En fri marknad, i ljuset av byggarbetare från öststaterna som sliter i min närhet

Frihet är i denna kontext att dels få lov att utnyttja en människa som ett jävla redskap från 6.30-21.00, 7 dagar i veckan ända tills det inte finns något jobb och den personen blir då ”fri” att hälsa på sina barn och ligga i arbetsreservskassan tills nästa gång en ”torsk” söker deras tjänster, som om de vore verktyg, verktyg som helgar och bekräftar den fria marknaden. Jag bor i det ”rika” Baerum utanför Oslo, här är man aldrig nöjd, man ägnar sommaren åt att bygga om sina hus, jag har inom en radie på 100 meter ungefär 30 byggprojekt som stör mig under min lediga tid, min tid…eller? Men de som bygger om har rest med familjen till hyttan. Allt detta bara för att det går. När jag till slut får ett utbrott och frågar om de nånsin får träffa sina barn, och om de anser att det är frihet, så slår de ut med armarna och min granne försvarar sig med att det är många som ”trenger” hjälp.   

Att man oftare bygger om sina hus i den utsträckning jag ser är något de aldrig hade haft råd med om man inte kunde utnyttja människor från länder med lägre valuta. Man hade som förr sparat några år och själv utfört arbetet

Det finns en annan  beskrivning av frihet, något man delar med andra, man både får och ger av den. MAN MISSBRUKAR INTE SINA MEDMÄNNISKOR.

Under den fria marknadens segel finns inga arbetstidslagar,inga löneavtal, inga fackföreningar, bara kyliga ekonomiska beräkningar som måste, utan undantag, gå ut på att någon mister sin frihet.  

En detalj är förstås att jag själv blivit beskuren min frihet, kan inte ens lyssna på min ljudbok med öronproppar på min utsida.

Bilden har jag tagit för ett par år sedan men är en liknande situation