Vi hade en diskussion i kväll. På hemväg från ett bröllop, om rättvisa/egoism/altruism. Allt är egoism, sa någon. Men, om jag sätter en korg i skogen med mat, och någon behövande hittar den, så slipper den människan att tacka, och jag vet inte om någon alls har fått gåvan, är det då egoistiskt?Ja tom en sådan handling kan vara egoistisk sa någon.

1. Ja, om man är troende och det finns en Gud som ser allt, och man tror sig få en fördel i himmelriket.

2.Ja, man kan föreställa sig att någon blir glad, och att man bidragit till detta. Oavsett det finns en Gud eller ett tredje öga så känner man tillfredsställelse av sin gärning

Finns det ett alternativ 3?

Att man gör något utan att man måste, och utan att någon alls ser gåvan?

Jag tror att vi alla är en organism och det vi gör för vår nästa, det gör vi för våra barn och oss själva. Det finns ingen annan väg ut ur denna dysfunktionella värld, än att sprida våra gåvor utan urskillning, för vem som i slutänden är värd det vet endast Gud.
I en undersökning i Aftonbladet, fråga fem, så ställde man frågan: vem skulle du kunna tänka dig att hjälpa som är i en ekonomisk knipa? Svar: alla utom en kunde tänka sig att hjälpa någon anhörig, ingen annan. Detta med anledning av att en stor mängd människor faktiskt skickat in pengar till några som inte fick socialbidrag.
Vem är din nästa?