Filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712–1778)

   "Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!' och fann människor nog enfaldiga att tro honom, var samhällets verkliga grundare. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'

   Jag såg på vetenskapsmagasinet i dag. Det handlade om när människan för 6000 år sedan började bygga städer, och hur det hade att göra med fast bosättning och jordbruk. Man menade att människan dels blev friare genom att behärska jordbruket, men också dess slav, människan blev snärjd och kopplad till grödorna och dess krav på omvårdnad, gödsling och bevattning. Vi blev markens slavar.

Jag tänker vidare på ämnet ägendet, att detta kan ha ett samband. Då marken började ”äga vår omsorg” så började vi samtidigt att äga den, ett medberoende som kanske var det första steget från Guds avsikt med förvaltandet som den högsta formen av ägande? Vi övergick från att ta vara på det marken gav utan vår insats, till att tro att allt kultiverat också är vår egendom.

Egendom är via det resonemanget något vi kultiverar, tar hand om och sörjer för. På det viset blev Guds gåvor vår egendom och vår förtjänst

Även om jag har burit mina barn så är dom aldrig min egendom, de är barn av livet, som jag fick den stora äran att föda och mata

   Vem ger dig någon särställning? Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva?

1 Kor 4:7