Alla vet vad Jantelagen är, men ingen har läst boken. Jag har den men det var för tråkig så jag läste inte ut den, ”En främling korsar sitt spår”, och den handlar om en småstads intollerans mot en mördare. Dostojevskij hade haft en hel del att säga om ämnet, men det är ett annat spår…

Det är nästan en lag att ogilla jantelagen och att gilla dess motsatta lag som låter så fint, så tollerant och så generöst. Jag har funderat. När ett ekonomiskt system bygger på orättvisa och stora klasskillnader är det viktigt att underbygga det med en ideologi, i detta fallet ideologin om att bara några skall kunna bli förmögna (men att alla på ett snirkligt sätt skulle kunna bli det, enligt den mimetiska rivaliteten) Vidare är det viktigt att misstänkliggöra de som önskar revoltera över systemet, för de är nämligen avundsjuka!

Som kristen och intresserad av etik menar jag att alla människor är lika mycket värda, ja jag menar att de som kallar sig kristna måste hävda och försvara allas lika värde och rättigheter annars har Jesus ingen plats.

Naturligtvis har jag samma mening som alla andra om några av buden, tex så är vi alla ”något” I själva verket något mer än vi själva begriper, kärnan i varje skapat väsen står i samklang med skaparen och kan inte vara något annat än gott.

Mina invändningar är snarare ”bättre” ”klokare” och ”förmer”.  När en vän möter en vän är det inte som i en tävling, då möts alltid dess kärnor i ett ”vi”. I det mötet skulle det vara otänkbart att betrakta ”viets” andra hälft som förmer. Mer om det under Martin Buber.

Jag menar att under positivismens och den fria marknadens anda har jantelagen en uppgift av att konfirmera systemet. Det är meningen att man skall skämmas om man ogillar nivellering, svågerpolitik, orättvisor och ohämmat slöseri. Det är under baneren ”frihet” som dessa långt ifrån internationalens tåg går. Positivismen har som en bakterie krypit in i varje vrå av dig och mig samt alla andra system som lösningen på att inget konkret behöver göras: Bara du riktigt mycket, och rätt önskar dig något (med en positiv inställning) så kan du också få det, och om du inte lyckas så är det följaktligen ditt egna fel (så tänker man tex på arbetsförmedlingen i dag, hur enkelt som helst får man i uppgift att begrunda vad man gjort för att ha hamnat i denna ”pennibla” situationen)  

”Nästa gång är det din tur” är en annan slogan som bitit sig fast och som ingår i scenariot, i och med det har vi accepterat skillnader för att vi står i en slags rättvis kö. I USA har positivismen dels lett till att stora företag gått i konkurs på ett iögonfallande sätt bara för att inget konkret gjorts åt situationen, mer än kurser i att tänka rätt. Dels har USA en accelererande klasskillnad, vid närmare studie av statistiken kan man se att ”klassresor” är mycket sällsynta (trots att film och drömindustrin överhopas med sådana exempel)  mer om det i ”Jämlikhetsanden ” som jag rekommenderar. Du skall alltså inte tro att du är något mer än någon annan, för vi är alla lika älskade och födda till ett meningsfullt liv, och det är djupt orättfärdigt att inte alla har rätt att få utöva och dela med sig av sina gåvor. Det finns inget instrumentellt värde av klasskillnader, resurser i dvala och mjölkkossor för en fungerande ekonomi, det krävs bara för en dysfunktionell ekonomi. Ett system som bygger på orättvisa och ständig tävlan om positioner ogillar ”Jantelagen”