Nu har man röstat i Schweiz om basinkomst 

Förvånad och ledsen noterar jag att de röstat emot

Lyssnade på programmet ”Basinkomst - ett annat sätt att värdera arbete” I Filosofiska rummet, P1.

Anne-Marie Pålsson är en nationalekonom som ofta deltar när man diskuterar ekonomi i radion eller TV.n och företräder en högerinriktad ekonomi. Hon förstår (naturligvis)inte begreppet "medborgarlön".

Hon säger: ”Det finns ingen som helst realism i det hela, de har glömt något viktigt, om jag och alla andra skall ha rätt till en medborgarlön så uppstår inte den av sig själv, den uppstår bara genom att man påför andra en skyldighet att finansiera min medborgarlön, en moralfilosofisk fråga!”

Jag tror att hon utgår ifrån en människosyn som jag inte delar, och en världsbild som jag absolut inte delar, det system som leder hela vår värld rakt in i en katastrof. Jag skall förklara hur jag menar:

Det finns faktiska resurser, ändliga och oändliga och det finns behov, också dem ändliga och oändliga (i allt större utsträckning). Däremellan finns det omsättning av resurser till mat, vägar, hus osv . För att få del av dessa måste arbete utföras, bonden sår, bagaren bakar, köpmannen säljer. Allt detta är bara logistik, från det gemensamma arvet av naturresurser till brödet på frukostbrickan. Det vi äger och kan sälja är i princip bara det vi kultiverat. Allt annat tillhör Gud, om du så vill, eller vårt gemensamma att förvalta. Det är tankegångar som Ann-Marie Pålsson inte är i närheten av, hon ser bara hot, hot som liknar komunism eller rövarband som tar chansen att utnyttja systemet. Hon förutsätter också att folk inte vill jobba.

Vill vi jobba?

Är vi offer för Luthers tankar om arbetet som något moraliskt högstående och tanken om att få sprängfyllda lador? Trodde Luther inte heller att vi utför arbete helt gratis om vi har garanterat hus, hem och mat på bordet? Jag för min del är övertygad om att vi vill jobba, dvs vi vill använda oss av våra mänskliga redskap; händerna, musklerna och hjärnan, för att tillföra mening i våra liv. Vi vill hjälpa utan att nödvändigtvis tjäna på det och vi vill skapa, att kultivera! Mycket klokt och värdefullt skulle vi kunna göra med en stor del av vårt liv, utan att det behöver kallas lönearbete.

Jag tror också att det vi skulle göra om vi alla hade medborgarlön är att bry oss mer om grundvärden, som att ta hand om sjuka och jobba ideéllt. Jag tror också att vi skulle bli:

• Mindre ögontjänare
• Mindre konkurrensberoende
• Mindre stressade av tiden

Sett som en enda organism så producerar den organismen mer än den behöver och det ofta med hjälp av teknologi, inte lönearbetare. Denna organism producerar nu så mycket att biprodukter i form av gifter utgör ett stort hot. Produktions och konsumtionstakten måste således sänkas. Och det är inte de länder som har det fattigast som har rätt till vårt överflöd för att orättvisan skall rättas till, det är vi i väst som skall lära oss att leva enklare och mer i enlighet med resurserna, (förutom det faktum att vi i väst erhållit nödhjälp från de fattigaste länderna under alltför lång tid i form av för låga priser)

Det är etik som måste ligga till grund för en ny världsordning, den gyllene regeln räcken långt! Man får tex inte längre köpa stora arealer med mark för att

• Skövla skog för palmoljeodling
• Skövla och bränna för GMO-soya till foder för hamburgerkor
• Skicka våra miljögifter mot ersättning till de fattigaste länderna
• Skövla Mangroveskog för odling av tigerräkor

Du förstår nog att listan bara är ett smakprov. Men vad har detta med medborgarlön att göra?

Grunden i vårt korrupta system bottnar i ägandet och en sjuk lust att generera mer och mer i en exponentiell kurva. Alla förutsätter i dag en omöjlighet, att avkastning automatiskt sker med större volym för varje år, att ditt hus skall öka i värde oavsett du målat om eller bytt panna, helt enkelt blivit ett antal år äldre, eller att dina besparingar skall förränta sig per automatik. En viss areal kan inte ge mer avkastning än ett visst mått, möjligen framtvingad med hjälp av oetiska metoder, biologiska eller kemiska, men någonstans tar det slut, någonstans finns en gräns, och gränsen för god och etisk odling har vi sedan länge passerat.

Tillväxttanken är ett modernt påfund, en konstruktion, under hela den historiska tiden har det bara funnits ett sätt att öka sina inkomster- genom stöld. Du är naiv om du tror att det skett en förräntning på ditt kapital utan att någon annan mist en lika stor andel.

” Ve er som samlar hus efter hus och lägger åker till åker, tills ingen mark finns kvar och ni ensamma äger landet!” (Jes. 5:8).

Om nu ägandet  är en stöttesten (då menar jag främst ägandet av mark, naturtillgångar, vatten luft, ja allt som faktiskt är ett arv från tiden innan vi satte ut våra bopålar) kan en ny syn på ägandet, våra gåvor, göra det möjligt att vända om från den nuvarande kritiska vägen? Genom att begränsa möjligheterna för företag/ individer att exploatera allt mellan himmel och jord, ja tom så säljs det mark på Mars, Vem äger Mars? Genom sådana restriktioner minskar mängden arbetstillfällen (sådana jobb som bara skadar) Och som du vet så utför maskiner redan en stor del av de jobb som leder från ax till limpa. Jag menar inte att det är något problem, för det är det, vi bör inte grunda vår försörjning på maskiner som kräver el och bränsle, ja det är till och med så att det snart saknas metaller för att tillverka maskiner, vi bör vara ekonomiska med allt i våra skafferier och våra naturtillgångar.

En fördelning av arbete och inventering av naturtillgångar bör ligga till grund för att utföra ett sådant gigantiskt paradigmskifte.

Min tanke med basinkomst skulle i det ljuset se kontraproduktivt ut, men min tanke är att vårt konsumtionsbeteende är konstruerat, att det förhåller sig så att författarna till ”Jämlikhetsanden”, Richard Wilkinson och Kate Pickett

har rätt när de menar att ett land, ett system, mår bäst när alla har ungefär lika mycket, oavsett det är mycket eller lite, jämlikhet befrämjar lycka! Och om vi vänder trenden med nollsummespel, och konkurrens om den lilla brödbiten, så ser vi att det räcker åt alla och vi behöver inte längre betrakta varandra som motspelare om framgång, jobb och pengar, utan kort och gott medmänniskor.

Föreställ dig hur man istället för att sälja mobilabonemang till varandra kunde använda tiden till viktigare saker, till exempel de miljörelaterade.

Vem skall göra jobben då!

De jobb som är riktigt nödvändiga, som ger soppa på bordet, måste göras, och det kommer alltid att finnas de som vill jobba för en extraslant, eller många som vill dela på de jobben på halvtid. Föreställ dig en värld där folk inte behöver skapa nya behov och marknadsföra dem med aggressiva medel- ATT SLIPPA REKLAM! ATT SLIPPA NYA ONÖDIGA PRODUKTER!, ATT SLIPPA KÖPA NYA LISTIGA FÖRVARINGSLÖSNINGAR FÖR ALL SKIT MAN SAMLAT PÅ SIG!

En tanke, bland många

Till sist bär jag på en önskan att få dela mina egna upplevelser av lycka när jag handarbetar och kreerar, vilket jag gärna delar med dessa stackars telefonförsäljare eller marknadsekonomer som lider i sin grava fattidgom

Bilden föreställer en egentillverkad uppsats inspirerad av målningar från 1600-talets symbolspråk