Lekmannaskap, av grek. laikos "som tillhör folket"

Jag undrar vad betoningen skall ligga i denna verksamhet?

• Gratis utfört arbete inom kyrkan
• Enkla uppgifter såsom kyrkvärdskap
• En strävan att uppmuntra till utökad medverkan från församlingsmedlemmar såsom lekmannagudstjänster
• Inofficiella företrädare
• Oskolade personer

Inom lagväsendet finns också lekmän, nämndemän, som alla vet har de en mycket bärande roll som representanter utanför expertisen, som ett urval av samhällsmedlemmarna. Kyrkans grund är dess medlemmar och bas. Lekmän är på samma sätt en representation från dess medlemskår. Jag är medveten om att kyrkorådet också har en sådan roll, men vill utöka medlemmarnas rätt att också aktivt ta del av kyrkans arbetsfält utöver sakramenten. Det känns viktigare ur teologisk utgångspunkt att vara delaktig i tolkningsprocessen än att koka kaffe (även om den sysslan ingår) Jag har en bekant som arbetar i alla tänkbara lager och sammanhang för att lyfta fram Jesus som vår största pedagog och rättesnöre. Han viker inte för att bjuda in Biskopen till ett seminarium om Jesus och hans kärleksbudskap arrangerat av lekmän. Han knyter ovärderliga kontakter mellan länder och folk i sann ekumenisk anda. Är hans tillgångar sprungna ur hans relativa frihet genom hans oavlönade position? Eller är det på grund av hans ”frihet från” teologisk skolning? Eller är det så att han hittat sina gåvor och utan genans använder dom (Alla teologer är inte själavårdare, alla läkare är inte empatiska, gåvorna vi har fått behöver inte vara de vi utbildat oss till)

Vem är kyrkan till för?

Vad bör man kalla lärjungarna, lekmän eller präster?

Vad kommer först, den apostoliska gärningen och drivkraften att låta Guds imperium råda eller en teologisk utbildning?