Ämnet frihet kan man grunna på länge...

Jag tror att de flesta anser om frihet är att få det de vill, snabbt!

För dem är det frihet att ha en bil som kan frakta dem dit de vill utan att be om hjälp eller vara bunden av tidtabeller.

För mig är det en ofrihet att äga en bil. Man måste försäkra den, besiktiga den, tanka den, glöm inte kolla oljan! Man måste ha ett garage till den, och ändå när man ”fri” kör omkring så måste man anpassa sig till övriga trafikanter (betrakta
vilken slags människotyp som kräver större rättigheter på vägarna) Hur fria är
ni som sitter i långa köer i era bilar varenda dag?

När jag jobbat natten i söndagsmorgon kl 8 upptäcktejag att bussen inte gick förrän 10. Jag var trött, jag var underställd tidtabellen.
Var jag ofri? Om det inte handlar om att få det man vill, snabbt, så handlar
det mer om inställning. Jag är fri att skriva i min blogg, jag är fri att klaga
hos Oslos trafiknät, och framför allt fri att betrakta händelsen från ett annat
perspektiv. Jag har lärt mig en erfarenhet och jag har satt på nya slangar på
min cykel.

Nej frihet är inte att genast få det man vill, och den går inte att köpa för pengar, Bonhoeffer hade inte varit fri i sitt fängelse annars. Frihet är en iställning, och jag tror att det kräver styrka och integritet att vara fri i den meningen.

Många modeslavar menar att det är frihet över sin egna kropp som styr när de sprutar in nervgiftet botox i huden och restylan i läpparna. Det ”råkar” vara så att det inte är en människa som valt detta, utan en väldigt stor mängd. Har inte det att göra med en ofrihet i botten, att man önskar vara precis som alla andra, och nu är det stora läppar som gäller!

Mode är ett liknande uttryck, att ta på sig sådana kläder som är moderna, dvs som alla andra har. Är man inte då väldigt ofri? Mer ofri än Bohoeffer i sitt fängelse? Kanske, hör och häpna, mer ofri än den sudanesiske kvinnan i sin burka?

Botox hindrar ansiktats enorma språk av muskler som kommunicerar, det är ett gift som ger en partiell förlamning.

I dag är det modernt med förlamning!

Om man är beroende av vad andra tycker och gör så är man de facto ofri. Men är oberoende viktigt så har man fallit i det andra diket. Det hela handla om vad för slags beroede det är, falskt eller äkta.

Frihet kostar alltså ingenting, och har inte att göra med en situation som man behärskar över eller inte, det handlar om ett tillstånd av förankring i sitt jag, i den fasta kärnan som vi alla har tillgång till. Det som Jung kallade självet, rent och utan påverkan från personan (den som är beroende av vad andra tycker, vårt sociala hölje). Vilket faktiskt bevisats i dag genom ny forskning på vårt undermedvetna, att det inte är ett klumpigt oslipat verktyg från stenåldern, utan äger en egen kontrollaparat och agerar självständigt (om du upplevt en akut situation då du måste handla rätt och snabbt så har du upplevt att allt går långsamt och att du gör rätt per automatik, då är det självet som tagit kommandot)

Freud däremot betraktade vårt jag och överjag som mycket opålitliga instanser. Den fria viljan enl. Freud är en illusion, en kompromiss mellan jaget och driftbegären. Jung bröt med Freud av olika skäl, Freud betedde sig som en despot inom psykologin och krävde ensamrätt på beskrivningen av vårt undermedvetna, Jung var öppen för verkningen mellan det heliga och vårt själv.

Själv är jag mycket intresserad av placebo och varför ingen forskar på det, utan tar det som en felfaktor. Vad är det som läker och helar, när inga mediciner eller andra rimliga förändringar gör det? Och som bara gör det under tankens och trons kraft? (man har alltid en kontrollgrupp som inte får några mediciner alls, som sasknar placeboverkan eller uppvisar en mindre frekvens)

Karl Barth har sagt att hälsa är en mänsklig styrka, oavsett man är frisk eller sjuk (jag tänker här på hur Jesus kanske inte i första hand befriade människor från lidande och sjukdomar, utan befriade dom från stigmat) Är det inte precis likadant med friheten, att det är en mänsklig styrka.Var inte Jesus fri?

Till och med på korset?