Jag har nu haft min blogg i 6 dagar. Det är roligt att få någon kommentar, och i min väntan så vill jag fördjupa mig i mitt hjärteämne- Om ägandet, som en omöjlighet- Och förvaltarskapet som en möjlighet!

Om man nu inte kan äga något, utan allt är gåvor, så äger vi i något mått våra gåvor. Men det vi äger är ansvar. Ansvar är ett gensvar på ett behov, "An-svar"  Alltså något mycket fint, och socialt. Man svarar an på något behov. En onkolog svarar an på behovet av forskning inom området cancer, det är hans/hennes område, och särskillda anlag, den människans gåvor. Inte för att han som brödlärd skall få så många ägodelar och status som möjligt, utan för att bidra med sin förmåga, sin gåva. På det viset får man respekt av goda grunder, inte för att man har en kniv i bakfickan eller kommer från en "fin" familj. Den respekten "äger" man, för att man odlat sina gåvor. Och allt måste ses i ljuset av gåvor och socialt bidrag av dom. Om man närmar sig ägandet av jord så får jag knottrig hud och blir tokig- Det går bara inte! Det är lika illa som när Israelerna pumpar upp vattnet från angränsande länder för att sedan sälja det dyrt- Vatten, jord och luft är en födslorätt helt enkelt

Det skulle inte förvåna mig om en nyliberal kommer på tanken att sälja luft, i den fria entrepenörsandans goda namn. För kan man köpa och sälja vår gemensamma jord och våra gener så kippar vi redan efter andan.

Bilden till detta inlägg är texten La propriété-cést le vol! Egendom är stöld!