Olika nutida uppfattningar om ett gott liv och vad det innehåller.

Jag tänker först på Lycka och hur bilden av lycka ser ut. Nästan alla strävar efter den, och anser att det är något som livet bör innehålla annars är det någon brist. Nästan alla anser att de inte har tillräcklig lycka och att det är ett optimalt tillstånd man strävar efter att ha jämt. Ofta (tror jag) att man går förbi de genuina lyckostunderna, som är helt gratis (av gratia, nåd) och jagar vidare efter en fantasibild som inbegriper en mängd aktiviteter och föremål, det kostar att vara lycklig!

Ett annat fenomen i dag är DEN FÖRVRÄNGDA VREDEN SOM KALLAS IRONI
Vrede är en larmsignal, fara på gång! Antingen kan vår självbild vara hotad, eller våra rättigheter kränkas, eller behov inte tillfredsställs, eller önskningar inte blir uppfyllda.I denna ironins tidevarv undrar man var all denna vrede kommer från?

Kan detta ha att göra med vår uppfattning om vad livet bör erbjuda oss? kanske i form av lycka? Och våra föreställningar om att ha blivit bestulna på den?

Som barn till en generation som inte ville bli stora, så kanske det inte är så konstigt om synen på det ideala livet är att man är 20 år för evigt, rättar till det man anser är inkorrekt med sin kropp, förutsätter att man borde omges av beundrare, har en stor mängd ägodelar, hus och aktieportfölj samt att samhället fungerar klanderfritt utan att man behöver betala skatt.

Och om dessa krav inte uppfylls så är man inte riktigt lycklig, och man har rätt att begära ett annat slags liv.

Denna missuppfattning kan ha en grund i att de flesta faktiskt i dag; inte deltar i den demokratiska processen, maktlöst ser siffrorna om den globala uppvärmningen, upplever den ena efter den andra naturkatastrofen, krig i våra vardagsrum, ser att våld och kriminalitet ökar lika snabbt som behovet av antidepressiva läkemedel.

Vad jag är ute efter är att det kanske är andra brister, nämligen att man underlåter sin frihet att påverka och sin rätt att bestämma demokratiskt, vilket man sopat under mattan.

men problemen är fortfarande där, i våra vardagsrum, fastän att vi sappar över till någon såpa...Och skapar rimligtvis en mängd oro och otrygghet av en mycket större dignitet än våra begynnande rynkor eller övervikt.

Men jag tror att den största bristen är den om mening, som skapar dessa pseudojag. Och som professor Aaron Antonovsky menar en känsla av sammanhang. I stället för lotterivinster, makt och berömmelse, vill man egentligen delta i samhällsbygget, känna sig meningsfull och duglig som den man är.

Föreställ dig Gud som gett oss allt; våra liv, våra grödor, våra händer, våra sinnen. Ja det är som en gigantisk byggmarknad med redskap och material som han gett oss att använda till vårt bästa. Och inte nog med det, han har också gett oss en hjärna att klura ut hur vi skall använda det!

Hur ledsen är han inte i sin himmel när han ser idel missbelåtna människor, som inte ser den stora gåvan, utan tror sig själva vara ”sin egen lyckas smed”?

Och det är självklart att ett stort stressande larm går om man upplever sig godtyckilgt utlämnad åt sitt eget öde och livsprojekt.

Förmågan att bli arg är viktigt- att reagera på orättvisor, kränkningar och förtryck. Men som en reaktionsbildning med egoistiska, infantila motiv så drar ilskan oss från varandra, och till slut ser vi bara ett stort antal arga öar, eller blir cyniska: Det där råder jag ändå inte över, det är inte mitt bord.

Ytterst är då kraven på lycka, kränkningarna mot vår nästa, maktanspråk och berömmelse, vrede och aggressioner bara ett uttryck för meningslöshet och rädsla

Kjell Kallenberg är professor i psykologi han intervjuades i svenska dagbladet om lycka. Han undviker ordet lycka. Han talar hellre om välbefinnande, som är en mer realistisk ambition. Välbefinnande rymmer tillfälliga ögonblick av lycka.

–Vår tids starka kroppsfixering med betoning på ungdom, skönhet och sexuell utstrålning, gör inte bara sjukdomar, utan egentligen varje normal åldersförändring till ett existentiellt hot, säger Kjell Kallenberg. Hur friska och hur lyckliga ska vi vara för att tycka att livet är okej? Dagens förväntningar är avsevärt högre än för hundra år sedan.
– Vi är barn av vår tid och människan ska vara lycklig. Endast det maximala duger. Det märks i språket: Precis! Super! Perfekt!

Han nämner också israeliske professorn Aaron Antonovsky, som myntat begreppet KASAM, Känsla Av SAMmanhang. Om vi upplever tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull håller vi oss friskare. Antonovsky upptäckte att människor med låg känsla av sammanhang ofta beskriver sig själva som otursförföljda, de upplever sig som offer utlämnade åt omständigheterna.

Även religion är en hälsofaktor. Den ger en ram för att tolka livet i stort och ger det mening. Äldre människor som är flitiga kyrkobesökare är friskare och lever längre.

Bilden är tagen på nyårsaftonen i ett Chilenskt hem med underbar mat, dans och glädje. Där fanns plats för alla sorter; vuxna och barn, Brasilianare, Chilenare, Portugiser, Finnländare och en och annan Stockholmare ;)