Bilden till detta inlägg är utsikten från Göteborgs Domkyrka

(Mitt foto)

Om ägande

Ju mer man vill ha som sitt desto osäkrare är man på Gud och att gåvorna verkligen är garanterade och inte kan ägas (bara förvaltas) Det är därför som Jesus säger till ynglingen; Om du vill komma till himmelriket skall du göra dig av med allt du äger… för ingen rik människa kommer in till himmelriket…ynglingen lommade iväg sorgsen (han höll antagligen sina ägodelar för högt, precis som dom som går ur kyrkan på grund av kyrkoskatten, som visserligen är låg men % på inkomsten, frestelsen blir större ju mer man äger att tro mer på sina ägodelar än på Gud)

Gåvorna är bara garanterade om alla förstår förvaltarskapet och inte lägger åker till åker (Jes 5:8). Fattigdomen är det tydligaste beviset för Gudlöshet, de fattiga vittnar om de rikas rovdrift. "Egendom är stöld" sa Pierre Joseph Proudon, de bestulna skäms, deras skam vill vi inte se och som den rike mannen vid porten, så sluter vi deras ögon. Blicken, skammen är vår, som skammen hos en människa som blivit förnedrad, plågad och bestulen. Det är i kärlek dom delar skammen med oss. Återigen tänker jag på bölderna som sticker ut, dysfunktionerna som visar sig först, våra gemensamma. Men vad praktiskt det är att spärra in, kvala ut, ringa in det där sjuka, skadade, och låta det vara deras personliga öde, deras fel, ”skyll dig själv-regeln” Man kan likna det vid att skära bort hjärnan för att hjärnan tar emot smärta från kroppen

Jag vill gå så långt att ägandet blir centralt hos dessa människor, så centralt att dom inte gläds över något annat än det som kostar dom pengar och som upplevs exklusivt (bara jag skall ha)

Fågelsången och dom vilda blommorna går dom förbi. Endast kopiorna av det sköna omger man sig med- En helt och hållen falsk värld, en Gudlös tillvaro. ”parce que je le vaux bien” (because I am worth it well, Claudia Schiffer I reklamen till Loréal ) parskö sjö lö vobiä. I den meningen ligger invävt ett exkluderande, ett gott liv som förutsätter ett offer av en annans inte goda liv. Vi tog hans skapelse förvrängde den och sålde ut den till dom som anser sig vara mer, ha större rätt att förfoga över våra gåvor, av vilken rätt? Naturrätten eller principen om att den som är bäst att förvalta för det allmännas bästa skall göra det? Nej helt enkelt rätten att få behålla stulet gods ( gods…..Guds… Guds egendom)

La propriété-cést le vol! "Egendom är stöld"  PIERRE JOSEPH PROUDON, 1809 -1865

"Ve er som lägger hus till hus och fogar åker till åker intill dess att det inte mer finns rum och ni är de enda som bor i landet." (Jes 5:8) " Nedanstående kommer från Biskopsmötet 1993

http://www.svenskakyrkan.se/biskopsmoten/brev931/httoc.htm             

RIKA OCH FATTIGA     

Det skapelsen frambringar är en gåva att ta emot, bruka, bevara och lämna vidare till kommande generationOrdet ekonomi kommer från grekiskans oikos, som betyder hus, hushåll och nomos, som betyder regel, lag eller sed. Sammanställt till ett ord blir betydelsen "hushållning", sättet att sköta, förvalta ett hushåll. Om ekonomi skulle betraktas som ett värdeneutralt, tekniskt område, hade kristen eller annan tro inget med saken att göra. Erkänns det däremot att ekonomi är ett område för mänsklig aktivitet, som berörs minst lika mycket av värderingar och visioner som av teorier och fakta, kommer saken i annat ljus. Då finns det all anledning för en trosgemenskap att engagera sig i en offentlig dialog om ekonomisk planering. Ofrånkomligen är ekonomi ett område, där makt alltid utövas på något sätt, öppet eller fördolt. Frågan om makt är en andlig fråga. Det gäller hur livet värderas, hur ett rättfärdigt och humant samhälle struktureras och hur skapelsens tillgångar används. I den samlade bibliska uppenbarelsen – händelser där den gudomliga viljan och förväntan bryter igenom det jordiskt vardagliga – finns många insikter om fattiga och rika. De kan samlas i några övergripande perspektiv.  Lustgård att förvalta

Det första är att människans ställning i skapelsen är förvaltarens. Utgångspunkten är att "Jorden är Herrens och allt som är därpå" (Ps 24:1). Det jorden frambringar genom åkerbruk, havsnäringar, bergsbruk, oljeutvinning, syntetisk framställning, elektroteknik och annat är inte ägodelar att göra anspråk på. De är gåvor att tas emot, användas, bevaras och vidarelämnas till kommande generationer. Ägare till allt som kan frambringas ur skapelsen är Gud. Därför förmedlar den bibliska traditionen regler och lagar som förhindrar att kontrollen över jordiskt ägande överförs till några privilegierade få. Den första scenen i den bibliska uppenbarelsen, där människan träder fram, är en trädgård, Eden. Scenen beskriver ett rikt utbud i skapelseträdgården med möjligheter till odling och utveckling. Det finns också gott guld, bdelliumharts och onyxsten inom räckhåll att göra något av och med. Adam, människan, sattes i Edens lustgård med uppmaningen att "bruka och bevara den" (1 Mos 2:11 f). I det finns en positiv utgångspunkt för all odling, kultivering, utvinning och förädling, för all vetenskap och teknik som utvecklats under årtusendena för att göra människans stund på jorden dräglig och stundtals behaglig. Villkoren för utnyttjandet är dock satta av Gud, som är och förblir trädgårdens ägare. Människan är arrendator eller trädgårdsmästare, men inte mer. Det finns föreskrifter om att hänsyn måste tas till den fattige så att dennes rätt inte vrängs (2 Mos 23:6). Det gäller att inte förstocka sitt hjärta och tillsluta sin hand för den fattige. "För en gåvas skull" till den fattige "skall Herren din Gud välsigna dig i alla dina verk, i allt vad du företager dig"(5 Mos 15:11-18 och 24:17). Hänsyn skall också tas till främlingen, till änkan och den faderlöse. Den som skördar sin åker, sina olivträd och sin vingård måste ha generositet nog att lämna litet till den som inget har och vill komma och ta rätt på det sista. Miljön måste aktas genom att åkrar och vingårdar får sabbatsvila vart sjunde år. Det som ändå växer det året tillhör de fattiga (3 Mos 25:35). Vänner bland skuldsattaProfeterna varnar för den dom som kommer över dem som "säljer den oskyldige för penningar och den fattige för ett par skor" och vränger de ödmjukas sak (Amos 2:6). "Ve er som lägger hus till hus och fogar åker till åker intill dess att det inte mer finns rum och ni är de enda som bor i landet." (Jes 5:8) "Ve dig som bygger ditt hus med orättfärdighet … du som låter din nästa arbeta för intet och inte ger honom hans lön." (Jer 22:13) I det gamla förbundet med Israels folk gäller föreskrifterna främst den inomfolkliga solidariteten. Uppdraget i det nya förbundet med folken i Kristi namn är att utsträcka den solidariteten till alla. I liknelsen om den rike mannen och Lasaros kritiseras den rike inte för sin rikedoms skull utan för att han slöt ögonen för den arme vid porten. I ett annat fall är det en rik man som tänker riva sina gamla lador för att bygga större efter en rekordskörd. Han kallas dåre, inte för att han dragit in en god skörd och blivit välbeställd utan för att hans huvudtanke var att behålla allt insamlat för sig själv (Luk 16:19-31 och 12:13-21). En förvaltare som anklagades för förskingring får till sist beröm för att han handlat klokt (Luk 16:1-9). Enligt kontrakten med olika låntagare skulle han få hundra fat olja, när skörden var bärgad, för de femtio han lånat ut. Och han skulle ha 100 tunnor vete tillbaka för de 80 han ställt till förfogande för mat och utsäde fram till skörden. Nu var han klok nog att skriva av sin förtjänst – räntan om man så vill, riskkapitalet – och få tillbaka bara det han faktiskt lånat ut. Med ryktet om den avskrivningsplanen skulle de andra gäldenärerna anmäla sig kvickt. Hans egen förtjänst blev det visserligen inget med, men han skulle kunna göra räkenskap inför sin herre. Dessutom hade han skaffat vänner bland de tidigare skuldsatta.  Och herren berömde den ohederlige förvaltaren…ja jag säger er: använd den ohederlige mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket. (står det vidare, gillar det :))

Ingen tjänare kan tjäna två herrar samtidigt. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Så lyder Herrens ord. Gud vi tackar dig!