Hur kommer det sig att SVT gång på gång sänder amerikanska program som företräder den nya biologismen, utan att låta någon som helst röst från det andra lägret komma till tals?

Jag tittade på ”tvillingprogrammet” och blev mycket dyster. Värst är väl den svenska speakern som låter så käck när hon läser den översatta och okritiska texten; Det är ca 50 % arv och 50 % miljö, säger dom, och den hialösa upplysningen att anorexi och depression ärvs via en identisk gen.

Det värsta är att allt är hypoteser och gissningar. Alla dessa stackars tvillingar världen över... Vad händer inte med folk som ständigt måste delta i olika jämförande studier, i alla forskningsområden?

Förra gången ett sådant program sändes handlade det om arvsanlag för kriminalitet och drogmissbruk, nu om beteende i allmänhet. Man ställer upp ett antal binära ordpar och jämför tvillingarnas utfall; Stark/ Svag, feg/ våghalsig, trogen/ otrogen (ja!) osv. Samma test görs på syskonpar och tvåäggstvillingar, och allt leder till att vi ärver 50 % av allt, inte bara utseendet också förmågan att tänka logiskt, risken att få schizofreni, kreativ förmåga, logiskt tänkande med mera. Till och med vilket parti man skall rösta på finns i genmassan (!)

Självklart kommer då dessa hurtfriska amerikanska forskare fram till att det är som det är, vi är som vi är, ingen punkt att mötas på, ingen punkt att lysa upp, ingen gemensam väg att vandra. Vi betraktas då otroligt lätt som offer för våra gener istället för offer för system. Med system menar jag alla sorters både de politiska till familjens outtalade.

Det stora systembygget av ekonomisk karaktär som vi har i dag finns det ingen som kan överblicka, det är dolt, men påverkar oss alla, mycket mer än våra gener.

Det sker nästan ingen forskning utan att den är beställd. Jag undrar hur framtidens forskning kommer att betrakta den allt ökade utslagningen som måste bli effekten av vårt nuvarande ekonomiska system? Kanske blir det ändå som Hollywood siar om, mutanter?

Hur tror jag att det förhåller sig då? Bengt Inghammar sa en gång att vi består av 1 del Gud, 1 del mamma pch pappa och 1 del oss själva, vårt unika jag.

Nej det är inte flummigare att tro på Gud än att tro på vetenskapen, dessutom är det mer etiskt