt orättfärdigt att inte alla har rätt att få utöva och dela med sig av sina gåvor. Det finns inget instrumentellt värde av klasskillnader, resurser i dvala och mjölkkossor för en fungerande ekonomi, det krävs bara för en dysfunktionell ekonomi. Ett system som bygger på orättvisa och ständig tävlan om positioner ogillar ”Jantelagen”




Av Ingela - 13 juli 2013 21:26


En fri marknad, i ljuset av byggarbetare från öststaterna som sliter i min närhet


Frihet är i denna kontext att dels få lov att utnyttja en människa som ett jävla redskap från 6.30-21.00, 7 dagar i veckan ända tills det inte finns något jobb och den personen blir då ”fri” att hälsa på sina barn och ligga i arbetsreservskassan tills nästa gång en ”torsk” söker deras tjänster, som om de vore verktyg, verktyg som helgar och bekräftar den fria marknaden. Jag bor i det ”rika” Baerum utanför Oslo, här är man aldrig nöjd, man ägnar sommaren åt att bygga om sina hus, jag har inom en radie på 100 meter ungefär 30 byggprojekt som stör mig under min lediga tid, min tid…eller? Men de som bygger om har rest med familjen till hyttan. Allt detta bara för att det går. När jag till slut får ett utbrott och frågar om de nånsin får träffa sina barn, och om de anser att det är frihet, så slår de ut med armarna och min granne försvarar sig med att det är många som ”trenger” hjälp.   


Att man oftare bygger om sina hus i den utsträckning jag ser är något de aldrig hade haft råd med om man inte kunde utnyttja människor från länder med lägre valuta. Man hade som förr sparat några år och själv utfört arbetet


Det finns en annan  beskrivning av frihet, något man delar med andra, man både får och ger av den. MAN MISSBRUKAR INTE SINA MEDMÄNNISKOR.


Under den fria marknadens segel finns inga arbetstidslagar,inga löneavtal, inga fackföreningar, bara kyliga ekonomiska beräkningar som måste, utan undantag, gå ut på att någon mister sin frihet.  


En detalj är förstås att jag själv blivit beskuren min frihet, kan inte ens lyssna på min ljudbok med öronproppar på min utsida.


Bilden har jag tagit för ett par år sedan men är en liknande situation


 

Av Ingela - 24 juni 2013 10:41

Vi i den ”rika” världen borde, skulle kunna göra väldigt mycket arbete för att alla människor skall kunna få det bra, vi skulle kunna arbeta med jämlikhetsfrågor, miljöfrågor och etiska frågor, när vi inte hungrar eller törstar eller har en missil hängande över oss. Mätta och kloka skulle vi kunna se till att alla barn har det bra. För det första så kanske vi inte är så kloka eller så fria, eller Gudbevare mig: Rika! För rikedom är något annat än vår diskurs föreställningar. Annars hade vi nog gjort allt det där…? Är det inte okunskap och dumhet att påstå att någon är en ”partypooper” som menar att man inte bör resonera om sådana frågor om man inte råkar vara på ett SSU-möte? ”Jag är inte intresserad av politik” är en mening som ingen ifrågasätter. Men… ”jag är inte intresserad av att folk svälter, blir vräkta, torterade, saknar mat, saknar skolor, att deras pengar plötsligt inte är värda något, att vatten stjäls från tusentals för att några är värda en pool. Intresserad! Alla med mat i magen borde ta mig fan vara skyldiga att vara intresserade och det helt utan egenintressen, trots att det faktiskt är just det. Vår planet lider och nekrosen breder ut sig också till vår del av världen (det vet alla som har utbildning och kan läsa en tidning till frukost)

Men varför är de inte intresserade? Något kanske det har att göra med diskurs och hur andra runt oss beter sig, vad som går för sig, men något har att göra med psykologer och manipulatörer som arbetar med marknadsföring. De utvecklar ord och system som har uppgifterna att göra oss otrygga, missnöjda, vilja ha mer, försäkra oss till tänderna och bry oss…. Om oss själva. För då blir vi köpstarka!



Av Ingela - 18 april 2013 11:24

Jag sitter på min veranda och hör droppet från den tinande vintern. Min första cigarett och kopp kaffe.

Tankarna går åt människor med stringens och självsäkerhet, de som redan varit uppe fyra timmar och bakat, planterat grofrön, tvättat och sitter med andra koppen och en plan. De som säger ”det är lättare än du tror att sluta”. Avundas jag dem, vill jag vara en av dem? Det är då jag måste medge att de är främmande fåglar.

Vad är en människa, hur definieras vi? Jag återkommer till resonemanget vad en människa inte är; rökare, sin ålder, sina sjukdomar, sin aktieportfölj mm.

En människa är något mycket mer och jag tror att mina tankar bottnar i mitt rättvisetänk, att Gud rättvist fördelat sin gudomlighet i alla, men slöjor av olika slag hindrar oss från att se det. Föreställningen att människor har olika värde pga olika förutsättningar som ger olika maktpoäng är en av slöjorna. Hindret kan också komma från individens självbild, vilket är lika fatalt och korrumperande. Det är varken din nästas skeva bild eller din egen skeva bild som är rätt, det är bara Gud som kan definiera dig och mig, och som gjort det i tidernas begynnelse.

Vad är det hos dessa morgonpigga, pliktbegåvade människor jag värjer mig för? Motsatsen till plikt rent teologiskt är nåden, den som gjort att jag aldrig kan tänka mig något annat än Luthersk tro. Jag har lagt mig platt inför nåden, jag slipper. Jag slipper göra om mig själv, jag slipper döma, jag slipper rangera människor efter duglig/oduglig, deras kön, ålder, utbildning, evt missbruk.

Nåden ger oss frihet, den ger oss en möjlighet att tro, trots allt, trots att vi misslyckas gång på gång, trots att de givna förhållandena innebär olika förutsättningar.

Därför kan jag på ett sätt njuta av mitt kaffe och min cigarett i min morgonvärkande kropp.




  

Bilden föreställer ett smycke med trons kärna, kärlek och pånyttfödelsen (alltså inte döden utan livet) samt boken "Jag och Du" av Martin Buber








Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Foton och salig blandning med Blogkeen
Följ Foton och salig blandning med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se