Foton och salig blandning

Alla inlägg under september 2013

Av Ingela - 12 september 2013 14:41

Mänsklighten står inför mycket stora utmaningar det är de flesta överrens om. Svaret på frågan om varför inget görs kan bero på diskursblindhet, att vi betraktar omvärlden från olika utkikspunkter, med olika förklaringsmodeller och språk (Diskurser) Man har inga rättigheter att ha synpunkter på diskurser utanför sin ”jurisdiktion” ekonomi är ett typexempel. Inte ens ekonomer har rätt att tycka mellan deras avdelningar, och ju närmre de vetenskapliga teorierna och fakulteterna desto avlägsnare är tanken att öppna diskussioner över gränserna.


Jag har funderat och funderat över varför man ofta får höra att det inte går, att en människa inte kan göra något, och det är ju sant. Men varför har vi då överlämnat våra demokratiska rättigheter? Vi har lämnat folkrörelserna, vi samlas inte och stärker demokratin på torg och folkets hus längre. Facebook har blivit ett torg för både krämare och en plats för att meddela oss med korta meningar, några långa apeller finns det inte utrymme för, ett slags torg utan torgkänsla. En än gång vill jag erinra om att Fenicerna troligen gick under tack vare att de saknade mötesplatser, torg.


Mina intressen har inriktat sig på vad som är orsaken till att det gått så fel, att orättvisorna stadigt ökar, att mijökatastrofen närmar sig med stormsteg utan att något konkret görs. Jag har intresserat mig för ”ägandet” som en korrumperande faktor, av både teologiska och etiska skäl. Och jag tyckte att jag hamnade på vägs ände, med en möjlig positiv utväg den dag då oljan tar slut. För ingen kommer att självmant ge avkall på sin lyx och sina ”rättigheter” även om de vet att dessa rättigheter är orimliga.


Låt oss föreställa oss att alla regeringar, FN, EU tillsammans ändå kommer att förstå digniteten av vad som sker, att man börjar samtala över diskurserna mot ett gemensamt mål, att ekonomer sysslar med realistisk ekonomi, att psykologer ägnar sig åt värdefullare göromål än positivt tänkande och marknadspsykologi. Möjligen är jag lite romantisk och tycker mig höra både sånger, poesi och se filmer om hur vi gemensamt räddar vår värld, men låt mig få ha det nöjet.


Jag tror att jag funnit en lösning som är rimlig för att alla gemensamt skall minska den nuvarande destruktiva miljöpåverkningen. Miljö-kapital!

Så här tänker jag mig: Årligen delas det ut en viss mängd  Miljö-kapital, MK, till vara och en av jordlingarna, dessa går inte att överlåta eller ärva, de är personliga. Något moratorium beträffande ägandet blir då inte lika viktigt, om man har en pool så blir det inte lika angeläget att använda sina MK till att fylla den med vatten. Frihetsvärdet som alla, i synnerhet de välsituerade, omhuldar kommer inte att beskäras, man har friheten att bestämma själv hur man skall förvalta sina MK-poäng. I själva verket kommer alla till att uppfatta det som att vi faktiskt för en gång skull sitter i samma båt och bidrar på var sitt sätt, rättvist.


Exempel på MK som är gratis: cykling och promenader, egenodlat, ekologiskt/närodlat som man köper i egen förpackning.

Exempel på MK som ”kostar” mycket: Resor (man skall ha möjlighet att spara några år till en lång resa),  stor förbrukning i största allmänhet, bilinnehav,

Några parametrar i produktionsaparaten som ger slutprodukten sitt MK-värde: enerigtäthet i produktionen, kemiskt innehåll, frakt, mängd innehåll av icke förnyelsebar materia, förpackningsmetod. Med dessa parametrar kan man lätt bedöma om en vara är miljövänlig, resursetisk, och alla idiotiska märkningar som förbryllar oss på marknaden, kommer vi att slippa helt enkelt.


Tillbaka till min romantiska film… Jag föreställer mig ett samhälle med ett lugnare tempo, hur vi kommer att göra det som vi borde ha gjort för länge sedan: Värdera våra tillgångar på ett mer etiskt och ansvarsfullt sätt, det blir ekonomiskt och givande att återanvända, man räknar inte bara pengar och slipper höra att ”det är billigare att slänga och köpa nytt” vilket ger mig bilder av en kränkt skapelse full med kastade prylar i ett oändligt sopberg. Jag föreställer mig en ökning av humanresurser, ett annat kapital: samvaro, musik, konstnärlig aktivitet och en mer kreativ miljö i största allmänhet. Jag tror att människan till sin natur är kreativ, att skapelselusten för tillfället är i händerna på ”proffs-kreatörer” och det mest kreativa vi kan göras är att köpa deras produkter.





Kanske det allra bästa med MK-konceptet är att tillverkarna, producenterna tvingas att tillverka saker som

  • Varar länge
  • Som man har behov av

Hur kommer producenterna att reagera på MK? Mycket positivt tänker jag, marknaden ökar exponentiellt om alla fattiga och lågkonsumerande länder får ”råd” att vara med och dela på kakan. Konsumtionsmarknaden ökar, men det behöver inte innebära att energitätheten ökar, typen av varor och valet av innehåll och frakt påverkar slutprodukternma.


Om ingen har råd att köpa teknologi bestående av tex Indium, då tillverkas inte produkter av Indium, helt enkelt. Vi har alla varit vittnen till hur miljöaspekten blivit en del av marknadsföringen, ett tvättmedel är ekomärkt för att man kan tvätta på lägre temperatur (högt kemiskt innehåll) ett annat tvättmedel ekomärks för att det innehåller så få tensider att man måste koka tvätten (hög energiåtgång) Att bilar miljömärks skrattar jag åt varje gång jag ser det. Inte ens en elbil av miniformat är miljövänlig, inte ens en bil med ”Flintastart” eller muskelenergi är miljövänlig, åtgången av material och all logistik runt bilismen är och förblir en av våra största miljöbovar. Dessa eko-märkningarna kommer naturligt att försvinna när man räknar på etiska och realistiska grunder.


Man kommer inte undan problemet ”tillväxt” som diskurstypiskt har grott sig fast i vårt medvetande, som om det vore en naturlag att allt blir mer och mer, och ökar i en exponentiell kurva. Så är det inte. Det finns ingen naturlag att den lägenheten eller huset du köpte för 20 år sedan har ökat mångdubbelt i värde, utan att något har tillförst, utöver slitage, det är en konstruerad ekonomisk princip som gör oss medskyldiga till ackumulation av resurser och korruption av andra resurser. Tillväxttanken är sett från jordens resurser ett av de största enskillda hoten mot miljön

Vi är alla gjorts medskyldiga, tex via ett gigantisk spel om våra pensioner, fondsparande heter det spelet- Grattis! eller- Shit happends!  En konstig diskurs som seglat upp för inte så länge sedan men fått allmänhetens gillande, trots den stora osäkerheten.


Vid omvärderandet av tillväxt som en grundpelare, så följer en stor fråga i bakvattnet- Räntan.

Jag ser inget problem med att en bonde får utsäde av en ”investeraren” mot att han får del av vinsten, problemet är då man föreställer sig att skörden skall ge mer och mer för varje år.


Jag är medveten om att jag tycks leta efter ”Den vise sten” och svaret på alla frågor. Och att mina ämnen är gigantiska, men så också problemen.

ANNONS
Av Ingela - 2 september 2013 11:50

 

 

Marknadsetik mot medmänniskorna I:

Rätt ofta kan man se prislappar på varor som är hialöst låga, varför? Jag ser en fattig flicka någonstans som idkar välgörenhet mot oss, och blir dyster, någon annan får ett leende från det ena örat till det andra, betalar utan att tänka, men menar att just hon eller han är värd det- Det är oetiskt att betala för lite för en vara eller en tjänst.


Marknadsetik mot medmänniskorna II:

Andra gånger ser man prislappar som inte på något sätt är förankrat i material (tex diamanter) eller arbetstimmar, bara ett varumärke, jag tänker inte räkna upp klockmärken eller väskor, ni vet. 30 000 kr kostar en trerätters middag på en fassionabel restaurang i Monaco, det är alltid fullsatt. – Det är oetisk att ta för mycket betalt för en vara eller en tjänst.


Marknadsetik mot naturresurserna I:

Många varor och tjänster utförs med meningen att de skall slitas ut snabbt, för att vi skall köpa nytt eller köpa reservdelar. -Det är oetiskt att medvetet förkorta livslängden på produkter som innehåller våra gemensamma naturresurser


Marknadsetik mot naturresurserna II:

Jag läste en gång en insändare som en dam skrev, jag glömmer den aldrig. Hon hade kastat en soffa i en kontainer, en hyfsat fin soffa, men hon ville inte ha den. Dagen därpå var det någon som släpade ut soffan och tog den med sig. Damen var upprörd och menade att de inte hade rätt att ta hennes gamla soffa, även om hon hade slängt den, nästan som om hon fortfarande ägde den, ägde rätten att inte den skulle användas. Jag menar tvärtemot att det vore straffbart att slänga något som kan användas/återbrukas. –Det är oetiskt att inte återvinna, eller att kassera produkter som någon annan kan ha nytta av.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Foton och salig blandning med Blogkeen
Följ Foton och salig blandning med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se