Whistleblower eller ”visselblåsare” är ett begrepp som de flesta känner till i dag. Begreppet kommer från att engelska poliser för att påkalla kollegors och allmänhetens uppmärksamhet om pågående brott, en gång i tiden använde sig av visselpipor.

Man tänker sig en person som har mod att säga ifrån när något inte är ok, när en fara lurar eller när oegentligheter förekommer. Man tänker sig tex en facklig represtentant eller någon med hög moral eller mod som utsätter sig själv för en risk genom att vara ärlig. Så kan det också vara.

Jag föreställer mig en annan scen. Förr i tiden användes kanariefåglar i gruvorna. Kanariefåglar är mycket känsliga för luftförorening och om kanariefåglarna dog eller slutade sjunga var det en varning för gruvarbetaren att söka skydd.

Jag ser alltså inte en stark person med hög moral och pondus som den rollen, utan en liten ynklig fågel. Det gör inte heller flera av författarna i boken ”Mänskliga gränsområden”. De  ger exempel på whistleblowers inom psykiatrin. De menar att det är en slags styrka att vara svag, att genom en känslighet snabbt upptäcka och förnimma oegentligheter.

Jens Ivar Nergård ger exempel från den samiska kulturen hur man där inte marginaliserat de psykiskt sjuka utan snarare upplyft deras psykiska känslighet till en extraordinär egenskap, man samlades runt personen som uttryckte ett psykiskt lidande för att få information, på samma sätt som man noterade kanariefåglarna i gruvorna. Man förstod att de var ett steg före något som kunde drabba dem alla. Nästan alla Shamaner i alla kulturer har haft den rollen.

I den ryska ortodoxa kyrkan fanns, och finns fortfarande i viss mån, något som kallas ”heliga dårar” som man menar är i ett välsignat tillstånd och fungerar som oantastliga i allt de företar sig.

Bilden som träder fram är alltså en individ som i dag kallas svag, onormal och onyttig  som kan vara den som vi har mest att lära av, som kanske i sin svaghet är den starkaste, i sin sjukdom den friskaste?

Det är inte konstigt att vi finner personer som redan var gamla, svaga och sjuka bland dem som blev först amalgamförgiftade. Det är inte konstigt att de som är gamla, svaga och sjuka får en mängd andra sjukdomar. Men man utgår från ett tillstånd som inte finns i all forskning och inom alla sociala sammanhang. Man placerar inte den gamla och sjuka mitt i lägerelden för att få svar på en möjlig sjukdomsalstrande källa, man bortser från en nyttig information och fokuserar på en slags ”ubermensch” som inte finns.

En del av min teologi bygger på att världen är dysfunktionell, sjuk, och att vi med alla medel vägrar inse detta, det ”friska” har fått en form av perfektion som kanske Astra seneca definierat?

När Jesus sa (gång på gång) att vi skulle hela det trasiga och det sjuka så är jag övertygad om att han menade att vi skulle betrakta det sjuka från en annan vinkel, att han menade att det sjuka kunde definieras på ett annat sätt, också som ett mycket friskt uttryck. När han sa- ”Ta din säng och gå”, så botade han synen från omgivningen på den sjuke, det krävdes inga ytterligare under.

Vi deltar alla i det som sannolikt är världshistoriens största experiment. Samhället översvämmas av kemikalier och strålning. Hur påverkas vi egentligen av dessa ämnen? Alltfler människor drabbas av utbrändhet, allergier, överkänslighet och mystiska åkommor. Är dessa människor dagens kanariefåglar, dagens sanna "whistleblowers"?