Foton och salig blandning

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ingela - 25 november 2014 17:41

 


Gunde Svan duschar på 1,23 minuter. Är det en sportgren för honom, eller strävar han så mycket efter att vara effektiv, få en och annan minut i tidsbanken?

5.o'clock-club är en ny rörelse, ”man får mer gjort om man stiger upp 5, det gör alla som är framgångsrika, sova kan man göra när man är död” säger Robin Sharma som är grundaren.

Frilansskribenten Lisa Magnusson menar att det är ett slags omänskligt”quick fix” som är ett recept på utbrändhet.

Det kan ju vara så att det är vetenskapligt enligt den biologiska klockan att lägga sig 20.00 och gå upp 5, men det är inte sådana tankar jag får, utan själva effektivitetsivern, som i sin tur ger otäcka signaler om vår ambition att nå perfektion och inte gå förbi minsta skrymsle som kan påverka vårt liv om vi inte tar den i vår makt, i vårt anspråk.

Skall man vara perfekt på alla områden och rigoröst planerat sin tid, ja då har man inte tid, då blir tiden en förlustfaktor som man jagar och tar ett struptag på vårt liv.


Jag har skrivit om tiden många gånger, och menar att jag har ett relativt sunt förhållande till den, jag har ingen klocka, och jag ”slarvar” bort min tid genom att tex lyssna mer än en gång på ett radioprogram, tex detta ur ”kropp och själ” om effektivitet:  http://sverigesradio.se/p1 


Klockan var ett instrument som blev viktig under industrialismens barndom, som en övervakare, som den tidens kontrollinstans.  När tiden allt eftersom blev allt viktigare för industrin och effektiviteten så tillkom minutvisaren, det blev regel under början av 1800-talet, samtidigt som vi fick nationell enhetstid. Sedan kom sekundvisaren, vet inte exakt när men utvecklingen med att registrera tid följer en parallell lite otäck historia…


Förr i tiden var det gudarna som fick alla egenskaper av perfektion,  nu menar vi att det gudomliga är  mänskliga egenskaper, hybris? Jag överlämnar gärna uppgiften av att vara perfekt till Gud, när jag säger det så tittar man på mig lite medkännande, som om jag saknar ambition.


En sak kan jag ge Gunde, jag gör saker fort som jag ogillar, tex städar (eller bara struntar  i det) eller laga mat (för det mesta) men när det är gjort så flyter jag på helt slarvigt. För att vara ärlig så har jag faktiskt en liten plan över vad jag vill hinna under en viss tidsrymd, och det jag faktiskt måste, men jag är inte tyngd av en tidsdommare som utdelar stjärnor och tidsbonusar.


Herregud Gunde, fattar inte du hur skönt det är att duscha!

Och vad gör vi med all insparad tid? Internet (förutom Gunde då)








Av Ingela - 29 oktober 2013 09:44

 


Whistleblower eller ”visselblåsare” är ett begrepp som de flesta känner till i dag. Begreppet kommer från att engelska poliser för att påkalla kollegors och allmänhetens uppmärksamhet om pågående brott, en gång i tiden använde sig av visselpipor.

Man tänker sig en person som har mod att säga ifrån när något inte är ok, när en fara lurar eller när oegentligheter förekommer. Man tänker sig tex en facklig represtentant eller någon med hög moral eller mod som utsätter sig själv för en risk genom att vara ärlig. Så kan det också vara.

Jag föreställer mig en annan scen. Förr i tiden användes kanariefåglar i gruvorna. Kanariefåglar är mycket känsliga för luftförorening och om kanariefåglarna dog eller slutade sjunga var det en varning för gruvarbetaren att söka skydd.


Jag ser alltså inte en stark person med hög moral och pondus som den rollen, utan en liten ynklig fågel. Det gör inte heller flera av författarna i boken ”Mänskliga gränsområden”. De  ger exempel på whistleblowers inom psykiatrin. De menar att det är en slags styrka att vara svag, att genom en känslighet snabbt upptäcka och förnimma oegentligheter.


Jens Ivar Nergård ger exempel från den samiska kulturen hur man där inte marginaliserat de psykiskt sjuka utan snarare upplyft deras psykiska känslighet till en extraordinär egenskap, man samlades runt personen som uttryckte ett psykiskt lidande för att få information, på samma sätt som man noterade kanariefåglarna i gruvorna. Man förstod att de var ett steg före något som kunde drabba dem alla. Nästan alla Shamaner i alla kulturer har haft den rollen.

I den ryska ortodoxa kyrkan fanns, och finns fortfarande i viss mån, något som kallas ”heliga dårar” som man menar är i ett välsignat tillstånd och fungerar som oantastliga i allt de företar sig.


Bilden som träder fram är alltså en individ som i dag kallas svag, onormal och onyttig  som kan vara den som vi har mest att lära av, som kanske i sin svaghet är den starkaste, i sin sjukdom den friskaste?

Det är inte konstigt att vi finner personer som redan var gamla, svaga och sjuka bland dem som blev först amalgamförgiftade. Det är inte konstigt att de som är gamla, svaga och sjuka får en mängd andra sjukdomar. Men man utgår från ett tillstånd som inte finns i all forskning och inom alla sociala sammanhang. Man placerar inte den gamla och sjuka mitt i lägerelden för att få svar på en möjlig sjukdomsalstrande källa, man bortser från en nyttig information och fokuserar på en slags ”ubermensch” som inte finns.


En del av min teologi bygger på att världen är dysfunktionell, sjuk, och att vi med alla medel vägrar inse detta, det ”friska” har fått en form av perfektion som kanske Astra seneca definierat?

När Jesus sa (gång på gång) att vi skulle hela det trasiga och det sjuka så är jag övertygad om att han menade att vi skulle betrakta det sjuka från en annan vinkel, att han menade att det sjuka kunde definieras på ett annat sätt, också som ett mycket friskt uttryck. När han sa- ”Ta din säng och gå”, så botade han synen från omgivningen på den sjuke, det krävdes inga ytterligare under.

 

Vi deltar alla i det som sannolikt är världshistoriens största experiment. Samhället översvämmas av kemikalier och strålning. Hur påverkas vi egentligen av dessa ämnen? Alltfler människor drabbas av utbrändhet, allergier, överkänslighet och mystiska åkommor. Är dessa människor dagens kanariefåglar, dagens sanna "whistleblowers"?




 



Av Ingela - 14 oktober 2013 16:48


Kommentarer till Jesper Svartviks bok ”Förundran och Förväntan” utan någon som helst ambition att väga alla ord, jag noterar mina tankar under hans ämnen, dels fria från Svartviks egna synpunkter, dels direkta anknytningar.

Jag skriver alltid i marginalen, och som regel är det där jag hittar reflektionerna som jag skriver ner.


Förundran

Svartvik ger en berättelse om två män som är i en trädgård (skapelsen) De har två olika meningar om hur den tillkommit, en vetenskaplig, slumpen, och en religiös, Guds skapelse.

   Jag delar mitt eget tankeexeriment: Om kavajen som hänger i trädet i skogen. Kavajen med alla sina komplicerade detaljer, anpassade knappar, foder och insparingar skulle framså som ett under där den hängde i sin galge, utväxt ur trädet. Aldrig skulle vi tänka att ”slumpen är då märkvärdig” utan vi skulle genast leta efter kreatören. TROTS att det är skit och ingenting att sy en kavaj jämfört med att skapa djur, människor och natur på det sättet vi känner till. Vi har faktiskt aldrig lyckats med det, vi stoltserar med våra kavaje och anser oss som gudar, men har bara klarat av att skapa en liten sörja av växande aminosyror.

Längre fram kommer Svartvik att förklara skillnaden mellan männens olika meningar med att vi fått olika mängd troskvoter, jag besvarar det nedan.


   Jag gillar Svartiks bevis för att vatten blir vin, för er som blir nyfikna tycker jag att boken är värd sitt pris ;)

Om syndafallet och vår föreställning om att tiden före syndafallet var perfekt:

Svartvik menar att syndafallet precis som skapelsen är ett pågående scenario, och det är inte tillbaka vi skall hålla siktet (kanske inte eskatologisk heller…) arvssynden beskriver det faktum att vi föds in i en värld med orättvisor och förtryck. Världen är god, men inte perfekt skriver han i nästa del (han citerar) "Gud skapade världen god, inte perfekt". Detta stöter på patrull hos mig, som menar att skapelsen är helt och fullt perfekt genom alla dess dynamiska möjligheter, som både är gott och perfekt, men måste utan undantag falla under våra fria val. Vi har fått möjligheter att se hans verk, alla redskap för att förvalta våra gåvor, till slut fick vi Jesus för att vi ändå hamnade vilse (men vilse i en perfekt värld)

   Jag tänker mig en tom fabrik, i den finns maskiner som tillsammans och med rätt inställningar och material kan producera föremål, hela kedjan med muttrar och skärblad, komponenter och logistik är ”perfekt”.  Arbetarna som skall komma in och tillverka sakerna har alla grunder som krävs för att lära sig hur maskinerna och  stationerna skall skötas. Men de är inte bara ”designade” för denna uppgiften och denna fabriken, de har möjligheter som är gränslösa. Därför sker det misstag och felmätningar. Perfekt i detta sammanhanget vore känslolösa  robotar utan egna tankar eller skaparlustar. Kanske Svartviks och min förståelse inte är så långt från varandra ändå? Perfektion i den mänskliga världen finns inte, det är bara en tanke, och kanske en tanke som sprungit ur Guds perfektion? En perfekt värld är en statisk värld, som inte kräver skaparlust...


Förvissning, Talenter och nådens ordning


Att komma som ett barn är att vara här och nu, förvissad av att allt är bra och förundrad över tillvaron.

Svartvik menar att vi fått olika mängd  möjligheter att tro, att uppfatta Guds verk. Detta förklarar han dels genom Paulus ord, att vi blivit tilldelade ett mått av tro, ”talenter”, dels genom hans iakttagelser på hur vissa har tron och andra inte, samt i vilken grad tron kan rubbas om vi utsätts för prövningar. Nu är jag inte säker på om Paulus menade att måtten var olika, i så fall bestrider jag även honom.   Svartvik är medveten om hur nära detta synsätt är predistinationsteologin, men anser inte att vi skall leda tankarna dit.


När jag läste om nådens ordning av Bo Giertz i ”Kyrkofromhet: Guds väg till människans hjärta”  läste jag som många gånger förr, med en positiv hållning och en önskan om att lära mig något nytt och att möta en författare som talar mitt språk. Jag tänjde och knåpade ihop hans ord, jag stuvade in en del med försvar, men till slut klarade jag inte att läsa ut boken. Långt efter kan jag meddela att jag inte håller med honom, att jag inte gillade boken. Det är inte alltid det är så svårt att medge, kanske den enkla förklaringen var att han tillhör min ”diskurs” mitt samtalsområde och är en präst som designat stora delar av vår moderna svenska kyrka.


   Jag kan inte ordagrant återge hans ord, bara mina minnen. Han beskriver ett system för att bli frälst, han inordnar nåden i ett system, som om det vore punkter att beta av, som om det föreligger en evolutionistisk stege till den rätta tron. I mitt minne, det som störde mig mest, fanns bilder av barnet som något outvecklat och oslipat, som något inte riktigt färdigt, medans tron är ett arbete som kräver stor ansträngning. Nåden och frälsningen verkade ha förskutits till att bli exklussiv och alls inte gratis.


   Vad menade Jesus med orden: ” Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in” (Mark 10:13-16)? Vi minns hand ord: ”Låt barnen komma till mig”, och har kanske föreställningen om att barnen är oskyddade och ofullständiga och därmed behöver ett större skydd till dess att de vuxit upp till mogna individer, men jag tror att Jesus menade något helt annat, att vi har något centralt att lära oss av barnen. Två tankar slår mig:

  • Barn kan inte leva utan att ha tro på dem som är i deras närhet. Det handlar inte om att ha läst hyllmetrar av filosofi och teologi för att närma sig en godkänd tro, barnet förundras av ting vi tar för givet och glömt.
  • Att komma som ett barn är att vara helt och fullt här och nu, i sin kärna och i sitt ursprung. Barnet planerar inte, barnet ÄR. Den ”mogna” människan tvekar, blygs, tänker efter och planerar.

   Sålunda är jag övertygad om att Jesus verkligen menade att vi skall ta emot Guds rike som ett barn, och vad Giertz hade för agenda när han skrev sin bok verkar mer som den katolska föreställningen att nåden inte alls är gratis, utan förtjänas med slit och prövningar.


   Jag vill hellre tolka ”talent” som talang, och det är inget annat än en koppling, en slags synaps mellan Gud och individen. Jag tror att vi fått olika talanger beroende på mångfaldens tema och beroende på praktiska skäl. Talanger som kan nämnas är; att hela, att skapa, att älska, att befria de fattiga.


   Jag kan hålla med om att tron inte är självklar för alla, men hur ser utbredningen ut? Det är här och nu i denna materialistiska värld som ateismen finns, i den övriga växer tron stadigt.

   I denna moderna värld saknas tron på en skapare. Har hela västvärldens befolkning samlats just här för att vi fått för lite av trons gåva? Eller är det andra skäl till att just här och just nu är människan blind för undren, för förundran? Det är inte Gud som fördelat ojämt, det är vi som korrumperat skapelsen (bara för att vi kan, och det sker inom gränserna för en perfekt skapelse)

   Man vill förklara världen, man vill förklara Bibeln, man vill veta varför det uppenbara inte slås av alla, varför har vi så stora sprickor, så stora fält av omedvetenhet, just här, just nu?

Jag tänker mig att vi på ett sätt gått vilse, att det är sjok av gardiner framför ögonen, och att några bara har en tunn shiffong så att de kan ana vad som finns bortom. Jag tänker mig att dessa gardiner är: girighet, ägandet, pengar, lusten att ta Guds plats, hat och kärlekslöshet vilket därmed gjort oss blinda för det heliga och de skärvor av tro som alla fått i sitt bagage? Att skylla på Gud, som om han delade ut olika mängd tro är en tanke som aldrig går att förena med min teologi.



   Med anledning av de två liknelserna i dels vingården där alla till slut får samma ersättning trots att de arbetat olika många timmar, dels berättelsen om de tre tjänarna som får olika mängd talenter så kan jag tänka mig att de har en och samma källa, och att budskapet är att några kan få samma mängd trots att de arbetat mindre timmar beroende på omständigheterna; sjukdom, arbetslöshet (de som kom sist hade stått vid torget hela dagen och väntat på jobb och hade lika stora utgifter, var lika hungriga som de som jobbat hela dagen) Jag upplever det inte orättvist att de fick samma ersättning, det handlade mer om hur stora behoven var, man kan jämföra med "den förlorade sonen".

Av Ingela - 12 september 2013 14:41

Mänsklighten står inför mycket stora utmaningar det är de flesta överrens om. Svaret på frågan om varför inget görs kan bero på diskursblindhet, att vi betraktar omvärlden från olika utkikspunkter, med olika förklaringsmodeller och språk (Diskurser) Man har inga rättigheter att ha synpunkter på diskurser utanför sin ”jurisdiktion” ekonomi är ett typexempel. Inte ens ekonomer har rätt att tycka mellan deras avdelningar, och ju närmre de vetenskapliga teorierna och fakulteterna desto avlägsnare är tanken att öppna diskussioner över gränserna.


Jag har funderat och funderat över varför man ofta får höra att det inte går, att en människa inte kan göra något, och det är ju sant. Men varför har vi då överlämnat våra demokratiska rättigheter? Vi har lämnat folkrörelserna, vi samlas inte och stärker demokratin på torg och folkets hus längre. Facebook har blivit ett torg för både krämare och en plats för att meddela oss med korta meningar, några långa apeller finns det inte utrymme för, ett slags torg utan torgkänsla. En än gång vill jag erinra om att Fenicerna troligen gick under tack vare att de saknade mötesplatser, torg.


Mina intressen har inriktat sig på vad som är orsaken till att det gått så fel, att orättvisorna stadigt ökar, att mijökatastrofen närmar sig med stormsteg utan att något konkret görs. Jag har intresserat mig för ”ägandet” som en korrumperande faktor, av både teologiska och etiska skäl. Och jag tyckte att jag hamnade på vägs ände, med en möjlig positiv utväg den dag då oljan tar slut. För ingen kommer att självmant ge avkall på sin lyx och sina ”rättigheter” även om de vet att dessa rättigheter är orimliga.


Låt oss föreställa oss att alla regeringar, FN, EU tillsammans ändå kommer att förstå digniteten av vad som sker, att man börjar samtala över diskurserna mot ett gemensamt mål, att ekonomer sysslar med realistisk ekonomi, att psykologer ägnar sig åt värdefullare göromål än positivt tänkande och marknadspsykologi. Möjligen är jag lite romantisk och tycker mig höra både sånger, poesi och se filmer om hur vi gemensamt räddar vår värld, men låt mig få ha det nöjet.


Jag tror att jag funnit en lösning som är rimlig för att alla gemensamt skall minska den nuvarande destruktiva miljöpåverkningen. Miljö-kapital!

Så här tänker jag mig: Årligen delas det ut en viss mängd  Miljö-kapital, MK, till vara och en av jordlingarna, dessa går inte att överlåta eller ärva, de är personliga. Något moratorium beträffande ägandet blir då inte lika viktigt, om man har en pool så blir det inte lika angeläget att använda sina MK till att fylla den med vatten. Frihetsvärdet som alla, i synnerhet de välsituerade, omhuldar kommer inte att beskäras, man har friheten att bestämma själv hur man skall förvalta sina MK-poäng. I själva verket kommer alla till att uppfatta det som att vi faktiskt för en gång skull sitter i samma båt och bidrar på var sitt sätt, rättvist.


Exempel på MK som är gratis: cykling och promenader, egenodlat, ekologiskt/närodlat som man köper i egen förpackning.

Exempel på MK som ”kostar” mycket: Resor (man skall ha möjlighet att spara några år till en lång resa),  stor förbrukning i största allmänhet, bilinnehav,

Några parametrar i produktionsaparaten som ger slutprodukten sitt MK-värde: enerigtäthet i produktionen, kemiskt innehåll, frakt, mängd innehåll av icke förnyelsebar materia, förpackningsmetod. Med dessa parametrar kan man lätt bedöma om en vara är miljövänlig, resursetisk, och alla idiotiska märkningar som förbryllar oss på marknaden, kommer vi att slippa helt enkelt.


Tillbaka till min romantiska film… Jag föreställer mig ett samhälle med ett lugnare tempo, hur vi kommer att göra det som vi borde ha gjort för länge sedan: Värdera våra tillgångar på ett mer etiskt och ansvarsfullt sätt, det blir ekonomiskt och givande att återanvända, man räknar inte bara pengar och slipper höra att ”det är billigare att slänga och köpa nytt” vilket ger mig bilder av en kränkt skapelse full med kastade prylar i ett oändligt sopberg. Jag föreställer mig en ökning av humanresurser, ett annat kapital: samvaro, musik, konstnärlig aktivitet och en mer kreativ miljö i största allmänhet. Jag tror att människan till sin natur är kreativ, att skapelselusten för tillfället är i händerna på ”proffs-kreatörer” och det mest kreativa vi kan göras är att köpa deras produkter.





Kanske det allra bästa med MK-konceptet är att tillverkarna, producenterna tvingas att tillverka saker som

  • Varar länge
  • Som man har behov av

Hur kommer producenterna att reagera på MK? Mycket positivt tänker jag, marknaden ökar exponentiellt om alla fattiga och lågkonsumerande länder får ”råd” att vara med och dela på kakan. Konsumtionsmarknaden ökar, men det behöver inte innebära att energitätheten ökar, typen av varor och valet av innehåll och frakt påverkar slutprodukternma.


Om ingen har råd att köpa teknologi bestående av tex Indium, då tillverkas inte produkter av Indium, helt enkelt. Vi har alla varit vittnen till hur miljöaspekten blivit en del av marknadsföringen, ett tvättmedel är ekomärkt för att man kan tvätta på lägre temperatur (högt kemiskt innehåll) ett annat tvättmedel ekomärks för att det innehåller så få tensider att man måste koka tvätten (hög energiåtgång) Att bilar miljömärks skrattar jag åt varje gång jag ser det. Inte ens en elbil av miniformat är miljövänlig, inte ens en bil med ”Flintastart” eller muskelenergi är miljövänlig, åtgången av material och all logistik runt bilismen är och förblir en av våra största miljöbovar. Dessa eko-märkningarna kommer naturligt att försvinna när man räknar på etiska och realistiska grunder.


Man kommer inte undan problemet ”tillväxt” som diskurstypiskt har grott sig fast i vårt medvetande, som om det vore en naturlag att allt blir mer och mer, och ökar i en exponentiell kurva. Så är det inte. Det finns ingen naturlag att den lägenheten eller huset du köpte för 20 år sedan har ökat mångdubbelt i värde, utan att något har tillförst, utöver slitage, det är en konstruerad ekonomisk princip som gör oss medskyldiga till ackumulation av resurser och korruption av andra resurser. Tillväxttanken är sett från jordens resurser ett av de största enskillda hoten mot miljön

Vi är alla gjorts medskyldiga, tex via ett gigantisk spel om våra pensioner, fondsparande heter det spelet- Grattis! eller- Shit happends!  En konstig diskurs som seglat upp för inte så länge sedan men fått allmänhetens gillande, trots den stora osäkerheten.


Vid omvärderandet av tillväxt som en grundpelare, så följer en stor fråga i bakvattnet- Räntan.

Jag ser inget problem med att en bonde får utsäde av en ”investeraren” mot att han får del av vinsten, problemet är då man föreställer sig att skörden skall ge mer och mer för varje år.


Jag är medveten om att jag tycks leta efter ”Den vise sten” och svaret på alla frågor. Och att mina ämnen är gigantiska, men så också problemen.

Av Ingela - 2 september 2013 11:50

 

 

Marknadsetik mot medmänniskorna I:

Rätt ofta kan man se prislappar på varor som är hialöst låga, varför? Jag ser en fattig flicka någonstans som idkar välgörenhet mot oss, och blir dyster, någon annan får ett leende från det ena örat till det andra, betalar utan att tänka, men menar att just hon eller han är värd det- Det är oetiskt att betala för lite för en vara eller en tjänst.


Marknadsetik mot medmänniskorna II:

Andra gånger ser man prislappar som inte på något sätt är förankrat i material (tex diamanter) eller arbetstimmar, bara ett varumärke, jag tänker inte räkna upp klockmärken eller väskor, ni vet. 30 000 kr kostar en trerätters middag på en fassionabel restaurang i Monaco, det är alltid fullsatt. – Det är oetisk att ta för mycket betalt för en vara eller en tjänst.


Marknadsetik mot naturresurserna I:

Många varor och tjänster utförs med meningen att de skall slitas ut snabbt, för att vi skall köpa nytt eller köpa reservdelar. -Det är oetiskt att medvetet förkorta livslängden på produkter som innehåller våra gemensamma naturresurser


Marknadsetik mot naturresurserna II:

Jag läste en gång en insändare som en dam skrev, jag glömmer den aldrig. Hon hade kastat en soffa i en kontainer, en hyfsat fin soffa, men hon ville inte ha den. Dagen därpå var det någon som släpade ut soffan och tog den med sig. Damen var upprörd och menade att de inte hade rätt att ta hennes gamla soffa, även om hon hade slängt den, nästan som om hon fortfarande ägde den, ägde rätten att inte den skulle användas. Jag menar tvärtemot att det vore straffbart att slänga något som kan användas/återbrukas. –Det är oetiskt att inte återvinna, eller att kassera produkter som någon annan kan ha nytta av.

Av Ingela - 19 augusti 2013 11:50

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag vet att det är många som leker med den tanken inom den kognitiva rörelsen. Den har i uppgift att peppa individens självkänsla och få henne att se positivt på situationen. Utgångspunkten är att vi med en positiv grundförutsättning, självsuggesion och en stark vilja kan få i princip allt vi vill, baksidan av fenomenet  talas det inte lika mycket om: Att vi följaktligen själva är skuld till våra misslyckanden och vår uppgift är att skapa oss själva. Som om vi inte redan är skapade i den bästa av alla tänkbara världar. Frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt är inte intressant för mig, mängden är densamma. Jag undrar snarare vad som är mest stimulerande; Ett överjäst glas, ett liv i överflöd, eller ett liv med knappa resurser som kräver utmaningaroch kreativitet?

Jag anser alltså att förutom det lilla faktumet att de rika lever gott på de fattigas bekostnad, så lever de inte ens gott! Vad roar sig den övermättade med, när alla tänkbara försäkringar och placeringar är gjorda?


Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr

Karin Boje


”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre." 
Nalle Puh


 

Om inget annat anges är alla bilderna på min blogg mina egna

Av Ingela - 12 augusti 2013 10:41



Många som känner mig anser nog att jag är en domedagsprofet, och jag kan väl hålla med, det är mycket nu!

Från alla håll och kanter verkar vi begå mass-självmord. Inte minst är en av mina missioner bilfria städer, som jag tycker är så självklart, det bästa med städer är just logistik och närhet till allt. De senaste gångerna jag varit hemma i Göteborg har jag varit positivt överaskad och glad över den minskade biltrafiken i innerstan, tack vare biltullarna!

World Car-Freeday är ett projekt som uppmuntrar till bilfria städer genom bland annat att betala för parkeringsplatser och utnyttja ytan på andra sätt, här är ett av många exempel:


 


Människor världen över reagerar allt mer på att bilen upptar 50% av stadens yta (med vägar och parkeringsplatser)



Det är alltså mycket som sker som är positivt, jag tänker på alla eko-by-projekt i den lilla skalan, med närhet, minskad frakt och ekologisk hållbarhet av den typen som skulle låta alla leva och må bra.

Det senaste projektet från Kina är i futuristisk stil, se bilden!


 


Staden planeras för att bli ett föredöme i modern stadsbyggnad och ur ett hållbarhetsperspektiv. Att ta sig från en punkt till en annan i staden kommer högst att ta 15 minuter, något som nästan helt eliminerar behovet av bil. Stan kommer även att vara kopplad direkt till Chengdu och andra omkringliggande områden med tunnelbana. Den har kallats för  “bilfria staden,”  som inte är helt korrekt.  Arkitektbyrån konstaterar att visionen är en stad där “bilar kommer i huvudsak vara onödiga”, men tillåtna.

Jämfört med en normal annan stad i samma storlek kommer denna stad att använda 48 procent mindre energi, 58 procent mindre vatten, producera 89 procent mindre avfall och generera 60 procent mindre utsläpp.


Critical Mass är ett begrepp inom rörelsen för bilfria städer, med cykeln som huvudtransportmedel. Begreppet har att göra med mängden cyklar som krävs för att cykeln kan dominera i stadstrafiken och ge cykelåkningen företräde på vägarna. Critical Mass anordnas som en event i många städer årligen, från Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Critical_Mass_(cycling)


Slutligen en bild som gör mig rörd av glädje, från Budapest med 10 000 cyklister


 

Av Ingela - 26 juli 2013 12:13

 


Alla vet vad Jantelagen är, men ingen har läst boken. Jag har den men det var för tråkig så jag läste inte ut den, ”En främling korsar sitt spår”, och den handlar om en småstads intollerans mot en mördare. Dostojevskij hade haft en hel del att säga om ämnet, men det är ett annat spår…


Det är nästan en lag att ogilla jantelagen och att gilla dess motsatta lag som låter så fint, så tollerant och så generöst. Jag har funderat. När ett ekonomiskt system bygger på orättvisa och stora klasskillnader är det viktigt att underbygga det med en ideologi, i detta fallet ideologin om att bara några skall kunna bli förmögna (men att alla på ett snirkligt sätt skulle kunna bli det, enligt den mimetiska rivaliteten) Vidare är det viktigt att misstänkliggöra de som önskar revoltera över systemet, för de är nämligen avundsjuka!


Som kristen och intresserad av etik menar jag att alla människor är lika mycket värda, ja jag menar att de som kallar sig kristna måste hävda och försvara allas lika värde och rättigheter annars har Jesus ingen plats.

Naturligtvis har jag samma mening som alla andra om några av buden, tex så är vi alla ”något” I själva verket något mer än vi själva begriper, kärnan i varje skapat väsen står i samklang med skaparen och kan inte vara något annat än gott.

Mina invändningar är snarare ”bättre” ”klokare” och ”förmer”.  När en vän möter en vän är det inte som i en tävling, då möts alltid dess kärnor i ett ”vi”. I det mötet skulle det vara otänkbart att betrakta ”viets” andra hälft som förmer. Mer om det under Martin Buber.


Jag menar att under positivismens och den fria marknadens anda har jantelagen en uppgift av att konfirmera systemet. Det är meningen att man skall skämmas om man ogillar nivellering, svågerpolitik, orättvisor och ohämmat slöseri. Det är under baneren ”frihet” som dessa långt ifrån internationalens tåg går. Positivismen har som en bakterie krypit in i varje vrå av dig och mig samt alla andra system som lösningen på att inget konkret behöver göras: Bara du riktigt mycket, och rätt önskar dig något (med en positiv inställning) så kan du också få det, och om du inte lyckas så är det följaktligen ditt egna fel (så tänker man tex på arbetsförmedlingen i dag, hur enkelt som helst får man i uppgift att begrunda vad man gjort för att ha hamnat i denna ”pennibla” situationen)  


”Nästa gång är det din tur” är en annan slogan som bitit sig fast och som ingår i scenariot, i och med det har vi accepterat skillnader för att vi står i en slags rättvis kö. I USA har positivismen dels lett till att stora företag gått i konkurs på ett iögonfallande sätt bara för att inget konkret gjorts åt situationen, mer än kurser i att tänka rätt. Dels har USA en accelererande klasskillnad, vid närmare studie av statistiken kan man se att ”klassresor” är mycket sällsynta (trots att film och drömindustrin överhopas med sådana exempel)  mer om det i ”Jämlikhetsanden ” som jag rekommenderar. Du skall alltså inte tro att du är något mer än någon annan, för vi är alla lika älskade och födda till ett meningsfullt liv, och det är djupt orättfärdigt att inte alla har rätt att få utöva och dela med sig av sina gåvor. Det finns inget instrumentellt värde av klasskillnader, resurser i dvala och mjölkkossor för en fungerande ekonomi, det krävs bara för en dysfunktionell ekonomi. Ett system som bygger på orättvisa och ständig tävlan om positioner ogillar ”Jantelagen”




Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2020
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards