Hur kommer det sig att SVT gång på gång sänder amerikanska program som företräder den nya biologismen, utan att låta någon som helst röst från det andra lägret komma till tals?

Jag tittade på ”tvillingprogrammet” och blev mycket dyster. Värst är väl den svenska speakern som låter så käck när hon läser den översatta och okritiska texten; Det är ca 50 % arv och 50 % miljö, säger dom, och den hialösa upplysningen att anorexi och depression ärvs via en identisk gen.

Det värsta är att allt är hypoteser och gissningar. Alla dessa stackars tvillingar världen över... Vad händer inte med folk som ständigt måste delta i olika jämförande studier, i alla forskningsområden?

Förra gången ett sådant program sändes handlade det om arvsanlag för kriminalitet och drogmissbruk, nu om beteende i allmänhet. Man ställer upp ett antal binära ordpar och jämför tvillingarnas utfall; Stark/ Svag, feg/ våghalsig, trogen/ otrogen (ja!) osv. Samma test görs på syskonpar och tvåäggstvillingar, och allt leder till att vi ärver 50 % av allt, inte bara utseendet också förmågan att tänka logiskt, risken att få schizofreni, kreativ förmåga, logiskt tänkande med mera. Till och med vilket parti man skall rösta på finns i genmassan (!)

Självklart kommer då dessa hurtfriska amerikanska forskare fram till att det är som det är, vi är som vi är, ingen punkt att mötas på, ingen punkt att lysa upp, ingen gemensam väg att vandra. Vi betraktas då otroligt lätt som offer för våra gener istället för offer för system. Med system menar jag alla sorters både de politiska till familjens outtalade.

Det stora systembygget av ekonomisk karaktär som vi har i dag finns det ingen som kan överblicka, det är dolt, men påverkar oss alla, mycket mer än våra gener.

Det sker nästan ingen forskning utan att den är beställd. Jag undrar hur framtidens forskning kommer att betrakta den allt ökade utslagningen som måste bli effekten av vårt nuvarande ekonomiska system? Kanske blir det ändå som Hollywood siar om, mutanter?

Hur tror jag att det förhåller sig då? Bengt Inghammar sa en gång att vi består av 1 del Gud, 1 del mamma pch pappa och 1 del oss själva, vårt unika jag.

Nej det är inte flummigare att tro på Gud än att tro på vetenskapen, dessutom är det mer etiskt

"Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!', var samhällets verkliga grundare, och fann människor enfaldiga nog att tro honom. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'.
Jean-Jacques Rousseau

Tyvärr måste vi meddela att vi i denna rekrytering för Extrajobb lagerarbete! valt att gå vidare med andra kandidater.
Du är fortsatt registrerad i vår kandidatbank vilket ger dig möjlighet att bli matchad även mot andra tjänster vi rekryterar till.

Ovanstående brev fick jag från ”Proffice” efter att ha sökt ett jobb där. Proffice är ett bemanningsföretag vilket i sig själv har en konstruktion av att inte riktigt anställa folk, man är dess arbetsmarknadsresurs som kan tas fram efter behov. Vad jag sökte var extrajobb som lagerarbetare, för detta jobb har de valt att ”gå vidare” med andra kandidater (plural)

Men jag är fortfarande inregistrerad i deras kandidatbank där jag kan bli ”matchad” även mot andra tjänster.

Finn fem fel är inte någon svår uppgift här, men jag vill koncentrera mig på den filosofiska frågan om vem som konstruerar min tillvaro, mot vad blir jag ”matchad”?

Jag läste om Johan Asplunds teori om social responsivitet och att utbrändhet kan orsakas av avsaknad av social respons, något som är en konsekvens av rationaliseringen av till exempel omsorgsyrken i samhällets moderniseringsprocess.

 Detta tolkar jag som ju mer alienerad en person blir från sin yttervärld desto mer kommer personen att utveckla en dysfunktion som till slut tar sig fysiska former, utbrändhet.

Vad är orsakerna till att samhället i alla dess nivåer har blivit allt mer odemokratiskt, att individen upplever sig mer och mer utanför beslutsprocesserna? Jag ställer inte villkoren för min arbetsansökan, jag ”matchas” mot, och är tvingad att acceptera villkor som inte var tillåtna för 20 år sedan.

Enligt socialkonstruktivismen uppfattar och formar individen sin sociala verklighet. Min teori är att den etiska känslan långsamt håller på att förtvina i ett till synes demokratiskt och öppet system som egentligen styrs av en allt mindre kompetent och icke kompetent skara.

Krisen utrycker sig i protester och olika försök att tvinga sig till en ställning för att vara med i den skaran som får lov att formulera villkoren för sina liv, och andras.

Vad beror det på att demokratin urvattnats?

EU är en makroinstans som har förskjutit makten ännu längre från medborgaren, nöjesindustrin och lotterier med dess illusioner om verkligheten en annan.

Har makten tagits ifrån oss? Eller har vi självmant lämnat över den?

Vad betyder det att ”marknaden” fått ett egenvärde, och att vi på ett intrikat sätt blivit personligt inblandade i detta stora lotteri, genom att våra sparmedel och pensioner är kopplade till den?

Vad betyder det för demokratin att arbete i dag känns som en lyxvara förunnat ett allt mindre utvalt lag?

Det är med alla dessa frågor jag närmar mig ett ämne som är viktigt på alla nivåer ur etisk och demokratisk synvinkel. Är det inte så att vi håller på att förlora rätten att definiera våra egna liv, vi blir ”matchade” vi gör inga val.

Och när det faktumet står klart för oss så ställs vi i inför ett vägskäl; Antingen måste vi söka oss till positioner där vi har ”koll”, vi beslutsfattar och definierar oss själva och vår omvärld, eller så medger vi att vi är underställda andras villkor, och som jag ser det ett allt större godtycke.

För 20 år sedan kunde man inte se att arbetsförmedlingen förmedlade jobb som innebar att man själv skulle ha bil och egen firma, inte heller alla dessa provisionsbaserade säljjobb utan några fackliga avtal.

Väven i silen för den skaran som har beslutsrätt har blivit större, rättigheterna för den lilla människan har minskat. Men enligt den mimetiska principen så kan alla bli president, och en infernalisk logik har löst problemet med den sviktande demokratin.

Den allt större skaran som hamnat utanför systemet är naturligtvis en riskfaktor som man måste bevaka för att skendemokratin skall bestå. Man sätter upp övervakningskameror, man lägger ut medborgarnas personliga handlingar på nätet, det går att köpa grannens förnedring.

Man kan utan att skämmas begära drogtester och andra tester för helt okomplicerade yrken, bara för att det går, och bara för att man får!

Men varför vill man det? Vilken rädsla måste inte ligga till grund för att i denna ”Nya sköna värld” vilja få fullständig kontroll a lá ”Kallocain”! Ja, varför vill man det... Kärleksbrist? Brist på etisk känsla? Brist på en överbyggnad som beskriver världen som något gemensamt och alla innevånare som potentiella medbyggare och i grunden goda.

Jag slutar för tillfället för att återgå till min uppsats, men tanken om oss människor som skapta i kärlek och i förtroendet att vi skall förvalta våra gåvor för det allmännas bästa i en gemensam strävan är målet i mina tankegångar, och att ägodelar och framför allt för mycket ägodelar har drivit oss från det målet.

Lego är världens mest genialiska leksak. Den tränar barnet i logik, konstruktion, problemlösning och kreativt skapande. Vad har det för betydelse att Lego började sälja allt mer färdiga paket med instruktioner? 1. Det egna skapandet förminskas 2. Hela Lego-tanken urvattnades 3. Det blev dyrare att leka med Lego, när en figur var färdig skulle man köpa en ny byggsats.

Mina barn är vuxna nu så jag vet inte hur det ser ut på leksaksmarknaden, men jag misstänker att de färdiga produkterna fått ett allt större utrymme, och de som lockar till kreativitet stått tillbaka.

   Jag är en hantverkare och ”pysslare” Jag älskar att göra själv. Oftast behöver jag inte handla material utan hittar lösningar i mitt hem, på loppis eller i kontainrar. Någon gång måste jag till Panduro eller slöjddetaljer för att komplettera. Det är med blandade känslor jag vandrar mellan hyllorna, dels skulle jag kunna köpa alla dessa halvfabrikat, för att jag plötsligt trodde att jag inte kunde göra dom själv, dels blir jag upprörd över produkter som finns att få tag i alldeles gratis, stenar t.ex Vem köper en påse med stenar?

Min hypotes är alltså att alla s.k kreativa sysslor på ett eller annat sätt har kidnappats av marknaden, dom vill inte att vi skall göra själva, och skall vi göra det så har ett behov skapats för deras nästan färdiga produkter, Lego är inget undantag.

Jag ser emellertid ett område som inte än är kidnappat av marknaden; den digitala mediala genom musik och animering på nätet. Man behöver oftast inte köpa några komponenter utan kan skapa fritt. YouTube är sprängfyllt med skaparglädje

Bilden råkar passa rätt bra till Cornelis text. människor stigrer ur sopptippen mot det hägrande "Stora dundret" 

Jag skådar blott falska varor vartän jag ikring mig ser, och jag kan inte släppa tanken att allting är uppochner. Och var är det "Stora dundret" som en gång skall dra förbi? Innandess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli. Innandess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli.
ur "Ballad på en sopptipp" Cornelis Vreeswijk

”Världens rånare, dom knycker allt, rika, fattiga länder, land och vatten. Att plundra, slakta och ödelägga kallar dom för fred”
General Calgacus, Scotland, år 84

De stora världsherraväldena liknar varandra mycket över tid; Samma inställning till vad som är fredlig aktivitet, samma förnekelser, och en axelererande hastighet  i sin expansion, tills dess det blir så stort och oöverskådligt att endast paranoia och konturlöshet kvarstå. Världslig makt, värdsligt ägande och storhetsvansinne som grundas i samma uppfattning som Roms härskare, inte Guds nåde utan själv Gud. Vi har två stora politiska problem i dag (utöver de ekonomiska och ekologiska) En allt större grupp avväpnade, plundrade och förnedrade länder/individer som inte har någon avsikt att ta första bästa tillfälle till hämnd. Så var det under Romarriket, och så är det nu, imperialisten har alltid all anledning att vara paranoid. Det andra problemet är imperialisten själv och dagens ofattbara vapen (jag måste räkna upp) Nöjesindustrin (ja, ett viktigt vapen som nog är det som varit mest framgångsrikt och billigast, enligt Mattias Gardell har Pentagon stort samarbete med warner&brothers m. fl. Syftet? Samma som under världskrigen, förvränga, förlöjliga och förminska motsåndaren) ekonomisk krigföring, hot, hållhakar, lagändringar, embargon/sanktioner mm samt då alla faktiska ABC-vapen som ingen vet vart dom är riktade..

Vad fick mig till att skriva detta inlägg just nu? jag läser om den historiske Jesus och att vara i hans efterföljd. För mig handllar det inte om att "tjoa" halleluja i templen och upphöja småpåvar, inte av alla tolkare som betämt och kanoniserat, inte ens efter Paulus vansinniga uppfattning om statsmaktens ofelbarhet (detta under Neros dagar!)

det handlar om att lyssna på Jesus och lära av honom, om rättvisa, tacksamhet och strävan efter att ge i stället för att ta.

  Dagens bild är koden för gräs och mitt sätt att angripa nutidens falska strukturer. Vem "äger" den genetiska koden för gräs?

De olika sidorna av min tro, de olika sidorna av Gud.

Gud är fullständigt närvarande och tydlig mitt framför oss. Först och främst genom själva livet och livsbetingelserna runt oss. Jesus var inget luddigt tecken, han var här han visade hur tydligt som helst Guds plan och hur vi bör leva. Han har gett oss reglerna både som lagbok och som etos och patos i varje cell, men han har också gett oss friheten att använda de. Friheten är brottet mellan oss och Gud, som gjort oss självständiga. Dessa ting är den tydliga Guden.

”Fattar ni ingenting” säger Jesus till lärjungarna, varför tvivlar ni på att det finns bröd i dag när ni såg undret i går? Undret var brödet och fiskarna som mättade tusentals. Min tolkning av den berättelsen är inte att Jesus nödvändigtvis utförde just det undret, men att vi skall öppna ögonen för det verkliga undret som sker ständigt. Titta ut en försommardag, se allt som växer, se smörgåsborden stå dukade: Utgivet för oss!

Guds andra sida som jag känner är kärleken. I morse innan jag slog upp ögonen så bad jag om förlåtelse för att jag varit för lat för att besöka kyrkan, då kände jag en stark närvaro som ledde till tårar (jag möter nästan alltid Gud i tårar, jag är inte ensam om det, det verkar rätt vanligt när man läser skildringar om Gudsmöten)

Om brottet mellan oss och Gud är friheten så är länken kärleken: Jag blev rörd, berörd. Vi är vana vid att säga rörd utan att fundera närmare på just beröring. Inte förrän nu så slår det mig att det självklart är Guds beröring vi talar om, hans etos och patos som står i relation till vårt: Kanske Gud är närvarande i alla tårar? I all kärlek?

Ordet rörd hade aldrig slagit oss om det inte handlade om någon form av kontakt. Jag har sörjt många gånger över att jag inte har fått direktsvar från mina böner (antagligen också just det jag vill höra) men alla de gånger han kommit oväntat har han kommit som en känsla i mig, som en hand i min, som en fågel utanför ett fönster och som en viskande röst långt efter jag ställt min fråga.

Min tro och Guds uppenbarelser har alltså två sidor: en mycket tydlig som många helt enkelt vägrar att se, och en mystik som måste få lov att vara det, precis som det vackraste konstverket eller musikstycket som slår an på något okänt inom oss och bara upplevs ordlöst vackert.

Vad är det för teologier som jag tar avstånd från då? Alla som gör sig själva till Gudar. Hur märker man det? Jo genom mycket tydliga föreskrifter och regler och dogmer men mindre av Jesus ord om kärleken till nästan och tron på att vi får vårt dagliga bröd utan att behöva fylla våra lador till flera generationers kommande behov. Man märker det också på en otålig och missbelåten uppfattning om att livet är något man själv är med att skapa, framför allt sitt eget. Man är missnöjd.

Missnöje är egentligen misstro, på Gud och på livet. Man påstår sig vara sin egen Gud, men misslyckas förståss med det. Till sist vill jag bara säga att jag inte kräver några fler under än de vi har framför näsan. Om jag kräver att Jesus måste ha gått på vatten, hans mamma var oskuld och att han faktiskt trollade fram alla fiskarna och bröden, då är min tro svag.

Bilden kanske är lite dyster, det är bilden för vår otro och våra tillfälliga verk som åldras utan skönhet, inte som Guds vackra gamla ekar i hagarna

Så här skrev ett företag sist i en jobbannons:

fler språkkunskaper i dem Europeiska språken är meriterande

Vad skall man säga? Jag ser ett stort fel och flera språkliga brister. Kan någon överhuvud taget bedömma ansökningarnas kompetens?