Som vanligt är det min egen bild som illustrerar texten

What Would Jesus Deconstruct? Är en bok av John D Caputo. Dekonstruktion som term kommer från en fransk filosof, Jacques Derrida, och är en tolkningsmetod via ett nytt sätt att konstruera om företeelser som vi tagit för givna.

Jag är mycket förtjust i hans sätt att dekonstruera hur Jesus skulle beskriva världen som den ser ut nu, om han skulle komma. Caputo är mycket kritisk till dagens konservativa grupper med sina glada budskap på klisterremsor av typen ”Vad skulle Jesus göra?” men menar att slagorden är mer slagträ än en djupare insikt om vad Jesus verkligen skulle göra, för om dom verkligen ställde sig den frågan skulle dom bli chockade. (han kallar den konservativa högern genomgående för mina vänner) Hela tiden ber vi om att Jesus skall komma åter, men vill vi verkligen det, frågar sig Caputo? Tänk om han står där i vår kyrka en dag, ber om ett glas vatten, eller ber oss höja minimumlönerna eller dom basala rättigheterna för våra medmänniskor?

Alla vill ha Jesus vid sin sida, höger och vänsterkristna.Vad Jesus skulle göra (What would Jesus do?) bär hela frågan?  

Plan A var ju att Jesus skulle komma åter inom kort. Caputo skriver: Kyrkan uppfann sig själv genom att härleda till en grundare som inte hade någon annan avsikt än att annonsera det glada budskapet att riket var i faggorna.

Caputo menar att gapet mellan Jesus avsikt och kyrkan är irreversibelt och strukturellt, och detta måste hanteras via dekonstruktion. Vad hade kyrkan för uppgift då den en gång konstruerades? Caputo menar att den skulle bana väg för kungariket som en slags vikarierande institution. Vilka beslut menade Jesus att vi bör vi fatta? Att tolka är en balanseringsakt och risken finns alltid att man konstruerar idoler som är klädsamma för sitt eget syfte. Kyrkan vill inte få sin makt och sina dogmer ifrågasatta, rollen att definiera vad Jesus skulle göra skulle inte ens Jesus själv kunna rucka på. Och om Jesus åter blev kött så skulle han återigen bli avrättad, inte av världen utan av kyrkan.

Politisk/teologisk dekonstruktion

Caputo tar upp olika exempel ur verkligheten och vad Jesus kanske skulle ha dekonstruerat och hur kyrkan borde förhålla sig. Som kristen och i Jesus fotspår ville guvernören Bob Riley införa ett rättvisare skattesystem för dom fattigaste invånarna i Alabama. Hans handlingar och förslag ledde till ett politiskt självmord och han fick inget stöd från dom högerkristna (som bara krävde förbud mot aborter) orsaken till hans agenda var en bok han läst av Susan Pace Hamill, ”The least of These: Fair taxes and the moral Duty of Christians” Som påpekade att dom fattigaste i Alabama betalade 11 % skatt, medans de rikaste endast 4 %. 68 % röstade mot hans förslag, med stor hjälp av den kristna koalitionen. Hans syn på privat välgörenhet är att det är en cynisk täckmantel för girighet. Skulle Jesus någonsin kunna ha sagt; Mina pengar är mina och dom har jag arbetat hårt för och vill inte dela med mig av!?

Vad Jesus befallde oss kan man läsa ut av bibeltexten om änkan som ger av sitt levebröd, inte av sitt överflöd. Detta är kärnan av dekonstruktionen av Jesus budskap, och har inte förståtts av 68 % av Alabamas invånare. Hon ger av sitt blod, av det hon inte har, en omöjlig gåva.

Vad ”säger” bibeln?

Vad har bibeln att säga? Många säger att man skall lyssna på bibeln, Caputo refererar till Dale Martin som påstår att han ställt upp bibeln och lyssnat, länge, men den säger absolut ingenting, vad dom menar är att den måste läsas, tolkas och återigen i varje ny tid. Vi behöver hermeneutiken (en annan tolkningsmetod) för att uppfinna poesin i Jesus budskap på nytt och på nytt, för att implementera hans lära i ett politiskt syfte. Det är dekonstruktion.

Family values... vad skulle Jesus ha ansett om den kristna högerns renlevnads och familjeideal parad med arrogans mot outsiders?  Jesus drack vin, levde i egendomsgemenskap och Caputo hoppas att den historiskkritiska forskningen kommer att visa att han dansade också!

I stället för att köpa t-skirt med Jesus bilder så tycket Caputo att man skall läsa Jacques Maritains ” integrerad humanism” för att odla kristen tro och omsorg för nästan.

”A juste war” Föreställ dig vilken utmaning det skulle vara för Jesus att försöka jobba in det begreppet i bergspredikan!  han sa inte välsignade är dom som utför ett ”juste krig”!  Utan: Välsignade är fredsbevararna!

Även om ett krig är det minst onda i en omöjlig situation, så kan man aldrig gå så långt att man förklarar det ”juste” som om just det dödandet är godkänt av Gud, gillat och rättfärdiggjort

Vi är vittnen till ett lågvattenmärke hos det amerikanska ledarskapet, strategiskt, politiskt och moraliskt. Jesus skulle knappast känt igen sig (inte ens Cicero skulle det!) Den kristna högern har ställt sig på dom orättfärdigas sida, men inte bara dom utan militarismen, imperialismen och girigheten, ja han skulle inte veta var han skulle börja!

Mitt i en protestmarsch mot kriget i Irak så skulle han blivit bespottad som en vänsterradikal, en objuden dekonstruktör och bråkmakare. NT i dekonstruktionistiskt perspektiv är ingen ”ark” utan ett arkiv.

Fundamentalister blandar ihop dessa och gör en idol av en ikon.

Via negativa

Att vara frälst innebär att vi måste på något vis ha varit förlorade, gått vilse.

Dom som påstår sig känna vägen har han inte mycket till övers för, baksidan av trons mynt är tvivlet, otron. 

Vägen bortom, är just en bild för via negativa, Caputo citerar Augustinus: ”Om du förstår Gud, så är det inte Gud”

Och om vi vore säkra så är det lika förtrollande som ett samtal med en börsmäklare, osäkerheten är förtrollande i sig.

”När är tro verklige tro? Inte när vi tycker oss få rätt och allt klarnar, utan när situationen verkar hopplös, omöjlig, i själens mörka natt” (Just själens mörka natt anknyter till gårdagens ämne mystik och Johannes av Korsets terapeutiska väg till frälsning)

Ju mer en företeelse ter sig tydlig och utan tolkningsproblem, desto mindre skäl till tro, och vise versa. Hopp grundar sig mer på den hopplösa utsikten. Han refererar till Paulus Rom 4:18 Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde att han kunde bli far till många folk. Och vilka anser Jesus är mest värda kärlek? Dom som är ens fiender, främlingar. Vi är alltså på rätt väg när vi älskar våra fiender, hoppas när allt hopp är ute och alla vägar är blockerade och när det omöjliga gör det möjligt.

Caputo behandlar NT som ett arkiv, inte som en ”Ark” Ett arkiv av poesi, inte politisk, etisk eller dogmatisk, utan ”Kungarikets poesi”

Förlåtelse: Det enda som kan bli riktigt förlåtet är det oförlåtliga, när förlåtelse är omöjlig. Eftersom det är en fråga av en slags gåva, en nådegåva, helt utan skäl. Caputo reagerar mot den Kristna/Judiska seden att få avlösning i fyra steg; Ånger, avbön, löfte, botgöring. Och om man uppfyllt dessa villkor så har man förtjänat förlåtelsen. På samma sätt som det ekonomiska bankväsendet blir skyldig oss ränta för insatt kapital, som en deal, men en deal är ingen gåva. Det speciella med NT är dess omotiverade förlåtelse/kärlek till sin nästa, villkorslöst. Förlåtelses i dess ursprungliga mening är att förlåta framför allt dom som inte uppfyller något av villkoren, eller ens vill bli förlåtna.

Caputo slutar boken med: Var är då Guds kungarike? Det uppstår varje gång en förolämpning blir förlåten, varje gång en främling blir välkomnad, varje gång en fiende blir omfamnad, varje gång den minsta av oss blir upplyft, varje gång som lagen tjänar som rättvisa, varje gång en profetisk stämma gör sig hörd mot orättvisor, varje gång som lagen och profeterna betyder kärlek, och när detta händer så kan vi missta oss och tro att det är galningar eller veklingar, som dom på sätt och vis är, galna av kärlek till korset, veka tillsammans med Guds vekhet.