Foton och salig blandning

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ingela - 18 december 2009 15:54

               


 Jag får be om ursäkt för att mina senaste inlägg varit lite långa. Jag skall skärpa mig, och jag lovar att som ett nyårslöfte inte glömma allt positivt som sker.

 Bilden i dag föreställer min grannflicka, Frida. Hon är en cheerleader, det betyder dels att hon är med en gymnastikgrupp som traditionellt förknippas med en snygg hejarklack i amerikansk fotboll, men är väldigt mycket mer helt otroligt duktiga gymnaster.

Det betyder också fritt översatt: Glädjespridare! För det är hon.

I den sorg efter min väninnas bortgång som jag lever i nu, så dyker hon upp med små glädjeämnen, i går fick jag en tallrik sushi och efter en timma kladdkaka.

Tack Frida, ditt leende och omtanke värmer så gott  




                  





ANNONS
Av Ingela - 17 december 2009 20:06



      



Om Jesus
Jesus sa till lärjungarna: Gå ut och gör allt folk till lärjungar och följ det nya budet: Du skall älska, vörda och hedra din Gud och du skall älska din nästa såsom dig själv.
Vad han sa till lärjungarna var: Ni är utvalda och kommer också att bli utsatta/förföljda för er tro, men ni skall inte tro att ni är bättre än någon annan, för alla är mina barn, och det skall ni visa genom er kärlek, den kärlek som ni först fick av mig. Bara genom kärlek kan ni öppna dörren till det nya riket för dom.
En dag skall Jesus ideer om jämlikhet och hjälpsamhet gå som en präriebrand över världen, men han har ännu så länge inte mer makt än vad du och jag ger honom. Vi har fått uppdraget att här och nu i denna värld föra hans talan och vara medskapare i  det nya riket.
Den stund man är döpt i kristus och börjar tro, så sker undret att Jesus får lov att verka genom oss. Det är fantastiskt, men jag tror inte att någon hamnar i Limbo bara för att dom aldrig hört talas om Jesus eller blivit döpta, och om så vore fallet så är det tack vare kärlekslösheten. Vår.


Om ägande
Mina gåvor är mina gåvor, inget jag äger, utan något jag skall förvalta. Inga gåvor kan betraktas som ägodelar. Det sinnrika förvaltarskapet är instiftat av Gud, och är rättesnöret för allt i denna världen. Det betyder att man inte kan äga mark, gener, rättigheter att släppa ut gifter, avfall, gödningsmedel m.m Man äger bara skyldigheter.
Ve er som samlar hus efter hus och lägger åker till åker  tills ingen mark finns kvar, och ni ensamma äger landet Jesaja 5:8. Detta är centralt i min teologi, men gör en mängd vardagliga frågor problematiska.


Om äktenskap
Äktenskap, välsignelse, partnerskap, flådiga prinsessbröllop. Detta är en alltmer komplicerad fråga. Varför gifta sig över huvud taget? Bekräftar man, konsoliderar man kärleken? Skulle den inte gälla annars, är den så svag? I gammaltestamentlig tid så bestämde man sig helt sonika, och brudgumen följde bruden hem, sedan var saken klar, ett förbund var ingånget, och barnen och hustrun, alla hade sina juridiska rättigheter (oavsett fadern var den biologiska… )
En juridisk akt för att skipa rättvisa inom familjer, kanske. Hur långt skall man inom kyrkan gå för att gå de unga tu till mötes? Brudöverlämning? Som om kvinnan vore någon mans egendom och övergår till en annan mans egendom. Är det signaler som kyrkan vill stämma in i? Val av ”hipp” präst, för att sammanhanget inte är välsignelse inför Gud utan ett jippo, ett drama, en show? Jag tänker på dessa magnifika bröllop som ingås på det mest spektakulära sätt. En vecka efter kan man läsa att äktenskapsförord inrättats. Varför? Hur kan man gifta sig och samtidigt misstro sin äkta hälft? Och vad bestod all denna rigorösa förberedelse i? Jag behöver inte nämna det, alla vet om vilken fabrik det är i dag och att det finns hur många tidningsmagasin som helst som vitnar om detta. Tycker jag då att vigsel inom svenska kyrkan är negativt?  Nej, vigsel och välsignelsen är fortfarande en mycket fin och viktig akt, men jag vill se en kyrka som i alla lägen kan stå för sina grundvärderingar och präster som kan tacka nej till en extra dusör och spektakel.


Dom som är sist skall komma först.
Det är samhällets botteskikt, det är dom som inte kan målas med vackra tillrande tårar, det är dom utknuffade, som inte självklart slår an en sträng av sentiment. Det är en rätt rå syn, som man ryggar inför, men dom är där, på riktigt. Och dom blir fler, dom får vapen och slår ihop sina huvuden, och till slut sluts cirkeln. Vad jag talar om är människor i min del av stan, och i en helt annan del av denna värld. Samtidigt går en demokratikampanj över jorden, varför just nu?
Demokrati  och frihet vill man gärna koppla ihop. Frihet kan också vara en nyliberal som äger och vill fördubbla sitt ägande på någon annans bekostnad, i frihetens namn. I skenet av att man kan äga. Alla exempel på hur vi i denna delen av världen får bistånd ifrån de fattiga i form av underbetalning är så många, men insikten är så förkrossande liten.
Det kan aldrig ha varit vår Herres mening att vi på detta sätt skall missbruka varandra i egots namn. Mammon och egot är sataniska medbrottslingar.
Mufordförande Tove Lifvendahls påstod, med anledning av skuldavskrivning till världens fattigaste länder- ”Det skulle vara som att avskriva spelskulderna till en spelmissbrukare”
Och ja, varför inte, dom skulderna kunde spelliberalerna ta över, som först avhumaniserar vårt samhälle och sedan presenterar nya fräscha droger att fly till.


Om synd
Genom vårt blinda letande efter äkthet, kärlek ja tom frihet så missar vi målet och ersätter det med substitut, falsk lycka som man kan köpa för pengar, falsk kärlek som i själva verket är övergrepp på hela kärlekstanken, men något inom oss vet om det och ger inte upp men i panik går ännu mer vilse, i djungeln av lotter, perversioner, droger och köpglädje. När målet bara var frid och närvaro med vårt innersta och Gud, vilket är både enkelt och gratis, bara man har kartan och går vägen rätt fram, utan att missa målet


En annan värld behövs och är möjlig!
Det är inte rimligt med löner som leder till det otroliga överflöd vi lever i, en tröja i veckan, en ny soffgrupp till julen, ett helt nytt vitvarupaket för att det går bättre med dom nya tapeterna
Vi styrs av ett för stort uppdrag- Att själva bli Gud, vårt livs skapare och kontrollant, och för att vara riktigt säker (Vilket man aldrig kan vara) så måste man försäkra sina egendomar, dubbelkolla och jämföra sig med sina grannar som är en viktigare referens än det behov man finner i sitt hjärta
Gudstrons avveckling är orsaken till modernismens hyperkonsumerande Sverige.
Välfärdsstaten klingar köp köp köp och svik dina medmänniskor men aldrig aldrig kapitalet och produktionen.
Det finns människor i Nya Guinnea som lever i hyddor, jobbar 4 timmar per dygn för mat och uppehälle men aldrig hört talas om - Fetma, hjärt/kärlsjukdomar, våld på barn o hustru. Dom vet inte vad utbrändhet och depression är, äter den bästa tänkbara kosten och saknar helt och hållet klocka och mobiltelefon, men är glada ändå.
Nobelpriset för ett par år sedan gick till den mest cyniska ekonomen av alla, Phelps, som myntat begreppet “jämviktsarbetslöshet”, som är den lägsta nivå för arbetslösheten som kan förenas med stabila priser. Dvs en önskvärd arbetslöshet. Nej, vi lever inte i ett tryggt land, när otryggheten är en viktig del av det genererande överflödet för ett fåtal.


Vi har klimatproblem överallt numera, kyliga högervindar som sveper runt med sin övertro på marknaden, ett osynligt väsen som de påstår vara självsanerande.
Jag tror inte på politiken som är bunden till industrins egenintressen som i sin tur är bunden till marknaden, som i sin tur är bunden till aktieägarna. Det måste vara helt andra styrmedel och värderingar som vi skall tas i bruk, Vad skulle Jesus göra? Är en av dom klokaste och fyndigaste slogans som den moderna kristenheten frågar sig. Den frågan och budorden kommer man långt med, och kan lätt integreras i dom etiska principerna.


Konsten
Är vårt sätt att närma oss Gud på, vi skapar något helt nytt. Enkla toner i ett upprepat mönster är i längden ointressant för förnuftet. Men en melodi som gradvis byggs upp, som en berättelse, som t.ex i Beethovens violinkoncert, där violinen bygger upp en dialog med orkestern och via dispyter uppnår ett samförstånd och harmoni. Där är vi som skapare och åhörare allra närmast Gud, i en dimension som i grunden är mytisk, obeskrivlig, men skön. I bilden, poesin och varför inte ett vackert broderi, en byggnad, ett dräneringssystem- Ja, allt som kräver vision och skaparglädje, av tvingande nödvändighet eller av bara lust.


Om mångfald
Inte ett enda grässtrå har likadan dna-kedja som något annat grässtrå! Det gäller alltså inte bara snöflingor, utan också allt organiskt. Gud älskar mångfald, och jag tror inte det är någon gardering, utan en djup mening och skaparglädje. Vi är unika individer, till och med grässtråna! (Hur skulle DEN matematiska slumpekvationen se ut?) Vad betyder det socialt? Kan vi någonsin begripa varandra? Ja och nej, där två människor är församlade finns alltid utrymme för tvist. Men trots det så har vi något stort som enar oss, det vet vi, i dom där heliga mötena, som bara uppstår, och Gud är närvarande, och man upplever gemenskap. Att sträcka ut sin hand och se en annan människa är att bekräfta henne, och hennes födslorätt. En främling är en människa som man har till uppgift att göra till sin vän. I gammaltestamentlig tid så innebar ett möte med en främling att man bjöd på det bästa man hade och t.o.m prövade vänskapen genom förtroende för det stora målet att göra alla främlingar till vänner. Fantastiskt vackert och otroligt viktigt i ljuset av allas vår olikhet. Mångfalden har också sitt berättigande i kyrkan, den kan inte vara ”nischad” för en standardiserad församling, och det betyder inte urvattning, det betyder en förnämlig repressentation för alla som skall få tillträde till kyrkan. Det betyder inte att vissa kan få lov att vara diskriminerande, utan med utgångspunkt från våra grunddokument tillåta och uppmuntra olikheter i förkunnande och gudstjänstutövning 


Mitt hopp står till Gud, och religionsdialog.
Ett Kyrie och ett Gloria världen över tillsammans med alla som tagit ett steg utanför sin egoistiska sfär vilken religion dom än tillhör
Alla människor är ovärderliga. Till och med Saddam Husseins och Bushs.
Jag skulle inte vilja se dom vid mitt frukostbord. men det har inget att göra med deras värde. Livet är heligt trots att vi inte alltid klarar av att älska alla här i världen
Bara Gud kan det
Så tror jag det är





ANNONS
Av Ingela - 15 december 2009 02:56




  

Som vanligt är det min egen bild som illustrerar texten

 



What Would Jesus Deconstruct? Är en bok av John D Caputo. Dekonstruktion som term kommer från en fransk filosof, Jacques Derrida, och är en tolkningsmetod via ett nytt sätt att konstruera om företeelser som vi tagit för givna.

Jag är mycket förtjust i hans sätt att dekonstruera hur Jesus skulle beskriva världen som den ser ut nu, om han skulle komma. Caputo är mycket kritisk till dagens konservativa grupper med sina glada budskap på klisterremsor av typen ”Vad skulle Jesus göra?” men menar att slagorden är mer slagträ än en djupare insikt om vad Jesus verkligen skulle göra, för om dom verkligen ställde sig den frågan skulle dom bli chockade. (han kallar den konservativa högern genomgående för mina vänner) Hela tiden ber vi om att Jesus skall komma åter, men vill vi verkligen det, frågar sig Caputo? Tänk om han står där i vår kyrka en dag, ber om ett glas vatten, eller ber oss höja minimumlönerna eller dom basala rättigheterna för våra medmänniskor?


Alla vill ha Jesus vid sin sida, höger och vänsterkristna.Vad Jesus skulle göra (What would Jesus do?) bär hela frågan?  

Plan A var ju att Jesus skulle komma åter inom kort. Caputo skriver: Kyrkan uppfann sig själv genom att härleda till en grundare som inte hade någon annan avsikt än att annonsera det glada budskapet att riket var i faggorna.

Caputo menar att gapet mellan Jesus avsikt och kyrkan är irreversibelt och strukturellt, och detta måste hanteras via dekonstruktion. Vad hade kyrkan för uppgift då den en gång konstruerades? Caputo menar att den skulle bana väg för kungariket som en slags vikarierande institution. Vilka beslut menade Jesus att vi bör vi fatta? Att tolka är en balanseringsakt och risken finns alltid att man konstruerar idoler som är klädsamma för sitt eget syfte. Kyrkan vill inte få sin makt och sina dogmer ifrågasatta, rollen att definiera vad Jesus skulle göra skulle inte ens Jesus själv kunna rucka på. Och om Jesus åter blev kött så skulle han återigen bli avrättad, inte av världen utan av kyrkan.


Politisk/teologisk dekonstruktion

Caputo tar upp olika exempel ur verkligheten och vad Jesus kanske skulle ha dekonstruerat och hur kyrkan borde förhålla sig. Som kristen och i Jesus fotspår ville guvernören Bob Riley införa ett rättvisare skattesystem för dom fattigaste invånarna i Alabama. Hans handlingar och förslag ledde till ett politiskt självmord och han fick inget stöd från dom högerkristna (som bara krävde förbud mot aborter) orsaken till hans agenda var en bok han läst av Susan Pace Hamill, ”The least of These: Fair taxes and the moral Duty of Christians” Som påpekade att dom fattigaste i Alabama betalade 11 % skatt, medans de rikaste endast 4 %. 68 % röstade mot hans förslag, med stor hjälp av den kristna koalitionen. Hans syn på privat välgörenhet är att det är en cynisk täckmantel för girighet. Skulle Jesus någonsin kunna ha sagt; Mina pengar är mina och dom har jag arbetat hårt för och vill inte dela med mig av!?

Vad Jesus befallde oss kan man läsa ut av bibeltexten om änkan som ger av sitt levebröd, inte av sitt överflöd. Detta är kärnan av dekonstruktionen av Jesus budskap, och har inte förståtts av 68 % av Alabamas invånare. Hon ger av sitt blod, av det hon inte har, en omöjlig gåva.


Vad ”säger” bibeln?

Vad har bibeln att säga? Många säger att man skall lyssna på bibeln, Caputo refererar till Dale Martin som påstår att han ställt upp bibeln och lyssnat, länge, men den säger absolut ingenting, vad dom menar är att den måste läsas, tolkas och återigen i varje ny tid. Vi behöver hermeneutiken (en annan tolkningsmetod) för att uppfinna poesin i Jesus budskap på nytt och på nytt, för att implementera hans lära i ett politiskt syfte. Det är dekonstruktion.

Family values... vad skulle Jesus ha ansett om den kristna högerns renlevnads och familjeideal parad med arrogans mot outsiders?  Jesus drack vin, levde i egendomsgemenskap och Caputo hoppas att den historiskkritiska forskningen kommer att visa att han dansade också!

I stället för att köpa t-skirt med Jesus bilder så tycket Caputo att man skall läsa Jacques Maritains ” integrerad humanism” för att odla kristen tro och omsorg för nästan.


”A juste war” Föreställ dig vilken utmaning det skulle vara för Jesus att försöka jobba in det begreppet i bergspredikan!  han sa inte välsignade är dom som utför ett ”juste krig”!  Utan: Välsignade är fredsbevararna!

Även om ett krig är det minst onda i en omöjlig situation, så kan man aldrig gå så långt att man förklarar det ”juste” som om just det dödandet är godkänt av Gud, gillat och rättfärdiggjort

Vi är vittnen till ett lågvattenmärke hos det amerikanska ledarskapet, strategiskt, politiskt och moraliskt. Jesus skulle knappast känt igen sig (inte ens Cicero skulle det!) Den kristna högern har ställt sig på dom orättfärdigas sida, men inte bara dom utan militarismen, imperialismen och girigheten, ja han skulle inte veta var han skulle börja!

Mitt i en protestmarsch mot kriget i Irak så skulle han blivit bespottad som en vänsterradikal, en objuden dekonstruktör och bråkmakare. NT i dekonstruktionistiskt perspektiv är ingen ”ark” utan ett arkiv.

Fundamentalister blandar ihop dessa och gör en idol av en ikon.


Via negativa

Att vara frälst innebär att vi måste på något vis ha varit förlorade, gått vilse.

Dom som påstår sig känna vägen har han inte mycket till övers för, baksidan av trons mynt är tvivlet, otron. 

Vägen bortom, är just en bild för via negativa, Caputo citerar Augustinus: ”Om du förstår Gud, så är det inte Gud”

Och om vi vore säkra så är det lika förtrollande som ett samtal med en börsmäklare, osäkerheten är förtrollande i sig.

”När är tro verklige tro? Inte när vi tycker oss få rätt och allt klarnar, utan när situationen verkar hopplös, omöjlig, i själens mörka natt” (Just själens mörka natt anknyter till gårdagens ämne mystik och Johannes av Korsets terapeutiska väg till frälsning)

Ju mer en företeelse ter sig tydlig och utan tolkningsproblem, desto mindre skäl till tro, och vise versa. Hopp grundar sig mer på den hopplösa utsikten. Han refererar till Paulus Rom 4:18 Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde att han kunde bli far till många folk. Och vilka anser Jesus är mest värda kärlek? Dom som är ens fiender, främlingar. Vi är alltså på rätt väg när vi älskar våra fiender, hoppas när allt hopp är ute och alla vägar är blockerade och när det omöjliga gör det möjligt.

Caputo behandlar NT som ett arkiv, inte som en ”Ark” Ett arkiv av poesi, inte politisk, etisk eller dogmatisk, utan ”Kungarikets poesi”


Förlåtelse: Det enda som kan bli riktigt förlåtet är det oförlåtliga, när förlåtelse är omöjlig. Eftersom det är en fråga av en slags gåva, en nådegåva, helt utan skäl. Caputo reagerar mot den Kristna/Judiska seden att få avlösning i fyra steg; Ånger, avbön, löfte, botgöring. Och om man uppfyllt dessa villkor så har man förtjänat förlåtelsen. På samma sätt som det ekonomiska bankväsendet blir skyldig oss ränta för insatt kapital, som en deal, men en deal är ingen gåva. Det speciella med NT är dess omotiverade förlåtelse/kärlek till sin nästa, villkorslöst. Förlåtelses i dess ursprungliga mening är att förlåta framför allt dom som inte uppfyller något av villkoren, eller ens vill bli förlåtna.


Caputo slutar boken med: Var är då Guds kungarike? Det uppstår varje gång en förolämpning blir förlåten, varje gång en främling blir välkomnad, varje gång en fiende blir omfamnad, varje gång den minsta av oss blir upplyft, varje gång som lagen tjänar som rättvisa, varje gång en profetisk stämma gör sig hörd mot orättvisor, varje gång som lagen och profeterna betyder kärlek, och när detta händer så kan vi missta oss och tro att det är galningar eller veklingar, som dom på sätt och vis är, galna av kärlek till korset, veka tillsammans med Guds vekhet.
















Av Ingela - 13 december 2009 21:02

  



Jag vill skriva om haplosis, om att göra sig tom, för att lämna plats för det oväntade, det oplanerade. Om hur det ingår i den mystika traditionen och betraktats lite på undantag, trots att den återfinns hos så många välkända skriftställare: Johannes av Korset, Theresa av Avila, Ignatius av Loyola. Vår store ärkebiskop Nathan Söderblom intresserade sig inte bara för mystiken, men också dess motsvarighet hos andra religioner.


Vi som intresserar oss för mystiken kanske har mer gemensamt många gånger än den trostillhörighet vi bekänner oss till. KG Hammar har också en mystik ådra, vilket är ytterligare en i raden av egenskaper jag gillar honom för.

Det är kanske inte så konstigt att just jag har fallit för denna gren, den har att göra med den andliga psykologin och betyder att man gör en resa, en andlig terapi om du så vill, för att uppnå insikt och närvaro med Gud.


Om du tänker på hur du reagerar när ett ljud plötsligt försvinner, och hur du först då blir medveten om det, så fungerar den mystika reningen på samma sätt, alla spänningar och intryck måste gradvis dämpas. Informationsflödet i dag gör det svårare, därför finns det olika retreater för att få hjälp att tömma sig. Varför skall man tömma sig? För du kan inte ta emot något med händer som redan är upptagna, hjärna fylld med tankar, musklerna i ständig beredskap eller hjärtat fyllt med oro. Ett fyllt kärl kan inte innehålla mer.


Ignatius av Loyolas mystik krockar inte på något sätt mot ett praktiskt vardagsliv, det var inte bara en metod för munkar och nunnor, målet var att bli en kontemplativ handlingsmänniska, som förmår att upptäcka Guds närvaro i allt. Han var mycket skeptisk till sökandet efter andliga upplevelser i sig.

På samma sätt uttryckte sig Johannes av Korset, han var kritisk till paramytiska företeelser; (visioner, stigmata, extas) han beskriver i sin bok ”vägen” hur en människa måste vandra för att tillåta att Gud ingriper i sitt liv, för rening av sinnenas och det andliga planet, via askes och frigörelse.

Det är en slags egenterapi med Guds hjälp, med olika faser och hinder som kan liknas vid en dynamisk process.


Själens dunkla natt är ett diktverk och stroferna behandlas i kapitel med dess lärdomar i ett slags tolvstegsmetod. Loyolas metod heter ”de andliga övningarna” Man måste öva sig för att kunna vandra till Gud.


Dessutom vill jag meddela att dessa skriftställare hade mycket tydliga åsikter om ägandet, ja det var till och med tveksamt om man skulle ta emot kollektpengar eftersom pengar var en börda och precis som Sigmund Baumann skrev så kräver pengar mer pengar.


Jag vill passa på att lämna en länk till intresserade. Eva Bach Kåre, som jag tidigare skrivit om har sådana kurser i Stockholmstrakten

http://www.basch-kahre.se 










Av Ingela - 7 december 2009 12:54

  



Jag har förlorat min bästa väninna, Maria, på ett mycket tragiskt sätt. Jag lägger ut en minnesbild, och kanske inte har så många bloggämnen på ett tag. Ord känns överflödiga.

Av Ingela - 29 oktober 2009 19:52


Det är den senaste reklamen från Maybelline Dream Satin Liquid. Tack vare den luftvispade formulan ger den en täckning som minimerar synliga porer... Detta får mig till ett gott skratt och jag tänker stilla... Idiocracy... så sätter sig skrattet i halsen, för det är många som kommer att köpa den produkten, därför att man letar efter den lättköpta lyckan.

Carl Hamilton ger i sin tänkvärda bok Det infantila samhället en dyster bild av oss vuxnas oförmåga att skydda våra barn från de sämre inslagen i vår kultur och se till att de istället får det de verkligen behöver. Han menar att vi vuxna inte längre är vuxna och att vi sviker barnen på många sätt:


• Den kommersiella masskulturen är inriktad på yta, utseende, ytliga framgångar och pengar.
• Barn görs tidigt till konsumenter.
• Barnen berövas sin barndom, tvingas in i vuxenvärlden alltför tidigt.
• ”Supandet, kopulerandet, pratandet, intrigerandet normaliseras och blir en accepterad del av barnens miljö”.

Av Ingela - 28 oktober 2009 01:33


     



 Har inte så mycket klokt att säga, så jag skickar bara in min senaste bild,

ett montage med vatten blommor, blad och en vacker flicka jag hittade på Coop

Av Ingela - 14 oktober 2009 13:30

  


Bilden är från Aspen, Lerum i somras, jag vill dröja kvar vid sommaren. Tiden är en faktor jag inte är så glad i. Snart är jag färdig med min uppsats om mångreligiöst centrum, två år har jag hållit på! Jag lyssnar på Olle Adolphssons svenska mässa och texten passar bra just nu


"När hjärtat finner ro i goda händer och finner frid och intet vill begära, när hjärtat vilar, Herre är du nära"


Nu skall jag ut i solen, med kameran ;) först bibban sedan hälsa på kusin Helene, och om jag får tid Ivar Aroseniusutställningen på konstmuseet



Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Foton och salig blandning med Blogkeen
Följ Foton och salig blandning med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se