Foton och salig blandning

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ingela - 7 december 2010 13:41





Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika!" har lång tradition inom Svenska kyrkan, mångfald är ett begrepp som tar hänsyn till våra olika preferenser. Vad betyder det när man skall välja biskop, mot bakgrund att den man väljer med säkerhet kommer att ogillas av någon grupp?

Det betyder i Sverige och framför allt i Göteborg i dag att den nya biskopen bör vara öppen och representera en kyrka som är rustad för framtiden, och den tänkta nya församlingen. Det kommer med all säkerhet att vara en församling som vill delta aktivt och som ogillar intolerans av alla slag. Inte minst är vårt stift belastat av kvinnoprästmotstånd. På goda grunder är den traditionen inte förbi. Av det skälet och av kompetenssäl rekommenderar jag Christina Eriksson som kandidat.

Det finns några konservativa kvar högt upp på listan. med tanke på mångfalden så hotar deras teologi inte i deras dagliga verksamhet, de har lika goda föresatser som den övriga gruppen om vad kyrkans uppdrag betyder. Men som biskopskandidater kan de vara förödande



Av Ingela - 7 december 2010 13:15

 


  Gott nytt år!

Det är det Islamska nyåret i dag. Med anledning av det vill jag återkoppla till debatten i SVT-forum om den urskillningslösa jakten mot terrorismen (läs muslimer) Ord som trygghet och rättssäkerhet har bytt ut mot säkerhet MOT denna grupp.


Visste ni att svenska konvertiter bjuds in till samtal hos säkerhetspolisen och en muslimsk journalist som blev mordhotad kunde få beskydd mot att hon samarbetade i islamistfrågor.


Visste ni att terrorbekämpningen är givande affärsidéer som gett mycket pengar till lobbygrupper som har till uppgift att skrämma och lyfta frågor om den muslimska terrorn, för varje artikel som behandlar ärendet går en viss summa till företaget, man kan enkelt räkna ut att granskningen av informationen blir undermålig när pengar är motivet (läs gärna mina övriga inlägg om ägande och pengar som en mycket dålig drivkrakt, etiskt, mänskligt och ekologisk).


Professor Jan Flyghed sa att när ”storebror” bekämpar sina medborgare med alla medel så kan man osäkra ”lillasyster”! Han gav exempel på civilkurage:

En härlig bambatant som sa nej då säkerhetspolisen ville veta vilka elever som var vegetarianer (då var ”hotbilden” militanta veganer)

Bambatanterna i Umeå lämnade däremot ut namn.


Då en svensk konvertit till Islam inkallades till ”samtal” hos säkerhetspolisen ringde mamman rosenrasande och sa att det inte var aktuellt.


Läs också gärna Mattias Gardells bok ”tortyrens återkomst” som behandlar framför allt USA.s nutida tortyrverksamhet utanför landest gränser, och hur man fått med sig sina medborgare i ett slags skräckscenario med skiftande metoder, bland annat filmindustrin, som alltid stått nära den politiska maktens underrättelseverksamhet.

Sedan filmens barndom har man förstått hur effektivt man kan utöva propaganda informellt via underhållningsindustrin. Leni Riefenstahls filmer ser vi nästan komiskt tydligt i dag, men ser vi lika tydligt hur vi långsamt ärver en acceptans till tyrtyr, dödsstraff och rädsla för muslimer?


Sist vill jag bara påminna om det stora terror och bombhotet i Göteborg som bara handlade om ett övervakat telefonsamtal som handlade om en killes sprängande huvudvärk och att ingenting hittills hänt i det fallet.








Av Ingela - 2 december 2010 20:10

Vad kommer att krävas av Svenska kyrkan i Göteborgs stift framöver, vilka förändringar krävs för att möta en helt ny typ av problem, en ny typ av besökare? Det är viktiga frågor med hänsyn till valet av ny biskop. Jag blev rädd igen när jag såg uppställningen av Kyrkans tidnings kandidater (nomineringsvalet sker först den 7 december) I genderfrågan får det inte finnas tillstymmelse till skuggor. Vilka av kandidaterna är då fullständigt transparenta? Som tur är finns det flera kvinnliga kandidater med stor kompetens. Är det inte dags att Göteborgs stift får sin första kvinnliga biskop?  



 





  

Av Ingela - 14 november 2010 04:38

  



Att vara är att inte vara, det är svaret... Denna utsaga är en kombination av Shakespeare och den negativa teologin, den som ifrågasätter kulturella system grundade på dominans och kontroll.

Genom ”Galenskapens retorik” är svagheten en styrka, kärlek är makt, socialt misslyckande en religiös framgång.


John D Caputo hävdar något liknande, att frälsningen innebär att vi måste på något vis ha varit förlorade, gått vilse. Det är också centralt hos Ignatius av Loyola, som menar att vår strävan bör vara att betrakta Jesus som vår måttstock, hans framgång var helt och hållet negativ, han misslyckades med personlig framgång utom sin pånyttfödelse, han ville inte tillhöra ”vinnarna” snarare ”förlorarna” Det är där vi finner trons centrum; att förlora våra liv för att vinna det.


Här kanske vi kan finna svaret på den problematiska frågan om varför det finns så många exempel i kyrkan som frivilligt offrat sig, som ”tagit skit” trots en medvetenhet om sin unicitet och sin bestämmelse.

Att vara trygg i sin tro är inte samma sak som att acceptera orättvisor runt omkring oss, det betyder bara att vi tar ett steg från oss själva, att vi försöker liksom Jesus att inte ta oss själva på så stort allvar. Att se helheten och bygga ett system som funkar för alla.


Är inte detta centrum av det vi kallar social kompetens? Att en stor del av vårt medvetande bör vara inriktat på andras behov, inte vårt egna? Att älska sin nästa, att dö för sin nästa?

Det som tidvis varit drivkraften inom teologin är i dag något fullständigt apart och självdestruktivt, jag tänker på smycket; ”me, i, myself” och vad det representerar? Egoismen är något man sällan får ifrågasätta i dag, inte ens högmodet är något negativt utan en del av den stolta framgångsfilosofin.


Att vända något på steken kan vara befriande och reflekterande, utan att hjärtat och självet behöver kapitulera. Nej, vi måste inte älska alla människor, kärleken till nästan har helt andra kvaliteter, det handlar om respekt och en övertygelse om att alla är en del av skapelsen även om vi inte ser klart hur Gud har tänkt det, eller hur alla tolkar sin kallelse, domen är inte vår.


Skall vi då betrakta allt som relativt, att det finns många olika sanningar? Detta är svårt med tanke på att vi inte har full koll och att vi inte bör vara domare, men som etiska varelser kan vi inte avstå från att skipa rätt och försvara de som blivit utsatta för orättvisor och övergrepp.

Jag tror att det är den viktigaste uppgiften som kristen, och drivkraften hos Jesus. Latinets Salvare betyder spara, skydda, befria från ont, bevara men också en medicinsk konnotation att bota. Befrielsen kan betyda att befria sig från gammalt tänkesätt, gamla strukturer och normer och healing av social och politisk brustenhet i den ”politiska kroppen”.


Jesus helade inte bara personer som var sjuka, han helade system också, system som inte hade något annat syfte än att begränsa t.ex vem man fick äta med, definitioner på sjukdomar och det som är lättast i dag att ta avstånd från- vilka som var ”rena”


Att förlora våra liv för att vinna det, att ge våra liv åt vår nästa och att hela det brustna är vad Jesus lärde oss. Jag säger inte att det är lätt, inte ens att skriva dessa rader, men kan vi sträva något åt det hållet så är vinsten desto större, för alla.






Av Ingela - 9 november 2010 22:48

Det är mycket sällan jag svär, men tyst för mig själv har jag mumlat; Fy fan hela kvällen efter att ha sett inslaget om den nedlagda förundersökningen mot grisuppfödaren Lars Hultström Klipp...

Det är mycket anstötliga bilder, grisarna äter på varandra, alla grisar är smutsiga, det saknas strö, flera med svåra sår och svulster och det är väldigt, väldigt trångt.  

Länsveterinären i Södermanlands län, Per Jonsson, jämför med misskötta ålderdomshem ”Det händer saker på ett äldreboende också, det är som i trafiken, målet är nolltolerans, men i vissa fall måste man se till helheten”


Som om de sämsta tänkbara exemplen vore normnerande och en etisk måttstock, det är han som lagt ner förundersökningen trots att det är ett graverande exempel, är de kompisar eller rent av släkt?  

Lars Hultström var till för ett år sedan ordförande i Swedish Meats, men har tagit ”time out”


Vad kommer härnäst, att privata, kanske börsnoterade sjukhem låter sina boenden kravla runt som misskötta grisar, med hänvisning till att grisarnas etiska standard har satt ribban?


Scan diskuterar att skärpa kontrollen av sina köttleverantörer efter avslöjandet i veckan om allvarliga missförhållanden i den svenska grisuppfödningen. Men vid länsstyrelsens och Scans blixtkontroller på Blackstaby gård i Flen konstaterades ingen vanvård.

Scan alltså, tänk på vad du köper!


 

Av Ingela - 31 oktober 2010 14:51

     


I dag hade jag tänkt kommentera varför i hela världen Svenska kyrkan har en präst i Afghanistan, när inte ens soldaterna har där att göra. Bilden av Sveriges stormaktstid och fältprästens närvaro tror jag vilar som ett romantiskt skimmer. Soldaterna och prästen legitimerar ett orättfärdigt krig. Den enda rimliga närvaron bör vara freds och dialogmöten, vilket gäller alla inblandade.



Giant Leap

Men jag vill hellre skriva om något positivt som sker, både i det dolda och i det öppna, som handlar om fred och det gemensamma vi har om att vara människa. Filmen om de två musikerna/ idealisterna, Duncan Bridgeman och Jamie Cato som reser runt hela världen och snappar upp våra villkor och våra gemensamma drömmar och knyter ihop dem i en musikalisk slinga.


Det är våra gemensamma drag samtidigt som vår individualitet som träder fram i stor kärlek. De letar efter energi och talanger över hela världen. Rappare från himmelska fridens torg sjunger till arabiska traditionella musiker från Accra, kända musiker blandas med gatans musik. Sambaskolan i Rio blandas med Malis musikaliska rötter


Här är länken, den ligger kvar bara ett par dagar till http://svtplay.se/v/1433971/musikmixen/del_2_av_7

 

De talar mycket om hur vi trycker ner varandra på olika sätt och inte tillåter den spontana känslan att träda fram. Frihet är det överbryggande temat. Stephen Fry är en av de intervjuade, han säger bland annat att det är konstigt att ord som ”knulla” och ”bajsa” är tabubelagt men inte ”mörda” eller ”tortyr” vilket är företeelser som vi verkligen har anledning att skämmas för.


Ljus och mörker är ett perfekt kärlekspar, bägge behöver varandra säger Lila Downs, en indiansk sångerska. Detta påminner om min övertygelse om att kreativitet förutsätter kaos, och att rädsla och fyrkantighet vill hindra oss från detta okända. Därav alla regler, lagar och sociala konstruktioner som bara har till syfte att begränsa.

Eckhart Tolle är också med på ett hörn, som talar om ”smärtkroppen” som ledsagar oss i olika grad, den vill bara negativt, den triggar det destruktiva, men för att slippa den, måste vi bli vän med demonerna. En indisk tänkare säger att frihet är att bli medveten om sina begär för att kunna transponera dom och avstå från dom

Människan är stor, människan är god. Att oroa sig är att be om det man inte vill skall hända. Frihet är att vara tillfredsställd och nöjd med det man har.

Den lilla gnistan som oväntat uppstår mellan människor, Gudsmöten, trots helt kort betyder de fruktansvärt mycket, ordlöst. En av de intervjuade tänkarna, Michael Beckewith formulerar dom orden. Och visst har vi alla varit med om det, helt utanför våra vardagliga preferenser som ålder, kön, klass. Vi bara upplever ögonblick av fullständig närvaro i en annans blick.








Av Ingela - 28 oktober 2010 14:03

Lärare mot tidigare åldrar till Orkestergatans förskola


Detta är komponerat av Göteborgs stad, SDF Frölunda-Högsbo. Hur är man lärare "Mot"?  Är det det fria entrepenörsspråket som smyger sig in? Att man självinte är inne, anställd, utan säljer en tjänst? Visst låter det aggressivt, och som om det små barnen är köpare av en tjänst, eller viljelösa målgrupper?    för ordet "mot" i de fall som man vill understryka något positivt, "för" kanske?

Av Ingela - 22 oktober 2010 16:46








Jag har läst boken ”Plikten profiten och konsten att vara människa” av Göran Rosenberg.


Jag hoppar rakt in i probelmatiseringen om plikten

Plikten är helt nödvändig, ity människan inte bara är en förnuftsvarelse, utan också vild, galen och kaotisk
Men jag menar att plikten bara är en ”backup” de dagar som elden och själva motivet för handlingarna och engagemanget inte lyser så klart. Plikten är kärlekens ersättare, den bekräftar kärleken.


Rosenberg och Hume är nära min förståelse genom begreppet ”sympati” och förmågan att se sig själv med den andres ögon ( Lévinas) och det villkorslösa givandet, men plikten allena är ett dött skelett, en robot, som inte på egen hand agerar mänskligt.

Urets vänner och ordningens företrädare håller styvt på plikten (läs gärna ”De kanske lämpade”) men ur den fåran växer inget nytt, ingen kärlek, omsorg eller empati. Bara grå rädsla och planering för det kommande.

Vi behöver inte kryssa mellan Scylla och Arubdis, förnuftets kalla plikt eller känslans opålitlighet.


Kontraktet

Hobbes är upphov till föreställningen att människan behöver binda sig till ett samhällskontrakt. Detta kontrakt, våra uppgifter och bidrag har en stor värdemening som kommer den enskilda medborgaren till gagn. Denna sociala vinst i kombination med rättvis lön är det kitt som håller ihop samhället.

Rosenberg, Hobbes, Hume och Kant har mycket att säga om den saken, däremot inget om samhällets skyldigheter att bana väg för att alla skall få utöva den viktiga rättigheten (som det måste få vara om nu Hobbes har rätt). Hume beskrev systemet som ett varmt hav som skyddar och förenar alla i systemet, folket eller nationen, nationalstaten beskrivs ju som ett system som skyddar och som man är lojal mot.

Hur blir det då, om man inte får ta del av denna kollektiva mysfilt? Och baden i själva verkat är lyxiga span i allt färre öar? "En rättighet är inte mer än den skyldighet den bygger på" Satsen verkar klok, men jag läser inte ut någon skyldighet gentemot slav och lönearbetare, eller den lägsta klassen av i dag, de arbetslösa.


All vår verksamhet bygger på en reciprocitet man ger och man får, samt omtanke om sin nästa som är inbyggt, förhoppningsvis. Det är en kedja som börjar och slutar med kärlek och innehåller trygghet och en uppfattning att världen är rimlig. Vissa protestaktioner genom historien har varit utslag för en balansrubbning i den relationen; arbetarrörelsen, kvinnorörelsen mm. Allt handlar egentligen om en rimlig födslorätt och födsloplikt. Vad kommer att hända med alla som inte får ut sin lott eller får bidra med sin plikt?


Jag fasar för våldsammare aktioner än demonstrationer. Men nu har världssamfundet listigt ändrat innebörden av terrorism, så att all opposition är terror. Läs gärna Mattias Gardells bok ”Tortyrens återkomst”

Jag blir stundtals alldeles varm av Rosenbergs ord, både exempel i poetiska ordalag (De anständighetsresistenta direktörslönerna) och att han refererar till Manuel Castells. Hans uppspaltning av de olika moralsyndromen är fantastiskt intressant, och har befriat mig från personliga dilemman i ett slag (bästa ”självhjälpsboken hittills!) De går ut på att staten och den privata sfären inte går att hopblandas, de bygger på helt olika moralprinciper, som ibland går på tvärs, av det skälet har vi problem med att både vård och omsorg som privatiserats. Sjukhus som både är vinstgivande och börsnoterade signalerar helt fel.

Jag studerar för närvarande Jesus uppfattning om ägodelar, och har tittat på exempel från GT som bekräftar det Rosenberg skriver om den mosaiska traditionen, om ekonomisk etik som var inbyggt via lagen, jubileumstraditionen tex. Det har blivit ett ämne som jag dagligen brottas med, Jesaja 5:8 är min favorit.

Hur Jane Jakobs studerat Platons ”Staten” är också mycket intressant (i synnerhet som ”självhjälp”) Platon framställer bilden om statens olika befattningshavare och yrkesområden bör bilda vattentäta skott mellan sig, för att den ene inte har kunskap för att utföra den andres sysslor, vilket har ansetts elitistiskt och begränsande. Jakobs menar att avsikten var att staten var en bild för människans olika delar, som inte bör sammanblandas. På det viset har varje individ olika moraluppställningar för områdena plikt och profit. Ja, det verkar faktiskt helt rätt, och det är inte en försvarskonstruktion för att profitera hänsynslöst, om du läser boken förstår du vad jag menar


Jag undrar också över dessa mingel och frukostmöten som bedrivs i dag? Är det på grundval av omtanke och kärlek? Eller betraktar man sin nästa som ett redskap för sina egoistiska behov och som Cicero skrev ”Att berika sig själv på en annan människas bekostnad”? Har den kyliga ”nyttan” helt tagit över i denna entreprenadtid? Något närstående och skrämmande som jag upplever som ett större problem än den antropologiska revolutionen är tävlingarna människor emellan, man betraktar sig som motspelare i alla former av spel, vem som får jobbet, vem som får sitt hem renoverat och kanske snart vem som slipper fängelsestraff!

På ett mimetiskt sätt kan alla bli vinnare men bara en vinna, och det är grädden på moset, inte att vi tillsammans skall verka för ett rimligt och gott liv. Är det månne kärleksbrist?


Jag tackar för en tydlighet i de ekonomiska teorierna vilket reder ut lite av oordningen för mig, och förklarar det tokiga i att vi kopplats ihop med fonder och aktier på ett intrikat sätt, både våra sjuka föräldrar, våra barns skolor och vår pension.   


Det är skrämmande uppgifter om sjukvården, som jag delvis kände till och upplever mig förlamad inför, att man i vissa privatägda sjukhus i USA väljer bort riskpatienter för statistiken har jag bara misstänkt men då blivit beskylld för paranoia...  naturligtvis måste det bli en följd av sammanblandningen med de olika moralblocken.


Rosenberg skriver: ”Vår civilisation odlar föreställningen att det förutsägbara och ofrånkomliga kan begränsas och besegras” Jag tror att han är inne på något viktigt genom förståelsen att det inte är möjligt eller ens naturbundet med ständig lycka och framgång. Ja problem kan åtgärdas och det är en kreativ process, men tror man att det inte kommer nya eller att livet kan upplevas glasklart och felfritt med vår egen kraft, då är vi dömda som Narkissos, eller ”skapa-om-mig-kulturen” och tror oss om för mer, samt tar inte det liv vi faktiskt har som det är på gott och ont. "Den nya sköna människan" påminner om Gauchets nya människa. Men jag ifrågasätter hans teori om att det är ”statens” fel, staten har bara varit otydlig med redovisning av gränserna och förpliktelserna, staten bör vara allas vårt juridiska och sociala ombud för vård, skola, normeringar för trygghet osv.


Förutom ett stort tack för en bra bok så ville jag lägga till: Kärleken är både grunden till plikt och grunden till profit, samt det stora problemet med att effektivisering och outsourcing till låglöneländer skapat en allt större och ökande skara oönskade individer, som är helt i händerna på en åtgärdsapparat utan någon som helst etisk eller logisk grund.



Jag rekomenderar jag varmt boken som finns i pocketupplaga!




Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2020
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards