Det är en provokativ rubrik, som säkert inte drar så många läsare till min sida, men jag chansar.

  Jag definierar min tro på Jesus som den historiske, jag ställer inga högre krav på honom än det han faktiskt sa. Om han var född av en jungfru, stod upp på tredje dagen eller utförde under så räcker ändå hans ord hela vägen fram. Att under sker det vet jag, vissa måste ha särskilda glasögon eller god hörsel för att märka dom, men det är inte det viktigaste.
Lev i enkelhet, älska inte dina pengar som dig själv, gå ut i världen och gör din plikt. Och även om det tar emot så skall du göra allt du kan för dina medmänniskor, i synnerhet dom som blivit berövade på sin arvsrätt och är sjuka. Hela och bota det som är sjukt, som en tjänare, det var hans budskap.

  En annan grupp ställer sig i militärisk givakt runt allt som har sagts efter Jesus, om Jesus. Dogmer och praktik är det mest väsentliga. Den gruppen har rätt stor makt och anser att det dom försvarar är i enlighet med traditionen som inte får urvattnas. Jag tror att dom kräver mer för att kunna tro, än bara det som Jesus faktiskt sa, att dom kanske inte ens tror tillräcklig på hans ord, utan pekar på under, lagar, ceremonier och millimeter- granskning av texter. Den typen har kritiserat K G Hammar för att vara klentrogen.

  En tredje grupp (om jag får kalla min egen som grupp) är en ny företeelse som vi kan kalla ”New age”. Deras trosuppfattning kan många moderna sökare bejaka. Dom skriver om hur vi som individer är mycket kraftfulla och självskapande och har stora möjligheter att själva styra över våra liv. Det kan verka fint men har skuggsidor av illusion, dels för att alla verkligen inte har den möjligheten, dels för att vi aldrig kan skapa oss själva, vi är redan skapade. Jag menar att i den gränslösa ”gör-om-mig-rörelsen” är Gud mer eller mindre överflödig. 

  Nu verkar det som att min egen tro är den rätta, det är inte min avsikt, jag vill gärna utveckla ämnet och få respons. För om jag gör mig till en person som tror mig ha koll på Jesus och Gud så hädar jag djupt. Han är alltid större och mer än vad vi kan fatta. Jag vill åskådliggöra en del av det jag ser i min omvärld, kanske en aning schematiskt, men det underlättar ibland för att få en utgångspunkt och överblick.

Vad tror du?