Foton och salig blandning

Alla inlägg under maj 2011

Av Ingela - 9 maj 2011 00:37

Dagens inlägg är en recension av boken "Jämlikhetsanden" Wilkinson, Richard, Pickett, Kate, karneval förlag, 2009, Stockholm


Jämlikhetsanden heter boken, den titeln är inte så bra, men resten av boken är en formidabel kartbok över hur illa det går om ett samhälle tillåts glida isär (Emil Schön, Flamman). ”The spirit level” är den engelska titeln som har en dubbel betydelse av vattenpass och balansgång.


På första sidan i förordet skriver författarna att boken kan kallas ”evidensbaserad politik” Underbart! Och helt korrekt, eftersom boken bygger på evidens och statistik. Ingen forskare, vilken politisk härkomst de än anser sig tillhöra kommer att kunna bestrida uppgifterna i boken, evidens biter på naturvetarna såväl som på humanisterna.


Jag som av etiska och religiösa skäl alltid hävdat rättsprincipen, att alla har samma rättigheter och samma värde hade inte trott att ett ojämlikt system också leder till sämre förutsättningar för de lyckligast lottade i ojämlika länder, dessa upptäckter var snarare spinnoff-effekter i deras undersökning och inte något de avsedde att bevisa. Jag funderar på hur Phelps ställer sig till deras resultat, mot bakgrund av hans ekonomiska modell som bygger på att ett ojämlikt ekonomiskt system är optimalt för ett lands utveckling?


Författarnas teorier kan utgöra grunden för att väsentligt förbättra livskvaliteten för flertalet, men om inte studien anammas kommer teorin att förbli dödfödd.[1]

En av svårigheterna med en nyordning är en motarbetande individualism och lösningen för psykosociala problem hanteras av medicinen, inte den ekonomiska strukturen


Förväntad livslängd, fig. 1.1
USA som i nästan alla diagram är det yttersta måttet på ojämlikhet har lika hög livslängd som Kuba, vilka alla betraktar som ett fattigt land med kuvad befolkning. Lika ofta som USA framträder som ”the bad guy” har förvånansvärt Japan de högsta scorerna för jämlikhet och därpå följande välstånd, här lever de längst. Inte förvånande lever de fattigaste ländernas innevånare kortast.


Figur 1.2 Lyckliga relationer.
USA skattar sig lika lyckliga som Sverige, El Salvador, Mexiko, Nigeria och Belgien, men säkert av olika skäl... Företeelsen ”Affluenza” är en sjukdom som visar sig i glädje bara när man konsumerar, alltså en slags pseudolycka. http://www.youtube.com/watch?v=_SN2caMwOTU. Ett år av våra liv tittar vi i medeltal på reklam. Frihet i detta fall handlar mer om att bli lurad in i en fälla av konsumtion, i grunden ofritt. Jagtror att den mimetiska rivaliteten smyger in här också, som betyder att vi inte längre är medmänniskor utan olika tävlingslag som skall slå ut varandra, orsaken till det är att vi inte tror att vi kan bli lyckliga när någon annan eller flertalet har det vi har.


Statusångest har blivit en av åkommorna som filosofen Alain Botton[2] beskriver, på samma sätt som mimetisk rivalitet skäms vi över minskad status och gör allt för att upprätthålla vår status och makt. Missnöje är över huvud taget en stark påtrycknings-mekanism som reklammakarna utnyttjar för att hålla oss kvar vid ”köpglädjen”. Att amerikanarna ändå anser sig lyckliga kan bero på ”fake-it-till-you-make-it-syndromet” Det är för skämmigt att erkänna sin olycka. En annan ekonom, Richard Layard beskriver vårt inkomstmissbruk: Ju mer vi har desto mer känner vi behov av och desto mer tid lägger vi ner på vår strävan efter materiell rikedom och ägodelar, på bekostnad av familjeliv, relationer och livskvalitet. Betyder det att den som har lite, eller bara tillräckligt är mentalt friskare? Ja det tror jag.


Bokens kapitel inleds alltid med ett citat. Kapitel 3 med:
I sin blick bär varje människa helt säkert kännetecknet för sin rangplats i den mänskliga hierarkin, och vi andra lär oss alltid att se den
Ralph Waldo Emerson.[3]



Kapitel 5:
Det är inget mått på hälsa att vara väl anpassad till ett i grunden sjukt samhälle
Krishnamurti.[4]



Figur 5:3 Användning av illegala droger
USA högsta ojämlikheten och i samma grad illegal drogmissbruk som England och Nya Zeeland, men Australien toppar. Lägsta ojämlikheten och minsta droganvändningen: Japan! Finland och Sverige är inte långt ifrån

Den sociala statusen kan spela en stor roll för hur vi upplever vår livssituation, om vi upplever oss utkastade på nåder och inte duger så kommer vi att slåss med näbbar och klor. Förekomsten av vissa ämnen och transmittosubstanser i stressreaktioner bekräftar detta (Dopamin och serotonin). De kemiska rektionerna för stress sänker motståndskraften, sinnesstämningen och ökar benägenheten för depression. Vid ett djurförsök med apor och stressande miljöer där aporna blev placerade i grupper med starka dominanta individer så blev resultatet att de gärna och ofta ”självmedicinerade” sig med kokain, medans de dominanta individerna avstod. Nota bene den enorma förskrivningen av antidepressiva läkemedel som sker i USA och England.[5]



Citat kapitel 6 Fysisk hälsa, förväntad livslängd.
En sorgsen själ kan döda dig snabbare än en bakterie
John Steinbeck.


En långtidsstudie om en förväntad hög sjukdomsrisk med ett arbete med stort ansvar, chefsjobb, inleddes på 60-talet, Whitehall I. Det visade sig inte vara befogat, däremot kunde man skönja den sortens besvär hos gruppen som önskade samma position, cancer, magsår, kardiovaskulära sjukdomar, depression självmord mm. Hade den gruppen hårdare fysiskt jobb eller är det bara ett underdog-symptom? Man konstaterade att i de grupperna med allt lägre status följde en bana av allt sämre hälsa, och i den sista instansen, arbetslöshet var det allra sämst beskaffat. Känslan av brist på kontroll fann man som en av faktorerna.

Vad betyder det att dagens välfärdsorganisationer omvandlats till kontrollinstanser, som helt slutat att väga de individuella aspekterna? Min anm.

Kärlekslöst, kortsiktigt, osäkert, otryggt, låg självkänsla och marginalisering Är det grunder för grandiositet? Min anm. Där livet är kort är det brutalt och för säkerhets skull siktar man in på kortsiktiga belöningar, som sällan är hälsosamma.


Figur 6:1 visar att i samhällen som har hög mordfrekvens dör också andra i högre utsträckning av andra orsaker. Tabellen visar förorter till Chicago. SVARTA MÄN I HARLEM HAR MINDRE CHANS ATT UPPNÅ EN ÅLDER AV 65 ÅR ÄN MÄN I BANGLADESH.[6]

Psyket påverkar nervsystemet och indirekt immunsystemet då vi är stressade, deprimerade eller känner oss fientligt inställda är sannolikheten stor att vi drar på oss en mängd fysiska åkommor, inklusive hjärtsjukdomar, infektioner och snabbare åldrande. Stress bryter ner vår kroppsliga balans och inkräktar på ”homeostasen” en kropp och själ i balans.

Akut stress: adrenalin, noradrenalin frigörs, flykt kamp. Blodkärlen dras ihop som ett skydd för skada, av samma orsak frigörs med koaguleringsämnen, hjärta och lungor arbetar hårdare. Vid statisk stress leder detta till hjärt och kärlsjukdomar, glykos i hög mängd tillförs till blodomloppet och bidrar till fettansamlingar och diabetes (kanske för att situationen uppfattas av kroppen som en nöd och krissituation) Immuniteten försvagas och leder till hämmad tillväxt hos barn., ägglossningsproblem hos kvinnor, erektionsstörningar hos män och matsmältningsproblem för alla. Nervceller skadas och sänker den kognitiva funktionen i hjärnan, sömnsvårigheter och kronisk trötthet.[7] Allt detta kan man se hos samhällen som lider av stor ojämlikhet


kapitel 8 handlar om Utbildning och ojämlikhet.

I ett test om förväntad skolprestation i Indien delades en grupp pojkar i i två grupper, utan att pojkarna fick veta vilka kast eller platser de kom från, inte heller vilka resultat som förväntades, resultaten visade sig likartat mellan klasserna, något högre för den lägsta kasten. När de sedan fick reda på vilka kast de tillhörde och delades in i över och undergrupper med förväntat resultat att de med högre kast kommer att klara testet bättre... Så gjorde de också det L


Vidare skriver författarna att utbildning inte alltid är lösningen, att utbildning stärker de redan styrande klasserna men inte alltid ger samma frihet för en från de lägre klasserna, man vill inte heller alltid byta bort sin sociala tillhörighet och ser på utbildning som räven angående rönnbären. Och varför inte? Varför har man tagit för givet att utbildning ger ett bättre liv? I USA riktar de flesta 15-åringar in sig på högt kvalificerade arbeten, kanske de känner tävlingsprincipen och att de måste för att få vara med alls, eftersom det jämlika Japan har en mycket hög% 15-åringar som nöjer sig med ett inte så kvalificerat yrke? 50 % närmare bestämt, i Norge och Sverige är siffran 30 %, i USA är det bara 15 % 15-åringar som aspirerar på sämre jobb (men siffran för de som faktiskt uppnår drömjobben är såklart helt annan) Man tror att ojämlikhet leder till orealistiska förhoppningar och därmed större besvikelser (erinra om att nästan hela Indokina och Kuba upplever sig lika lyckliga som amerikaner)


Kapitel 8 om fängelse och straff

Graden av civilisation i ett samhälle kan bestämmas genom att besöka dess fängelser
Fjodor Dostojevskij.       

            

Figur 11.1 I mer ojämlika samhällen sitter fler i fängelse
USA i topp (såklart) och Japan visar sig vara i botten, och med signifikant god och humanitär fängelsepraktik, per 100´invånare har USA 800 interner, medans Japan har 40, Grekland förvånar med den minsta i detta diagram, ca 30 men befinner sig i mitten på jämlikhetsaxeln (som i övrigt följer en spikrak linje) I figur 11.2 redovisas amerikanska delstater och dess jämlikhetsparameter samt information om dödsstraffet är avskaffat eller ej. Hög inkomstskillnad-många fångar, där dödsstraffet är avskaffat förr fångar över lag (det skulle man inte tro, för de lever ju fortfarande)

Ingenting säger att kriminaliteten minskar i och med straff, ingenting.
Ojämlika samhällen är mer straffinriktade och de besuttna i sådana system kräver oftast ”hårdare tag” vilket å ena sidan beprövad vetenskap känner till inte fungerar, ”det mest effektiva sättet att omvandla en icke våldsbenägen person till våldsman är att sätta honom i fängelse” Fängelsepsykiatern James Gilligan. Men å andra sidan så är den besuttna klassen också den som fattar besluten.

De officiella vederläggningsskälen är: 1. Avskräckning, 2. Inkapacitering (hindra från fortsatt verksamhet), rehabilitering.

Men de inofficiella är: 1. Klasskontroll, behovet att skydda den hederliga medelklassen, 2. Behovet av syndabockar, 3. Att vinna politiska fördelar. Att utse syndabockar är mycket viktigt för att missleda uppmärksamheten från ett ojämlikt och sjukt system.[8]


USA som stegvis går mot ett allt brutalare system både mot sina egna invånare och förhörsmetoderna utanför landets gränser har utvecklat ”Supermaxfängelser” Göran Rosengren skriver följande om företeelsen: (och jag gråter)


Det är inte något tekniskt problem att bygga helt rymningssäkra fängelser. Inte heller att döma till livstidsstraff utan frigivning, vilket är så hårt man kan ta i utan att döda. Helt rymningssäkra så kallade supermaxfängelser finns numera över hela USA och livstidsstraff utan frigivning (life without parole) utdöms numera i de flesta av USA:s delstater. Båda företeelserna uttrycker uppfattningen att det finns människor som inte kan tilltros viljan eller förmågan att bättra sig och som därmed bör dömas att förlora inte bara friheten utan också hoppet. Människor som döms att förlora hoppet blir i regel tokiga och fängelserna de förvaras i blir kostsamma fabriker för produktion av asociala dårar - och samhällena de flesta av dem förr eller senare släpps ut i får betala ett allt högre pris i form av övervakning, kontroll och nya brott. 
I ett amerikanskt supermaxfängelse förvaras fångarna i minimala isoleringsceller tjugotre timmar om dygnet. Sängarna består av betongbritsar fastgjutna i golvet. Varje gång en fånge ska lämna cellen tvingas han sticka fram händerna genom matluckan för att beläggas med handfängsel. På ett supermaxfängelse finns bokstavligen inga utrymmen för behandling, rehabilitering och utbildning av fångar, eftersom det uttalade syftet med fängelset är att rymnings- säkert förvara dem som inte går att anpassa. 
När delstaten Maryland 1989 invigde sitt supermaxfängelse för att där "förvara de värsta bland de värsta", en avskräckande byggnad i brandgult tegel i centrala Baltimore till en kostnad av 200 miljoner kronor (utan luftkonditionering), skålade de smokingklädda gästerna i champagne och högtidstalade om en ny era i brottsbekämpningen. Fjorton år senare, i oktober 2003, tillkännagav Marylands fängelseminister, Mary Ann Saar, att hon ville riva hela rasket. "Supermaxfängelset var en felsatsning från början till slut", sade hon och möttes av ett brett politiskt gensvar - också från dem som en gång hade byggt det och skålat för det. 
När jag några veckor senare träffade Mary Ann Saar på hennes kontor i Towson, en förstad till Baltimore, berättade hon med djup inlevelse om vådorna av supermax: "När vi förvarar människor som djur så kommer de ut som djur. För femton år sedan trodde vi att rymningssäkra fängelser skulle göra samhället tryggare. Nu vet vi bättre."

Poliser och fängelser kan inte bygga ett rättssamhälle. Vad de i bästa fall kan göra är (nog så viktigt) att trygga det. Vad som bygger ett rättssamhälle är människors vilja och förmåga att självmant bejaka, respektera och upprätthålla lagarna.

I går psykvården, i dag kriminalvården, i morgon... De har också, värst av allt, lekt med de mest lättväckta av mänskliga reaktioner, rädslan och hämndbegäret.
Rädslan och hämndbegäret är rättssamhällets fiender. 
Rättssamhällets svåra balansgång är att döma och straffa så hårt att hämndbegäret inte uppstår - och så hoppingivande att rädslan inte får fotfäste.


Alla vet i dag hur fängelser i USA är drivhus för hat och hämnd och den mest kraftiga stimulans för våld som hittills upptäckts, att inte en kotte blir rehabiliterad. I England har man stämplat ungdomsbrottslingar på ett säkert sätt för den fortsatta kriminella banan, anti social behaviour orders (ASBO) vilket alla ”Tuffa killar” vill bli benämnda som.


De samhällen som låser in flest av sina medborgare använder minst kapital för den allmänna välfärden. Begrepp som

straffexpansion och välfärdskontraktion” har blivit mer uttalat de senaste decennierna, och antagligen ernått koncensus. I Kalifornien har man sedan 1984 byggt 21 nya fängelser, men bara ett college. I youtube-filmen om ”Affluenza” som jag länkat ovan fanns uppgifter om motsvarande ca 20 nya köpcentra under samma tid, jag känner att det finns ett samband.


Hur är det då med den mimetiska principen, att alla kan bli president, men bara en åt gången?
figur 12.1 visar social rörlighet kontra inkomstskillnad. USA är så långt ner det går att komma, det bevisar att den amerikanska drömmen bara är en dröm, och inte möjligheternas land i realiteten, Norge och Sverige toppar (men jag tror att Norge kommer att vara ensam inom kort, eller redan nu, siffrorna är ett par år gamla) Den sociala rörligheten var rätt stor fram till 1980, därefter har det skett en stor förändring, rörligheten har minskat med hela 75 % d.v.s en amerikans kille går i pappas fotspår, vadän pappa än ägnar sig åt. Ojämlika samhällen uppvisar mindre möjligheter till social rörlighet oavsett vad pojken eller flickan drömmer om eller svarar på frågan om vad han eller hon vill bli... Och skulle mot förmodan någon vilja spräcka klassbarriären så kvarstår en mängd problem som inte de besuttnas barn brottas med, sociala markörer, som Pierre Bourdieus fältteorier går ut på. Dialekt, klädsel, namn, härkomst, kulturella aktiviteter, musik och underhållning, ja allt kan vägas och mätas in i de olika klasserna, det är också så eliter upprättas och bibehåller sin status, detta sker genom ”symboliskt våld”, men kan också lika gärna kallas diskriminering eller snobbism. Klassfördomar är inte lika förkastligt. Vad vill du bli när du blir stor frågade en kvinna sin flicka på en gata i Oslo? Mäklare, svarade ungen, mäklare, ur vilka vrår och vindlingar kommer ett sådant svar? Om alla började tycka om Bach, Picasso och James Joyce så skulle överklassen hitta något annat avgränsande och svårt som bekräftar klasskillnaden, denna ojämlika struktur är mins lika svår att komma tillrätta med som ojämlikhet i inkomst. (Jag känner mig bara mer och mer trygg vid sidan om Jesus)

No man is an island

 
 


No man is an island entire of itself; every man 
is a piece of the continent, a part of the main; 
if a clod be washed away by the sea, Europe 
is the less, as well as if a promontory were, as 
well as a manor of thy friends or of thine 
own were; any man's death diminishes me, 
because I am involved in mankind. 
And therefore never send to know for whom 
the bell tolls; it tolls for thee. 
John Donne

Igen människa är en ö, hel och fullständig i sig; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela; sköljes en jordklump bort av havet, varder Europa i samma mån mindre, så som ock ett jordagods, tillhörande dina vänner eller dig själv; varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar: Den klämtar för dig!


Dysfunktionella samhällen kapitel 13

Vad författarna kommer fram till gång på gång är inte bara hur ojämlika länder dras med hälsorelaterade och sociala problem utan att hela populationen i dessa länder blir drabbade, även de välbesuttna blir smittade kan man säga av underklassens dysfunktioner. Ojämlikhet skapar dysfunktionella samhällen. Om ett land visar sig ha dåliga resultat på hälsorelaterade områden kan man med viss säkerhet förutsäga att det också lider av procentuellt fler fängelsevistelser, fler tonårsmödrar, lägre utbildningsnivå, större förekomst av fetma, sämre psykisk hälsa osv.

Min egen hypotes har varit att det giriga och egoistiska systemet som vi upplever nu bygger på driften att äga, att ha makt över sitt liv och sina egendomar, vilket i grunden inte är möjligt, det är en Gudlös och vilsen tillvaro som kan beskrivas som omnipotent och egenmäktig. Utan de etiska principerna, kristna eller humanistiska, spelar ingen roll, de härrör från samma källa, är vi dömda till en kall och krävande tillvaro av att själva skapa våra liv och livsbetingelser, utan framgång, med endast grandiositeten som drivkraft. Defensiv narcissism vill författarna beskriva företeelsen, att kräva, skuldbelägga och aldrig vara nöjd.

(Det är intressant att ta del av deras resultat mot bakgrund av Mattias Gardells undersökningar om tortyrens återkomst i USA och dess konsensus via medier och underhållningsindustrin, och att Warner & Brothers har ett samarbete med Pentagon)



[1] Sid 9

[2] Sid 79

[3] Sid 43

[4] Sid73


[5] Sid 81

[6] Sid 90

[7] Sid 98

[8] Sid 162



ANNONS

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Foton och salig blandning med Blogkeen
Följ Foton och salig blandning med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se