Jag bor i ett av de rikaste platserna i Norge, Baerum. Jag har slagits av hur otroligt många bilar här är och hur ofria de är i sina köer, har aldrig sett värre. Mitt agg till bilar bara växer och det av många själ, miljön framför allt, men att tvingas stå och vänta extra länge på bussen för att bilarna hindrar, och att bussarna inte går så ofta på grund av att för få tar bussen påverkar mig konkret. Jag står där vid busshållplatsen och andas in deras avgaser och tänker på olika kupper, banderoller, skyltar om hur ofria dom är i sitt långsamma med stressade tempo. Bilden i dag föreställer en flik av en småbåtshamn, en uppläggningsplats för direktreklam, ju större inkomst, desto mer direktreklam, och soptunnor i en lång rad. Ovanför går motorvägen och framför mig MacDonalds trevliga uteplats. allt inom räckhåll! Jag har många gånger funderat över det orättfärdiga med att vi som lever i den rika delen av världen skickar våra sopor till den fattiga, och att de allra rikaste som gör av med mest skräp slipper se det. Men i dag slogs jag av att det kanske inte stämmer. tvärs över denna viken bor de allra rikaste, och de vill ju vara i närheten av vägar, MacDonalds och stormarknader. I mina ögon har de inte valt den bästa platsen med utgångspunkt för trevnad och inkomst, endast lättjan styr valen, och inte minst den mimetiska principen, att alla förmodas avundas dem; dyrare boende, bättre liv...